Allt ärftligt material i en cell kallas för genom. DNA Allt ärftligt material i en cell kallas för genom. Genomet i sin tur är uppbyggt av DNA-molekyler som innehåller all informations som cellen behöver för att fungera.
DNA-molekylen ser ut som en repstege som snurrats runt sig själv. De två långa repen på sidorna består av långa kedjor av hopsatta sockermolekyler. Stegpinnarna byggs av fyra olika sorters kvävebaser. Dessa heter guanin, adenin, cytosin och tymin.
På varje sockermolekyl kan två kvävebaser fästa. De i sin tur kopplas ihop med två kvävebaser från den andra sockermolekylen. Adenin (A) kan fästa med tymin (T) och bildar då ett kvävebaspar. Guanin (G) kan fästa med cytosin (C) och bildar då ett kvävebaspar.
Hos bakterier rullar DNA-molekylen ihop sig och formar en ring. Ringen ligger sedan löst direkt i cellplasman. Hos bakterier finns också en annan typ av DNA-molekyl. De kallas för plasmider. Plasmider innehåller en mycket kortare DNA-molekyl. Den kan bakterier överföra mellan varandra.
DNA-molekylen rullas upp på speciella proteiner. Hos organismer med äkta cellkärna ligger hela genomet innanför ett tunt membran, cellkärnan. DNA-molekylen rullas upp på speciella proteiner. Proteinrullarna i sin tur rullas ihop till kromosomer. Människan har 23 kromosompar.
I varje kromosom finns ett antal olika gener. Generna i sin tur innehåller information som gör att cellen kan tillverka olika typer av proteiner. Generna styr vår olika biologiska egenskaper.