Barnets rättigheter: historik och bakgrund

En presentation över ämnet: "Barnets rättigheter: historik och bakgrund"— Presentationens avskrift:

1 Barnets rättigheter: historik och bakgrund
De här bilderna berättar om framväxten av barnets rättigheter under 1900-talet.

2 Tre pedagoger arbetar för barnets rättigheter
Ellen Key 1849 – 1926 Eglantyne Jebb 1876 – 1928 Janusz Korczak Redan under tidigt nittonhundratal fanns personer som verkade för att barn skulle ha rättigheter. Tre av dem var pedagoger. Ellen Key, svensk pedagog, författare och kvinnosaksideolog. 1900 gav hon ut den kända boken ”Barnets århundrade” där hon bland annat hävdade att barn skulle ha rätt att välja sina föräldrar. Vad hon menade var att alla vuxna som stod i beredskap att skaffa barn skulle fundera över sin lämplighet som förälder. Kanske inte självklart för alla. 1910 presenterade Ellen Key en Barnabalk i tre punkter där hon menade att alla barn skulle få gå ni skolan och få en utbildning, oavsett vilken bakgrund barnet kom från. Det kan sägas vara det första embryot till att barn inte ska diskrimineras. Eglantyne Jebb, också pedagog men också stark inom välgörenhetsområdet. Eglantyne jebb startade Rädda Barnen i London 1919 (samma år som Rädda Barnen startade i Sverige) och var också drivande i en organisation som hette ”Stop the famine”. Eglantyne reste runt i Europa och visade bilder på svältande barn, vilket inte sågs väl. Det var också Eglantye som tog fram underlaget till den första internationella deklarationen om barnets rättigheter 1924. Den antogs i Nationernas Förbund och innehöll 5 punkter som alla handlade om att alla barn utan åtskillnad skulle få mat, omvårdnad, skydd och stöd i tider av oro. Det är viktigt att tänka på att detta var under mellankrigstiden och många barn i Europa led verkligen nöd. Det var det Eglantyne ville visa med sina bilder. Janusz Korczak var polsk läkare, pedagog och författare. Korczak drev två barnhem i de judiska delarna av Warzawa. Han efterfrågade ett Magna Charta Libertatis för barn och skrev ett i tre punkter. I en av punkterna menade han att barn skulle ha rätt till sin egen död. Vad han syftade på var att vuxna inte skulle överbeskydda barn. De har rätt att leka och röra sig fritt, menade Korczak. När andra världskriget bröt ut erbjöds Korczak fri lejd till USA, men han valde att, tillsammans med sina barnhemsbarn, gå till koncentrationslägret i Treblinka. Det gemensamma draget för de här personerna var att: De såg barnet som aktör med individuella rättigheter. De formulerade rättigheter för barnet som fått konsekvenser på den internationella arenan och som därigenom påverkat eftervärldens syn på barn. De hävdade barnets rättigheter i förhållande till vuxna och samhället och de var föregångare som pedagoger med ett starkt socialt patos.

3 Rättigheter för barn växer fram…..
1910 Barnabalken 3 punkter 1920-talet Magna Charta Libertatis 3 punkter 1924 Genèvedeklarationen 5 punkter 1948 Deklaration 7 punkter 1959 års deklaration om barnets rättigheter 1979 Internationella barnaåret 1989 FN:s konvention om barnets rättigheter När FN bildades 1945 var barnrättsorganisationerna snabba och tog fram en ny deklaration om barnets rättigheter i 7 punkter som de lade fram för FN. Den antogs aldrig och världen fick vänta till 1959 innan den första deklarationen om barnets rättigheter antogs i FN. I den deklarationen nämns principen om barnets bästa för första gången och här fick också staten ett tydligare ansvar för rättigheterna. Sedan skulle det dröja till 1979 innan nästa initiativ togs för att skapa ett mer bindande dokument för FN:s stater att anta. Det var ett förslag från Polen som menade att det var rätt tid under det internationella barnaåret att uppmärksamma frågan igen. Många trodde det att det skulle vara en snabb process, men det tog tio år innan konventionen om barnets rättigheter antogs av en enig Generalförsamling i FN den 20 november 1989.

4 Konventionens genomförande i Sverige Statlig nivå
BO Ratificering Lag om barnombuds- man Frivilligorgani- sationer 1999 1990 1993 1996 30 milj Den svenska regeringen ratificerade konventionen 1990, som en av de första staterna. Samma år avsatte regeringen 30 miljoner kronor ur Allmänna Arvsfonden som gick till frivilligorganisationer. De satsade på att ta fram informationsmaterial för de egna leden. 1993 tillsattes den första Barnombudsmannen genom lag. Hon hette Louise Sylwander. 1996 tillsatte regeringen en utredning som skulle titta på hur väl svensk lag överensstämde med konventionen och komma med förslag på hur konventionen skulle kunna genomföras i Sverige. Betänkandet lämnades 1997: SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet. Det kom att spela en stor roll för det fortsatta barnrättsarbetet i Sverige. 1996 avsattes ytterligare 30 miljoner ur Allmänna Arvsfonden. Även denna gång gick pengarna till frivilligorganisationer, men Barnombudsmannen fick i uppdrag att samordna det stora projektet ”Dags för Barnkonventionen” som pågick till år 2000. 54 lokala projekt arbetade runt om i Sverige. 1999 antog riksdagen den första nationella strategin för att genomföra konventionen, här fick Barnombudsmannen en stor roll för bland annat metodutveckling och informationsinsatser. Ytterligare 30 miljoner kronor avsattes för detta. NGO:s 30 milj BO 30 milj

5 Barnkonventionens genomförande i Sverige Statlig nivå
Ev. ny lag + 2015 2010 2013 2014 I regeringsför-klaringen 2010 antog riksdagen den andra nationella strategin för barnrättsarbetet, Maria Larsson var barn- och äldreminister då. 8 miljoner kronor gick till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som under tre år arbetade med kompetensutveckling, regionala konferenser och med utvecklingen av en vägledning på webben. Överenskommelsen kom att kallas Handslaget och pågick till 2013. 2013 tillsatte regeringen en utredning som fick till uppgift att dels se över hur svensk lagstiftning överensstämmer med konventionen, dels undersöka förutsättningarna för att göra konventionen till lag. 2014 Blev arbetet med barnets rättigheter ordinarie arbete på SKL, och i regeringsförklaringen sägs att nu ska konventionen utredas för att bli svensk lag. Frågan är hur det är mest lämpligt att gå till väga, det ska utredaren undersöka, genom ett tilläggsdirektiv. I mars 2016 lämnade Barnrättighetsutredningen sitt betänkande och regeringen uttalade att inkorporering kommer att ske 1 januari 2020. 8 milj