Palliativ omhändetagande av patienter med icke-malign kronisk lungsjukdom ?
Utgångsläge Det finns kroniska lungsjukdomar som har en lika dålig prognos som obotlig cancer Det finns kroniska lungsjukdomar som är förknipade med lika mycket lidande som obotlig cancer Lika som vid obotlig cancer har läkemedel hos vissa kroniska lungsjukdomar bara begränsad inverkan på grundsjukdomen Hos cancerpatienter är det visat att insats av palliativmedicinisk kompetens tidigare än i den absoluta slutfasen av livet förbättrar både livskvalitet och även prognos.
Ska vi då börja använda oss av palliativmedicinisk kompetens och resurser även hos patienter med icke- maligna kroniska lungsjukdomar?
ur Nationell Vårdprogram för Palliativ Vård 2012
Problem Vid (del-)reversibel exacerbation av en grundsjukdom är dess behandling oftast bästa symptomlindring – kan vara väldigt heterogen behandling som ställer specifika krav på personalen (tex akut NIV). Med rätt sjukdoms-specifik insats kan patienten inte sällan återfå tillfredställande livskvalitet för många veckor till. Kan vara olämplig med ”direktintag” till PAVA, bra med snabb läkarkontakt såsom på akuten. SuS: för få palliativa slutenvårdplatser som det är i nuläget Ca-patienter ligger slumpmässigt antingen på PAVA eller ”hemmaklinik” OBS situation kan variera i olika länsdelar.
Diskussionsförslag Slutenvård hos palliativa patienter med kroniska lungsjukdomar utförs på hemmaklinik i första hand. Övertagning till PAVA kan diskuteras när det blir uppenbart att patienten ej kommer att kunna gå hem levande. Inom öppenvård kan palliativmediciniska resurser bidra till att öka trygghet och självbestämmande av den svårt sjuke patienten
När ska en patient med kronisk lungsjukdom anses som palliativ? Förslag: Invalidiserande effortdyspné i stabila fasen. Dvs funktionsbedömning utanför exacerbationen (Samråd mellan patient, husläkare och specialist)