Upphovsrättsrättsliga frågor i biblioteksverksamhet Universitetslektor, Jur.dr., VH Marcus Norrgård Finlands svenska biblioteksförenings årskonferens Korsnäs 24-25.8.2006

Upplägg Upphovsrättens grundbegrepp Upphovsrätten vid utlåning av s.k. traditionella medier (böcker, tidningar, LP-/CD-skivor, noter, filmer m.m.) Upphovsrätten vid utlåning av e-medier, bl.a. E-böcker (inklusive mp3-böcker) och E-musik Konklusioner

Upphovsrättens grundbegrepp Upphovsrätten omfattar ”konstnärliga och litterära verk” (1 § i upphovsrättslagen (”URL”) Litterära verk skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal karta och annat i teckning eller grafik eller plastisk form utfört verk av beskrivande art samt datorprogram. Konstnärliga verk ett musikaliskt eller sceniskt verk eller ett filmverk ett fotografiskt verk eller något annat bildkonstverk, ett alster av byggnadskonst, konsthantverk eller konstindustri “eller har kommit till uttryck på något annat sätt.” (t.ex. databas)

Upphovsrättens grundbegrepp (2) Närstående rättigheter Utövande konstnärers rättigheter Fonogramproducenters rätt Radio- och TV-bolags rättigheter Sammanställningar och kataloger Fotografers rättigheter

Gränsdragningsfrågor Patent skyddar uppfinningar (tekniska idéer). Upphovsrätt skyddar inte idéer, d.v.s. den bakomliggande tanken, utan endast det konkreta utförandet. Upphovsrättsrådet 1986:8 A:s manuskript och filmverket som gjorts på basis av manuset var upphovsrättsligt skyddade. I filmen förekommer en karaktär, som kallas ”Viljoa etsivä mies”. Användningen av karaktären som sådan (inte som en del av filmverket) var användning av idén i verket. Karaktären fick inte upphovsrättsligt skydd, vilket innebär att det var tillåtet att använda karaktären utan A:s tillstånd. Varumärke skyddar kännetecken för varor och tjänster som särskiljer varorna/tjänsterna från andra varor och tjänster. Varumärkesskydd och upphovsrättsligt skydd kan överlappa, t.ex. i fråga om konstnärliga figurvarumärken (t.ex. vissa tecknade figurer).

Förutsättningar för skydd Vilka skapelser är värda upphovsrättsliga skydd, d.v.s. när är en skapelse ett ”verk”? Man brukar tala om s.k. verkshöjd Självständigt och originellt: Skapelsen är ett resultat av upphovsmannens eget personliga kreativa skapande. Dubbelskapandekriteriet används ofta i praktiken Om två personer oberoende av varandra skulle ha skapat verket på samma sätt -> sannolikt inte originellt. Inga moraliska eller estetiska bedömningar. Även ”dåliga” verk får skydd Böcker får i regel skydd. Problem: föreläsningsunderlag, kortare nyhetsartiklar, enklare teckningar (t.ex. geometriska figurer), brukskonst (stolar, lampor m.m.)

Förutsättningar för skydd (2) Krävs inte objektiv nyhet som i patenträtten (inte känd någonstans i världen vid tidpunkten för skapandet), utan subjektiv nyhet räcker (inte känd för upphovsmannen vid tidpunkten för skapandet). Om två personer oberoende av varandra skapar verk som är påfallande lika varandra, och om man anser att båda är originella, ligger det nära till hands att ena kopierat verket av den andra. Om bägge verk subjektivt nya: ingen har gjort intrång! Skydd uppkommer automatiskt och genast verket har skapats (jfr patent, som förutsätter registrering; first-to-file)

Verk som aldrig får upphovsrättsskydd Upphovsrätt gäller inte till 1) lagar och förordningar, 2) andra beslut och föreskrifter samt andra dokument som skall publiceras enligt lagen om Finlands författningssamling (188/2000) och lagen om ministeriernas och andra statliga myndigheters föreskriftssamlingar (189/2000), 3) fördrag och andra motsvarande dokument som innehåller internationella förpliktelser, 4) beslut och yttranden av myndigheter eller andra offentliga organ, 5) översättningar som en myndighet eller ett annat offentligt organ har gjort eller låtit göra av dokument som avses i 1–4 punkten. Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte självständiga verk som ingår i sådana dokument som avses i momentet.

Upphovsmannens rättigheter Ekonomiska rättigheter ”Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som föreskrivs nedan, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.” (2 §) Mångfaldiganderätten Rätten att framställa exemplar av verket Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten Rätten till överföring till allmänheten Rätten att framföra verket offentligt Rätten att visa exemplar av verket Rätten att sprida exemplar av verket Följerätt (”Droit de suite”) Gäller endast professionell vidareförsäljning av bildkonstverk Ideella (moraliska) rättigheter Paternitetsrätten (isyysoikeus) Rätt att få gälla som upphovsman till verket ” […] skall upphovsmannen angivas på det sätt god sed kräver.” (3.1 §) Respekträtten Rätt till respekt för verket “Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang, som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.“ (3.2 §) Droit d’accès (luoksepääsyoikeus) “Upphovsmannen till ett bildkonstverk har rätt att till påseende få ett verk som han har överlåtit, om detta inte medför oskäliga olägenheter för verkets ägare eller innehavare och det är nödvändigt […]” (52 a §) Rätten att ångra sig (Droit de repentir, katumisoikeus) Klassikerskyddet (53 §) “Förfares efter upphovsmannens död med […] verk offentligt på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen, äger myndighet […] även där upphovsrätten upphört eller sådan rätt icke förefunnits, meddela förbud mot förfarandet.“

Mångfaldiganderätten Upphovsmannen har ensamrätt att att framställa exemplar av verket Som framställning av exemplar anses varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket oavsett i vilken form eller med vilken metod det sker och oavsett om det sker helt eller delvis. Som framställning av exemplar anses även att verket överförs till en anordning genom vilken det kan återges. Exemplar av en bok framställs t.ex. genom att fotokopiera den, trycka ett ex på tryckeri, ”scanna” boken och spara filen på hårdskiva, CD, USB-minne eller läsa in boken och spara resultatet, ladda upp (och ned) en bok m.m. Omfattar såväl den första ”fixeringen” som kopiering av originalverket

Tillfällig framställning av exemplar Bestämmelserna i 2 § om rätten till framställning av exemplar av ett verk gäller inte sådan tillfällig framställning av exemplar 1) som är flyktig eller sporadiskt förekommande, 2) som utgör en integrerad och väsentlig del av en teknisk process, 3) vars enda syfte är att möjliggöra en överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand eller en laglig användning av ett verk, och 4) som inte har någon självständig ekonomisk betydelse. tillämpas inte på ett datorprogram eller en databas. Varje gång ett verk används i en dator kopieras verket helt eller delvis till RAM-minnet. Man har velat hålla bl.a. dessa fall utanför ensamrätten.

Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten Innebär att allmänheten ges en möjlighet att läsa ett litterärt verk, lyssna på ett musikaliskt verk, se en film, bildkonstverk m.m. Omfattar även framförande eller överföring som i förvärvsverksamhet sker inför en större sluten krets. Rätten till överföring till allmänheten (2.3 § 1 p) “verket överförs till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, vilket även omfattar överföring av verket på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer,” T.ex. radio, TV, Internet (inkl. Peer-to-peer-nätverk), on demand Rätten att framföra verket offentligt (2.3 § 2 p) förutsätter en vid framförandet närvarande publik främst musikaliskt eller sceniskt verk eller ett filmverk (bl.a. koncert, teaterföreställningar)

Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten (2) Rätten att sprida exemplar av verket ”exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten” (2.3 § 3 p) Ej aktuellt på internet el. liknande eftersom fysiska exemplar förutsätts Rätten att visa exemplar av verket “verket visas offentligt utan att tekniska hjälpmedel används” (2.3 § 4 p) Om tekniska hjälpmedel: offentligt framförande (om närvarande publik) eller överföring till allmänheten T.ex. bildkonstverk i galleria

Konsumtionsbegreppets centrala betydelse Begreppet ’konsumtion’ ligger till grund för tillåten utlåningsverksamhet Något förenklat innebär upphovsrättslig konsumtion att när ett verksexemplar har sålts så får man överlåta just det exemplaret vidare och visa det offentligt (utan tekniska hjälpmedel) även om upphovsmannen skulle motsätta sig det. Om jag har köpt en bok, tidning, CD-skiva så får jag sälja den vidare eftersom upphovsrätten har konsumerats. Däremot får jag inte framställa exemplar av det eller framföra det offentligt.

Konsumtion (2) HR: Utlåningsrätten konsumeras. Und: Utlåningsrätten i fråga om exemplar av filmverk eller datorprogram i maskinläsbar form konsumeras inte. HR: Upphovsmannen har rätt till ersättning för utlåning av exemplar av verk till allmänheten Und 1: alster av byggnadskonst, konsthantverk eller konstindustri. Und 2: utlåningen äger rum vid offentliga bibliotek eller bibliotek som betjänar forskning eller undervisnings-verksamhet. I stället s.k. biblioteksersättning till författare och översättare HR: Uthyrningsrätten konsumeras inte. Und: Alster av byggnadskonst, konsthantverk eller konstindustri får dock hyras ut till allmänheten.

Konsumtion (3) I regel måste ett verksexemplar ha överlåtits inom EES för att upphovsrätten skall konsumeras Und: Om verksexemplaret överlåtits utanför EES får verket utan upphovsmannens samtycke 1) göras tillgängligt för allmänheten genom utlåning, 2) säljas eller på annat sätt varaktigt överlåtas, om det exemplar som överlåts har anskaffats av en enskild för eget bruk, T.ex. Lopptorg, antikvarier m.m. 3) säljas eller på annat sätt varaktigt överlåtas, om det exemplar som överlåts har anskaffats av ett arkiv eller ett för allmänheten öppet bibliotek eller museum för samlingarna. Försäljning av avskrivna böcker, även om boken ursprungligen köptes utanför EES-området

Konsumtion och e-medier Konsumtion förutsätter att fysiska verksexemplar har med upphovsmannens samtycke spridits till allmänheten. När ett verk överförs till allmänheten på Internet, sker ingen spridning av fysiska verksexemplar. Det innebär att verkskopior på Internet inte konsumeras! Därför har e-medierna ökat upphovsmännens rättigheter och försämrat bibliotekens rättigheter.

e-medier och konsumtion E-material: E-böcker (inklusive mp3-böcker) och andra e-medier (artiklar och musik) “E-bok, kortform av elektronisk bok. Med det menas en bok som distribueras som en fil och läses på en dator med ett särskilt program […]” (www.wikipedia.org, 23.8.2006) E-materialet är vanligen sammanställt till en s.k. databas, som kan få upphovsrättsligt skydd eller s.k. katalogskydd. Databasinnehavaren har uteslutande rätt att förfoga över arbetets hela innehåll eller över en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av det genom att framställa exemplar och göra det tillgängligt för allmänheten. Det handlar om rätten till överföring till allmänheten: Det sker ingen konsumtion av spridningsrätten Upphovsmannen (eller förlaget) har rätt att bestämma vilka användningssätt som är tillåtna: får man skriva ut dokument, får man använda för annat än eget bruk, undervisning och forskning, får man sälja utskrifter m.m.)

E-medier och licensavtal I fråga om e-medier minskar upphovsrättslagens betydelse medan det skriftliga licensavtal som ingåtts mellan utgivaren av e-medierna och biblioteket har avsevärd betydelse för att utröna användarens rättigheter. Utgivaren har dessutom med hjälp av tekniska skyddsåtgärder vanligen sett till att användning i strid med avtalet (och upphovsrättslagen) är omöjligt eller mycket svårt. Filen kan vara kopieringsskyddad, skyddad mot utskrivning, innehålla uppgifter om användaren (så att dokumentet kan spåras ifall det har kopierats och överförts till allmänheten utan samtycke) Även om avtalet kanske tillåter utskrifter av e-dokument kan databasen vara konstruerad så att endast ett (mycket) litet antal sidor kan skrivas ut per gång (t.ex. Ebrary) Licensavtalens innehåll kan variera ganska mycket

Licensavtalet Licensavtalet definierar bl.a. vem som har rätt att använda databasen Vad man får göra, och vad man inte får göra Royalty Ansvar för avtalsbrott (för såväl användare som utgivare) Avtalsperioden Inklusive uppsägnings- och hävningsrätt ”Boiler plate”, bl.a. Force majeure Meddelanden Tillämplig lag: vanligen utgivarens lag (WL: Engelsk rätt) Tvistlösning: var ska tvisten lösas?

Exempel Bibliotek Användarrättigheter Licensavtal E-boksfilen Användare ”E-boksförlag” Överföring till allmänheten Framställn av verksex Utskrift

Licensavtal – Westlaw som exempel Supplier hereby grants to Subscriber a non-exclusive, non-transferrable, limited license to access the Service […] the license includes the right to download and temporarily store insubstantial portions of data to a storage device under Subscriber’s exclusive control (i) to display internally such Downloaded Data and (ii) to quote and excerpt from such Downloaded Data (appropriately cited and credited) by electronic cutting and pasting or other means in Subscriber’s own work products (iii) to create printouts of insubstantial portions of Data for Internal use and for distribution to third parties if such third parties agree not to further distribute the printouts. Subscriber shall not sell, licence or distribute Data (including printouts and Downloaded Data) to third parties […]

Konklusioner – användarens perspektiv Utlåning av traditionella medierna bygger på att utlåningsrätten konsumeras, d.v.s. upphovsmannen kan inte förbjuda utlåning efter att verksexemplaret har sålts ”Utlåning” av e-medier är inte utlåning av verksexemplar, utan överföring till allmänheten av filer från en databas (som vanligen är belägen i ett annat land) över Internet till användarens dator. Ur användarens (forskarens) synvinkel är e-medierna det bästa som hänt biblioteksväsendet på mycket länge. Även om licenserna är ganska dyra är databaserna så omfattande att det skulle bli mångfalt dyrare att prenumerera ens en bråkdel av de tidskrifter som ingår i databaserna. Jag understöder varmt övergången till e-medier i fråga om professionella tidskrifter. (I fråga om skönlitteratur är jag dock mycket konservativ: det ska helst vara ”äkta vara”.

Universitetslektor, Jur.dr., VH Marcus Norrgård Tack! Universitetslektor, Jur.dr., VH Marcus Norrgård Helsingfors universitet Juridiska utbildningen i Vasa PB 700 (Wolffskavägen 35) 65101 VASA tfn +358-6-324 8454 fax +358-6-324 8470 marcus.norrgard@helsinki.fi