Internationell arbetsrätt Professor Niklas Bruun Helsingfors Juridiska fakulteten

Art. 137 (Gemenskapens kompetens; förfarande ) 1. För att uppnå målen i artikel 136 skall gemenskapen understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom följande områden: a) Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet. b) Arbetsvillkor. c) Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna. d) Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla. e) Information till och samråd med arbetstagarna.

Art. 137 forts. f) Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 5. g) Antällningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom gemenskapens territorium. h) Integrering av personer som står utanför arbets- marknaden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 150. i) Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män på arbetsplatsen.

Art. 137 forts. j) Kampen mot social utslagning. k) Modernisering av systemen för socialt skydd, utan att det påverkar tillämpningen av punkt c. 2. I detta syfte kan rådet a) besluta om åtgärder som är avsedda att främja sam- arbetet mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av infor- mation och beprövade erfarenheter, främja ny-skapande tillvägagångssätt och utvärdera erfaren-heter, med undantag av åtgärder som omfattar harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar,

Art. 137 forts. b) på de områden som avses i punkt 1 a-i genom direktiv anta minimikrav, som skall genomföras gradvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I dessa direktiv skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag. Rådet skall besluta i enlighet med förfarandet i artikel 251 efter att ha hört Ekonomiska och sociala kom-mittén samt Regionkommittén utom på de områden som avses i punkt 1 c, d, f och g i den här artikeln,

Art. 137 forts. där rådet skall besluta enhälligt på förslag av kom-missionen efter att ha hört Europaparlamentet och nämnda kommittéer. Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta att göra förfarandet i artikel 251 tillämpligt på punkt 1 d, f och g i den här artikeln. 3. En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbets- marknadens parter överlåta åt dessa att genomföra direktiv som har antagits enligt punkt 2. I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarkna-dens parter, senast då ett direktiv skall vara genomfört enligt artikel 249, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda medlemsstaten

Art. 137 forts. skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i direktivet. 4. De bestämmelser som antagits enligt denna artikel - skall inte påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet och skall inte i väsentlig grad påverka den finansiella jämvikten i dessa, - skall inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med detta fördrag.

Art. 137 forts. 5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout. Artikeln såsom den ändrats genom art. 2.9 NF.

Likabehandling och diskriminering Rådets direktiv (75/117/EEG) om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män. Rådets direktiv (76/207/EEG med ändring 2002/73/EG) om genom- förandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Rådets direktiv (79/7/EEG) om successivt genom- förande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.

70-talsreglering Rådets direktiv 98/59/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar. Rådets direktiv 2001/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbets- tagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verk- samheter eller delar av företag eller verksamheter. Rådets direktiv (80/987/EEG med ändring 2002/74/EG) om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens.

90-talsdirektiv Rådets direktiv (91/533/EEG) om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet. Europaparlamentets och rådets direktiv (96/71/EG) om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Arbetstagarinflytande Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. Rådets direktiv (94/45/EG med ändring 97/74/EG) om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskaps-företag och grupper av gemenskaps företag för information till och samråd med arbetstagare. Ur Rådets förordning 2001/2157/EG om stadga för europabolag. Rådets direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande.

Social dialog 2 (art. 138 EG) 1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå och skall vidta alla åtgärder som behövs för att under- lätta dialogen mellan dem genom att säkerställa ett väl avvägt stöd till båda parter. 2. I detta syfte skall kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag samråda med arbets-marknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd. 3. Om kommissionen efter sådant samråd finner att en gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den samråda med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll. Arbetsmarknadens parter skall

Social dialog 2 (art.138 EG) avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekom- mendation till kommissionen. 4. Samtidigt som sådant samråd sker kan arbets- marknadens parter meddela kommissionen att de önskar inleda det förfarande som anges i artikel 139. Förfarandets längd skall begränsas till nio månader, om inte de berörda parterna och kommissionen gemensamt beslutar om en förlängning.

Artikel Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda till avtalsbundna relationer, inklusive ingående av avtal. 2. Avtal som ingås på gemenskapsnivå skall genom-föras antingen i enlighet med de förfaranden och den praxis som arbetsmarknadens parter och medlems-staterna särskilt tillämpat eller, i frågor som omfattas av artikel 137, på gemensam begäran av de under-tecknande parterna genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen.

Artikel 139 (forts) Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet utom när avtalet i fråga innehåller en eller flera bestämmelser som hänför sig till något av de områden för vilka enhällighet krävs enligt artikel I så fall skall rådet fatta beslut med enhällighet. Artikeln såsom den ändrats genom art NF.

Social dialog Rådets direktiv (96/34/EG) om ramavtalet om föräldraledighet undertecknat av EFS, UNICE, CEEP och EFS. Rådets direktiv (97/81/EG) om ramavtalet om deltids- arbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS. Rådets direktiv (99/70/EG) om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP.

Utgångspunkter – fri rörlighet v. rätt att vidta stridsåtgärder EG-domstolens domar i målen C-438/05 (Viking) och C-341/05 (Laval) är av stor principiell betydelse Domstolen har här aktivt åtagit sig rollen som ett slags Europeisk arbetsdomstol

Domstolens slutsats Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, inklusive strejkrätten, är en grundläggande rättighet som utgör en integrerad del av de allmänna principerna för gemenskapsrätten (p. 44V, p. 91L) Detta erkännande hindrar enligt domstolen inte att utövandet av rättigheten är föremål för en rad begränsningar.

Begränsningarna i stridsrätten Utövande av stridsrätten måste utövas i samklang med de krav som följer av i fördraget skyddade rättigheter och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen (p.46V, p. 94L). Fackliga stridsåtgärder faller i de två fallen inom tillämpningsområdet för den fria etableringsrätten 43 EG (Viking) respektive fria rörligheten för tjänster 49 EG (Laval)

Begränsningarna i stridsrätten De fackliga stridsåtgärderna skall i de två fallen bedömas som en inskränkning av den fria etableringsrätten 43 EG (Viking) respektive fria rörligheten för tjänster 49 EG (Laval). Dessutom kommer domstolen fram till att artiklarna 43 EG och 49 EG är direkt tillämpliga mellan enskilda och har s.k horisontell direkt effekt i föreliggande typ av fall

Begränsningarna i stridsrätten Inskränkningar i etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster kan godtas endast om de har ett legitimt ändamål som är förenligt med fördraget och de är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset Dessutom måste inskränkningarna vara ägnade att säkerställa förverkligandet av sitt syfte och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte (proportionalitet)

Begränsningarna i stridsrätten Rätten till stridsåtgärd = legitimt ändamål som i princip kan motivera inskränkningar Skydd av arbetstagarnas rättigheter kan utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset Inskränkningarna dvs. stridsåtgär- derna kan alltså vara godtagbara om de är ägnade att säkerställa förverkligandet av sitt syfte och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte (proportionalitet)

Proportionalitetsbedömningen VIKING Syftade åtgärderna till att skydda arbetstagarna? Var de ägnade att säkerställa detta mål och höll sig åtgärden inom ramen för vad som var nödvändigt för att uppnå målet? Detta får avgöras av den nationella domstolen. EG-domstolen pekar dock på att behovet av skydd kan saknas om det visas att ”anställningarna eller arbetsvillkoren inte var i fara eller allvarligt hotade”

Proportionalitetsbedömningen II Dessutom säger domstolen att 1. fackliga stridsåtgärder kan utgöra ett av de främsta medel som fackföreningar fogar över för att tillvarata medlemmarnas intressen 2. den nationella domstolen måste utreda om FSU inte förfogade över andra medel för att nå sitt mål och om man uttömt andra handlingsal- ternativ innan stridsåtgärden vidtogs 3. ITF:s FOC (Flag of convenience)- policy får underkänt

Bedömningen i Laval - Blockad är stridsåtgärd - Stridsåtgärden gick utöver syftet att skydda allmänintresset (arbetstagarnas rättigheter) eftersom man krävde förmånligare villkor än enligt den svenska utstationerings- lagen och även mot bakgrund att det i Sverige inte finns transparenta regler om minimilön samt med beaktande av kraven i övrigt - EG-domstolen gjorde själv proportionalitetsbedömningen

NÅGRA REFLEKTIONER I Relevansen och tillämpningsområdet för domsluten: Gränsöverskridande stridsåtgärder med direkt verkan på etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster. Indirekt verkan räcker ej och traditionella nationella bedömningsgrunder i medlemsstaterna påverkas i princip inte Rätten till fackliga stridsåtgärder erkänd, men såpass urholkad att den lätt blir ett tomt skal rätten hierarkiskt på samma nivå som de ekonomiska rättigheterna samt dess utövning definierad som inskränkningar till dessa proportionalitetsbedömningen innefattar många steg, både en bedömning av kvalitetskriterier för syfteslegitimitet jämte en ultima ratio-princip samt en substantiell proportionalitetstest

NÅGRA REFLEKTIONER II Vilken är domstolens syn på facklig aktivitet och kollektiv arbetsrätt? Då man slår fast att artiklarna 43 EG och 49 EG har direkt effekt betonar man att de fackliga organisationerna utövar en autonom befogenhet att reglera villkor för förvärvsarbete Då det gäller att bedöma om arbetsvillkor och anställningar är hotade verkar inte mycket finnas kvar av den autonomin.

NÅGRA REFLEKTIONER III Likaså verkar inget utrymme för kollektiva förhandlingar finnas kvar i utstationeringssituationer trots att detta i det svenska fallet är den bästa systemkonforma lösningen Främmande är också att utgå från att enskilda utfästelser kan ersätta kollektivavtal och eventuellt beröva arbetstagarna konflikträtten.

NÅGRA REFLEKTIONER IV I fördraget har man som känt en artikel enligt vilka gemenskapen inte är behörig att reglera föreningsrätt, rätt till lock-out och strejk. Motivet subsidiaritet och respekt för kollektiv partsautonomi. Domstolen genomför nu en detaljerad reglering på ett område som lagstiftaren inom EU utestängts från med motivet att det ankommer på medlemsstaterna och deras arbetsmarknadsparter att reglera dessa frågor. Detta måste karaktäriseras som radikal lagstiftningsaktivism.

NÅGRA REFLEKTIONER V Dessa fall gällde speciella typer av defensiva stridsåtgärder. I Viking-line fallet handlade det om att arbetstagaranas ställning i en utflaggningssituation. I Laval gällde det att försvara tillämpningsområdet för byggnadsbranschens kollektivavtal. Stridsåtgärder är traditionellt offensiva åtgärder, där facket vill genomdriva nya krav på lön och arbetsvillkor. Hur kan EG-domstolens riktlinjer tillämpas i sådana situationer?

SLUTSATS Min bedömning: Domstolens strävan att nå en balans i den intressekonflikt som förelåg i dessa fall mellan nya och gamla medlemstater har varit lovvärd. Syftet kunde dock ha uppnåtts med relativt enkla medel. Tyvärr har man gått för långt i att intervenera i arbetsmarknadsförhållanden samt detaljreglera och urholka handlingsutrymmet för fackliga stridsåtgärder.