HELDAG OM EKONOMISKT BISTÅND Halmstad 18 februari 2015 Nils Allan Danielsson självutnämnd specialist 1 1 1 1

ÅTTA INSKICKADE FRÅGESTÄLLNINGAR * Avvisande av sent inkommet överklagande, rättidsprövning   - det här blir ofta fel och vi får många frågor från handläggarna om hur man ska göra * Ändra tidigare fattat bifallsbeslut till avslag – när får man göra det/ när får man INTE göra det - ta gärna exemplet fattar beslut tidigt i månaden (till exempel den 10/2 för perioden mars), upptäcker sedan att XX inte gjort vad hen ska och ändrar beslutet till avslag? * EES-medborgares rätt till bistånd – uppehållsrätt – måste gås igenom och upprepas gång på gång på gång… * Nygift par, make/maka invandrar till Sverige – hur länge kan vi hävda att de borde ha planerat flytten bättre och med den motiveringen avslå ansökan om bistånd? 2 2 2 2

ÅTTA INSKICKADE FRÅGESTÄLLNINGAR * Nygift ungt par under 25 år som bor hos föräldrar – hur länge kan vi hävda att vi inte bifaller bistånd till eget boende? * Vill ej underkasta sig/delta i psykolog- eller läkarundersökning för att styrka eventuell arbetsförmåga/arbetsoförmåga eller påbörja rehabilitering  – ej skäl för avslag säger Förvaltningsrätten, vad göra i stället? * Inte skött sin missbruksrehabilitering – ej skäl för avslag säger Förvaltningsrätten -  hur många försök från vår sida att motivera till rehabilitering och misslyckanden/uteblivanden från klienten anses vara tillräcklig skäl för avslag? Kan man någonsin ge avslag med denna motivering? * Hur många försök från vår sida med rehabilitering, arbetsprövning, avstämningsmöten med FK, AF, vården mm och vägranden från klienten anses vara tillräcklig skäl för avslag? 3 3 3 3

ANDRA FRÅGESTÄLLNINGAR * Jobbstimulans – Socialstyrelsens kompletteringar 2015 * ”Hemmavarande” ungdoms inkomst * Skippad åldersgräns för praktik-krav - övriga villkor kvar * Ändra gynnande beslut genom kvittning – HFD-dom om att medräkna bistånd till uteblivet umgänge som inkomst nästa månad * Utvisads rätt till försörjningsstöd – HFD-dom om utvisads rätt till försörjningsstöd * Mötesanteckningar – inte allmän handling, men ... * Nya föreskrifter om dokumentation – betonar lätt att följa, målsättningar och uppföljningar/utvärderingar, några konkreta saker * ”Nya” allmänna råd – dator, tidsbegrepp 4 4 4 4

AVVISA ÖVERKLAGAN Tre veckor från det sökande fick del av beslutet Annorlunda för oss Förvaltningslagen Vi hjälper till med överklagandet 4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.    Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.    Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta. Då klaganden fick del av beslutet 23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär.    Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som företräder det allmänna och beslutet överklagas till en förvaltningsrätt eller kammarrätt, skall överklagandet dock ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.    Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag då beslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle, räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet. Avvisa enbart för sent inkomna överklagningar 24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall myndigheten avvisa den, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.    Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.    Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen. Endast göra rättidsprövning 25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som har meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva överklagandet. Omprövning av beslut 27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part ... Ändra beslutet ”lite grand” 28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte 24 och 25 §§.    Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 24 §. Överklagande av avvisningsbeslut 30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har kommit in för sent, får avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats av en högre instans, får den högre instansens beslut i frågan inte överklagas. Som regel gäller klagandes tidsuppgift Om vi inte tillämpar delgivning av avslagsbeslut kan det ibland vara svårt att avgöra när sökande tagit del av beslutet. Då gäller klagandes uppgift om när den fick beslutet skriftligt och överklagningstiden räknas från den dagen, JO:s ämbetsberättelse 2006/07 sidan 319, Dnr 776-2004. Inte vår sak att pröva överklagbarhet Vi ska bara pröva om överklagan har kommit in i rätt tid. Det är förvaltningsrättens uppgift att utreda och besluta om övriga förutsättningar är uppfyllda, till exempel om det är ett beslut som över huvud taget går att överklaga, Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd (2013) sidan 137. Tandläkaren överklagade att inte patienten fick bistånd till tandvård Se även JO-beslut 18 december 2012, dnr 4434-2012 och 26 oktober 2011, dnr 889- 2011, nämnden skickat tillbaka överklagan eftersom de bedömde att klaganden inte var part i målet och därmed inte hade rätt att överklaga. Så fel kan det bli. Möjligheter att schabbla bort överklagan? 5 5 5 5

ÄNDRA GYNNANDE BESLUT Tillit, negativ rättskraft Tre ändringsmöjligheter När är beslutet fattat? GYNNANDE BESLUT HAR NEGATIV RÄTTSKRAFT Har vi bestämt att någon ska få pengar så gäller som regel detta, även om vi kommer på att det var ett dumt beslut. Gynnande beslut har som regel negativ rättskraft, det går inte att ändra, det vill säga sökanden ska kunna lita på ett beslut från oss. Det finns tre fall där ett gynnande beslut kan ändras. Återkallelseförbehåll Vi har i beslutet skrivit in att det kan, och på vilka grunder det kan, ändras. Vilseledande uppgifter Om sökanden inte lämnat korrekta uppgifter som legat till grund för beslutet. Säkerhetsskäl Är inte så aktuellt för oss (kanske mer aktuellt för de som exempelvis ger bygglov). RÅ 2000 ref 16 gällde hemtjänst, men ger bra vägledning även för oss när det gäller ”negativ rättskraft”. Socialstyrelsen har i det ärende uttryckt sitt stöd för denna rättsprincip. BESLUT FATTAT NÄR DET OFFENTLIGGJORTS Socialstyrelsen skriver i boken ”Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten” sidan 135: "Om beslutet inte är meddelat anses i praxis myndigheten kunna rätta alla slags fel i ett beslut."   I boken ”En introduktion till förvaltningsrätten” står på sidan 61 att ”Frågan om möjligheterna att rätta ett beslut uppkommer först sedan det blivit expedierat, d.v.s. på något sätt offentliggjort för parten (ofta att part fått hem en skriftlig kopia av beslutet). Innan dess räknar man i princip med att alla beslut kan komma att ändras. Se t.ex. RÅ 1972 ref. 2”. ÅTERKALLELSEFÖRBEHÅLLET SKA STÅ I BESLUTET Ärendet gällde om bistånd kunde krävas tillbaka när sökande fått sommarjobb och fått muntlig information om att det kunde bli aktuellt med återbetalning utifall någon fick andra inkomster. Nämnden hade tagit ett ”rambeslut” för juli och augusti, men ansåg att hon skulle betala tillbaka i och med att hon fått sommarjobb. I ”rambeslutet” stod det inget om möjligt återkrav. Genom Regeringsrättens avgörande (RÅ 2000 ref 16) får numera anses fastlagt under vilka förutsättningar ett beslut angående bistånd kan ändras till nackdel för biståndstagaren. Före Regeringsrättens avgörande har det måhända funnits utrymme för att hävda att det på grund av ändrade omständigheter varit möjligt att ändra ett beslut om bistånd även om någon av de ovan nämnda generella förutsättningarna för ändring av beslut inte varit för handen. Jag vill därför inte rikta någon kritik mot nämnden i denna del. JO 2003/04, dnr 4000-2000 sid 240. Biståndet kunde inte krävas tillbaka. PENGAR KAN INTE STOPPAS OM BESLUTET MEDDELATS Sökanden hade fått muntlig information om att biståndet beviljades under förutsättning att hon medverkade i utredningen. Ansökan handlades snabbt och pengarna skickades ut. När handläggaren fick reda på att sökanden inte medverkat i utredningen stoppades betalningen och sökandes informerades via brev om att så skett. Ett s.k. gynnande förvaltningsbeslut kan inte utan vidare ändras. Beslutet sägs ha negativ rättskraft. Enligt de principer som har utbildat sig i förvaltningsrättslig praxis vinner ett gynnande beslut normalt negativ rättskraft senast vid den tidpunkt när beslutet har expedierats eller på annat sätt tillkännagetts för adressaterna. --- Tidpunkten för när möjligheterna att ändra ett beslut om bistånd upphör torde anknyta till tidpunkten för när beslutet har blivit offentligt (se JO:s ämbetsberättelse 1997/98 s. 348), JO 2005/06, dnr 635-2003 sid 282. BESLUT EJ VERKSTÄLLT PÅ GRUND AV ÅTERKALLELSEFÖRBEHÅLL, ÖVERKLAGBART Enligt beslutet beviljades NN försörjningsstöd för mars månad 2003 med 7 155 kr. Därav skulle 5 528 kr utbetalas omgående, medan 1 627 kr skulle utbetalas vecka 12. En utgångspunkt är att bistånd betalas ut månadsvis (se bl.a. Socialstyrelsens handbok om ekonomiskt bistånd s. 116). JO har dock förståelse för nämndens strategi att – som angetts i remissvaret – hjälpa NN att ”finna en väg ut ur ett passivt bidragsberoende”. JO finner inte skäl att i detta ärende anlägga några synpunkter på att det enligt nämndens mening förelåg starka skäl att dela upp utbetalningen av biståndet. Enligt beslutet skulle utbetalningen vecka 12 göras under förutsättning att ”sökande ej haft någon ogiltig frånvaro”. Härmed avsågs det praktikarbete som NN skulle delta i. Frågan är dock hur socialförvaltningen i formellt hänseende skulle ha handlagt ärendet om NN hade uteblivit från arbetsplatsen utan att ha giltiga skäl för det och någon utbetalning således inte skulle ske. I beslutet beviljade socialnämnden NN:s ansökan i sin helhet. Någon generell regel om under vilka förutsättningar en myndighet kan ändra ett beslut av annan anledning än rena förbiseendefall finns inte. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att gynnande beslut som huvudregel inte kan ändras till nackdel för den enskilde. Det har i praxis dock gjorts undantag från denna huvudregel. Ett sådant undantag innebär att ett gynnande beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet (se prop. 1985/86:80 s. 39). Det finns inte några författningsbestämmelser om hur ett sådant förbehåll skall utformas. Någon rättspraxis som klart belyser saken finns inte heller. Det aktuella beslutet kan närmast sägas ha innehållit ett villkor för själva verkställigheten av beslutet i viss del. JO vill inte utesluta att utformningen av beslutet ändå skulle ha gett nämnden möjlighet att ompröva det i denna del. Även om JO inte finner skäl att rikta någon kritik mot nämnden, anser JO att beslutet borde ha utformats på ett sådant sätt att det tydligare hade framgått att nämnden hade rätt att återta det tidigare beslutet i den aktuella delen för det fall att NN inte fullgjorde sitt praktikarbete. Härigenom skulle det inte ha rått någon oklarhet om att förordnandet rörande utbetalningen inte gällde enbart verkställigheten, utan att nämnden, med ändring av det tidigare beslutet såvitt här är i fråga, skulle ha haft att fatta ett nytt formellt biståndsbeslut. NN hade då haft möjlighet att kunna överklaga det nya beslutet till länsrätten. Eftersom NN inte hade haft möjlighet att överklaga en ”utebliven verkställighet” av det tidigare beslutet, hade det nu anvisade förfarandet självklart varit lämpligare från rättssäkerhetssynpunkt (JO 2005/06, dnr 985-2003 sid 287). Eventuellt återkallelseförbehåll ska stå i beslutet Ändrat beslut kräver avslagsbeslut med överklagandeinstruktioner 6 6 6 6

EES-MEDBORGARE, 1 maj 2014 Registreringsskyldighet bara för tredjelandsmedborgare Svensk medborgare som utnyttjat fria rörligheten Skenäktenskap inte godkänt 3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl. Allmänna bestämmelser 1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta kapitel. Lag (2006:219). 2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är 1. make eller sambo till EES-medborgaren, 2. släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, 3. släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning, eller 4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land som han eller hon har kommit från är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES- medborgarens hushåll eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EES- medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen.    Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag även en utlänning med sådan familjeanknytning som anges i första stycket till en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet och som utlänningen har följt med eller anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Lag (2014:198). Uppehållsrätt 3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning, 3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Lag (2006:219). 4 § En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har uppehållsrätt om EES-medborgaren har uppehållsrätt enligt 3 §.    En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har uppehållsrätt.    Uppehållsrätt enligt första eller andra stycket föreligger inte om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt. Lag (2014:198). 5 § Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda. Lag (2006:219). Att behålla uppehållsrätt i vissa fall 5 a § En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt 3 § 1 anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin uppehållsrätt även om han eller hon 1. drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, eller 2. inleder en yrkesutbildning.    I fall som avses i första stycket 2 måste utbildningen ha samband med den tidigare sysselsättningen, förutom i fall då EES-medborgaren är ofrivilligt arbetslös.    En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare enligt 3 § 1 anses som arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Har EES-medborgaren fullgjort en anställning som varit tidsbegränsad till mindre än ett år eller inträffar den ofrivilliga arbetslösheten under de första tolv månaderna av en anställning, anses EES-medborgaren under motsvarande förutsättningar i stället som arbetstagare i sex månader och behåller sin uppehållsrätt under samma tid. Lag (2014:198). 5 b § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige som familjemedlem under minst ett år och 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som uppfyller villkoren i 1 eller 2. Lag (2014:198). 5 c § En EES-medborgares familjemedlem som är släkting i rakt nedstigande första led till EES-medborgaren och som är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige behåller sin uppehållsrätt om den förälder från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller reser ut ur Sverige. Detsamma gäller en person som har vårdnaden om familjemedlemmen. Uppehållsrätten kvarstår till dess att familjemedlemmen har avslutat studierna. Lag (2014:198). 5 d § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet eller upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon uppfyller vad som föreskrivs i 5 b § 1, 2 eller 3 och 1. äktenskapet eller samboförhållandet har varat i minst tre år, varav minst ett år i Sverige, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av samboförhållandet inleds, 2. vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på familjemedlemmen, 3. det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i förhållandet, eller 4. familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett barn och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige. Lag (2014:198). Permanent uppehållsrätt 6 § En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219). 7 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år med den person från vilken han eller hon härleder sin uppehållsrätt, har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219). 8 § Det som sägs i 6 och 7 §§ påverkas inte av tillfälliga vistelser utanför Sverige som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på grund av obligatorisk militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete i ett annat land eller särskilda skäl. Lag (2006:219). 9 § Den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och kan endast upphöra om utlänningen har vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år. Lag (2006:219). Uppehållskort m.m. 10 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare och som har uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till Sverige. Detta gäller dock inte för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Lag (2014:198). Rubrik 2014-04-15 gm SFS 2014:198, ikraft 2014-05-01, överg.best. Ändrad 2014- 04-15 gm SFS 2014:198, ikraft 2014-05-01, överg.best. 11 § Om det kan antas att en EES-medborgares familjemedlem är skyldig att ansöka om uppehållskort enligt 10 §, får Migrationsverket förelägga honom eller henne att fullgöra denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga familjemedlemmen att lämna in sådana handlingar som är nödvändiga för att uppehållskort ska kunna utfärdas. Lag (2014:198). Ändrad 2014-04-15 gm SFS 2014:198, ikraft 2014-05-01, överg.best. 12 § Ett föreläggande enligt 11 § får förenas med vite.    Fråga om utdömande av vite prövas av migrationsdomstol på ansökan av Migrationsverket.    Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. Lag (2006:448). Ändrad 2006-06-07 gm SFS 2006:448, ikraft 2006-07-01 12 a § Migrationsverket ska utfärda 1. intyg om permanent uppehållsrätt till en EES-medborgare som har ansökt om sådant intyg och som har permanent uppehållsrätt, 2. uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har uppehållsrätt, och 3. permanent uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har permanent uppehållsrätt. Lag (2014:198). Bemyndiganden 13 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 3–7 §§. Lag (2014:198). 14 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka handlingar som ska lämnas vid ansökan om uppehållskort. Lag (2014:198). Fler familjemedlemmar Från förordningen till lagen 7 7 7 7

Socialstyrelsen gett ut vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Uppehållsrätt = likabehandling Akut nödsituation ev hemresa Uppehållsrätt så länge villkoren är uppfyllda Rätten till socialt bistånd för medborgare inom EU/EES-området En vägledning från Socialstyrelsen Likabehandling EU-rättens princip om likabehandling innebär att en EU/EES-medborgare som bedöms ha uppehållsrätt i Sverige har rätt till socialt bistånd och andra sociala förmåner på samma villkor som svenska medborgare (sidan 7). Hjälp med hemresa Personer som inte bedöms ha hemvist i en kommun där de tillfälligt vistas har bara rätt till bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation som inte går att lösa på annat sätt.4 I praktiken innebär det oftast att personen får enstaka bistånd till mat, logi eller resa till sin hemkommun. Detta resonemang kan föras även i förhållande till EU/EES- medborgare som bedöms sakna uppehållsrätt och därmed sin egentliga hemvist i Sverige, till exempel personer som sökt sig till Sverige utan att ha realistiska möjligheter att göra sig gällande på den svenska arbetsmarknaden och som måste tigga för att klara sin försörjning (sidan 8). Olika villkor för ekonomiskt aktiva och icke ekonomiskt aktiva Möjligheterna att få uppehållsrätt skiljer sig åt mellan så kallat ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare och så kallat icke ekonomiskt aktiva. Till ekonomiskt aktiva räknas arbetstagare, egenföretagare, arbetssökande samt deras familjemedlemmar. Till kategorin icke ekonomiskt aktiva hör t.ex. studenter och pensionärer som i denna egenskap inte är yrkesaktiva. För icke ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare krävs för att få uppe-hållsrätt att den enskilde EU/EES-medborgaren har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och en heltäckande sjukförsäkring. Några sådana krav ställs däremot inte på ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare (sidan 10). Ekonomiskt aktiva: exv anställda å arbetssökande Ekonomiskt icke-aktiva: studerande och andra självförsörjande 8 8 8 8

vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Socialstyrelsens vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Anställning: utföras åt nån annan, under dennes arbetsledning, ge ersättning Kriterier för ”arbetstagare” EU-domstolen har angett att en helhetsbedömning ska göras utifrån alla omständigheter som avser arten av arbete och arbetsförhållandena. I denna bedömning är tre kriterier avgörande och måste uppfyllas för att någon ska anses vara arbetstagare: • arbete ska utföras åt någon annan, • personen ska vara under dennes arbetsledning, och • arbetet ska ske mot ersättning. Den breda tolkningen av dessa kriterier innebär t.ex. att även den som arbetar åt någon som praktikant, lärling, hembiträde eller au pair anses som arbetstagare under förutsättning att ersättning betalas. Även den som avlönas för utfört arbete i form av kost och logi kan betraktas som arbetstagare. En mycket låg ersättning är inte heller ett hinder. Det avgörande är i stället om det arbete som utförs kan anses vara sådant som normalt hör hemma på ar-betsmarknaden. Helt utanför begreppet arbetstagare faller aktiviteter som över huvud taget inte är ekonomiska till sin natur, t.ex. utövandet av sport på amatörnivå eller verksamhet som har till syfte att återanpassa personer till arbetslivet. Anställningar av så kallad atypisk karaktär, dvs. andra anställningar än tillsvidareanställning på heltid, som deltidsanställningar av olika omfattning, tidsbegränsade anställningar och säsongsarbeten är alltså normalt tillräckliga för att personen som utför dem ska anses som arbetstagare. EU-domstolen har godtagit att man beaktar om personen i fråga har arbetat tillräckligt många timmar för att kunna bli förtrogen med arbetet. Det förhållandet att en person endast arbetar ett begränsat antal timmar kan, enligt EU-domstolen, vara en indikation på att arbetet i själva verket är marginellt och sidoordnat. En på förhand tidsbegränsad anställning på två och en halv månader har ansetts tillräcklig för att en person ska anses som arbetstagare. Eftersom EU-rätten inte kan åberopas i samband med missbruk eller bedrägerier kan däremot inte svartarbete ge uppehållsrätt som arbetstagare (sidorna 11 och 12). normalt höra hemma på arbetsmarknaden. INTE amatöridrottsnivå, återanpassning 9 9 9 9

vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Socialstyrelsens vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Sjuka eller olycksdrabbade anställda och ofrivilligt arbetslösa, UtlL 3a kap 5-d §§ Svartjobb är inget verkligt och faktiskt arbete Arbeta svart innebär inte ett verkligt och faktiskt arbete (sidorna 12 och 15). Företagare var verksamhet upphör Till skillnad från vad som gäller för arbetstagare finns det inte några bestämmelser om bibehållen uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare som har upphört att bedriva verksamhet som egenföretagare eller tillhandahålla tjänster. Egenföretagare får därmed, om verksamheten upphör, i stället förlita sig på EUF-fördragets bestämmelser om fri tjänsterörlighet och fri etablering i artiklarna 49 och 56. Om en EU/EES- medborgare som har upphört med verksamheten i fortsättningen ägnar sig åt att söka ett nytt arbete i Sverige ska hans eller hennes uppehållsrätt och rätt till bistånd bedömas utifrån de förutsättningar som gäller för arbetssökande. Företagare behåller inte uppehållsrätten om verksamheten upphör 10 10 10 10

vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Socialstyrelsens vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Kr-domar som anser praktikplats är tecken på ”verklig möjlighet att få en anställning”. Kr-dom ansåg att soc inte visat att uppehållsrätt saknades Praktikplats till de som har verklig möjlighet att få en anställning? Kammarrätten ansåg med hänvisning till att kvinnan hade fått en praktikplats att hon hade uppehållsrätt som arbetssökande med verklig möjlighet att få anställning (Kammarrätten i Göteborg 15 oktober 2009, mål nr 5917-09), sidan 16. Beviljar Af praktikplats till de som ”har en verklig möjlighet att få en anställning”? Eller är det till de som behöver praktik för att ”ha en verklig möjlighet att få en anställning”? Ska vi visa att sökanden inte har uppehållsrätt? Möjligheter till jobb i hemlandet? Kammarrätten ansåg att socialnämnden inte visat att mannen saknade uppehållsrätt vid ansökningstillfället. Kammarrätten ansåg inte heller att nämnden haft fog för att fog för att beakta parets möjligheter att snabbare kunna försörja sig i hemlandet (Kammarrätten i Göteborg 9 november 2010, mål nr 1600-09), sidan 17. Som regel är det sökanden som ska visa att den är berättigad till bistånd, när det gäller uppehållsrätt kanske det är nå´t annat som gäller ...? Inte beakta deras möjligheter till att kunna försörja sig själv i hemlandet????? ”Yttersta skyddsnät”? ”Den som inte själv kan ...”? Göra så gott man kan? Inga andra lösningar ska finnas? Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) beviljade inte prövningstillstånd – vilket de ska göra om domen är principiellt viktig ... Europeiskt sjukförsäkringskort En EU/EES-medborgare kan i normalfallet uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring genom att visa upp ett europeiskt sjukförsäkringskort eller någon annan av de blanketter utfärdade enligt förordning 883/2004 som styrker att personen omfattas av ett annat lands sociala trygghetssystem (S1, S2, S3 eller DA1), sidan 18. Finns ett ”europeiskt sjukförsäkringskort” 11 11 11 11

vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Socialstyrelsens vägledning om EES-medborgares rätt till bistånd Barnperspektiv gäller även om uppehållsrätt saknas Familjemedlem har åxå uppehållsrätt Nordisk konvention ger likabehandling Barnperspektiv Kommunernas socialnämnder har ett särskilt ansvar för barn och unga, vilket kommer till uttryck i reglerna i SoL. Huvudprincipen är att socialtjänsten ska behandla barn och unga som har uppehållsrätt i Sverige på samma sätt som svenska medborgare. Barn som inte har uppehållsrätt har som huvudregel endast rätt till sådana insatser från socialtjänsten som syftar till att avhjälpa en nödsituation. Vilka insatser som socialtjänsten ska ge kan inte anges generellt utan måste avgöras efter en bedömning i varje enskilt fall utifrån barnets bästa (sidan 20). Familjemedlemmar För familjemedlemmar gäller huvudprincipen att deras uppehållsrätt är beroende av anknytningen till en EU/EES-medborgare med uppehållsrätt, så länge familjemedlemmarna inte själva har fått permanent uppehållsrätt. En familjemedlem som har uppehållsrätt och vistas i Sverige har rätt till likabehandling av socialtjänsten på samma sätt som svenska medborgare. Det har ingen betydelse om familjemedlemmen är medborgare i ett land utanför EU/EES (sidan 23). Nordiska medborgare På liknande sätt som EU-rätten innehåller konventionen en regel om likabehandling (likställdhet). Regeln om likställdhet innebär att en medborgare i ett nordiskt land som lagligen vistas tillfälligt eller är lagligen bosatt i ett annat nordiskt land, ska likställas med landets egna medborgare när landet tillämpar lagstiftning som omfattas av konventionen. Likställdheten enligt artikel 4 gäller för allt socialt bistånd och alla sociala tjänster (sidan 26). Varaktigt bosatta (tredjelandsmedborgare) Genom direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare27 ges tredjelands-medborgare som har vistats i en medlemsstat under en längre tid en särskild rättslig ställning och rättigheter som tidigare varit förbehållna EU/EES- medborgare. Av artikel 11 i direktivet följer att svensk socialtjänst ska behandla tredjelandsmedborgare som har beviljats ställning som varaktigt bosatta på samma sätt som svenska medborgare. Direktivet har gjorts till svensk lag genom bestämmelser i 5 a kap. UtlL. Enligt bestämmelser i 5 a kap. gäller i huvuddrag att en tredjelands-medborgare ska beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige om tredje-landsmedborgaren vistats inom EU:s medlemsstaters territorier utan avbrott under minst fem år. För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska tredjelandsmedborgaren fullt ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda. När ställning som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare har beviljats kan ställningen inte återkallas eller på annat sätt gå förlorad med hänvisning till att kravet på försörjningsförmåga inte längre är uppfyllt. Prövningen skiljer sig därmed från prövningen om uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare. ”Varaktigt bosatta” tredjelandsmedborgare som vistats länge i ett land 12 12 12 12

SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST Alla som vistas i kommunen har rätt att söka och få sin sak prövad? E contrario? Rätt att överklaga, beslut enligt 4 kap 2 §, stämmer med EU-rätt?? E contrario inte alltid tillämpligt Alla personer som vistas i en kommun har därför rätt att ansöka om ekonomiskt eller annat bistånd enligt bestämmelserna i SoL och att få sin sak prövad och avgjord genom ett formellt beslut (sidan 7). Personer som inte bedöms ha hemvist i en kommun där de tillfälligt vistas har bara rätt till bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation som inte går att lösa på annat sätt. I praktiken innebär det oftast att personen får enstaka bistånd till mat, logi eller resa till sin hemkommun. Detta resonemang kan föras även i förhållande till EU/EES- medborgare som bedöms sakna uppehållsrätt och därmed sin egentliga hemvist i Sverige, till exempel personer som sökt sig till Sverige utan att ha realistiska möjligheter att göra sig gällande på den svenska arbetsmarknaden och som måste tigga för att klara sin försörjning (sidan 8). (Lätt att missförstå? Du har fyra kort liggande på bordet framför dig. Alla kort har en färg på ena sidan och en figur på andra sidan. Eftersom korten ligger på bordet så ser du bara vad korten har på den ena sidan. Det första kortet är gult, det andra är rött, på det tredje är det en cirkel och på det fjärde är det en fyrkant. Någon säger att ”Gula kort har en cirkel på andra sidan!” ådu ska kolla om det stämmer. Hur många kort måste du vända för att vara säker på om påståendet stämmer eller inte?) sakna ”realistiska möjligheter att göra sig gällande på den svenska arbetsmarknaden” … ”måste tigga” 13 13 13 13

SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST ”Ett halvår tillräcklig tid” har sex månader på sig att skaffa nytt arbete Ofrivilligt arbetslös behåller sin status i ”sex månader eller längre” Ofrivilligt arbetslös behåller uppehållsrätten minst sex månader En arbetstagare som blir ofrivilligt arbetslös behåller sin status som arbetstagare i sex månader eller längre och utgångspunkten är full likabehandling vad gäller både rätten till ekonomiskt bistånd och rätten till arbetslöshetsersättning och andra sociala förmåner. Frågan är vad som menas med ”en längre tid”. I rörlighetsdirektivet anges att en person som arbetat mindre än tolv månader behåller sin ställning som arbetstagare och därmed uppehållsrätt under sex månader efter det att anställningen upphört. Det gäller även om anställningen från början var tidsbegränsad till kortare tid än ett år. Om anställningen varat i mer än tolv månader behåller han sin ställning som arbetstagare och har uppehållsrätt så länge han befinner sig i Sverige. Det krävs i båda fallen att han är arbetssökande (sidorna 14 och 15). Företagare som upphör med verksamheten Till skillnad från vad som gäller för arbetstagare finns det inte några bestämmelser om bibehållen uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare som har upphört att bedriva verksamhet som egenföretagare eller tillhandahålla tjänster. Egenföretagare får därmed, om verksamheten upphör, i stället förlita sig på EUF-fördragets bestämmelser om fri tjänsterörlighet och fri etablering i artiklarna 49 och 56. Om en EU/EES- medborgare som har upphört med verksamheten i fortsättningen ägnar sig åt att söka ett nytt arbete i Sverige ska hans eller hennes uppehållsrätt och rätt till bistånd bedömas utifrån de förutsättningar som gäller för arbetssökande. Till skillnad från vad som gäller för arbetstagare finns det inte några bestämmelser om bibehållen uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare som har upphört att bedriva verksamhet som egenföretagare eller tillhandahålla tjänster. Egenföretagare får därmed, om verksamheten upphör, i stället förlita sig på EUF-fördragets bestämmelser om fri tjänsterörlighet och fri etablering i artiklarna 49 och 56. Om en EU/EES-medborgare som har upphört med verksamheten i fortsättningen ägnar sig åt att söka ett nytt arbete i Sverige ska hans eller hennes uppehållsrätt och rätt till bistånd bedömas utifrån de förutsättningar som gäller för arbetssökande (sidan 15). Företagare som upphört med verksamhet kan uppfylla villkor som arbetssökande trots ”kommit till Sverige för att söka arbete” 14 14 14 14

ANMÄLNINGSSKYLDIGHET Gäller inte längre för oss när det gäller utlänningar som saknar uppehållstillstånd Däremot kvarstår sekretessbrytande regeln i UtlL 17 kap 1 § Utlänningsförordning 7 kap 1 §: socialtjänsten inte längre med En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet ska lämnas till Polismyndigheten. En sådan underrättelse behövs dock inte när det gäller den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.    Underrättelse enligt första stycket lämnas av 1. Skatteverket, när utlänningen första gången a) anmäler sig till folkbokföring i Sverige eller ska folkbokföras här utan egen anmälan, b) ansöker om godkännande för F-skatt och inte kan visa att han eller hon har uppehållstillstånd, och 2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk.    Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.    Polismyndigheten ska med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Men fortfarande ... Utlänningslagen 17 kap. Skyldighet att lämna uppgifter 1 § Socialnämnden ska lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden, om Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt. 15 15 15 15

KRAV PÅ PLANERING VID FLYTT Hur påverkat möjlighet till egen försörjning? Två månader, men inte tre? Flytt inget självständigt avgörande skäl vid biståndsbedömning En biståndsberättigad mister inte rätten till bistånd enbart av det skälet att den flyttat från en kommun till en annan. Avgörande är om det påverkar den enskildes möjligheter att få annan försörjning än ekonomiskt bistånd. Missade SFI-undervisning på grund av flytt Rätt till bistånd enligt 6 § SoL förutsätter bl.a. att den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom inkomster av arbete. Den som är arbetslös bör därför i regel vara skyldig att söka arbete och godtaga anvisat arbete om det är lämpligt. Redan i ett tidigare avgörande har Regeringsrätten funnit att denna skyldighet i princip inbegriper också de åtgärder i övrigt som samhället ställer till förfogande för arbetslösa, t.ex. i form av arbetsmarknadsutbildning (RÅ 1986 ref. 6). Också grundutbildning i svenska språket bör i princip kunna räknas till sådana åtgärder, eftersom det normalt sett måste antagas vara en förutsättning att få arbete i Sverige att den arbetssökande i erforderlig grad behärskar detta språk. När det gäller kravet på deltagande i grundutbildning för vuxna måste avgörande i det särskilda fallet vara en bedömning av om grundutbildningen på sikt kan leda till ett arbete (jfr Socialstyrelsens Allmänna råd 1992:4 s. 25). I målet har inte framkommit annat än att makarna K. varit i behov av den svenskundervisning som anordnats för dem i Lomma för att de skulle kunna uppnå sådana färdigheter i språket som normalt behövs för att få arbete här. Deltagande i den tillhandahållna undervisningen kan därmed anses vara ett sådant krav som kunnat uppställas för rätt till bistånd enligt 6 § SoL. Genom att avflytta från Lomma utan att försäkra sig om att svenskundervisning av motsvarande kvalitet kunde omedelbart erhållas på den nya orten och utan att annat giltigt skäl har kunnat åberopas - som t.ex. en möjlighet att kunna erhålla varaktig försörjning ändå - får familjen K. anses ha undandragit sig de arbetsbefrämjande åtgärder som samhället anvisat. Även andra skäl för en avflyttning från Lomma måste emellertid kunna godtagas. Några sådana godtagbara skäl har emellertid inte ens åberopats i målet. På grund av det anförda och då såvitt framkommit vistelsekommunen lämnat makarna K. bistånd i tillräcklig omfattning för att förhindra uppkomsten av en akut nödsituation skall ytterligare bistånd för den i målet aktuella tiden inte lämnas familjen K. M.K:s yrkande skall således lämnas utan bifall (RÅ 1995 ref 88) Två regeringsråd anförde skiljaktig mening å tyckte att bistånd skulle beviljas. Oenighet på högsta instans - kanske liten tröst när vi inte är riktigt säkra på hur vi ska besluta? Skäligt med krav på två månaders egen försörjning efter flytt Såsom make till den irakiska medborgaren NNs - som är bosatt i Sverige sedan maj 2009 - har NNo beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Han vistas således lagligt i landet och i Linköpings kommun. NNs och NNo, som båda är i 20-årsåldem, har var för sig varit självförsörjande innan NNo flyttade till Sverige. Det bör ha stått klart för dem att de i vart fall under en inledande period skulle sakna tillräckliga medel för sin försörjning efter det att NNo flyttat till Sverige. Det har inte framkommit att flytten var akut, även om det får förutsättas att makarna på sikt vill leva och bo tillsammans för att vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå. Enligt kammarrättens mening är det i ett fall som detta dock rimligt att kräva att makarna planerar och tar ansvar för sin gemensamma försörjning i Sverige, i vart fall under en inledande period. Den av socialnämnden tillämpade tiden om ca två månader framstår som skälig. NNs och NNo kan inte anses ha gjort vad som rimligen kan krävas av dem. Det har inte heller framkommit att de varit i någon nödsituation (Kammarrätten i Jönköping 20 april 2011, mål nr 2422-10).   Fel att ställa krav på tre månaders försörjning efter flytt Den enskilde har enligt rättspraxis en skyldighet att planera sin ekonomi i sådana situationer där det finns anledning att räkna med att han eller hon kan komma att sakna medel för sin försörjning (se t.ex. RÅ 1997 ref. 2). Denna skyldighet gör sig inte minst gällande när man avser att flytta till ett annat land. Frågan är dock för hur lång tid bistånd kan nekas med hänvisning till skyldigheten att planera sin ekonomi. Enligt kammarrättens mening saknas det stöd i lagstiftning och rättspraxis för att med denna motivering vägra en person bistånd i tre månader efter en flytt jfr Socialstyrelsens yttrande i Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 1929-09, dom den 16 april 2010). Stadsdelsnämnden har därför inte haft fog för att avslå NN och hans frus ansökan om bistånd med hänvisning till deras skyldighet att planera sin ekonomi. Om paret i övrigt är berättigat till bistånd och i så fall med vilket belopp har inte prövats av nämnden (Kammarrätten i Göteborg 14 april 2011, mål nr 5094-10). Flytt från Umeå till Gävle var Ok. KR Sundsvall 23 februari 2010, mål nr 2722-08 Flytt från Göteborg till Haparanda var inte Ok KR Sundsvall 21 september 2010, mål nr 464-10 Möjligt för understödstagare att flytta Enligt Kungl. förordning den 25 maj 1847 (Fattigvårdsförordning) krävdes tre års boende utan fattigvårdsstöd för att någon skulle få hemortsrätt i en kommun den flyttade till, det vill säga innan inflyttningskommunen skulle ta över det ekonomiska ansvaret för fattigvårdens kostnader. FORNA TIDERS "HEMORT" /BOSÄTTNINGSKOMMUN "Både här och i andra länder, säger kommittén sålunda, har erfarenheten nogsamt visat, att då någon längre tids vistelse fastställes såsom villkor för att inom ett samhälle förvärfva försörjningsort, det egoistiska sträfvandet att freda sig själf och sitt samhälle från framtida fattigvårdsutgifter håller sin synnerliga uppmärksamhet fästad å sådana från andra samhällen inflyttade personer, som af en eller annan anledning kunna befaras komma att i framtiden falla samhällets fattigvård till last, samt söker på hvarjehanda sätt få dem aflägsnade från samhället, innan den för hemortsrätts förvärfvande bestämda tiden tilländagått. Vanligen begagnades härvid utvägen att genom vederbörande husbönders och jordägares själfvilliga eller med hvarjehanda mer eller mindre lofliga bevekelsemedel påverkade åtgärd att från innehafvande tjänst, hemman, torp eller andra lägenheter uppsäga och bortdrifva de ifrågavarande personerna nödga dem att före den tid, då samhällets möjliga ansvarighet för deras framtida fattigvård skulle inträda, därifrån till annat samhälle afflytta, och då detta förfarande förnyades i det ena samhället efter det andra, måste däraf blifva en följd, hvad ock vid tillämpningen af 1847 års förordning stadgande om treårig stadig vistelse såsom grund för bestämmande af försörjningsort ganska ofta visade sig inträffa, att en sådan person icke allenast vida tidigare än eljest skulle blifvit fallet om det ej helt och hållet kunnat förebyggas, kom i behof af fattigvård, utan äfven att han för sig och sitt hushåll efter årslånga tvister såväl hos särskilda länsstyrelser som hos Kungl. Maj:t slutligen förklarades i fattigvårdshänseende tillhöra ett samhälle, där han ej under de senaste tjugu till trettio åren vistats och där han, okänd för de flesta om ej alla samhällsmedlemmarna, bemöttes med hårdhet och ovilja, synnerligast då han efter föregångna långvariga tvister om rätta försörjningsorten tillskyndat samhället utom ansvarighet för den framtida fattigvårdstungan en kännbar ersättningsskyldighet för den fattigvård, som af annat samhälle lämnats under den tid, tvisterna pågått. Icke heller hade det varit sällsynt, att till samhället inflyttade mindre bemedlade personer före de tre årens utgång på lämpligt sätt fömåddes att begäre eller mottaga fattigunderstöd, på det att deras förvärfvande af hemortsrätt måtte därigenom afbrytas och samhället försättas i tillfälle att på grund däraf väcka talan om deras återförande till det samhälle, hvarifrån de inflyttat.” "Om hemortsrätt och godtgörelse för fattigvård" af Kammarrättsrådet G Hernmarck, Fattigvård och folkförsäkring, skriftserie utgifven av Centralförbundet för socialt arbete (C. S. A:s) fattigvårdskommitté, N:o 11, 1906. (Eventuellt blev det nå´t fel när jag skrev av den, men det tror jag inte :-) /Nad Integrerande samhälle Understödstagares flyttmöjligheter 16 16 16 16

BISTÅND TILL BOENDE Utsatta bostadslösa som inte själv kan Bostadsförsörjningen regleras i annan ordning Helt bostadslös och har speciella svårigheter får bistånd med bostadsanskaffande Vad särskilt gäller anskaffande av bostad finns inte något stöd i SoL för att rätten till bistånd enligt denna lag är avsedd att omfatta tillhandahållande av bostad åt bostadslösa i allmänhet (jfr prop. 1979/80:1 s. 200 och 356 samt prop. 2000/01:80 s. 92).Vad lagstiftaren främst haft för ögonen har uppenbarligen varit ekonomiskt bistånd och bistånd till vård- och behandlingsinsatser samt stöd och service av olika slag. Bostadsförsörjningen regleras i annan ordning (se numera lagen /2000:1383/ om kommunernas bostadsförsörjningsansvar). I rättspraxis har dock rätt till bistånd genom tillhandahållande eller ombesörjande av bostad som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå ansetts föreligga när den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. I rättsfallet RÅ 1990 ref. 119 konstaterade sålunda Regeringsrätten att den hjälpsökande tillhörde en sådan utsatt grupp som kunde behöva särskild hjälp t.ex. för att anskaffa bostad. SoL innehåller inte heller några bestämmelser som innebär att en socialnämnd skulle vara förhindrad att erbjuda den enskilde lösningar som genomförs inom en annan kommuns geografiska område eller genom åtagande av en annan kommun under förutsättning att det erbjudna biståndet uppfyller kravet på en skälig levnadsnivå (jfr 2 kap. 5 § SoL). Tvärtom förutsätter vissa bestämmelser att insatser enligt SoL ibland genomförs i annan kommun (se 16 kap. 2 §). Ingenting talar för att något annat skulle gälla just beträffande bistånd i form av tillhandahållande av bostad, oavsett att en sådan lösning ofta leder till att en annan kommun blir ansvarig för att tillgodose eventuellt ytterligare behov av bistånd (RÅ 2004 ref 130). Kammarrättsdom om tvåbarnsfamilj i 25 kvadratmeter NN med familj bor idag på ett f.d. studentboende i korridor med gemensamma utrymmen. Rummet är 25 kvadratmeter med en sängplats och en liten kokvrå med begränsade matlagningsmöjligheter. De har en barnsäng där deras yngsta barn sover. Hon och hennes man turas om att sova på en madrass i kokvrån tillsammans med deras treåriga dotter. Gjort mycket för att själv ordna lägenhet Hon har själv uttömt sina egna resurser i försök att finna en bostad. Hon har varit registrerad på Boplats sedan maj 2011 och sökt varenda ledig lägenhet utan några som helst krav vad gäller t.ex. område, våning eller balkong. Hon har skrivit till samtliga hyresvärdar inom allmännyttan och även de privata hyresvärdar hon känner till med en redogörelse för deras ekonomiska situation och frågat om de kan accepteras som hyresgäster. Har betalningsanmärkningar Hon har ett tiotal obetalda betalningsanmärkningar som uppgår till omkring 55 000 kr i form av CSN-lån. Flertalet hyresvärdar har svarat nej på grund av att de erhåller försörjningsstöd och/eller har skulder. Somliga har svarat att endast om hennes man står som sökande men att det då krävs att han ensam uppfyller kravet på att inkomsten är tre gånger årshyran. Andra faktorer som försvårar deras möjligheter att finna en bostad på den ordinarie bostadsmarknaden är att de är nyanlända i Sverige. Inget lekutrymme för barnen Stadsdelsnämnden har inte tagit hänsyn till barnens bästa och barnperspektivet. Barnen har i det nuvarande boendet ingen plats för leksaker och inget utrymme att leka på. De är även nekade rätten till ett privatliv då de delar gemensamma utrymmen med helt okända personer. Det har även förekommit narkotikabruk på boendet vid några tillfällen. Till detta kan tilläggas att hon helt oplanerat, mycket oväntat och ytterst olägligt väntar ett tredje barn i början på december 2012. Detta gör en tidigare mycket pressad och svår situation omöjlig. Att leva under osäkra boendeförhållanden är som förälder en stor påfrestning med mycket negativa konsekvenser. De har avråtts från att skola in barnen på förskola innan de vet var de ska bo då barnen redan ryckts upp från två hem under väldigt kort tid. Hon anser inte att en familj, inklusive två, snart tre små barn, i ett korttidsboende som består av ett före detta studentrum utgör skälig levnadsnivå, ens för en kortare tid. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Någon allmän skyldighet för kommuner att tillgodose behovet av bostad finns inte. Det finns dock situationer när en kommun kan vara skyldig att bistå med att finna bostad, t.ex. när en person är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad (jfr RA 1990 ref. 119 och RA 2004 ref. 130). Frågan i målet är om NN och hennes familj kan anses tillhöra en sådan särskilt utsatt grupp som har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. Inte helt utan bostad Av utredningen i målet framgår att NN bor tillsammans med sin man och två, snart tre, barn i en lägenhet med kokvrå om 25 kvadratmeter. Familjen står således inte helt utan bostad. Möjlighet få jobb och betala sina skulder NN har betalningsanmärkningar och skulder i form av obetalda CSN-lån. Hennes make studerar SFI och har varken betalningsanmärkningar eller skulder. NN har en fyraårig högskoleutbildning och hon har tidigare arbetat bl.a. på restaurang. Hon har själv uttryckt att hon tror sig ha goda möjligheter att hitta ett arbete med hänsyn till sin bakgrund. Det har således inte framkommit annat än att NN har resurser att själv kunna betala av sina skulder och därigenom möjliggöra att erhålla en bostad. Bara sökt i Göteborg med kranskommuner Enligt NN har hon sedan maj 2011 sökt samtliga bostäder om två, tre eller fyra rum i Göteborg med kranskommuner men inte lyckats. Stadsdelsnämnden har tidigare anfört att NN inte har uttömt sina möjligheter att själv tillgodose sitt behov av bostad då hon begränsat sitt sökande till Göteborg. Även om den enskildes ställningstagande om bostadsort bör respekteras, finns det ingen ovillkorlig rätt till en viss begärd insats och hänsyn måste även tas till vilka resurser som står till buds för socialnämnden (jfr RÅ 2004 ref. 130). Rimligt söka inom pendlingsavstånd Det bör enligt kammarrättens mening t.ex. kunna ställas som krav att NN söker bostad också i kommuner som i vart fall ligger inom pendlingsavstånd från Göteborg. Kammarrätten finner, mot bakgrund av vad som anförts ovan, att även med beaktande av barnperspektivet kan NN och hennes familj inte anses tillhöra en sådan utsatt grupp av hjälpsökande som har sådana speciella svårigheter att skaffa bostad att rätt till bistånd i form av anskaffande av bostad föreligger. Överklagandet ska därför avslås (Kammarrätten i Göteborg 22 oktober 2012, mål nr 5112-12) 17 17 17 17

PSYKOLOG- LÄKARUNDERSÖKNING Intyg OK Utredning om enskild vill Erbjuda tjänster, samråda med den enskilde Det ekonomiska biståndet kan ofta behöva kombineras med andra sociala tjänster. Dessa skall utgöra erbjudanden, varför det i princip bör vara möjligt för den enskilde att efterfråga en viss social tjänst, t.ex. ekonomisk hjälp, och samtidigt avstå från erbjudanden om andra insatser, som avser behandling. Detta innebär emellertid inte att socialtjänsten är förhindrad att ställa vissa villkor. Tvärtom förutsätter rätten till bistånd att det föreligger ett faktiskt behov och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Vidare uttalas att socialtjänsten måste så långt som möjligt i samråd med den enskilde klara ut hur ett fortsatt hjälpbehov ska kunna förebyggas. Det kan gälla t.ex. krav på den enskilde att genomgå läkarundersökning av hälsotillstånd och arbetsförmåga eller godta lämpliga rehabiliteringsåtgärder som syftar till att han återvinner eller förbättrar sin arbetsförmåga (a. prop. 1979/80:1 s. 195 och 196), HFD 2011 ref 49. . Inte tvångsundersöka När det gäller vilken omfattning en utredning får ha utan att den enskilde själv har gett sitt godkännande framgår av förarbetena till den tidigare lagen bl.a. att det inte finns något behov av befogenheter för socialnämnden att mot en enskilds vilja genomföra läkarundersökning. En grundläggande princip är också att ett intrång i den enskildes integritet ska vägas mot de intressen som myndigheten ska tillgodose genom sitt beslut. Om en enskild själv söker nämndens bistånd, bör uppgifter till grund för beslutet hämtas främst från den enskilde själv (prop. 1979/80:1 s. 398 ff.), HFD 2011 ref 49. Intyg kan krävas om sjukinsikt finns När det gäller utredning av eventuella svårigheter att bli självförsörjande som hänför sig till mer personliga förhållanden ska följande beaktas. SoL bygger på principer om frivillighet och samråd med den enskilde inför beslut om olika insatser enligt lagen. Socialtjänstens insatser ska präglas av respekt för människors självbestämmande och integritet. Det hindrar inte att en biståndssökande som hävdar att han eller hon på grund av fysiska, psykiska eller andra personliga problem har svårt att bli självförsörjande kan avkrävas läkarintyg eller annan utredning om sina svårigheter. En annan sak är att kräva att en biståndssökande ska genomgå en läkar- eller psykologundersökning trots att han eller hon inte anser sig ha några sådana problem och motsätter sig en undersökning (HFD 2011 ref 49). Högsta förvaltningsdomstolens inställning till ”Den som inte själv kan...” Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att lagstiftaren inte velat ge socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav än vad som följer av 4 kap. 4 - 6 §§ SoL (RÅ 2009 ref. 103), HFD 2011 ref 49. Det är i mina ögon väldigt märkligt att HFD går emot lagstiftaren som betonar den enskildes ansvar: ”Avsikten har också varit att förtydliga den enskildes ansvar för att göra vad han eller hon kan för att försörja sig själv. Uttrycket att "den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt" avser att markera den enskilda individens förstahandsansvar. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds” (proposition 1996/97:124, sidan 164). 18 18 18 18

PERSONER MED MISSBRUKSPROBLEMATIK Frivillighet, motiverande samtal Göra så gott man kan, lösa på annat sätt Reducera riksnormen Kammarrättslagtolkning höll inte Göra så gott man kan, behovet tillgodoses på annat sätt, SoL 4 kap 1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.    Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.    Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. En arbetslös biståndssökande som kan arbeta ska genom att t.ex. aktivt söka arbete själv göra vad den kan för att på sikt bli självförsörjande. Socialtjänsten har också ett ansvar för att erbjuda den enskilde behövlig hjälp för att kunna uppnå detta. När det gäller personer som på grund av t.ex. allvarligt missbruk inte bedöms kunna klara av att försörja sig själva måste socialtjänstens insatser emellertid ges en annan inriktning. I dessa fall har myndigheten att i första hand erbjuda honom eller henne hjälp mot missbruket. Lagstiftaren har betonat att i det arbetet ska principerna om frivillighet och självbestämmande vara vägledande. Det framgår också av förarbetena att lagstiftaren inte har velat ge socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav än vad som följer av 4 kap. 4 - 6 §§ SoL. (Jag tycker att denna, regeringsrättens, formulering är konstig eftersom SoL 4:1 säger att ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd”, vilket bör väl innebära att det krävs att den enskilde gör det den kan för att få bistånd????)   Beräkna kostnadsposterna i riksnormen till en lägre nivå, SoL 4 kap 3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och radio- och TV-avgift, 2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.    Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl för detta. Bestämmelsen är emellertid inte aktuell i detta mål, eftersom de kostnader som nämndens avslagsbeslut omfattade, för boende och fackföreningsavgift, inte ingår i riksnormen. Noga bevaka att planen följs, SoL 5 kap 9 § Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs. Kammarrätten har, under åberopande av intentionerna bakom 5 kap. 9 § SoL, funnit att nämnden haft fog för sina beslut, eftersom en utbetalning av bistånd i förevarande fall skulle innebära att nämnden medverkade till P.S:s fortsatta missbruk. En sådan tolkning och tillämpning av 5 kap. 9 § SoL är enligt Regeringsrättens mening inte riktig. Som framgått ovan syftar den bestämmelsen till att framhålla dels socialtjänstens ansvar för aktivt uppsökande och motiverande arbete, dels att vård och behandling ska planeras i samförstånd med den enskilde missbrukaren. Ej krav på behandling för missbrukare Det kan således inte uppställas villkor för en missbrukare att han eller hon ska delta i t.ex. ett visst rehabiliteringsprogram. Om försörjningsstödet villkoras i sådana hänseenden innebär det i praktiken att myndigheten tillämpar en sanktion som socialtjänstlagen inte ger utrymme för. Regeringsrätten finner på grund härav att socialtjänsten inte kan vägra en missbrukare försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta, eller inte fullföljer, viss planering eller vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom eller henne från missbruket (jfr RÅ83 2:70 och RÅ84 2:86), RÅ 2009 ref 103. Men delta i utredning Socialstyrelsen skriver på sidan 21 i sina Allmänna råd (SOSFS 2013:1) "Om en enskild trots särskild begäran inte förser nämnden med det underlag som behövs eller motsätter sig att handläggaren tar nödvändiga kontakter, bör nämnden i regel kunna avslå ansökan." Det finns några kammarrättsdomar där det bedömts att sökanden genom att inte komma på besök (exv Kr i Stockholm 17 maj 2004, mål nr 790-04), eller vägrat deltagit i planeringssamtal (exv KR i Göteborg 13 december 2010, mål nr 3220-10), inte visat att den varit berättigad till bistånd. Inte använda biståndet till annat Enligt 4 kap. 3 § andra stycket SoL kan socialnämnden beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå i ett enskilt fall, om det finns särskilda skäl för det. Detta kan t.ex. gälla en missbrukare som uppenbart inte använder biståndet till vad det är avsett för (prop. 1996/97:124 s. 170). Kammarrätten i Jönköping ansåg 25 april 2013, mål nr 2942-12, "Utredningen i målet talar för att NN hade ett pågående missbruk i anslutning till den aktuella biståndsperioden. Det fanns till följd av detta befogad anledning befara att biståndet skulle komma att användas till annat än vad det var avsett för. Det har därför funnits särskilda skäl att på sätt nämnden gjort beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå." Noga bevaka att planen följs Ej krav på behandling, men delta i utredning och inte använda biståndet till annat 19 19 19 19

TRILSKANDE UNDERSTÖDSTAGARE ”Den som inte själv kan ...” Af:s arbetsmarknadsåtgärder På 1700-talet fattades arbetskraft och det behövdes även soldater. Då var det förbjudet att vara arbetslös. De som kunde arbeta fick ingen fattigvård. Detta hängde kvar även efter att det inte fanns arbete till alla. I historien har fattigdomsorsakerna (individ eller samhälle) framhävts olika mycket av olika grupper. De besuttna har oftast betonat individens fel. Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet 20 20 20 20

ARBETSLINJEN 1800-talet: ”Försvarslös” hade arbetstvång Idag SoL 4 kap 4 §: ”praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet” Staten har hand om arbetsmarknadsåtgärder Arbetstvång, korrektionshus Enligt den ännu gällande försvarslöshetsstadgan af d. 29 Maj 1846, med de förändringar, som innehållas i k. kung. af d. 13 Juli 1853, anses såsom laga försvar dels innehafvande af allmän eller enskild tjenst, dels idkande af studier eller något visst yrke, dels att bevisligen genom egna tillgångar eller andras vårdnad ega sin bergning, dels slutligen att enligt behörigt intyg vara känd såsom den der iakttager ordning och sedlighet i sitt lefverne samt söker efter förmåga sig ärligen försörja. Den, som uppnått 15 års ålder och icke under någon af dessa former eger laga försvar, är försvarslös. Försvarslös person är underkastad: 1. viss uppsigt af särskilda för detta ändamål inom kommunerna valda tillsyningsmän, som äfven hafva till åliggande att råda och bistå honom genom beredande af utvägar till försörjning (ett för försvarslöshetslagstiftningen väsentligt stadgande, som dock sällan tillämpas; mångenstädes har man ej ens utsett dylika tillsyningsmän); 2. inskränkning i friheten att välja vistelseort, ity att han ej utan särskildt pass eller tillståndsbevis eger att begifva sig utom sin hemort (Genom K. förordn. af d. 21 Sept. 1860 är skyldigheten för resande att vara försedde med pass upphäfd, utom hvad försvarslöse vidkommer); 3. under vissa förhållanden arbetstvång, dels inom kommunen på tillsyningsmans anvisning, dels inom någon orten enskildt tillhörig arbetsinrättning, för så vidt sådan finnes, dels och vanligast i form af allmänt arbete under viss tid (från 2 månader till 4 år) inom cellfängelse, arbetsfängelse eller vid kronoarbetskåren, under förutsättning dock att den försvarslöse ej är till arbete oförmögen. (Anmärkas må, att enligt förut gällande försvarslöshetsstadga af 1833 det allmänna arbetet i korrektionshusen ådömdes på obestämd tid, hvilken ofta i verkligheten blef ungefär liktydig med lifstiden.) http://runeberg.org/nfae/0372.html Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / sidorna 731-733 Jämför med UtlL 3 a kapitlet 3 § vilka kategorier EES-medborgare som har rätt att utnyttja den fria rörligheten i Europa (En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning, 3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige.) Enligt av Socialstyrelsen gjord utredning (2005) fanns det kommuner som struntade i villkoren i 4 kap 4 § (betraktade dem kanske bara som Allmänna råd?) och ansåg att 4 kap 1 § gav utrymme för återinföra arbetstvång för understödstagarna. SoL 4 kap 4 § ställer krav på soc att praktiken bl a ska vara kompetenshöjande, tidsbestämd och efter samråd med Af 21 21 21 21

FÖRSUMLIGA FAMILJEFÖRSÖRJARE Familjen rätt till bistånd? Försumlighet kan även idag påverka övriga familjens rätt till bistånd Försumlig familjeförsörjares familj inte rätt till skälig levnadsnivå, omfattas inte av SoL? Målet gäller frågan i vilken mån familjens rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen för juli månad 1994 påverkas av att H.K. inte stått till arbetsmarknadens förfogande under den tiden. Av förarbetena till socialtjänstlagen framgår att den som är arbetsför och som kan beredas lämpligt arbete är berättigad till bistånd endast tillfälligt och till dess han själv kan klara sin försörjning (prop. 1979/80:1, del A, s. 526). Härav har i praxis ansetts följa att en förutsättning för att bistånd skall kunna utgå vid arbetslöshet är att den biståndssökande står till arbetsmarknadens förfogande. En konsekvens av den i äktenskapsbalken och föräldrabalken föreskrivna underhållsskyldigheten gentemot make och minderåriga barn blir att om en person med sådan underhållsskyldighet underlåter att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, detta kan inskränka också övriga familjemedlemmars rätt till bistånd. Som tidigare anförts har H.K., genom att vistas utomlands under den tid det sökta biståndet avsåg, inte stått till arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund av uppgifter, som lämnats av socialnämnden om arbetsmarknaden i Härrydaområdet där familjen var bosatt, får det antas att H.K. skulle ha kunnat beredas förvärvsarbete under juli 1994 och därigenom blivit i stånd att bidra till försörjning av familjen i övrigt. H.K:s underhållsskyldighet beträffande den övriga familjen får anses primär i förhållande till familjemedlemmarnas rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Det innebär att man vid bedömningen av dessa personers rätt till bistånd bör beakta även den inkomst H.K. skulle ha kunnat förvärva om hon stått till arbetsmarknadens förfogande under den aktuella tiden. Hennes underlåtenhet i sistnämnda hänseende bör, med hänsyn till vad som i övrigt är upplyst om familjens inkomster och utgifter, medföra att familjemedlemmarnas rätt till bistånd bortfaller. RÅ 1995 ref 79 22 22 22 22

JOBBSTIMULANS SoL 4 kap 1 b fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 § (särskild beräkningsregel). gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska gälla igen. Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §. 23 23 23 23

JOBBSTIMULANS SoL 4 kap 1 b fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 § (särskild beräkningsregel). gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska gälla igen. Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §. Socialtjänstlagen 4 kap 1 b § För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 § (särskild beräkningsregel).    Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska gälla igen.    Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §. Bara inkomst av anställning Den särskilda beräkningsregeln gäller för inkomst av anställning. Regeln gäller inte för inkomster som träder i stället för eller grundas på inkomst av anställning, till exempel aktivitetsstöd, aktivitetsersättning, sjukpenning, sjukersättning, föräldrapenning, pension eller livränta. Även till exempel inkomst av kapital eller näringsverksamhet (eget företag) eller skadestånd är undantagna. Den särskilda beräkningsregeln gäller inte heller barns och skolungdomars arbetsinkomster (Prop. 2012/13:94 s. 26). Inte politikers arvode Enligt förvaltningsrättens bedömning innebär ett uppdrag som förtroendevald i kommunfullmäktige inte att det föreligger ett regelrätt anställningsförhållande mellan den förtroendevalde och kommunfullmäktige. Mot denna bakgrund och då lagtexten uttryckligen anger att jobbstimulans endast kan komma i fråga vid inkomst av anställning instämmer förvaltningsrätten i nämndens bedömning att NN:s arvode från kommunfullmäktige inte ska omfattas av jobbstimulansen (Kammarrätten i Göteborg 10 juli 2014, mål nr 2360-14). Behöver inte vara ny eller utökad anställning Till stöd för sin uppfattning att inte använda den särskilda beräkningsregeln anför nämnden att motsatsen skulle strida mot syftet med regeln - att stimulera och uppmuntra biståndsmottagare att komma i arbete eller att utöka sin arbetstid - eftersom NN redan har en tillsvidareanställning med full sysselsättningsgrad. Kammarrätten konstaterar att ”Med den entydiga lydelse som bestämmelsen i 4 kap. 1 b § socialtjänstlagen har saknas det utrymme för att inte tillämpa den särskilda beräkningsregeln på NN:s inkomst av anställning” (Göteborg, 10 november 2014, mål nr 5047-14). 24 24 24 24

SOCIALSTYRELSENS MEDDELANDEBLAD Uppdaterat januari 2015 Ingen kvalificeringstid innan 2013 Två-årsperioden börjar månad sju, oavsett biståndsbehov Meddelandeblad 7/2013, uppdaterat januari 2015 Kvalificeringstidsbegränsning Jobbstimulansen gäller från den 1 juli 2013 och kvalificeringstiden är sex sammanhängande månader med försörjningsstöd. Det innebär att perioden januari – juni 2013 är den första möjliga kvalificeringsperioden för jobbstimulans. Tid med försörjningsstöd innan dess kan inte räknas (sidan 2). Inte två år för den som haft försörjningsstöd mer än sex månader innan anställningen Jobbstimulansen i form av den särskilda beräkningsregeln gäller i 24 månader och tiden ska vara sammanhängande. Tvåårsperioden med möjlighet till jobbstimulans börjar när den enskilde fått försörjningsstöd sex månader i följd (prop. 2012/13:94 s. 40). Det har ingen betydelse om personen vid den tidpunkten har inkomst av anställning eller inte. Under tvåårsperioden ska beräkningsregeln användas de månader som den biståndssökande har inkomst av anställning. Om en person inte har inkomster när jobbstimulansen börjar gälla kan det alltså gå ett antal månader av 24- månadersperioden utan att beräkningsregeln tillämpas (sidan 2). Handläggningsbeslut, ej slutligt beslut (Socialstyrelsens handbok ”Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten” sidan 135) Beslut fattas om det ekonomiska biståndet, jobbstimulansen innebär endast en beräkningsregel och ska inte föranleda något särskilt beslut. Alltså behöver inget beslut fattas om att jobbstimulansen ska börja gälla, den gäller automatiskt när en person har mottagit försörjningsstöd 6 månader i följd (sidan 3). Den särskilda beräkningsregeln kräver inget särskilt beslut 25 25 25 25

SKIPPAD ÅLDERSGRÄNS 4 KAP 4 § UNGDOMS INKOMST Ett helt prisbasbelopp per kalenderår för ”hemmavarande” barn SKIPPAD ÅLDERSGRÄNS 4 KAP 4 § I övrigt samma villkor Socialtjänstlagen 4 kap 1 a § Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 § 1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete, 2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21 år.    Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning.    Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid tillämpning av 1 § till den del de överstiger ett prisbasbelopp per kalenderår enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. 4 § Socialnämnden får begära att den som får försörjningsstöd under viss tid ska delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.    Den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket ska syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten ska stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den ska utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.    Socialnämnden ska samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut fattas enligt första stycket. Bestämmelsen gäller alla barn och skolungdomar oavsett var de bor (om de bor i det hushåll för vilket bistånd beräknas?) Med hemmavarande barn och skolungdomar menas barn och skolungdomar som bor i det hushåll för vilket bistånd beräknas. Dit räknas även barn och skolungdomar som på grund av gymnasiestudier är inackorderade på annan ort. Barn och skolungdomar som bor växelvis hos respektive förälder eller bor med umgängesförälder räknas som hemmavarande hos båda föräldrarna. (Prop. 2012/13:94 s. 11 och proposition 2007/08:1 Budgetproposition för 2008, utgiftsområde 9, s. 146), Socialstyrelsens Meddelandeblad 7/2013, juni 2013 om lagändringarna vid halvårsskiftet. Studerandekategorin tagits bort i lagen, men ska enligt prop gälla i alla fall. 26 26 26 26

KVITTNING Inte ok ändra gynnande beslut Socialtjänsten inte rätt driva in skulder Kammarrätt har annan åsikt än HFD? ”Ta tillbaka” ett gynnande beslut någon, eller några, månader senare? Som myndighetspersoner har vi makt att bestämma över enskilda och styrs därvid av lagar och bestämmelser. Vad säger lagen om vår möjlighet att driva in skulder? Kan vi dra på kommande bistånd sådant som sökanden fått för kostnader i samband med umgänge som inte blivit av? I målet är utrett att NN beviljats ett ekonomiskt bistånd om 938 kr avseende kostnader som skulle uppkomma under ett umgänge med hans dotter. Det är vidare utrett att kostnaderna i fråga inte uppstod. En socialnämnd kan i en sådan situation återkräva beloppet genom en frivillig uppgörelse med sökanden. Om en uppgörelse inte kan komma till stånd kan nämnden antingen väcka talan om förutsättningar föreligger för detta eller efterge ersättningsskyldigheten. Det finns inte något utrymme för en korrigering eller kvittning av det slag som är aktuellt i målet. Överklagandet ska således avslås. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD, 26 april 2013, mål nr 2486-12) Socialtjänstlagen 9 kap. Återkrav m.m. 1 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § eller fritidspeng enligt 4 a kap. 1 § betalats ut obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket.    Om någon i annat fall än som avses i första stycket tagit emot sådant ekonomiskt bistånd obehörigen eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket. Lag (2014:468). 2 § Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, återkräva bistånd som den enskilde har erhållit enligt 4 kap. 1 § endast om det har lämnats 1. som förskott på en förmån eller ersättning, 2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller 3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.    Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § får socialnämnden återkräva hjälpen, om den har getts under villkor om återbetalning. Ett beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att återkrävas enligt denna paragraf skall vara skriftligt. Beslutet skall innehålla uppgifter om den eller de omständigheter som enligt denna paragraf utgör grund för återbetalningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde. 3 § Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalar frivilligt för ekonomisk hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket, skall talan väckas hos förvaltningsrätten inom tre år från det kommunens kostnader uppkom. Talan väcks vid den förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde är bosatt.    Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket. Lag (2009:836). 4 § Socialnämnden får helt eller delvis efterge den ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 §§ och i 8 kap. 1 § första och andra styckena. I kronofogdens förbehållsbelopp ingår dels boendekostnad, dels ett belopp som ska täcka vanliga levnadsomkostnader. Bland annat mat, kläder, hygien, telefon, försäkringar och andra mindre utgifter för tillfälliga behov. Det beloppet kallas normalbelopp och varierar beroende på familjesituation. Till exempel tillägg för barn. Varje år publiceras föreskrifter om bestämmande av förbehållsbelopp med mera och för 2015 är normalbeloppet ­4 675 kronor för en ensamstående vuxen 7 723 kronor för sammanlevande makar eller sambor 2 480 kronor för barn till och med 6 år 2 855 kronor för barn 7 år eller äldre (vår riksnorm för 19-20 år= 3 280 kr, vilket kan göra att hushåll kommer under norm pga införsel från kfm!) (Förr kallades detta existensminimum och) det är den minsta summa som den som av någon anledning är skyldig någon pengar ska ha kvar för att klara sig - även om den är skyldig många miljoner kronor för de grövsta tänkbara brott, även värre än bidragsbrott.   Men vad tyckte en kammarrätt, tio dagar efter HFD:s dom, om NN som i present av sin mamma fått en veckas utlandsvistelse till sig och två av sina barn? Nämnden hade avslagit för hela månaden, pga att de varit utomlands en vecka. Kammarrätten: Mot bakgrund av det ovan anförda kan det inte sägas framgå att NN genom att vara utomlands försenat familjens möjligheter att bli självförsörjande. Det finns inte heller uppgifter i utredningen som visar att NN under den tid han befann sig utomlands skulle ha fått del av olika rehabiliteringsinsatser och därigenom ha blivit i stånd att bidra till familjens försörjning. Med hänsyn härtill har familjen haft rätt till försörjningsstöd för juli 2012. NN får genom den utlandsresa han blivit bjuden på anses ha fått sina egna och två av barnens behov tillgodosedda på annat sätt under tiden 16 - 23 juni 2012. På så sätt har en inbesparad kostnad uppstått i juni 2012 som ska beaktas vid beräkningen av försörjningsstödet för den efterföljande månaden. Med hänsyn härtill ska från försörjningsstödet för juli 2012 avräknas ett belopp motsvarande en vecka för NN och två av barnen. Kammarrätten i Jönköping, 6 maj 2013, mål nr 270-13 27 27 27 27

UTVISAD SKULLE HA FÖRSÖRJNINGSSTÖD HFD anser att vi inte har rätt att ställa andra krav än enligt praxis och SoL 4 kap 4 § Svårtydbar dom ... Två kammarrättsdomar anser det vara rätt att ställa krav Kammarrätten i Göteborg tyckte i två fall att det var befogat att inte bevilja fullt försörjningsstöd till personer som inte hade rätt att vistas i landet (20 maj 2009 mål nr 4920-08 och mål nr 1007- 09) HFD hittade ingen praxis eller lagstöd för att ställa krav på att göra vad man kan De förhållanden under vilka NN vistas i Sverige innebär således att nämnden rent faktiskt inte har möjlighet att fullt ut bära sitt ansvar för att uppfylla socialtjänstens mål och syfte, dvs. att hjälpa den biståndssökande att bli självförsörjande m.m. Detta innebär dock inte att nämnden har stöd i socialtjänstlagen for att ställa andra krav på den biståndssökande än sådana som godtagits i praxis eller som följer av 4 kap. 4-6 §§ (jfr HFD 2011 ref. 49). Det nu aktuella villkoret har inte sådant stöd. Med hänsyn till den långa tid som nu gått utan att utvisningsbeslutet har kunnat verkställas föreligger inte heller förutsättningar för nämnden att utge bistånd endast för att täcka NN:s akuta behov (HFD 11 juni 2014, mål nr 6146-12). Det är i mina ögon väldigt märkligt att HFD återigen går emot lagstiftaren som betonar den enskildes ansvar: ”Avsikten har också varit att förtydliga den enskildes ansvar för att göra vad han eller hon kan för att försörja sig själv. Uttrycket att "den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt" avser att markera den enskilda individens förstahandsansvar. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds” (proposition 1996/97:124, sidan 164). 28 28 28 28

MINNESANTECKNING, INTE ALLMÄN HANDLING Tilltro till oss? Minnesanteckningar vid möte kunde hemlighållas Med handling förstås enligt 2 kap. 3 § första stycket TF framställning i bl.a. skrift. En handling är enligt samma bestämmelse allmän om den förvaras hos en myndighet och enligt 2 kap. 6 eller 7 §§ TF är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. Enligt 2 kap. 7 § första stycket TF anses handling upprättad hos myndighet, när den har expedierats. Handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten. I stället för vad som föreskrivs i första stycket gäller att handling anses upprättad när handlingen har färdigställts för anteckning eller införing i diarium, journal samt sådant register eller annan förteckning som förs fortlöpande eller när handlingen har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts. Den handling som NN begärt att få ut är inte en till myndigheten inkommen handling utan nedtecknade anteckningar i samband med ett möte mellan henne och socialnämnden i ett specifikt ärende som inte har slutbehandlats. Enligt nämnden ska anteckningarna användas som underlag till en utredning som håller på att sammanställas. Det framgår inte att handlingen är expedierad, införd i diariet, justerad eller på annat sätt blivit färdigställd. Handlingen är därmed inte att anse som upprättad i tryckfrihetsförordningens mening och är därför inte en allmän handling. Av det skälet kan handlingen inte lämnas ut. Överklagandet ska därför avslås (Kammarrätten i Sundsvall 9 januari 2015, mål nr 2466-14). 29 29 29 29

DOKUMENTATION Beslut, åtgärder, omständigheter händelser av betydelse Även vid genomförandet Socialstyrelsen gett ut nya föreskrifter och allmänna råd Flera råd har nu blivit föreskrifter Socialtjänstlagen 11 kap 5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.    Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem. 6 § Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas. Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2014:5) 4 kap. Gemensamma bestämmelser om dokumentation vid handläggning av ärenden samt vid genomförande och uppföljning av insatser 6 § En personakt ska innehålla en journal samt upprättade och inkomna handlingar av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförande eller uppföljning av insatser. 7 § Journalanteckningar och andra handlingar som hör till den enskildes personakt ska hållas ordnade så att det enkelt går att följa och granska handläggningen av ärenden, åtgärder som vidtas i samband med verkställighet av beslut samt genomförande och uppföljning av insatser. Allmänna råd Handlingarna bör också hållas ordnade på ett sätt som underlättar skyldigheten att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Journalföring 9 § Åtgärder som vidtas vid handläggning av ett ärende eller vid genomförande eller uppföljning av en insats ska fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål dokumenteras i journalen. Detsamma gäller faktiska omständigheter och händelser av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats. Av journalen ska det framgå när 1. åtgärder enligt första stycket har vidtagits och av vem, 2. faktiska omständigheter eller händelser av betydelse har inträffat, och 3. en handling av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats har kommit in till eller upprättats av den som bedriver verksamhet. Journalanteckningar bör vara kortfattade och innehålla tydliga hänvisningar till andra handlingar i personakten som ger ytterligare information. 11 § Av journalen ska det även framgå om 1. den enskilde berörs av ett missförhållande som har rapporterats enligt 14 kap. 3 § SoL eller 24 b § LSS till den som bedriver verksamhet, 2. den som bedriver verksamhet har gjort en anmälan som berör den enskilde enligt 14 kap. 7 § SoL eller 24 f § LSS, eller 3. den som bedriver verksamhet har gjort en polisanmälan som berör den enskilde. 5 kap. Särskilda bestämmelser om dokumentation hos den beslutande nämnden Förhandsbedömning enligt SoL 2 § Om nämnden efter en förhandsbedömning beslutat att inte inleda en utredning enligt SoL, ska detta dokumenteras med uppgifter om 1. att en utredning inte inleds, 2. skälen för nämndens beslut, 3. beslutsdatum, och 4. namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet. 5 § Om den enskilde har lämnat samtycke till att nämnden får kontakta andra myndigheter eller personer, ska den enskildes samtycke dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå 1. vilka andra myndigheter som får kontaktas och i vilket syfte, 2. om närstående får kontaktas och i vilket syfte, 3. vilka sakkunniga och referenspersoner som får kontaktas och i vilket syfte, och 4. när samtycket har lämnats. Om den enskilde återkallar hela eller delar av sitt samtycke ska detta dokumenteras så att det tydligt framgår att samtycket inte längre gäller eller har ändrats. Dokumentation vid kommunicering 12 § Av dokumentationen ska det framgå om och i så fall när och på vilket sätt beslutsunderlaget eller andra uppgifter har kommunicerats med den enskilde enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223). Av dokumentationen ska det också framgå vilka synpunkter som den enskilde har fört fram till nämnden vid kommuniceringen samt när och på vilket sätt synpunkterna kom nämnden tillhanda. Uppdrag till utföraren 22 § Nämndens uppdrag till en utförare ska dokumenteras och innehålla uppgifter om den enskildes namn, personnummer och andra kontaktuppgifter samt uppgifter som anges i 4 kap. 4 § andra stycket och 4 kap. 5 §. Dokumentationen av nämndens uppdrag ska också innehålla uppgifter om 1. vilken bedömning som nämnden har gjort av den enskildes behov, 2. vad som ingår i uppdraget, 3. vilket eller vilka mål som gäller för insatsen, 4. former för uppföljning i det enskilda fallet, 5. vilken information som efter en prövning enligt bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 15 kap. 1 § SoL eller 29 § LSS ska återföras till nämnden i samband med att insatsen avslutas, och 6. namn och kontaktuppgifter till ansvarig handläggare hos nämnden. Av dokumentationen ska det framgå när uppdraget, efter en prövning enligt bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen, har lämnats till utföraren. Torde vara aktuellt när det gäller dokumentation av hur vi följer SoL 4 kap 4 § och de villkor som ska följas när vi ställer krav på att sökande ska delta i praktik och annan kompetenshöjande verksamhet. 23 § Åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp att den enskilde får den beviljade insatsen utförd enligt nämndens beslut och gällande författningar ska dokumenteras. Detsamma ska gälla åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp insatsen mot fastställda mål och den planering som har gjorts tillsammans med den enskilde. Lätta att följa å förstå!!!!! Betonar mål och uppföljning av insatser 30 30 30 30

DOKUMENTATION Lex Sarah rapport och polisanmälan ska journalföras Förhandsbedömning Sekretessmedgivande Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2014:5) 4 kap. Gemensamma bestämmelser om dokumentation vid handläggning av ärenden samt vid genomförande och uppföljning av insatser Lex Sarah, polisanmälan 11 § Av journalen ska det även framgå om 1. den enskilde berörs av ett missförhållande som har rapporterats enligt 14 kap. 3 § SoL eller 24 b § LSS till den som bedriver verksamhet, 2. den som bedriver verksamhet har gjort en anmälan som berör den enskilde enligt 14 kap. 7 § SoL eller 24 f § LSS, eller 3. den som bedriver verksamhet har gjort en polisanmälan som berör den enskilde. 5 kap. Särskilda bestämmelser om dokumentation hos den beslutande nämnden Förhandsbedömning enligt SoL 2 § Om nämnden efter en förhandsbedömning beslutat att inte inleda en utredning enligt SoL, ska detta dokumenteras med uppgifter om 1. att en utredning inte inleds, 2. skälen för nämndens beslut, 3. beslutsdatum, och 4. namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet. Sekretessmedgivande 5 § Om den enskilde har lämnat samtycke till att nämnden får kontakta andra myndigheter eller personer, ska den enskildes samtycke dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå 1. vilka andra myndigheter som får kontaktas och i vilket syfte, 2. om närstående får kontaktas och i vilket syfte, 3. vilka sakkunniga och referenspersoner som får kontaktas och i vilket syfte, och 4. när samtycket har lämnats. Om den enskilde återkallar hela eller delar av sitt samtycke ska detta dokumenteras så att det tydligt framgår att samtycket inte längre gäller eller har ändrats. Kommunicering 12 § Av dokumentationen ska det framgå om och i så fall när och på vilket sätt beslutsunderlaget eller andra uppgifter har kommunicerats med den enskilde enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223). Av dokumentationen ska det också framgå vilka synpunkter som den enskilde har fört fram till nämnden vid kommuniceringen samt när och på vilket sätt synpunkterna kom nämnden tillhanda. Uppdrag till utföraren 22 § Nämndens uppdrag till en utförare ska dokumenteras och innehålla uppgifter om den enskildes namn, personnummer och andra kontaktuppgifter samt uppgifter som anges i 4 kap. 4 § andra stycket och 4 kap. 5 §. Dokumentationen av nämndens uppdrag ska också innehålla uppgifter om 1. vilken bedömning som nämnden har gjort av den enskildes behov, 2. vad som ingår i uppdraget, 3. vilket eller vilka mål som gäller för insatsen, 4. former för uppföljning i det enskilda fallet, 5. vilken information som efter en prövning enligt bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 15 kap. 1 § SoL eller 29 § LSS ska återföras till nämnden i samband med att insatsen avslutas, och 6. namn och kontaktuppgifter till ansvarig handläggare hos nämnden. Av dokumentationen ska det framgå när uppdraget, efter en prövning enligt bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen, har lämnats till utföraren. Torde vara aktuellt när det gäller dokumentation av hur vi följer SoL 4 kap 4 § och de villkor som ska följas när vi ställer krav på att sökande ska delta i praktik och annan kompetenshöjande verksamhet. Uppföljningsåtgärder 23 § Åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp att den enskilde får den beviljade insatsen utförd enligt nämndens beslut och gällande författningar ska dokumenteras. Detsamma ska gälla åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp insatsen mot fastställda mål och den planering som har gjorts tillsammans med den enskilde. Kommunicering Mål och uppföljning av insatser 31 31 31 31

NYA ALLMÄNNA RÅD Dator ingår i skälig levnadsnivå Skälig tid för bostadsbyte ej tidsangiven Tre-månadersrådet för kvarboende kvarstår Även ensamstående kan behöva dator för att ha en skälig levnadsnivå De domar jag sett har gällt ensamstående som har haft dator, men som vid ansökningstillfället av någon anledning (separation; gått sönder) inte har kvar den. Deras biståndsbehov har inte varit kortvarigt. Kr Sundsvall 2014-09-24, mål nr 2235-14; Kr Jönköping 2014-04-17, mål nr 3211-13 och mål nr 2850-13 Inget bistånd till avbetalning Sökanden hade ett drygt år före ansökningstillfället köpt en dator på avbetalning och betalt med norm. Kammarrätter tyckte att det inte fanns tillräckligt stöd för att han "vid tiden för ansökan" var i behov av bistånd till dator och internetuppkoppling. Nämnden skrev att sökanden antagligen skulle bli självförsörjande inom den närmaste tiden (beviljas sjukersättning), men om det spelade någon roll för kammarrättens avgörande vet inte jag. Nämnden, förvaltningsrätten och kammarrätten tyckte att sökanden kunde få bistånd till TV, men inte till surfplatta!?! Sökanden ville hellre ha en surfplatta och ta emot TV-sändningar via den. Det skulle också ge andra fördelar bland annat att ha kontakt med socialtjänsten och möjlighet att sänka sina telefonkostnader. Kammarrätten skriver att "Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (4 kap 1 § SoL)", men "Det har inte framkommit av utredningen i målet att NN har behov av en surfplatta" och avslår NN:s överklagan. Förvaltningsrätten skrev att: "En surfplatta, även kallad bl.a. pekdator, med internetuppkoppling kan ta emot TV-sändningar och därmed i och för sig fylla behovet av en TV. Innehavet av en sådan kan medföra TV-avgiftsplikt. Surfplattans egenskaper i övrigt får emellertid likställas med egenskaperna hos en dator, och med surfplattan tillkommer dessutom en kostnad för internetåtkomst.-.Av utredningen i målet framgår inte att NN sammantaget har behov av sådan hemutrustning för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Vad NN uppger medför ingen annan bedömning. Socialnämnden, som erbjudit NN en TV, har därmed haft fog för sitt beslut. Överklagandet ska således avslås." Vadå förmyndarmentalitet??? Skälig tid för bostadsbyte Om socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, bör nämnden i regel ändå godkänna den under en övergångstid så att den enskilde ges skälig tid att förändra sin boendekostnad. Nämnden bör även godkänna den faktiska boendekostnaden så länge den enskilde aktivt medverkar till att finna ett billigare boende eller på annat sätt försöker sänka sina boendekostnader. Ovanstående bör inte tillämpas, om boendet är en särskilt dyrbar nödlösning, t.ex. boende på hotell, och nämnden kan erbjuda ett billigare alternativ med godtagbar standard i avvaktan på en permanent lösning. Om den enskilde efter information från socialnämnden och efter skälig tid väljer att behålla ett boende med en kostnad som inte är skälig, bör ekonomiskt bistånd beräknas utifrån den boendekostnad som bedöms skälig för en låginkomsttagare på orten (sidan 9). Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov Vid ett kortvarigt biståndsbehov bör socialnämnden i regel godta den faktiska boendekostnaden. Med kortvarigt avses en period om maximalt tre sammanhängande månader (sidan 8). Pensionärers sparande inte nödvändigt Ändrat uttryckssätt för ålder ”18-20 år” blivit ”fyllt 18 men inte 21 år” 32 32 32 32

SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST Umgängesresekostnad som ”en familj i allmänhet”, inte låginkomstjämförelse Barnomsorgsavgift ”i väntan på nedsättning” Studiestödet räknas inte som vanlig inkomst Samma nivå som familjer i ”allmänhet” Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge bör anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med (sidan 14). Låginkomsttagare berättigade? Barnomsorgsavgift i väntan på nedsättning Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till kostnader för t.ex. – barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften, (sidan 14). Inte när den är nedsatt? Studerande kan använda sina pengar till annat än skälig levnadsnivå och ändå vara berättigade bistånd Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet ska räcka under en längre tidsperiod än den som angivits av den utbetalande myndigheten (sidan 19). Enligt HFD ok att inte betala hela junihyran även om de har råd?? Barns och skolungdomars inkomster av arbete Om socialnämnden räknar av barns och skolungdomars inkomster av arbete över ett helt prisbasbelopp per kalenderår, bör avräkningen ske mot barnets eller skolungdomens del i familjens kostnader inklusive boendekostnaden (sidan 21). Barn bör dock kunna ha sparade medel upp till 15 procent av basbeloppet utan att det vid ansökningstillfället påverkar föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet (sidan 19). Inkomstbasbeloppet kanske bättre stämmer överens med låginkomstjämförelse? ”Basbelopp” eller ”prisbasbelopp”? 33 33 33 33

SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST Socialnämnden ”bör i regel kunna kräva … står till arbetsmarknadens förfogande … villig att ta erbjudet lämpligt arbete” Bör vara villig ta erbjudet lämpligt arbete Om den enskilde är arbetslös, bör socialnämnden i regel kunna kräva att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande på heltid och är villig att ta erbjudet lämpligt arbete. I detta krav bör också ingå att den enskilde deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, praktik eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Även grundutbildning i svenska och s.k. arbetssökarverksamheter bör räknas hit (sidan 15). En intressant tanke i dessa arbetslöshetens tider när alltfler arbetsuppgifter kan göras med färre anställda, det vill säga att allt färre efterfrågas på arbetsmarknaden och kraven på anställda höjs, men det stämmer kanske inte riktigt med praxis (se exempelvis RÅ 2009 ref 103)? 34 34 34 34

slutt 35 35