Lennart Lönngren NUNC Lev i nuet!
Låt oss nyktert granska följande vers från Horatius: Nunc est bibendum, nunc pede libero pulsanda tellus. Vi påbörjar analysen av de inledande tre orden: Nunc (est) bibe<nd>um.
Om vi avlägsnar nunc får vi strukturen Kopulan är syntaktisk. Dess inkorporerade följeslagare <PRES> är synonym med nunc. Vid dubblerad betydelse får endast ett lexem semantisk status. Nunc är ett fritt ord och ”vinner” över morfemet <PRES>. Om vi avlägsnar nunc får vi strukturen Bibe<nd>um (est<PRES>).
Nunc (est) bibe<nd>um. Nunc, liksom <PRES>, är ett tvåställigt predikat. Dess andra aktant är talaktspredikatet «dico», som vi här kan anse representerat av skiljetecknet (punkten). «Dico», i sin tur, har som objekt lexemet <nd> (≈ «oportet»), som vi här kan betrakta som enställigt. Nunc (est) bibe<nd>um.
Nunc (est) «nos» «vinum» bibe<nd>um. Det återstår att ange aktanterna till det tvåställiga bibere. Trots att de är helt implicita har de 100-procentig determinans: Nunc (est) «nos» «vinum» bibe<nd>um.
<ABL> («med», «använda») är ett treställigt predikat. Vi fortsätter. Tills vidare behandlar vi även det andra ledet i citatet som en självständig sats. <ABL> («med», «använda») är ett treställigt predikat. Nunc pede<ABL> lib. «nos» pulsa<nd>a t. .
bibe<nd>um, pulsa<nd>a De båda leden är hopfogade medelst ett predikat som har betydelsen «et» och som i skriften är representerat av ett kommatecken: bibe<nd>um, pulsa<nd>a Eventuellt finns också en annan lösning.
Nunc… bibe<nd>um, (nunc)… pulsanda… Såväl nunc som <nd> är dubblerade, denna gång genom poetisk upprepning. Därför borde den andra förekomsten anses som syntaktisk: Nunc… bibe<nd>um, (nunc)… pulsanda… Vi kan då låta lexemet «et» förbinda verben bibere och pulsare.
SLUT