Konventionens innehåll och struktur I den här presentationen går vi igenom konventionens innehåll och ger en beskrivning av dess uppbyggnad och struktur.

Konventionens innehåll Inledning (preamble) 54 artiklar 4 grundprinciper (art 2, 3, 6, 12) 3 implementeringsartiklar (art 4, 42, 44:6) 13 artiklar om övervakning och anslutning Konventionen om barnets rättigheter består av en inledning (preamble) som uttrycker den vilja staterna ställer sig bakom genom att ansluta sig till konventionen. Delar av den texten är hämtad från deklarationen om barnets rättigheter från 1959. Konventionen innehåller totalt 54 artiklar i tre delar. Den första delen slår fast vilka rättigheter barn har enligt den här konventionen. Den andra delen handlar om FN-kommitténs uppbyggnad och arbete. Den tredje delen visar bland annat hur stater går med och går ur konventionen. När FN-kommittén började läsa artikel för artikel i konventionen såg de att fyra av artiklarna hade en mer övergripande karaktär. De artiklarna kom att kallas grundläggande principer eller grundprinciper. Det är artikel 2, rätten till icke-diskriminering; artikel 3, barnets bästa i främsta rummet; artikel 6, rätten till liv, överlevnad och utveckling samt artikel 12 barnets rätt att säga sin mening i frågor som rör det. Tre av artiklarna har definierats som implementeringsartiklar eller genomförandeartiklar. Det är artikel 4, som uttrycker att barn ska prioriteras; artikel 42, som säger att vuxna och barn ska få kunskap om konventionen samt artikel 44.6 som slår fast att rapporter ska översättas till landets stora språk.

FN:S KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER Grundprinciper FN:S KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER Artikel 3 Barnets bästa Artikel 6 Barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling Artikel 12 Barnets rätt att komma till tals Artikel 2 Icke diskriminering De fyra grundläggande principerna är som tidigare nämnts: Artikel 2, alla barn har rätt till alla rättigheter i konventionen, inget barn får diskrimineras på någon grund. Artikel 3.1, barnets bästa ska komma i främsta rummet i alla beslut och handlingar som rör barn. En prövning av vad som är barnets bästa i en specific fråga ska göras och sedan ska en avvägning eller prioritering göras för att se hur tungt beslutet ska väga. Artikel 6, rätten till liv överlevnad och utveckling. Rätten till liv är en fundamental mänsklig rättighet som ska genomföras oavsett ett lands ekonomiska resurser. Artikel 12, Varje barn har rätt att få saga sin mening i alla frågor som rör barnet. Barnet har rätt att få sina synpunkter beaktade i förhållande till ålder och mognad.

Medborgliga och politiska rättigheter Rätt till åsikts-, yttrande-, informations-, religions-, förenings- och mötesfrihet (artikel 12,13,14 och 15) Rätt till skydd mot tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 37) Rätt till skydd mot att olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet (artikel 40) Rätt till registrering vid födseln och att få vetskap om sina föräldrar (artikel 7) Rätt till identitet och medborgarskap (artikel 8) Konventionen om barnets rättigheter innehåller rättigheter av olika karaktär. Medborgerliga och politiska rättigheter och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Dessutom innehåller den här konventionen ett antal rättigheter av skyddskaraktär, vilket ju var en av anledningarna till att världssamfundet ville ha ett gemensamt dokument för barn. Medborgerliga och politiska rättigheter är absoluta till sin karaktär, vilket innebär att de ska genomföras oavsett landets ekonomiska resurser. De kallas ibland även negativa rättigheter eftersom staten ska avhålla sig från aktiviteter som till exempel tortyr och frihetsberövande. Barn har rätt att registreras vid födelsen och att vå vetskap om sina föräldrar. Barn har även rätt till en identitet och ett medborgarskap. 4

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Rätt till sjukvård och rehabilitering (artikel 24 och 39) Rätt till utbildning (artikel 28 och 29) Den andra gruppen rättigheter är de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. De är av målsättningskaraktär och ska genomföras till det yttersta av de tillgängliga resurserna, se vidare artikel 4. De här rättigheterna kallas även positiva eftersom staten (skyldighetsbäraren) aktivt ska genomföra rättigheterna så att de kommer individen tillgodo (rättighetsbäraren) De kan även sägas vara mer tematiska, det vill säga de rör olika områden som till exempel rätten till utbildning, hälso- och sjukvård och rätten till lek, vila och fritid. Rätt till lek, vila och fritid (artikel 31) Rätt till skydd mot skadligt barnarbete (artikel 32) 5

Implementeringsartiklar Artikel 4 Artikel 42 Artikel 44.6 Genomförande Kunskap De tre generella implementeringsartiklarna är artikel 4, 42 och 44.6. Artikel 4 handlar om genomförandet och uttalar att barn ska prioriteras, barnkonsekvensanalyser ska göras inför större beslut och att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska genomföras till det yttersta av de tillgängliga resurserna. Artikel 42 slår fast att vuxna och barn behöver få kunskap om att barn har egna rättigheter och vad det innebär för var och en. Artikel 44.6 äger att staten har en skyldighet att göra alla olika typer av rapporter tillgängliga i landet. Det vill säga de ska översättas till de stora språken som talas i landet. Rapporter som åsyftas är till exempel statens rapporter till FN-kommittén och de synpunkter Sverige får från FN-kommittén vart femte år (Concluding observations). Rapporter

Konventionens krav 2 - Datainsamling och kartläggning 3 - Prövningar av barnets bästa 6 - Helhetssyn och samverkan 12 - Former för barns delaktighet 4 - Aktiva prioriteringar 42 - Information och kunskap 44.6 - Rapportering Vad är det då en stat förväntas göra för att leva upp till de nämnda artiklarna? Jo, FN-kommittén menar att följande är nödvändigt: Artikel 2 – För att veta att inget barn, ingen grupp barn eller barn generellt diskrimineras på någon grund är det viktigt att vi samlar data och gör kartläggningar över barns verklighet. Då kan man följa förändringar och göra korrigeringar för att nå bättre resultat. Det kan handla om att undersöka förekomsten av karies, barn som är utsatta för rökning i hemmet, barn som har ofullständiga betyg och liknande. Artikel 3.1 – För att vet att vi beslutar enligt principen om barnets bästa i främsta rummet är det nödvändigt att göra prövningar av vad som är barnets bästa i de frågor som rör barn. När barnets bästa är utrett ska beslut fattas om hur tungt det ska väga i beslut. Kan barnets bästa inte prioriteras ska kompenserande åtgärder utredas. När det gäller besparingar menar FN-kommittén att det inte får sparas mer på verksamheter för barn än för andra grupper. Artikel 6 – Rätten till liv, överlevnad och utveckling omfattar många olika samhällsområden. Det är därför viktigt att vuxna inom dessa olika verksamhetsområden och organisationer kan samverka på ett positivt sätt så att det blir möjligt att se hela barnet och inte bara delar av barnet. Som exempel kan nämnas att ett barn som har svårt att lära sig saker kanske inte har intellektuella eller kognitiva brister utan att sociala aspekter kan spela roll. FN-kommittén vill till exempel veta hur många barn som begår självmord, hur många barn som är utsatta för hedersrelaterat våld. Artikel 12 – När det gäller barnets rätt att säga sin mening i frågor som rör barnet ska vi bygga strukturer som göra det möjligt. Viktigt att tänka på är att det gäller alla barn. Även små barn, barn utan språk, barn med annat språk än svenska och barn med någon funktionsnedsättning. Det finns verktyg för detta som kan användas som hjälpmedel. Artikel 4 – Barn ska prioriteras aktivt, man brukar säga att det är när artikel 4 ska genomföras som den politiska viljan blir synlig. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska genomföras till det yttersta av de tillgängliga resurserna. Artikel 42 – Här menar FN-kommittén att staten ska genomföra informationsinsatser och kunskapsutveckling om rättigheterna på alla nivåer i samhället. Rättigheterna ska ha sin naturliga plats på grundutbildningar för till exempel jurister, lärare, förskollärare, socionomer med flera. Även föräldrar och barn behöver naturligtvis få kunskap om rättigheterna på ett lämpligt sätt. Även mycket små barn kan förstå att de har rättigheter och vad det kan innebära för dem. När det gäller att sprida kunskap om att barn har egna rättigheter är det bra att lägga upp en plan för hur det kan gå till. Att börja redan i förskolan är bra och tänk på att även pedagogerna behöver relevant kunskap för att kunna berätta för barnen. Artikel 44.6 är inte relevant på den lokala och regionala nivån. Den rör statens ansvar att sprida information om och översätta FN-kommitténs tolkningsmaterial och synpunkter på staternas arbete med att genomföra rättigheterna.

Konventionen om barnets rättigheter 2 3 6 12 4 42 44.6 Verksamheten Den här modellen visar hur en person, verksamhet, organisation kan tänka kring arbetet med att implementera och tillämpa barnets rättigheter. Utgångspunkten för den här bilden är konventionens olika artiklar. Högst upp finns de grundläggande principerna 2, 3, 6 och 12 och de generella implementeringsartiklarna 4 och 42. Utmärkande för dem är att de gäller alla oavsett verksamhet eller organisation. Alla ska förhålla sig till och tillämpa de rättigheterna så att de genomsyrar hela verksamheten eller organisationen. Nästa steg är att se över vilka artiklar som ligger närmast den egna verksamheten eller organisationen och börja arbeta med dem. På bilden ovan är exemplen artikel 19 om barnets rätt till skydd, artikel 24 barnets rätt till bästa möjliga hälsa, artikel 28 barnets rätt till utbildning och artikel 31 barnets rätt till lek, vila och fritid. Den rödfärgade artikel 44.6 slår fast staternas skyldigheter att informera om de rapporter som lämnas till FN och att informera och översätta de rapporter som FN-kommittén lämnar vart femte år till regeringen. Artiklarna 19, 24, 28, 31