Smartare tillsammans Livsmedelskontroll

Kristian Hellström Enhetschef för livsmedel, Örebro Erik Åqvist Linköping kommun Kristian Hellström Enhetschef för livsmedel, Örebro Jan Sjögren Avdelningschef, Livsmedelsverket

Enhetlig regeltillämpning – så stänger vi gapet som kunderna upplever Livsmedelstillsyn Kundnöjdhet – så når vi grön stapel (NKI 70) Lågt hängande frukter – så inkasserar vi enkla vinster Enhetlig regeltillämpning – så stänger vi gapet som kunderna upplever Digitalisering – koordinering och handlingsplan Samverkan – från ord till handling genom win/win Hinder för utveckling – dessa är skaven vi måste lösa Kostnadseffektivitet – så säkrar vi tillväxt och välfärd Erfarenhetsutbyte – goda exempel och insikter Lösa specifika problem

Sammanfattning diskussion Workshop - Livsmedelskontroll Diskussion om var olikheten egentligen ligger – Är kontrollen i Sverige annorlunda än den i resten av EU och hur förhåller sig den svenska kontrollen egentligen till övriga länder? Ligger skillnaden inom landet där man upplever att kommuner driver kontroll olika? Eller menar man att bedömningen mellan kommunerna är olika? Eller ligger bristen på en ännu lägre nivå – där livsmedelsinspektörerna gör olika bedömningar inom samma myndighet? Vi är överens om att det finns faktiska skillnader i kontrollen mellan kommuner – vissa kommuner ligger väldigt långt fram medan andra inte bedriver någon kontroll. Är det detta branschen syftar på hanteras frågan av livsmedelsverket som förelägger kommunerna som inte lever upp till kraven. Frågan vi ställer oss är om branschens bild är representativ för det faktiska läget. Sammanfattning diskussion Workshop - Livsmedelskontroll Genomgång av problemområden och utmaningar. Vi diskuterar branschens bild av kontrollen – att den skiljer sig och inte är likvärdig. Har branschen en felaktig bild? Vilken är egentligen förväntningarna man kan ha på kontrollen? Hur kan vi ta reda på varför de har den bilden av kontrollen och vilka verktyg finns för att motverka bilden?

Gemensam diskussion – Har vi skillnader i kontrollen? Vi är överens om att det finns skillnader i livsmedelskontrollen. Dels utifrån att olika kommuner bedriver olika mycket kontroll. Vi tror dock att majoriteten gör ett bra jobb och att livsmedelsverket följer upp de kommuner som inte lever upp till målen. En diskussion om olika arbetssätt följer. I gruppen finns exempel på kommuner som följer upp samtliga avvikelser med föreläggande direkt och kommuner som väldigt sällan arbetar med förelägganden. Hur tar vi reda på den faktiska bilden av vad företagen upplever och hur undersöker vi om det faktiskt är så som de tycker? NKI-undersökningarna bygger på delvis subjektiva fakta och ger bara en delvis bild av hur kontrollen faktiskt är. Vilka andra verktyg har vi? Kommunernas rapportering till livsmedelsverket innehåller statistik som kan hjälpa till att belysa läget. Lyfter man fram resultaten ur NKI- undersökningar och statistiska underlaget i SLVs rapporteringsunderlag kan man slå hål på flera myter och ”gamla sanningar”. T.ex. – kan det vara så att en kommun inte bedriver tillräcklig kontroll och få ett högt NKI? Gemensam diskussion – Har vi skillnader i kontrollen?

Det vi dock kan jobba på är att tydliggöra förväntningarna man kan ha på livsmedelskontrollen och öka känslan av att oavsett vilken myndighet det gäller arbetar vi alla mot samma mål. Verktyg för att nå målet landar in i samverkan och de olika metoder som finns för att stärka den. Vi identifierar flera nivåer av samverkan där vi kan vidta åtgärder. Diskussionen ledde ut till följande – Livsmedelslagstiftningen är flexibel och det kanske är orimligt att förvänta sig att den ser exakt likadan ut överallt. Vi pratar om att vi har flera olika utmaningar i olika kommuner men så länge vi har den gemensamma målbilden om säkra livsmedel kanske det går att ha variation och frihet i hur vi använder ”rätt nyckel i rätt lås”. De problem som återfanns i kommunen som aktivt jobbade med förelägganden återfanns t.ex. inte i den kommunen som sällan använde förelägganden. Även olika inspektörer arbetar olika beroende på vilket företag man möter. Det finns de företag som utan tvekan åtgärdar brister direkt utan behov av förelägganden. Det vore en risk för ineffektivitet att använda sanktioner om de inte behövs. Genom att använda rätt arbetssätt i rätt situation och med rätt företag kan vi nå säkra livsmedel effektivare.

Föreskrifter – Ger större utrymme att tydligare styra kommunerna åt samma håll KP och nationella operativa mål – Styra kontrollen mot gemensamma mål Formella möten /regional samverkan – Förmedla budskap Kurser (e-kurser och fysiska kurser) – Kompetensutveckling i kontrollen Kontrollverktyg - (riksklassning, lagstiftningsområden, etc.) Nätverkande / konferenser Svar på frågor i Livstecknet – En gemensam plattform underlättar informationsspridning Kontrollprojekt Livsmedelsverket redogör under workshopen för deras åtgärder för att nå en högre samverkan. Livsmedelsverket har identifierat behovet av att själva jobba mer med ledning och samordning och man avser göra detta genom;

Referensgrupper för avstämning av relevans och praktisk möjlighet Remisser Konferenser, nätverk, formella möten ”Regional samverkan” (budskapsförmedling och uppfångning av synpunkter) Svar på frågor i Livstecknet med följdfrågor och diskussion Kontrollprojekt med diskussioner i arbetsrum Nyhetsbrev Genuin vilja att skapa delaktighet och se kontrollens behov och förutsättningar. Samverkan sker sedan rent konkret genom

Sammanfattning diskussion breakout Workshopdeltagarna diskuterar vidare utifrån punkterna och redogör för egna goda exempel på samverkansmodeller. Flera kommuner har nätverk med grannkommuner – både i regionskonstellationer eller med jämförbara kommuner. Övertygelsen är att nästan alla kommuner arbetar tillsammans på ett eller annat sätt. Förutsättningarna för att lyckas handlar främst om att vi måste ha den gemensamma bilden av kontrollen – att se kontrollarbetet i ett större sammanhang. Politikerna måste också vara införstådda i vikten av samverkan likväl som ledningen. Vi identifierar vikten av att avsätta tid och medel till samverkan. För en liten kommun kan det bli en väldigt stor tidspost – det behöver alltså finnas incitament att nätverka och samarbeta med andra.

En diskussion om konkreta verktyg för god samverkan lyftes i gruppen En diskussion om konkreta verktyg för god samverkan lyftes i gruppen. På individnivå är informella nätverk mellan inspektörer en viktig del i att lyckas. Bra plattformar för att nätverka och arenor för att träffas stimulerar samarbeten. Kommuner kan byta inspektörer med varandra och genomföra saminspektioner. Finns samarbetsavtal är det inte olämpligt att inspektörer genomför kontroller i varandras kommuner – det främjar samsyn och inspirerar till nya arbetssätt. De revisioner som livsmedelsverket utför är en inspirationskälla till ett flertal kommuner som genomför revisioner av varandras kontroll. Att på länsträffar och samarbetsträffar kan case från verkligheten vara bra verktyg för att vässa och likrikta kontrollen. Samarbeten är nödvändiga i den moderna kontrollen, eftersom nästan alla kontroller av spårbarhet involverar flera andra kommuner. RASFF-ärenden och produktåterkallanden ställer också krav på att kommuner kan samarbeta. Små kommuner har ibland sårbarheter i kompetensen och kan behöva hjälp av kollegor. Även för de stora kommunerna finns ett intresse av att de mindre kommunernas kontroll fungerar, annars kan t.ex. spårbarhetskontrollen försvåras.

Diskussionen löpte vidare till att behandla konkreta verktyg för att stärka bilden av kontrollen ute hos företagen. Några kommuner har upplevt lägre kundnöjdhet efter att man börjat byta tillsynsobjekt mellan inspektörer. Företagen förväntar sig att träffa samma inspektör. Andra kommuner har högt NKI trots att samma inspektör aldrig kommer tillbaka till samma ställe – hur kommer det sig? Vi diskuterar återigen förväntningar på kontrollen. Om företagen förväntar sig nya inspektörer blir det myndighetens agerande som blir intressant. Måste företagen ha en relation till en person, eller går det att skapa en trygg relation till myndigheten som sådan? Verktyg för att lyckas är tydlig kommunikation mot företagen. Kommunicera att man alltid kommer att få en ny inspektör. Talmanus är ett tips som vissa kommuner använder. Förutsägbarheten hos myndigheten är viktig – exempel där avvikelser skrivs in i rapporten utan att ha kommunicerats på plats med företaget riskerar att sänka förtroendet. Gemensamma informationsmaterial, även på olika språk, lyfts som en metod att dels spara tid för kommunerna, men att stärka den gemensamma bilden av kommunernas service.

Sammanfattning Workshop - Livsmedelskontroll Informella arbeten är viktiga och behöver få utrymmen. Samverkansavtal i olika former är en nyckel till att minska kommunernas sårbarhet och öka samarbeten över gränserna. Samverkan med andra myndighetsområdena lyfts som ett sätt att stärka förtroendet för kommunernas arbete som helhet. Vi ser det som viktigt att lita på varandras sätt att bedriva kontroll och vara trygga i att vi är fria att använda rätt nyckel i rätt lås samt vara ödmjuka inför att lära oss av varandra. Vi ser det också som viktigt att inte bara samverka, utan att faktisk samarbeta.