Folkmusik som populärkultur Introduktion av centrala begrepp och perspektiv

Teoretisk stildefinition Folkmusik är en musikgenre/musikstil som avgränsas och upprätthålls genom 1) att de som spelar, dansar och lyssnar genom spontana och institutionaliserade handlingar ömsesidigt (gjensidig) bekräftar för varandra att genren är en egen socio-musikalisk verklighet och 2) genom att musikaliskt/stilistiskt igenkännande förutsätter specifika hantverksmässiga (spel- och sångtekniska) färdigheter baserade på erfarenheter från folkmusikens egna arenor.

Grundläggande teoretisk utgångspunkt Diskursen om norsk/svensk/irländsk (etc.) folkmusik, manifesterad genom både institutionella och oformella förhandlingar och praxisformer, konstruerar och naturaliserar dominerande föreställningar. Det är m.a.o. inte så att festivaler, utbildningar, skivproduktioner osv. enbart reflekterar en befintlig musikstil eller befintliga intressen, ideal och föreställningar om den här musiken. Det är riktigare att tänka sig att dessa föreställningar och musikaliska referenser konstrueras och kommer att framstå som underförstådda spelregler genom dessa praxisformer och urvalsprocesser.

Deskriptiv definition Instrument Repertoarer och dansformer Funktioner Inlärnings-/förmedlingsformer och oformella institutioner Formell institutionalisering Revival Stildifferentiering

Representationer och markörer Stilmarkörer (varför är detta folkmusik? vilka andra stilelement är framträdande?) Markörer som representerar tradition och nyskapning? Förhållandet mellan artist och publik Symboler och stereotyper

Vad är stil? Repertoar? (verk, struktur, metrik, tonalitet, kompositionsform etc.) Hantverk? (spelstil, instrumentbehandling, idiomatik, frasering, timing, variation/improvisation etc.)

Stil som en samling materiella, klassificerbara karakteristika Entydig stildefinition. Exempel: ”Med folkemusikk meiner denne lovi: Springar (springleik og pols), halling, gangar (vossarull), lydar- og brureslåttar (bruremarsjar), gamal vals og lokkar når dei vert spela på fele, langeleik, bukkehorn, lur, fløyte og munnharpe”. (Bakka/Blom/Holen/Nyvold/Ranheim 1986:3)

Stil som musiceringsform Öppen stildefinition Stil förstås som en uttryckspotential snarare än som en avgränsad samling uttryck.