NORDEN IMK seminarium Kompensation för privatkopiering – nu och framtiden Stockholm 28 augusti 2015 Stefan Widmark

Översikt över de nordiska systemen Finland – Kompensationen betalas av staten över statsbudgeten – Total kompensation 2014: 59 MSEK [ : 130 MSEK/år] Danmark – Avgift på anordningar som är “ägnade” för privatkopiering – Total kompensation 2014: ? MSEK [Copydan vill inte uppge detta] Norge – Kompensationen betalas av staten över statsbudgeten – Total kompensation 2014: 92 MSEK Sverige – Avgift på anordningar som är “särskilt ägnade” för privatkopiering – Total kompensation 2014: 118 MSEK [2017: 500 MSEK - 3 miljarder?]

Allmänt om det norska systemet Kompensationen betalas av staten och tas av statsbudgeten. Nuvarande system implementerades 2005 när Norge implementerade InfoSoc-direktivet. Denna typ av system ansågs lättare att administrera än ett system med uttagande av avgifter på produktion, import och/eller försäljning av anordningar. Kompensationen år 2005 var 60 MSEK. Utgick från ett genomsnitt av kompensationen i övriga nordiska länder år – Danmark 2002:70 MSEK – Finland 2002:76 MSEK – Sverige 2002:69 MSEK

Hur är det norska systemet upplagt? Två parallella system: – Individuell kompensation – Kollektiv kompensation Norwaco distribuerar den individuella kompensationen till rättighetshavarna. Den inviduella kompensationen delas lika mellan producenter, upphovsmän och närstående rättighetshavare. Norwacos distribution av den individuella kompensationen ska så långt det är möjligt motsvara den fakiska privatkopiering som sker. Distributionen utgår därför från årliga marknadsundersökningar som visar de norska konsumenternas beteendemönster och andelen av populationen som kopierar olika typer av upphovsrättsligt skyddat material. Fonden för ljud och bild distribuerar den kollektiva kompensationen.

Allmänt om det finska systemet Kompensationen betalas av staten och tas av statsbudgeten. Systemet infördes den 1 januari Hade tidigare avgiftssystem. Argument för att införa systemet: – Stabilare system, eftersom det inte är beroende av av vissa anordningar kan avgiftsbeläggas. – De administratika kostnaderna minskar och därmed även konsumentpriset. – Utbildnings- och Kulturdepartementet slipper långvariga förhandlingar med aktörerna. Baserat på en bedömning att privatkopieringen har ökat fastställdes kompensationen för de inledande två åren 2015 och 2016 till 130 MSEK/år.

Hur är det finska systemet upplagt? Teosto distribuerar kompensationen till rättighetshavarna I enlighet med riktlinjer som utfärdas av Utbildnings- och Kulturdepartementet. Utbildnings- och Kulturdepartementet håller för närvarande på och utarbetar riktlinjerna. Beräknas vara klara hösten Inför upprättande av budget för 2017 och framöver kommer regeringen att låta göra årliga marknadsundersökningar som kompensationen ska baseras på. Under avgiftssystemet uttogs avgift först på anordningar som var ”ägnade” för privatkopiering. I samband med implementeringen av InfoSoic-direktivet ändrade man till att utta avgift på anordningar som ”i betydande utsträckning används” för privatkopiering. När avgift uttogs på anordningar som var ”ägnade” för privatkopiering ansågs inte någon av anordningarna usb-minnen, externa hårddiskar, mobiltelefoner, datorer, surfplattor eller spelkonsoler nå upp till den tröskeln. När avgift uttogs på anordningar som ”i betydande utsträckning används” för privatkopiering ansågs endast externa hårddiskar nå upp till den tröskeln och detta från och med den 1 januari 2011.

Allmänt om det danska systemet Samma lagregel sedan i vart fall 1990-talet Kompensationen finansieras genom avgift på anordningar som är “ägnade” för privatkopiering. Avgift uttas på följande typer av anordningar: – CD-skivor – DVD-skivor – Blueray-skivor – USB-minnen – Minneskort – Minidisc – Analoga ljud- och bildmedier

Hur är det danska systemet upplagt? Copydan samlar in avgiften och distribuerar den till rättighetshavarna. Endast avgift på separata lagringsmedier. Ingen avgift på lagringsmedier som är inbyggda i uppspelningsanordningar. På mitten av 00-talet övervägde lagstiftaren vid två olika tillfällen att införa avgift på inbyggda lagringsmedier som ansågs vara ”särskilt ägnade” för privatkopiering. Avsåg primärt set-top-boxar, MP3-spelare och inspelningsbara videobandspelare. Någon sådan avgift infördes dock inte. USB-minnen har ansetts uppfylla kravet på att vara ”ägnade” för privatkopiering. Däremot har inte externa hårddiskar, mobiltelefoner, datorer, surfplattor eller spelkonsoler ansetts omfattas av den danska lagregelns tillämpningsområde.