Teologin under medeltiden ”medeltiden” ofta negativ beteckning, tiden mellan två stora perioder, antiken och renässansen Medeltiden – västlig teologi fram till reformationen Två strömningar påverkar teologin Skolasticism Den västliga humanismen

Teologin under medeltiden Patristiska tiden avslutas med att romarriket faller samman Rom föll c. 410 genom Alaric – hotet från norr Lång tid av instabilitet, osäkerhet och allmän förvirring ”den mörka medeltiden” – kulturellt och bildningsmässigt förfall Teologisk diskussion som på 200-talet - överlevnad

Teologin under medeltiden Östra medelhavsområdet särskilt osäkert, särskilt från 600-talet och framåt Islam inträder på den religiösa arenan Kristendomen igen en minoritetsreligion Medelhavsområdets osäkerhet leder till att teologins centrum förflyttas till nya regioner – västeuropa Först på 1000-talet större stabilitet

Teologin under medeltiden Det forna romarriket får 3 större religiösa centrum 1) Bysans, Konstantinopel Östlig kristendom, grekiska, djup förankring i den patristiska traditionen Athanasius och de kappodociska fäderna K. huvudstad i Bysans 330-1453, föll för islamska styrkor Bysantisk teologi > 1453

Teologin under medeltiden 2) Centra i västeuropa: Frankrike, Tyskland och norra Italien Utvecklas kring universitetsskolorna och delvis också kring påvestolen och katedralen i Rom 3) Den expandernande Isslam-vågen Övertar allt större områden i östra och södra medelhavsregionen I slutet av 1400-talet ett konkret hot mot Europa Motståndet lyckas i Spanien och vid slaget utanför Wien 1523

Teologin under medeltiden Kort om östkyrkans utveckling Tyngdpunkt från Antiokia och Alexandria till Konstantinopel Fjärmas alltmer från västkyrkan Central skillnad i frälsningsförståelsen: I väst alltmer i juridiska termer I öst mera om gudomliggörandet Ständig oro i ’filiogue-frågan’, särskilt på 800- och 900-talen Slutlig shism 1054 Teologisk växelverkan minskar > de grekiska kyrkofäderna förringas Nyansats först på 1900-talet i väst att upptäcka de grekiska kyrkfäderna

Teologin under medeltiden Skillnader mellan öst och väst också politiska, kulturella och historiska Östkyrkans centrum efter Konstantinopels fall mot ryska patriarkat, som grundats på 1100-talet, Moskva och Kiev Teologisk misstänksamhet mot intellektuella systematiseringar, i stället tron som något givet som bör försvaras mot missförstånd Stark traditionsförståelse

Teologin under medeltiden 2 konflikter inom östkkyrkan A) Dispyten om ikonens ställning 725-842 Bakgrund i en missionstanke: är ikonen en tröskelfråga för att kunna omvända muslimer och judar? Teologiskt: kan Gud avbildas? B) Dispyten om stillhetsmeditationen på 1300-talet Meditationsstil med fysiska övningar > att se Gud Löstes med distinktion mellan Guds essens och Gud verkan (Gregorius Palamas) Västkyrkan helt oförstående

Teologin under medeltiden Västkyrkans utveckling: I centrala kloster och universitet, där teologin central Universitet: 4 fakulteter: HF (lägre), TF, Medicin och Juridik (högre) Klosterteologer: Lanfranc (1010-1089) och Anselm av Canterbury (1033-1109) Paris: Peter Abelard (1079-1142), Albert den store (1200-1280), Thomas av Aquino (1225-1274), Bonaventura (1217-1274) och Duns Scotus (1265-1308) Tyska universitet allt viktigare på 1300- och 1400-talen

Teologin under medeltiden 1) Teologisk utveckling uteslutande på västliga kyrkofäder, särskilt Augustinus 2) Skolastisk teologi; ex. Lombardus ’Four Books of the Centences’ som sammanställer citat från skriften och kyrkofäder som studenter skall kommentera och reda ut motsägelser Stor genomslagskraft och skolning i Augustinsk teologi Senare egen genre: ’commentaries on the sentences – skolastisk, skol-människor

Teologin under medeltiden Skolastik 1200-1500-talen Rationell argumentering, betonar förnuftets roll och logiskt tänkande, systematiska framställningar Subtila distinktioner och nya metoder för att öka överskådligheten i den kristna tron Brottning mellan tro och vetande Dock inga specifika trossystem eller helt gemensamt utmärkande trosföreställningar som särskilt centrala Anknyter gärna till filosofi, särskilt Aristoteles genom Thomas av Aquino

Teologin under medeltiden Debatten mellan realism och nominalism Realism unde tidig skolastik (1200-1350) Allmänbegrepp existerar Två riktningar Thomism (dominikaner) och Scotism (fransiskaner) 3 tolkningar: a) universalia hos Gud före tingen (Platon), b) Universalia i tingen (Aristoteles) coh c) Universalia efter vår varseblivning

Teologin under medeltiden Nominalism under senare skolastik Allmänbegrepp är en tankekonstruktion Två riktningar: Den moderna vägen (Occam, Gabriel Biel) betonar människans ansvar och att förmågan finns att t.ex. Motstå synd och vända sig till Gud (Jfr. Pelagianism) Ny-augustinism, som anknyter till Augustinus’ nådelära och Guds totala dominans

Teologin under medeltiden Motreaktion mot skolastisimen Renässansen uppkommer på 1300-talet med huvudtyngdpunkt i norra Italien man vände sig helt mot den skolastiska stilen genom att ignorera den – i stället mera strikt bibelutläggning och inriktning på den patristiska tidens skrifter Orsaker till Italien? A) skolastiken inte påverkat tänkandet i Italien B) Italien bar hela tiden med sina ruiner från stormaktstiden minnet från det stora romerska arvet – här uppkommer det nyvaknade intresset för antiken C) när Konstantinopel till slut föll ledde detta till en utflyttning av grekisk-talande intellektian och det närmaste tillflyktsorten blev Italien. -reenässanshumanismen ingen enhetlig rörelse!

Teologin under medeltiden 3) Under medeltiden utvecklas sakramentsläran (under patristiska tiden endast korta reflektioner över dop och nattvard) Med ökad bildning behov att intellektuellt ge en grund för kyrkans offentliga tillbedjan Utvecklade teologin kring sakrament, deras antal, roll och betydelse i det kristna livet

Teologin under medeltiden 4) Utveckling ab nådens teologi Bakgrund i Augustinus, som utvecklade sin nådesteologi i en polemisk situation mot Pelagius Teologerna under denna period såg sin uppgift i att nu i ’lugn och ro’ utveckla nådesteologi, systematisera den på ett sätt som Aygustinus inte kunde göra, dra ut dess konsekvenser och ge den en stadig teologisk grund Denna teologiska utveckling lade grunden för reformationstidens teologer att bita i

Teologin under medeltiden 5) Utveckling av Mariologin under denna period utvecklas mer eller mindre djupsinniga reflektioner över syndens och arvsyndens väsen som utmynnar i en diskussion kring gudsmoder Marias roll i frälsningsförståelsen särskilt Duns Scouts utvecklar en distinkt mariologi och ger den en teologisk förankring strid mellan parter som antar att Maria var oberörd av arvsynd och de som motsätter sig detta också diskussioner om Marias roll i den kristna försoningstanken – liksom av liknande betydelse som Jesus

Teologin under medeltiden Ad Fontes en allmän återknytning till teologins grund och tidiga källor följer med renässansens program utveckling åt skrifttolkning och intresse för bibelutläggning ökar igen utveckling av filologiska och textkritiska metoder samtidigt också en medvetenhet om att den latinska översättningen av skriften – Vulgatan som spridits i stora mängder under medeltiden– inte var så tillförlitlig – ny vänding mot läsning på originalspråken

Teologin under medeltiden renässanshumanismens kritik av skolastiken bygger till en stor del på att den bygger sin teologi på en mycket dålig latinsk översättning av den heliga skriften ( Erasmus av Rotterdam) för att rädda teologin måste också teologins grund, bibeln, fås i bättre skick ex. läran om äktenskapets sakrament bygger på Ef. 5: 31-32 som på grekiska har ordet för mysterium, men i latin blivit ’sakrament’ ex. om mariologin Luk. 1:28 där Gabriel säger åt Maria att hon är full av nåd, medan Erasmus utifrån den grekiska texten påpekar att det handlar om att Maria är ’en som är favoriserad’ eller ’ den som har fått en favör’ Erasmus gav ut den första tryckta versionen av NT på grekiska 1516 som gav teologer möjlighet att jämföra översättningar