Några utgångspunkter Bostadsförsörjningen är ett gemensamt ansvar mellan stat och kommun Staten ger ekonomiska och rättsliga förutsättningar, kommunen planerar och sätter mål, men marknaden bygger Sverige är tudelat och bostadsmarknaderna ser radikalt olika ut Det finns bostadsbrist i hela landet, men den ser olika ut. Vi ska inte bara bygga bostäder, vi ska bygga hållbara städer. Det finns ca 125 nationella mål som ska omsättas i samhällsplaneringen Statens intressen och medverkan i den fysiska planeringen måste bli bättre och mer tydlig Äldre, tillgänglighet, unga, flyktingmottagande, segregation Miljonprogrammets upprustning,, bostadssektorn och klimat/energi Bostädernas betydelse för arbetsmarknaden, näringslivsutveckling Den nya lagstiftningen för kommunala allmännyttiga bostadsaktiebolag
Nationella mål - Det övergripande målet för samhällsplanering, bostadsmarknad, byggande och lantmäteriverksamhet är att ge alla människor i alla delar av landet en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hushållning med naturresurser och energi främjas samt där bostadsbyggande och ekonomisk utveckling underlättas - Det specifika nationella målet för bostadspolitiken är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.
Vad behövs - lika och olika - Gemensamt ansvar för bostadsförsörjningen - stat och kommun - Grunder, spelregler, förväntningar, dialog om förändringar - ”Svaga marknader” (definitionsfråga) kräver särskilda åtgärder - En särskild lagstiftning för de kommunala bolagen - Tillgänglighetsbidrag? - Hur både avveckla och förnya? - Sverige behöver en stadspolitik! - Främja och ge förutsättningar för en utveckling av hållbara städer - Kommunerna behöver rådighet och samordnade verktyg för att bygga hållbara städer - Konflikt mellan sektorsstyrning via statliga normer och behovet av kommunala politiska avvägningar
För politiska överväganden Vad kan/bör/ska kommunerna göra om utbudet inte överensstämmer med behov och efterfråga? Vad kan/bör/ska staten göra om utbudet inte överensstämmer med behov och efterfrågan? Hur ska kommun (och stat) genomföra önskvärda bostadspolitiska åtgärder som är samhällsekonomiskt lönsamma men inte företagsekonomiskt lönsamma? Hur ska samhällsmål (beslutade av Riksdagen) om exempelvis konkurrenskraft och tillväxt i hela landet, mottagande av nyanlända, energieffektivisering och tillgänglighet nås?