Barnkonventionen blir svensk lag – Lagrådets yttrande 2017-09-06 Länk till yttrandet Regeringens lagrådsremiss inkom till Lagrådet den 6 juli 2017. Remissen innehöll förslaget om att inkorporera konventionen i svensk lagstiftning. Förslagen om att fortsatt transformera in olika artiklar ur konventionen redovisades inte. Lagrådets yttrande publicerades den 6 september 2017 Presentationen gör inte anspråk på att vara fullständig på något sätt utan lyfter de viktigaste synpunkterna från Lagrådets yttrande. Presentationen kan naturligtvis kompletteras och göras om av den som så önskar. Sidhänvisningar härrör från Lagrådets yttrande.

Närvarande från Lagrådet: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Olle Stenman samt justitierådet Svante O. Johansson Förslaget föredrogs av: Departementssekreteraren Marcus Nydén biträdd av Kanslirådet Charlotte Palmstierna och Departementssekreteraren Sara Philipsson

Lagrådet avstyrker remissens förslag till lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter Mot bakgrund av det som följer i den här presentationen avstyrker alltså Lagrådet att konventionen om barnets rättigheter inkorporeras i svensk lag.

Brister i rättstillämpningen Kommitténs rekommendationer och generella kommentarer är inte juridiskt bindande för konventionsstaterna Barnrättighetsutredningen konstaterade brister i rättstillämpningen. Enligt de kartläggningar som gjorts i Barnrättighetsutredningen handlar inte myndigheterna i enlighet med dokument (allmänna kommentarer och sammanfattande kommentarer) antagna av FN:s barnrättskommitté enligt artikel 43. Det gäller bland annat att artikel 3.1, principen om barnets bästa ska användas som ett tillvägagångssätt i beslut och mål som rör barn, som är ett uttalande från kommittén. Men eftersom kommitténs rekommendationer och allmänna kommentarer inte är juridiskt bindande kan det inte utan vidare leda till slutsatsen att det finns brister i tillämpningen av barnkonventionen. (sid. 2) Om konventionen blir svensk lag innebär det inte att kommitténs uttalanden (allmänna kommentarer och sammanfattande kommentarer) också blir svensk lag, för det krävs en särskild lagstiftning. (sid.3)

Barnets rätt att komma till tals Lagrådet betvivlar att det kommer att öka barns möjligheter att få komma till tals om det införs ytterligare bestämmelser, eftersom det redan finns bestämmelser om det inom tre av fyra kartlagda områden i Barnrättighetsutredningen. (sid. 3)

En inkorporering tros inte avhjälpa brister i tillämpningen. Övriga föreslagna åtgärder framstår som mer effektiva för att öka kunskapen om konventionen. Lagrådet menar att föreslagna åtgärder som: en skriftlig vägledning, fortsatt transformering och ett kunskapslyft framstår som mer effektiva, än en inkorporering. (sid. 4) Regeringen ska även tillsätta en utredning som ska se över hur konventionen behandlas i svensk lagstiftning och systematiskt analysera konventionsbestämmelsernas innebörd med utgångspunkt i svenska förhållanden. (sid. 3) Lagrådet menar att det är bakvänd ordning att först inkorporera konventionen och sedan utreda. Utredningen borde göras först och ligga till grund för beslutet om inkorporering. (sid. 5)

En inkorporering för med sig problem Här menar Lagrådet att artiklarna i konventionen är allmänt hållna och inte passar för direkt tillämpning i enskilda fall. (sid. 4) Lagrådet säger också att det kommer att uppstå frågor om hur artiklarna förhåller sig till annan lag och här hänvisar regeringen att hanteringen av detta får hanteras i rättstillämpningen. Frågan om vilka artiklar som är direkt tillämpliga får också besvaras i rättstillämpningen, menar regeringen. Lagrådet menar att det är bekymmersamt att lägga ansvaret på bland annat statliga och kommunala befattningshavare som handlägger ärenden rörande barn. Alla frågor kommer inte att få svar och de auktoritativa beskeden (rättspraxis) i rättstillämpningen kommer att dröja, menar Lagrådet. Lagrådet menar också att det är problematiskt om riksdagen inte ger rättstillämpningen det stöd i tolkningen som behövs.

Vägledning – oklart vem som tar fram den och vad den ska innehålla Lagrådet hänvisar till att de inte vet vem eller vilka som ska ta fram vägledningen och vilken auktoritet den kommer att tillskrivas. (sid. 5) Lagrådet uttrycker farhågor över att olika uttalanden från FN-kommittén kan utformas så att vägledningen i praktiken uppfattas som lagförarbeten i efterhand.

Artiklarna 1-43.1 och artikel 44.6 inkorporeras I remissen analyseras inte vilka artiklar som blir direkt tillämpliga i svensk lag och Lagrådet ställer sig kritiska till att det inte övervägts om artiklarna ska eller kan tillämpas i Sverige. Lagrådet tar som exempel artikel 43.1 som säger att en kommitté ska upprättas inom ramen för FN och den finns sedan länge. Artikel 43.1 kan under inga omständigheter inte tillämpas i Sverige, vilket heller inte har varit regeringens syfte. Syftet har varit att öka kännedomen om kommittén och deras yttranden och kommentarer för att de ska få ökad legitimitet. Lagrådet ställer sig frågande till att artikeln inkorporeras med det syftet. (sid.5) Rörande artikel 44.6 menar Lagrådet att artikeln ska sättas i det sammanhang som hela artikeln utgör. Eftersom det är Regeringskansliet som hanterar dessa rapporter behöver artikeln inte göras till svensk lag, enligt Lagrådet. (Artikel 44 handlar om att konventionsstaterna ska rapportera till FN-kommittén hur arbetet med barnets rättigheter fortskrider) (sid. 6)

Europakonventionen i förhållande till barnkonventionen Lagrådet framhåller också skillnader mellan de två konventionerna och lyfter att Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har mer konkreta bestämmelser och en domstol som uttolkar bestämmelserna. (sid. 6)

Nyöversättning Här pekar Lagrådet på att de inte fått se hela förslaget eftersom översättningen av barnkonventionen inte är färdig och senare kommer att ingå i bilagan till den föreslagna inkorporeringslagen när propositionen överlämnas till riksdagen