Kyrkan – skapelsens förvaltare Om att ta emot en gåva och ge den vidare 30.8.2013 Björn Vikström, biskop

Skapat av Gud – skapat av människor Människan är Skaparens avbild Vad gör vi med det som någon annan skapat? Naturen och kulturen som gåva och uppgift Ta emot – använd, förvalta, bevara – ge vidare Ödmjukhet och kreativitet: förvalta punden Gadamer: Att förstå är alltid att förstå annorlunda Levande tradition – inte en reliksamling

1. Att ta emot en gåva Andas, dricka, äta, lyssna – vi är mottagare, brukare och förbrukare Livet, världen, kulturen fanns långt före mig Jag stiger in i en värld som redan är skapad Givande och mottagande förutsätter varandra Gåva och lån Av jord har du kommit, till jord skall du återvända Ödmjukhet och förundran

2. Gåvan för med sig en uppgift Människan en del av skapelsen men i särställning Uppfyll jorden och lägg den under er Fröet till ansvar och till exploatering Gåvan kan tas ifrån oss om vi missbrukar den Hybris och själviskhet grundsynderna: vi vill ha allt nu! Döden sätter en gräns för självförverkligandet Men ”lämna i fred” får inte användas som svepskäl för likgiltighet

3. Inför vem är vi ansvariga? Teocentrism: Gud Bio/Ekocentrism: Kosmos/ Livet / Naturen För stort och för vagt för att upplevas som ett subjekt Djur- och växtarter, biotoper ...men vad är ”naturligt”? Antropocentrism: Tidigare generationer Nu levande medmänniskor Våra efterkommande Men vet vi vad de önskar och vill...? Vi är aldrig i en totalt jämbördig etisk relation

4. Bruka, bevara och ge vidare Bruka eller förbruka resurser Återställa, bevara eller se framåt Traditionsförmedling innebär förändring – vi blickar både bakåt och framåt Bibelöversättningar Psalmtexter och musik Kyrkobyggnader Underlätta meningsfull användning Vördnad kombinerad med frimodighet

5. Vem definierar kriterierna? Makt, språkbruk och auktoritet bör alltid granskas kritiskt: Gäller såväl orörd natur som kulturarv Nyttoargument och användbarhet viktiga kriterier, men bör vägas mot andra värden Konsthistoriska och museala värden Effektivitet: energi, resurser Säkerhet, trygghet Skönhetsvärden: estetisk njutning, positiva upplevelser Nytta för vem, skönhet för vem, ”naturligt”...?

6. Samspel mellan deltagare och expert Svag eller stark hållbar utveckling Hur långt sträcker sig tron på expertkunskapen? Vet lokala användare bäst vad som skall göras? Är det självklart att vi har rätt att ”fixa” bristerna? Olika språkbruk, erfarenheter och perspektiv Hur får experten legitimitet i lokalsamhället? Mötesplatser mellan kulturer; ”trading zones” Inkarnationen: från expert till deltagare, utan att förlora överblicken

7. Tro och kroppslighet Vad betyder det att inkarnationen ligger i centrum för kristen tro? Positiv värdering av skapelsen, skapandet o sårbarhet Ord behöver ständigt bli kropp Kyrkobyggnader, musik, liturgi, diakoni ger kropp åt evangeliet om Guds kärlek och nåd ...inte bara Bach som är den femte evangelisten Kyrkan skall inspirera till och möjliggöra efterföljelse = att gestalta evangeliet om Kristus