Anknytning –individuation- separation Vi skall här titta på anknytning och väga den mot tidigare förklaringsmodeller om individuation/spearation (Mahler) Bild 1: barnet i förälderns trygga famn, växer till och mognar både genom en biologisk process (Piaget) men också genom god omvårdnad. Bild 2: Barnet är moget att separera från föräldern och börja gå sin egen väg (individuation) Bild 3: Barnet är redo att klara sig själv och ger sig ut i (om)världen Bild 4: barnet blir skrämt av ensamheten Bild 4: och flyr faran (den mest primitiva reaktionen) Bild 5 : Men frågan enligt Bowlby är vart barnet vänder sig, jo barnet går till sin anknytningsperson, som är en säker hamn dit barnet kan återvända vid fara och hot Bild 6 och Bild 7 (pilar tillbaka) Barnet kan ge sig ut i världen igen, det finns en möjlighet att pendla mellan utforskande, (ut i världen) och anknytning (föräldern) . ICDP Sweden Paul Bergman 2013

Behovet av att Dela av känslor, förståelse kompetens Med stöd av En annan Intersubjektivt fält av känslor Sant själv med stöd av Intersubjektiva fält Intersubjektivt fält av förståelse och intresse Delande/spegling av känslor Delande av mening och förståelse Vi har det som vi hade i den tidigare bilden (modellen) men, Till skillnad mot tidigare så ser VS det som att barnet inte bara tankar trygghet för att sig lämna den trygga famnen för att utforska sin omvärld, och vid behov av trygghet och tröst återvända. VS förmedlar istället att barnet önskar, och ständigt är i ett tillstånd av delande och spegling av sitt inre tillstånd. Det är kvalitén i omsorgen har avgörande betydelse (Bowlby) Men detta är inte bara ett beteendesystem, utan ett inneboende behov (system) av att vilja dela känslor och inre tillstånd med föräldern, även när det är bra och barnet känner sig lugnt och tillfreds. Likväl som människobarnet har har en medfödd disposition till anknytning (Bolwby, Ainsworth, Main m.fl), dvs ett beteeendesystem, så har det också en medfödd disposition till intersubjektivt delande (Stern, Trewarten, Bråten), ett inre system av att vara tillsammans. Det är också så att detta är en ömsesidig handling och intention, barnet och omsorgsgivaren formar tillsammans sin relation (Beebe) Barnet är inte heller ensam när det utforskar sin omvärld. Utforskandet, den meningsskapande dialogen, innehåller också ett ömsesidigt delande. Barnet har behov av förmedla sig, och bli förmedlad, ha ett utbyte omkring vad det uppfattar av omvärlden (utifrån kommande), men också omkring idéer, handlingar, konstruktioner, uttalande som kommer spontant inifrån barnet själv. Vårt medvetande har på detta sätt sin upprinnelse i tidigt samspel (Vygostskij, Feuerstein, Stern, Klein, Fonagy, Bråten m.fl) Även det kognitiva systemet önskar en följeslagare som ser samma sak, talar om samma sak, försöker förstå samma sak, som barnet själv. Den ömsesidiga uppmärksamhet är grundläggande och bildar också grunden att kunna lära genom andras erfarenheter (Tomasello). Barnet är nu, genom dessa dialogiska processer på väg att bli en del av vår kultur (Tomasello, Lyon-Ruth). På samma sätt är inte heller den egna kompetensen, den egna självregleringen, ett ensamt tillstånd eller händelse. Barnet reglerar till en början sig själv med hjälp av en lyhörd omsorgsgivare, vilket leder till optimal självreglering av inre tillstånd i yttre miljö (Shore) Att kunna, att vara förmögen, är då också något som människobarnet önskar dela. Att vara kunnig är en del av att vara social, att vara med andra människor, då företrädesvis de vi tycker om, som tycker om oss och bekräftar och stödjer vår förmåga och utveckling. Genom att barnet blir förstått och speglat med en viss fördröjning, förstår det sig själv och andra människor, dvs. är moraliskt och socialt intonat = mentalisering (Fonagy). Vilket innebär att barnet, på ett optimalt = lyhört sätt, blir väglett in i den kulturella gemenskapen (Vygotsky, Pauposek, Hundeide) Vi har en flera intersubjektiva fält inom vilket barnet, och alla människor deltar. Ett fält intimitet och känslomässigt delande, ett fält av delande av idéer och förståelse och slutligen ett fält där vårt sanna utryck och förmåga delas och stöds av andra för barnet viktiga människor. Barnets egen utveckling påverkar också och interagerar med hur vi delar känslor, idéer och förståelse osv. Det är som intersubjektivitet påverkar kvalitén i självupplevelsen som i sin tur påverkar eller leder till kvalitativa språng i de intersubjektiva fälten av både emotionell och kognitiv art. ICDP Sweden Paul Bergman 2013

Neuroaffektiv utv-psykologi Neuroaffektiv utv-psykologi. (Macleans modell) Hjärnans mognad genom lyhörd omvårdnad Den omogna Hjärnan lånar en vuxen skugghjärna Som ger lyhörd omvårdnad Det är ingen fara det går bra, lugn… Neocortex, språk reflektion, Reflektion, bedömning av information inifrån och utifrån. Komplext tänkande, emotionellt system kommunikation Mellan, känslohjärnan. Limbiska systemet, systemet för kommunikation System för reglering och kommunikation mellan inre och yttre. Intuitiv förståelse av affekter Barnets hjärna kan reglera sig själv… Barnet är oförmöget att till en början reglera sitt eget tillstånd. Det behöver låna en mer vuxen hjärna för att få hjälp att reglera sina egna inre tillstånd liksom utifrån kommande stimuli. Men det är inte bara en vuxen hjärna som behövs, utan en lyhörd sådan, en hjärna med ett ansikte som återspeglar barnets tillstånd, på ett lyhört sätt, så att barnet kan urskilja och även särskilja sitt eget tillstånd från omsorgspersonen. Genom överdriven mimik, med en viss fördröjning, lär sig barnet så småningom att upprätta en egen självregelring. På detta sätt bygger anknytningserfarenheter barnets egen hjärna (Shore, Damasio). Barnets egna förbindelser mellan cortex och hjärnstammen byggs ut med nödvändiga och rensas på onödiga. Hjärnan är på detta sätt Användarberoende, eller användartillvänjd (Susan Hart). Dern blå delen är cortex, neocortex, där aktiviteten är bedömning av information inifrån och utifrån. Komplext tänkande, emotionellt system Hjärnstammen, den primitiva hjärnan Autonoma system. Kamp flykt, överlevnad. Reglerar homeostas, ativeringsreglerande. Genetik ICDP Sweden Paul Bergman 2013

Neuroaffektiv utv-psykologi. (Macleans modell) kommunikation Vi ser här en enkel modell för vilka delar av hjärnan som aktiveras enligt Macleans modell Den röda delen är Lilla hjärna vilken står i direkt förbindelse med hjärnstammen vilken sköter Autonoma system. Kamp flykt, överlevnad. Reglerar homeostas och är ativeringsreglerande. Den gröna delen är mellan eller känslohjärnan vilken är ett system för reglering och kommunikation mellan inre och yttre. En slags sambandscentral. Här finns också Intuitiv förståelse av affekter. Den del består egentligen av ett antal kärnor, där thalamus, hypothalamus har en framträdande roll. Dessa kärnor står i förbindelse med varandra och övriga delar av hjärna. Dern blå delen är cortex, neocortex, där aktiviteten är bedömning av information inifrån och utifrån. Komplext tänkande, emotionellt system. Genetik ICDP Sweden Paul Bergman 2013