HUVUD, HALS, BÅL 30 Bild 47. Hingst med med ett runt kors. Bild 48. Hingst med ett långt, sluttande kors. Bild 49. Hingst med ett plant kors. Bild 50. Hingst med ett toppigt kors. 30

BLOCK III INNEHÅLL BLOCK III: Repetition block I och block II Extremiteter - Benaxel - Främre extremiteter - De vanligaste avvikande benställningarna fram - De bakre extremiteterna - Avvikande benställningar bak Travarens rörelseschema Exteriör, funktion, hållbarhet 31

EXTREMITETER Benaxel När det gäller hästens ben är det vedertaget att man strävar efter en häst som är korrekt (rättställd). Rätt inskening hör också hemma i detta sammanhang. Vi håller oss till termen korrekt.Vad menas då med korrekt? Korrekt står för idealsituationen som uppstår när olika ben i hästens skelett är korrekt förenade med varandra via sina leder, oavsett från vilket håll man betraktar hästen. Frambenet är ett bra exempel, där underarmsbenet, skenbenet, kotbenet, kronbenet och hovbenet är är sammanfogade till varandra, via respektive leder, på ett sådant sätt att lederna belastas likformigt över hela sin yta, om hästen är korrekt. Vid bedömning av benaxlar bedöms och beskrivs riktning, vinkling (bruten benaxel) och rotation. Under kotleden kallas benaxeln tåaxel. På ett korrekt framben sett framifrån kan man dra en tänkt lodrätt linje (benaxel) från armbågs- leden via framknäet, kotled, hovleden och hovspetsen. Linjen skall träffa mitten på samtliga dessa leder. Betraktas hästen bakifrån kan man även där dra denna tänkta linje från låret via hasleden, kotled samt hovled. Även där skall linjen på ett korrekt bakben hamna mitt på lederna. Se kompendiet ”hestens eksteriør”. Tänk dig en korrekt häst som bär på arv för god vävnadskvalitet. Ge hästen goda miljöförutsättningar i form av utfodring, träning, stallmiljö etc och ni kan räkna med god hållbarhet och funktionella rörelser. Främre extremiteter Till de främre extremiteter som bedöms hör underarm, skena, kota och hov. Bedömningen sker både framifrån och från sidan. Underarm Längden och bredden är de kriterier som tas hänsyn till. Benämningen är lång/kort, tjock/smal samt från sidan bred/smal. Underarmens tjocklek utgörs till stor del av dess muskelvolym. Skena Det som ligger till grund för skenans bedömning är längd, bredd och form. Den exteriöra be- skrivningen nämns i termerna bred/smal, lång/kort och från sidan bred/smal samt knipt under knä. Bred skena innebär välutvecklade senor med fria lägen i förhållande till skenbenet. Med uttrycket ”knipt under knäet” menas att skenans bredd just under knäet är mindre än mitt på skenan. 32

Kota Längden och lutningen av kotan utgör bedömningsgrunderna. Ett kotben som är långt och har rätt vinkel mot markplanet (45-60 grader, ej över 60 grader) medverkar i högsta grad till ett spänstigt och därmed vägvinnande steg. Det korta kotbenet ger ofta ett stumt steg vilket kan ge upphov till stora problem med kotledslidande. Ju ädlare hästar desto längre kotben. Det är en mycket stor skillnad mellan kotbenets längd och lutning hos fullbloden i jämförelse med tex kallblods- travaren. Det gäller för övrigt även mankens utformning, då fullbloden genomgående har väl utvecklade mankar i motsats till kallblodstravaren som ofta har både låga och korta mankar. Hov När hoven bedöms tar man hänsyn till form och storlek. Ska då hovarna ingå i exteriör be- dömning av en travare? Ja, tveklöst och det är dessutom en viktig del av bedömningen. Hovarnas form skvallrar till stor del om hur korrekt hästen är i sina extremiteter och därmed hur den be- lastar sina hovar. En korrekt och rättställd häst belastar sina hovar lika över hela ytan. Det resulterar i en symmetrisk hov. En framhov betraktad framifrån med en brant låg innervägg och en hög flack utsida tillhör en häst som tex är tåvid eller markvid. Hovens undersida är inte symmetrisk. Den del som är hårdast belastad, i det här fallet insidan, har en mindre hovhalva och en tunnare vägg mot den mindre belastade sidan (se bilder 56-57) . Sett från sidan har en häst med hög belastning på tån en naturligt kortare tå och högre trakt. Den häst som belastar trakten i högre grad har en längre tå och lägre trakt. Avvikande hovform kan framkallas av såväl arv som miljöbetingade faktorer. Små, trånga hovar och då främst trakttrånghet är ett stort problem hos den varmblodiga travaren. Förutom arvet kan dålig hovvård och för lite motion förstärka uppkomsten av trånga hovar. De vanligaste avvikande benställningarna fram Den vanligaste avvikande benställningen är fransysk benställning fram, vilket innebär att ben- axeln ovanför kotan är rak, men roterad utåt. Framknäets främre yta pekar inte rakt fram utan åt sidan. Denna rotering av benet utåt kommer att styra hovens belastning, överrullning och landning. Hoven belastas på dessa hästar mest på insidan och trakten. Hästar med fransysk ben- ställning har nystande rörelser som gör att hoven landar på utsidan, men tyngden förs sedan över på insidan. Det är inte ovanligt att en fransysk frambensställning kombineras med tåvidhet. Många hästar med dessa avvikelser i sitt rörelsemönster slår sig på knäets undersida. Motsatsen till tåvidhet kallas intåad benställning (tåtrång) och förekommer ofta i kombination med marktrång frambensställning. Intåade hästar biljarderar ofta i travrörelsen. Biljardering i kombination med stor bredd mellan frambenen gör det svårt för individen, som inte är linje- travare, att bredda bakaktionen så mycket att den inte slår ihop fram- och bakbenen i kurvorna. 33

Vanliga inkorrekta benställningar Här följer några andra vanliga inkorrekta benställningar. När benaxeln är bruten inåt i framknäet benämns hästen som X- bent eller kalvknäad. Om skenan och underarmen inte är ”instuckna” mitt för varandra i knät kalls det felaktig inskening. Parallellförskjutning kan ibland blandas ihop med felaktigt inskenad. För att se skillnaden se ”Hestens eksteriør”. Avvikelser sett från sidan Så till några avvikelser i frambenet sett från sidan. Få samband torde vara så vedertaget som kopp- lingen mellan sabelbenthet och problem med framknän. Mera tveksamt är det med sambandet mellan hållbarhet och knipt under framknäet. Bockbenta hästar är inte så vanliga bland travarna som bland fullblodshästar. Se ” Hestens eksteriør”. De bakre extremiteterna Egenskaper hos de bakre extremiteterna som nämnden bedömer är lår, skank, has, skena, kota och hov. Bedömningen sker både bakifrån och från sidan. Lår Lårpartiet bedöms efter dess muskelvolym. Uttrycken är välmusklat eller muskelfattigt lårparti. Skank Tidigare har sällan sagts något om skanken. Däremot har under senare tid denna exteriöra detalj uppmärksammats för att få en bättre beskrivning av hästen. Lårmuskulaturen som täcker skanken är en förutsättning för den bakre motorns effektivitet. Man har anledning att beskriva såväl skankens längd som muskelansättning. Förhållandet mellan skankens längd och skenans längd anses av många vara av intresse. Flera menar att skanken bör vara relativt lång i förhållande till skenan. Skankens lutning är också av intresse eftersom den påverkar hasvinkeln. 34

Has Hasen är sannolikt en av hästens viktigaste leder och dessutom en av de mest komplicerade då den är sammansatt av sex olika ben. Hur ser en godtagbar has ut? De flesta är överens om följande: Hasen bör vara torr vilket innebär att man tydligt kan urskilja de ingående benes utsprång och fördjupningar i leden. De får inte döljas av hårda eller mjuka svullnader. Från sidan sett bör hasen vara bred och lång. Övergången till skenbenet får ej vara knipt och helst lika bred som skenan i övrigt. För inskeningen bakifrån gäller samma regler som för frambenen dvs i det korrekta bak- benet går det att dra en lodrät linje genom mitten på samtliga leder. Hjulbenthet (hasvid bakbensställning, se bild 55 ) är en exteriör avvikelse på bakbenen sett bakifrån. Denna ganska sällsynta benställning leder till en vridrörelse hos bakhovarna (borrning) vilket bla gör det svårt att få bakskorna att sitta kvar. Motsatsen till hasvidhet kallas hastrånghet (kohasig, se ” Hestens eksteriør”) och innebär oftast en högre belastning på bakhovarnas insidor då den hastrånga hästen oftast är tåvid bak. Det finns teorier som går ut på att den hastrånga-tåvida travhästen har lättare att bredda sin bakaktion än den med korrekt bakbenställ. Avvikande benställningar bak Fransyk, tåvid och tåtrång förekommer också på bakbenen. Likaså har vi benämningen knipt under hasen (se ” Hestens eksteriør”). 35

EXTREMITETER 36 Bild 51. Hingst med långa skenor och kotor. Bild 52. Hingst med upprätade kotor. Bild 53. Benet är roterat utåt. Denna häst är fransysk med inåt bruten tåaxel. Bild 54. Tåtrång häst (intåad). 36

EXTREMITETER 37 Bild 55. Rakhasig häst. Bild 56. Häst som är hjulbent bak. Bild 57. Exempel på en krokhasig häst. 37

HOVFORMER 38 Bild 58. Asymmetrisk hov. Utfluten vägg. Bild 59. Brant hovvägg och utfluten hovvägg. Bild 60. Understuckna låga trakter. 38

TRAVARENS RÖRELSESCHEMA Travarens rörelseschema påverkas av exteriören. Hos en korrekt häst förs frambenen i en rak linje framåt och bakåt. Bakbenen i travet förs också i en rak linje, men breddar sig. Nedan följer exempel på hur en exteriör avvikelse påverkar rörelseschemat. Bild 61. Den tåvida-fransyska hästen får en nystande gång. Bild 62. Den tåtrånga hästen får en biljarderande gång. Bild 63. Normalt rörelseschema, linjegång Hjulbent Följs gången hos en hjulbent häst (sedd bakifrån) så syns ofta sk borrning. Hästen för tån inåt och hasen utåt. Detta medför att skon lätt vrids bort eller förskjuter sig på hoven. 39

EXTERIÖR, FUNKTION OCH HÅLLBARHET Lars-Erik Magnusson har i sin bok ”Hästens exteriör” listad ett antal samband mellan exteriör och funktion som finns dokumenterade i litteraturen. Här följer några exempel. Bild 63. Exempel på exteriör kontra funktion och skador (L-E Magnusson: Hästens exteriör) Låg, tjock manke försämrar skulderbladets fria rörelse Sänkt rygg medför ofta förslitning av ryggkotorna Lång rygg medför ofta att fram- och bakben slår ihop Lång bog ger bra stötdämpning och fria rörelser Stupande bog ger dålig stötdämpning Små, runda framknän ger dålig stötdämpning Korta, stumma kotor ger sekundära skador i leder och senor Små, smala hasleder är disponerade för skador tex spatt Trånga hovar ger dålig stötdämpning, medför ofta hornsprickor och strålbenshälta Knipt under framknäet medför ofta skador i gaffelband och senor Parallellförskjutning i medför ofta inflammation i knäled och överben på skenans insida framknäet Sabelbenthet medför ofta senskador Fransysk benställning medför ofta strykskador Knätrång benställning medför ofta stresskador på ledkapsel och sidoband på knäets insida Marktrång och markvid medför ofta gallor, hovbroskförbening samt ringkota på ut- benställning respektive insida av kronled Krokhasig medför ofta harspatt Från sin egen forskning har Lars-Erik Magnusson sammanfattat några samband, som han hittar i sitt forskningsmaterial (500 st fyraåringar, travare), mellan exteriöra detaljer och skadesymptom: - Brutna ben och tåaxlar gav en ökad registrering av galla i den aktuella leden - Knätrånga, trånga, fransyska visade en ökad frekvens att slå sig på knäna - Knipta under framknäet gav 4-5 gånger större risk för skador i ytliga böjsenan - Stor hasvinkel gav mindre antal skadesymptom än krokhasiga - Mellan harhas och harspatt konstaterade man det starkaste sambandet - Man fann ett ökat samband mellan traktrånga hästar och mugg 40

BLOCK IV INNEHÅLL BLOCK IV: Repetition av block I, block II och block III Praktiskt bedöma exteriören på olika individer utifrån bedömningsmallen. 41

MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING 1. EXTERIÖRA MÅTT (i cm) Mankhöjd……………… Korshöjd ……………… Bålens längd ……………… 2. TYP, HARMONI, HELHETSINTRYCK Storlek Liten Stor Normal Kommentarer: ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Grundtyp Kvadratisk Högställd Lågställd Långsträckt Långlinjerad Könskaraktär Feminim Ingen hingstkaraktär Maskulin 42

MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING Övrig bedömning under punkt 2 Tung Ädel Gracil Välproportionerlig Grov Lätt Oädel Grovskeletterad Oproportionerlig Kommentarer: ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 3. HUVUD, HALS, BÅL Huvud Vackert Litet Konkav huvudform Uttrycktsfullt Tungt Konvex huvudform Hals Lång Rak Smal Underhals Brett ansatt Väl ansatt Kort Bred Välvd Svanhals Lågt ansatt 43

MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING Manke Låg Hög Kort Lång Kommentarer: ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Bog Kort Lång Grund Djup Liggande Sluttande Brant ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Rygg Kort Lång Sänkt Karp Bröst Djup bål Grund bål 44

MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING Kors Runt Rakt Sluttande Stupande Toppigt Välmusklat Omusklat Kommentarer: ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Bringa Smal Bred ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 4. Extremiteter Framben framifrån Bruten tåaxel Fransysk Tåvid Tåtrång Markvid X- bent Marktrång Parallellförskjuten Felaktigt inskenad Framben från sidan Väl inskenad Knipt under knät Korta kotor Stumma kotor Långa kotor Veka kotor 45

MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING Bakben bakifrån Hjulbent Kohasig Kommentarer: ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Bakben från sidan Rakhasig Krokhasig Väl inskenad ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Hovar Välformade Små Stora Asymmetriska Trånga Trakttrånga HÄSTENS NAMN: ________________________________________________ KÖN:_______________________ ÅLDER:___________ 46

INSTUDERINGSFRÅGOR BLOCK I 1. Lär in hästens yttre anatomi. 2. Hur många ben består hästens skelett av? 3. Vad menas med epifys och diafys? 4. Benmärgen har en viktig uppgift. Vilken? 5. Varför finns spongiöst ben? 6. Hur sker längd- respektive omfångstillväxt? 7. Varför är det så viktigt att korrigera en felaktig benställning så tidigt som möjligt? 8. Vilka kotor utgör mankens högsta punkt? 9. Vilka kotor ingår i ryggkotpelaren och hur många är respektive kotor? 10 Vad håller ihop skallens ben? 11. Vilka ben utgör höftbensknölen? 12. Vilka delar utgör hästens framben? 13. Vilka ben utgör hästens fot? 14. Lär dig skelettets olika delar? 15. Vilka uppgifter har lederna? 16. Hur är lederna uppbyggda? 17. Vilka ledvinklar anses vara av betydelse? 18. Hur kan hästens muskulatur och hull påverka dess exteriör? 19. Hur kan man kontrollera hästens hull? 20. Titta över hästens ytliga muskulatur? 21. Vilka mått tar man på travaren och hur mäter man dem? 22. Mät dina egna hästar? 23. Vilka parametrar vägs in vid en avelsbedömning? Hur stor betydelse har de vid en jämförelse med varandra? 24. Efter vilken mall skall exteriörbedömningen ske av den varmblodiga travaren? 47

INSTUDERINGSFRÅGOR BLOCK II 1. Varför är de exteriöra måtten viktiga vid en exteriörbedömning? 2. Vilka grundtyper kan man dela in hästen i? Vad står dessa grundtyper för? 3. Vad menas med att en häst är välproportionerlig? 4. Vad är det för skillnad mellan begreppen gracil och grovskeletterad? 5. Hur skulle du vilja beskriva skillnaden mellan en hingst och en häst med ingen hingstkaraktär? 6. Hur skall en korrekt visning av häst se ut? 7. Vilka exteriöra bedömningsmoment ingår i hals, huvud, bål? 8. Vilken skillnad är det mellan konvex- och konkav huvudform? 9. Väl ansatt hals är ett uttryck som används. Hur skulle du vilja tolka detta uttryck? 10. Hur ser en bra manke respektive bog ut? 11. Varför är ryggen en så viktig exteriör detalj? Hur vill man att den ska se ut? 12. Vad menas med grund respektive djup i bålen? 13. Vilka termer beskriver hästens kors? Hur vill du att korset skall vara utformat och varför? 48

INSTUDERINGSFRÅGOR BLOCK III 1. Vad menas med ben- respektive tåaxel? Hur ser dessa axlar ut på en korrekt häst? 2. Vilka är de främre extremiteter som bedöms? 3. Vad menas med knipt under knäet? 4. Varför tas det hänsyn till hovens form och kvalitet vid en exteriörbedömning? 5. Vad är det för skillnad mellan en tåvid eller en fransysk häst? 6. Vad är det för skillnad mellan felaktigt inskenad och parallellförskjutning? 7. Varför bedöms hovarnas kvalitet och form? 8. Hur ser rörelseschemat ut för en tåvid, fransysk respektive tåtrång häst? 9. Vilka är de bakre extermiteter som bedöms? 10. Hur ser en hjulbent hästs rörelseschema ut? 11. Vad är det för skillnad mellan en rak- respektive krokhasig häst? 12.Vad menas med knipt under hasen? 49

LITTERATURFÖRTECKNING Dukes physiology of domestic animals, Melvin J. Swenson Handbok för hästvänner, Wrangel G.C. Husdjur, Björnhag G, Jonsson E, Lindgren E, Malmfors B. Hovvård och hovbeslag, Magnussom L-E. Hästens anatomi, Sandgren B. Hästens exteriör, Magnusson L-E. Travskolan, Nordin S. 50