Det kategoriska imperativ-testet: (i) Formulera din maxim. I situation S utför jag H i syfte att uppnå Ä.

(ii) Formulera en unversiell motsvarighet till denna maxim: Närhälst någon befinner sig i situation S, gör hon H i syfte att uppnå Ä.

(iii) Se om du kan utan motsägelse vilja att A: Den universiella motsvarigheten till din maxim upphöjs till allmän lag, och B: Din subjektiva maxim tillåter dig att uppnå Ä genom att göra H i situation S.

Är det möjligt att du verkligen kan få pengar genom ett falskt löfte (din subjektiva maxim) om alla ger falska löften i syfte att få pengar (d.v.s. om alla handlade efter den maximen)?

Kant: en handling (vilken specificeras av dess maxim) är moraliskt fel om och endast om det är omöjligt för den handlingens maxim att vara allmän lag (d.v.s. lag i den bemärkelsen att alla handlar enligt maximen i fråga). En handling är moraliskt tillåten om och endast om det är möjligt att dess maxim kan fungera som allmän lag.

Problem med KI testet: (i) Det verkar som att KI testet tillåter handlingar som intuitivt är fel: Exempel: För att få sova gott slår jag ihjäl min finske granne. Denna maxim verkar kunna “universialiseras.”

(ii) KI testet verkar förbjuda handlingar som intuitivt är moraliskt okej. Exempel: För att undvika köer går jag från fotbollsmatchen fem minuter tidigare.

Kom ihåg: En moralteoris rimlighet beror på hur pass bra den stämmer med våra intuitiva omdömen om specifika fall. (Reflektiv ekvilibrium.)

Möjliga Kantianska svar: (1) Vi kan bortse från ‘fjantiga’ maximer genom att insistera på att maximerna i fråga verkligen representerar agentens verkliga intentioner och ändamål.

I (i) är min verkliga intention är att slå ihjäl min granne. Det faktum att hon är finsk är helt irrelevant. Det kanske är omöjligt (på något sätt) att alla som har högljudda grannar slår ihjäl dom för att få sova. I (ii) är mitt ändamål att undvika köer (inte att gå fem minuter tidigare). Det innebär ingen motsägelse att alla försöker undvika köer.

(2) Vi struntar i ‘Universal- lagsformuleringen’ av det Kategoriska Imperativet och fokuserar istället på ‘Mänsklighets-formuleringen’ av KI.

Kant framställer fyra formuleringar av KI: 1. Universal-lags formuleringen. 2. Mänsklighets formuleringen. 3. Autonomi formuleringen. 4. Kungariket av ändamål i sig formuleringen.

Kant påstod att alla dessa formuleringar är olika aspekter av samma moraliska lag (d.v.s. det Kategoriska Imperativet). De olika formuleringarna tjänar bara till att dra vår uppmärksamhet till olika aspekter av den moraliska lagen. (Se SEP: ’Kant’s Moral Philosophy’, sektion 5-9.)

Jämför: Anders är längre and Bengt. och Bengt är kortare än Anders.

Denna formulering lyder: “Handla alltid så att du behandlar mänskligheten, oavsett om den framträder i form av dig själv eller i form av någon annan, som ett ändamål i sig, aldrig uteslutande som ett medel.”

Två frågor: (1) Vad är ‘mänsklighet’ (i Kants bemärkelse) och vad menas med att behandla mänsklighet som ett ändamål i sig och aldrig uteslutande som ett medel? (2) Hur kan den här formeln användas för att få fram konkreta förpliktelser?

Svar på (1): ‘Mänsklighet’ (eng. ‘Humanity’, tys. ?) är vår kapacitet att bestämma ändamål (eng. ends) genom rationella val, och sedan sträva efter att uppnå dessa ändamål.

Instinkt ‘talar om’ för djuren vad de ska göra. De har inga val. Vi å andra sidan har friheten att välja våra ändamål och rationellt sträva efter att nå dessa (d.v.s. genom att använda lämpliga medel). (Vi gör detta genom att handla via maximer; djur är inkapabla att göra så.)

Mänsklighet är i den här bemärkelsen autonomi: kapaciteten att själv upprätta och uppnå mål. Obs: Kant har en väldigt specifik ide om autonomi. Den har väldigt lite att göra med liberala tankegångar om avsaknad av hinder för handlingar.

Autonomi består av två delar för Kant: (i) Förmågan att kritiskt granska våra egna mål och begär. (ii) Förmågan att utforma och sätta upp mål mot bakgrund av denna kritiska granskning.

Autonomi är således inte samma sak som frihet i den liberala traditionen där frihet består i avsaknad av handlingshinder. (T.ex. En alkoholist har frihet i enligt den liberala traditionen, men han/hon är inte autonom i Kants bemärkelse.)

Att handla på så sätt att du “behandlar mänskligheten, oavsett om den framträder i form av dig själv eller i form av någon annan, som ett ändamål i sig, aldrig uteslutande som ett medel” innebär:

(a) att du inte behandlar andra på så sätt att det begränsar eller förhindrar deras kapacitet att sätta upp och försöka uppnå olika mål.

(b) att du aktivt främjar den ’måluppsättande’ kapaciteten hos dig själv och andra. Detta innefattar bl. a. att se till du själv och andra kan värdera sina handlingar på rätt sätt.

De flesta som studerar Kant säger att ’Männsklighets-formeln’ är den bästa formuleringen av vad som sant och riktigt i Kants teori: Människor har ett värde av ett sådant slag att de förtjänar respekt.

Att respektera ett visst slags värde är inte detsamma som att maximera det värdet. Exempel: Vänskap. A och B är goda vänner och de inser att deras vänskap är värdefullt. Är det förenligt med att vara en god vän att avsluta den vänskapen för att skaffa sig 10 nya vänner?

Två olika regler: ’Skrik inte!’ ’Minimera skrikande!’ Lite förenklat: Kant säger att moraliska regler är som den första, medan konsekventialisterna säger att de är som den andra.