Föreningslära Föreningsguiden är ett grundmaterial i föreningskunskap och föreningsutveckling. Lägger vi ihop dessa båda får vi idrottens föreningslära. Materialet utgör ett naturligt första steg för alla medlemmar, nyvalda styrelser, utskott, kommittéer, arbetsgrupper, valberedningar och andra som är intresserade av verksamheten i den ideella idrottsföreningen. Häftet vänder sig därmed i första hand till organisationsledaren – hon eller han som skapar förutsättningarna för den verksamhet som bedrivs i föreningen och alldeles särskilt till de förtroendevalda ledarna i styrelsen. Visserligen skapar också aktivitetsledaren förutsättningar, men då kanske framför allt och i första för den enskilt aktiva idrottaren. Med föreningskunskap menar vi i detta sammanhang det som har att göra med föreningsrätt och föreningsjuridik. Eftersom det inte finns någon specifik lag som reglerar verksamheten i ideella föreningar på samma sätt som det till exempel finns en aktiebolagslag, har vi inom idrotten över tid dels anpassat oss till övriga samhället när det gäller allmän föreningsrätt och andra allmänna lagar, dels skapat egna regelverk som vi vill ska styra vår verksamhet. Vi kan säga att föreningskunskapen utgör det ramverk inom vilken föreningsutvecklingen pågår. Och ramverk är som bekant möjliga att utveckla… Med föreningsutveckling menas därför här det som handlar om själva arbetet i föreningen – om planering och genomförande av verksamheten, om samspelet i styrelsen, om föreningens attraktionskraft och om olika sätt att nå uppsatta visioner och mål. Syftet med Föreningsguiden är framför allt att utrusta dig som läsare med ett antal förutsättningar, tankar och redskap som gör dig än mer redo att påverka och utveckla din förening tillsammans med andra medlemmar. I grund och botten handlar det nämligen om att det som händer i föreningen ska uppfylla era önskemål, er vilja och era beslut.

Frågan är… Varför bildar man en förening?

Därför bildar man en förening Vanliga svar: ”kommunen kräver det för att vi ska få tillgång till anläggningar”, ”det är ett villkor från förbundet för deltagande i seriespel” ”vi måste vara en förening för att få bidrag” (eller ”för att få sälja Bingo Lotter”) Varför bildas idrottsföreningar? Inte sällan erhålls de mest skiftande svar på frågan om anledningen till varför man avser att bilda en idrottsförening. Några av de vanligaste anförda skälen är ”kommunen kräver det för att vi ska få tillgång till anläggningar”, ”det är ett villkor från förbundet för deltagande i seriespel” (jfr även artikel om farmarklubbar i Årsskriften 1998) eller helt enkelt ”vi måste vara en förening för att få bidrag”. I dessa fall finns hopp om bättring genom en kortare introduktion på temat ”meningen med föreningen”. Att föreningsbildandet inte i sig måste göras för att andra kräver det, utan snarare för att ett antal personer själva har enats om att bedriva idrottslig verksamhet i organiserad form, och därefter söka medlemskap, bidrag etc, är något som med lite tålamod går att förmedla till ovana föreningsmänniskor. Ibland får man emellertid en känsla av att några med föreningsbildandet enbart avser att få en verksamhetsform för undvikande av beskattning, för att erhålla bidrag och andra förmåner eller helt enkelt för att bli godkänd för att sälja ”lilafärgade” och andra allehanda lotter. ”Jag är tränare och avser nu att bilda en förening för min verksamhet – hur går jag till väga?” Så kan frågan ibland ställas, och det kan ju vara frestande att utnyttja den allmännyttiga ideella föreningens möjligheter istället för att i egen firma driva en träningsstudio, ett gym, etc. Vissa föreningar verkar dessutom tillkomma enbart för att möjliggöra t.ex försäljning av lotter i syfte att finansiera en mindre krets mer eller mindre idrottsanknutna verksamhet. Föreningar bildas uppenbarligen av olika anledningar och ibland för en mängd syften som inte har varit avsedda att organiseras inom ramen för en ideell förening. En ideell förening - en idrottsförening - skall i huvudsak bedriva en ideell verksamhet (idrott) till gagn för ett ideellt syfte (nyttan och nöjet). För all del kan den ideella verksamheten övergå till att få mer eller mindre omfattande inslag av ekonomisk verksamhet, men inte i kombination med att syftet blir att främja medlemmars ekonomiska intressen. Men är det ”meningen med föreningen”?

Idrottens organisation Man räknar med att det idag finns ca 21 000 idrottsföreningar som är medlemmar i något av de 68 specialidrottsförbunden. Det handlar om 3 – 3,5 miljoner medlemmar. De 68 SF:en är medlemmar i respektive europeiska (ESF) och internationella (ISF) specialförbund, exempelvis Europeiska Fotbollsförbundet och Internationella Orienteringsförbundet. Av de 68 är 35 (fullvärdiga medlemmar) + 12 också medlemmar i SOK, som i sin tur tillhör den europeiska (EOC) och den internationella (IOC) olympiska organisationen. En idrottsförening tillhör per automatik och beroende på sin geografiska hemmahörighet ett av RF:s distriktidrottsförbund. SISU Idrottsutbildarna är idrottens egen studie-, bildnings- och utbildningsorganisation. Det är förutom de 68 specialidrottsförbunden också 3 andra organisationer (till exempel Svenska Livräddningssällskapet) som tillsammans bestämmer vilka uppdrag SISU Idrottsutbildarna och dess distriktorganisation ska bidra till att uppfylla. Genom att besöka din förenings specialidrottsförbund, till exempel via hemsidan (observera att föreningen kan vara med i flera SF) samt Riksidrottsförbundet (www.rf.se) och SISU Idrottsutbildarna (www.sisuidrottsutbildarna.se) får du en bra bild över vad de olika organisationerna har för roll, funktion och ansvar. Idrottens organisation

Frågan är… Hur bildar man en ideell förening?

En ideell förening bildas Lag om ideella föreningar saknas, därför får svaret sökas i praxis (dvs rättsliga avgöranden, HD, äldre datum). Enligt praxis gäller att Stadgar av någorlunda fullständighet skall antas Styrelse skall utses att företräda föreningen. Namn/firma kan sägas ingå i kravet på fullständiga stadgar. En ideell förening är en juridisk samverkansform som inte är reglerad i någon särskild lag. För att en ideell förening ska kunna fungera som vad man inom juridiken kallar en rättskapabel juridisk person, krävs egentligen bara två saker: Att det finns ett medlemsavtal eller stadgar (mer om vad de i sin tur behöver innehålla i nästa kapitel). Att det finns en styrelse. Man kan säga att ideella föreningar är allt annat än aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Beroende på syftet med föreningen, varför den finns, anpassas verksamheten. Därför blir följande kännetecknande för den ideella föreningen: Det är en sammanslutning av personer som, av andra intressen än rent ekonomiska, vill något (till exempel syssla med ridsport, verka för en bättre miljö, bidra till fred på jorden, samlas kring ett bestämt bilmärke). Man vill främja något (till exempel hjälpa människor som på olika sätt har det svårt) och man gör det genom att bedriva ekonomisk verksamhet (t ex Röda Korset, Plan, Rädda Barnen). Själva föreningen finns till för att främja medlemmarnas ekonomiska och andra intressen, men man gör det genom att bedriva icke ekonomisk verksamhet (t ex fack- och arbetsgivarföreningar). Idrottsföreningar har i allmänhet tillhört den första kategorin av ideella föreningar. Den bilden håller delvis på att förändras i takt med att fler och fler ekonomiska intressen tar plats också i mindre och medelstora föreningar. Till skillnad från den ideella föreningen är de utmärkande dragen för den ekonomiska föreningen att den bedriver ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Den ideella föreningen kan visserligen ha båda dessa drag, men inte samtidigt. En ideell förening kan inte bedriva ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Skulle så visa sig vara fallet betraktas föreningen som en oregistrerad ekonomisk förening, vilken inte är en juridisk person. Effekterna av detta blir att de som ingår olika typer av avtal blir personligt (betalnings)ansvariga. Lag om ideella föreningar saknas! Normalt sett brukar det finnas utförliga regler att hålla sig till när man skall bilda en samverkansform som är en juridisk person. De vanligast förekommande samverkansformerna för privat verksamhet är aktiebolag, olika former av handelsbolag samt ekonomisk förening. Utöver dessa finns de ideella föreningarna som i vårt land uppskattas till ett antal av ca 200.000. För bolagen finns aktiebolagslagen och lag om handelsbolag och enkla bolag att hålla sig till. För de ekonomiska föreningarna gäller lagen om ekonomiska föreningar, som också brukar kallas "föreningslagen" . För ideella föreningar finns däremot ingen speciallag! Det förhållandet att lag om ideella föreningar saknas gör det både enkelt och svårt på samma gång. Enkelt därför att stor frihet finns att själv forma föreningen efter eget önskemål. Svårt därför att man inte alltid vet om man gör rätt. Vad som är rätt eller fel beträffande ideella föreningar bygger till stor del på rättsliga avgöranden, s k prejudikat. De främsta prejudikaten är domar i Högsta Domstolen (HD). Reglerna om bildande av ideella föreningar bygger på ett antal HD-avgöranden (de flesta av mycket gammalt datum). Juridisk person - ansvarighet Att idrottsföreningen blir en juridisk person - en ideell förening - torde vara en av de främsta anledningen till bildandet av föreningen. Enligt gällande huvudregel är det den juridiska personen som med sina tillgångar svarar för de förbindelser som uppkommer i föreningen. Det är den juridiska personen som är avtalspart och part inför domstol och myndigheter. Enskilda medlemmar går i princip alltid fria från personligt betalningsansvar, och föreningens företrädare blir ansvariga enbart om de inte följer vad som ankommer på dem att göra. Det är den juridiska personen (föreningen) som blir ägare av föreningens bollar, tröjor och övriga tillhörigheter och inte de enskilda medlemmarna. Det är också föreningen som enligt huvudregeln är betalningsskyldig och som sista utväg kan försättas i konkurs om tillgångarna inte täcker skulderna. Medlemmarna slipper således personligt betalningsansvar under förutsättning att föreningen har skötts på ett acceptabelt sätt. Det är under dessa förhållanden av yttersta vikt att föreningsmedlemmarna i allmänhet och föreningens företrädare i synnerhet har grundläggande föreningsrättsliga kunskaper. Innan en idrottsförening bildas bör därför elementära föreningskunskaper inhämtas! Genom bildandet blir föreningen en juridisk person!

Juridisk person En ideell förening är, precis som en fysisk person, ”rättskapabel”, och kan därför: äga saker vara part i avtal vara part inför domstol vara medlem i annan ideell förening försättas i konkurs eller likvideras En ideell förening är en juridisk samverkansform som inte är reglerad i någon särskild lag. För att en ideell förening ska kunna fungera som vad man inom juridiken kallar en rättskapabel juridisk person, krävs egentligen bara två saker: Att det finns ett medlemsavtal eller stadgar (mer om vad de i sin tur behöver innehålla i nästa kapitel). Att det finns en styrelse. Man kan säga att ideella föreningar är allt annat än aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Beroende på syftet med föreningen, varför den finns, anpassas verksamheten. Därför blir följande kännetecknande för den ideella föreningen: Det är en sammanslutning av personer som, av andra intressen än rent ekonomiska, vill något (till exempel syssla med ridsport, verka för en bättre miljö, bidra till fred på jorden, samlas kring ett bestämt bilmärke). Man vill främja något (till exempel hjälpa människor som på olika sätt har det svårt) och man gör det genom att bedriva ekonomisk verksamhet (t ex Röda Korset, Plan, Rädda Barnen). Själva föreningen finns till för att främja medlemmarnas ekonomiska och andra intressen, men man gör det genom att bedriva icke ekonomisk verksamhet (t ex fack- och arbetsgivarföreningar). Idrottsföreningar har i allmänhet tillhört den första kategorin av ideella föreningar. Den bilden håller delvis på att förändras i takt med att fler och fler ekonomiska intressen tar plats också i mindre och medelstora föreningar. Till skillnad från den ideella föreningen är de utmärkande dragen för den ekonomiska föreningen att den bedriver ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Den ideella föreningen kan visserligen ha båda dessa drag, men inte samtidigt. En ideell förening kan inte bedriva ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Skulle så visa sig vara fallet betraktas föreningen som en oregistrerad ekonomisk förening, vilken inte är en juridisk person. Effekterna av detta blir att de som ingår olika typer av avtal blir personligt (betalnings)ansvariga. Juridisk person Fördelen med att bilda en ideell förening är bl a att denna blir en s k juridisk person, vilket innebär att den i princip tar över de enskilda fysiska personernas roll och ansvar. Den juridiska personen kan äga saker; vara avtalspart; vara arbetsgivare; vara part inför domstolar och myndigheter; vara medlem i annan juridisk person (förening i SF) samt kan såsom yttersta åtgärd begära sig i eller försättas i konkurs. Hela tiden är det i princip den juridiska personen som med sina tillgångar ansvarar för ingångna förbindelser. De enskilda medlemmarna går i allmänhet alltid fria från personligt ansvar, och föreningsstyrelsens ledamöter kan endast under vissa förutsättningar ställas till personligt ansvar. Om en ideell förening icke skulle uppfylla kraven på att vara en juridisk person, så blir den som tecknar avtal för föreningens räkning personligen ansvarig och bunden till avtalet. Eftersom idrottsrörelsen under årens lopp alltmer har smält in i vårt samhälle, är det viktigt att dess medlemsorganisationer har sådan ställning att de kan godtas av samhällsorganen. Härför krävs att de är juridiska personer, dvs rättssubjekt med självständig rätt att ingå avtal och ikläda sig förpliktelser samt att vara part hos myndigheter eller domstolar. Således skall föreningen ha stadgar av någorlunda fullständighet, den skall ha utsett styrelse och den skall ha antagit ett namn som inte kan förväxlas med annan ideell förenings namn. RF har också i sina stadgar sett till att nämnda villkor måste uppfyllas för att förening skall kunna anslutas till idrottsrörelsen. Ställningen som juridisk person är särskilt betydelsefull därför att den medför att - med vissa undantag - varken styrelseledamöter eller medlemmar i föreningen kan göras personligt ansvariga för föreningens förbindelser och åtaganden. I sammanhanget bör betonas att sektion inom förening inte är juridisk person. Vidare kan nämnas att det lär finnas mången korpklubb (lag) som inte har organiserats så att den är juridisk person. Ställ ofta frågan - Viken samverkansform är jag verksam i? Och vet jag vilka regler som gäller för denna! Den juridiska personen svarar med sina tillgångar för de skulder som uppkommer

Medlemsavtalet ger stadga Mål och syfte Föreningens namn och ort Hur man blir medlem Hur man utesluter medlemmar Hur medlemsavgift fastställs Styrelse och revisorer Hur beslut ska fattas Årsmötets genomförande Hur man lägger ner föreningen Stadgeändringar Del av en helhet Idrottsföreningen med sina medlemmar är, som vi såg i förra kapitlet, i sin tur medlemmar i specialidrottsförbund, som är medlem i Riksidrottsförbundet. Man kan alltså säga att Riksidrottsförbundet är dess medlemmar på samma sätt som föreningen är det. Idrotten har genom dess medlemmar på Riksidrottsmöten (hela idrottens årsmöte, som hålls vartannat år) bestämt att varje förenings stadgar måste innehålla vissa saker för att vara fullständiga. Som en hjälp för idrottsföreningen finns RF:s Normalstadgar för idrottsföreningar och det är ur den som det finns några saker som är ”tvingande”. Medlemsavtalet måste alltså innehålla: Mål och syfte med föreningen (verksamhets- eller föreningsidé) Uppgifter om var föreningen hör hemma En beskrivning av hur man blir medlem Vilka förutsättningarna är för att man ska utesluta någon medlem En beskrivning av hur medlemsavgiften bestäms Uppgifter om antalet styrelseledamöter, revisorer och mandattid (för hur länge de väljs) En beskrivning av hur styrelsen väljs Uppgifter om vad som krävs för att styrelsen ska kunna fatta beslut och hur det ska gå till Hur föreningen väljer att inrätta sitt verksamhetsår (eller räkenskapsår) En beskrivning av hur man ska kalla till och hur beslut ska fattas på olika typer av föreningsmöten (till exempel årsmöte) Vilka ärenden som ska finnas med på årsmötet En beskrivning av hur man ska göra med föreningen tillgångar om föreningen skulle behöva läggas ner eller lösas upp

Meningen med föreningen Det är medlemmarna som avgör hur det ska vara i föreningen. Det är medlemmarna som genom sitt engagemang, sina demokratiska rättigheter och möjligheter avgör vilka gemensamma överenskommelser som ska finnas i föreningen.

Medlemmens rättigheter Att vara medlem är frivilligt Som medlem har man rätt att delta i föreningens aktiviteter Rätt till information Rätt att bli behandlad lika som alla andra Påkalla extra förenings-möte (minst 10 % av medlemmarna) Rösträtt. Förslagsrätt Påverkansrätt

Medlemmens skyldigheter Betala medlemsavgift Följa stadgarna och gemensamt fattade beslut Inte skyldighet att utöver medlemsavgift och övriga stadgade avgifter bidra till föreningens ekonomi genom att ex sälja lotter, men då å andra sidan har du heller inte möjlighet att kräva att få åtnjuta det som lottförsäljningen ska gå till Du måste vara medlem för att få tävla för föreningen Du måste följa angivna tävlingsregler

Föreningens hierarki Årsmötet (medlemmarna) Styrelsen (sysslomän) ……………………………….. Sektioner/Kommittéer Lag Funktionärer/ledare Anställda Krav på en formell hierarkisk struktur I alla föreningar finns ett krav på en formell hierarki i den meningen att det alltid är medlemmarna som ytterst bestämmer, och det gör man på årmötet (extra eller ordinarie). Styrelsen har fått ett uppdrag av medlemmarna och ett förtroende att leda verksamheten när årsmötet inte är samlat. Den styrelse som inte handlar efter medlemsmajoritetens vilja kommer förmodligen att ganska snabbt avsättas! Under denna nivå kan föreningen organisera sig som man själv vill. Vanligt är att en förening med flera idrotter har flera sektioner. Både eventuella sektionsstyrelser och sektionsårsmöten är i den formella hierarkin underställda styrelsen (och självfallet föreningens årsmöte). Skulle en sektionsstyrelse inte följa föreningsstyrelsens anvisningar finns inget hinder för styrelsen att avsätta sektionsstyrelsen. Det finns inget krav på att sektioner måste finnas. Man kan ha en särskild utsedd person som får ansvar för en viss idrott, man kan ha en kommitté etc. Genomgående gäller att underliggande organ och ledare har att följa de övergripande organens beslut och direktiv. En ungdomstränare får därför inte tex toppa lagen om föreningen i sina av årsmötet antagna policydokument (Föreningen vill) har bestämt att alla ska få spela. Anställda bör se sig själva som stödpersoner till de som genom val eller beslut har fått ett förtroendeuppdrag direkt av medlemmarna eller genom styrelsebeslut. Att anställda inte är valbara till föreningens styrelse, valberedning eller som revisor är ett uttryck just för att de inte ska blanda ihop sin roll som arbetstagare med att ha fått ett förtroendeuppdrag – en i många stycken ”ohälsosam kombination”! Delegering av beslutanderätt

Årets möte Snegla bakåt och blicka framåt Årsmötet syftar till att stämma av det som varit och ta ut riktningen inför det kommande verksamhetsåret – det handlar om att dels snegla bakåt, dels att blicka framåt. Det är medlemmarna och föreningen själva som avgör vad man väljer att lägga mest vikt vid och ägna mest energi åt – det som varit eller det som ska bli. Det är kanske inte så konstigt att många kan uppleva dessa tillställningar som allt annat än just årets höjdpunkt. Inte så konstigt när man kan konstatera att det ofta läggs för mycket energi och tid åt att bevara och befästa snarare än att utmana och utveckla. Samma gäng väljs om år efter år, för få medlemmar engagerar sig och utnyttjar sina demokratiska möjligheter i den verksamhetsinriktning som det ska fattas beslut om på årsmötet och arrangemanget runt själva mötet, procedurerna, är lika år från år. Det är svårt köra framåt genom att bara titta i backspeglarna… Rikta om, vänd blicken, ta befälet. Det finns ingenting mer än fantasin som hindrar årsmötet från att vara en hyllning till demokratin och föreningens framtid. Om man dessutom lever som man lär, det vill säga om beslut på årsmötet verkligen får genomslag i verksamheten vill ingen missa tillfället att göra sin röst hörd. Ingen vill heller bli betraktad som en idiot… Motionera mera! Är man medlem har man rätt att komma med förslag till årsmötet. Det kallas att man motionerar, att man lämnar in en motion. Styrelsens förslag till årsmötet kallas för proposition. Styrelsen läser och analyserar alla motioner och ger sin bedömning av om man tycker att årsmötet ska rösta igenom förslaget eller inte. Att det vanligtvis går till så beror på att styrelsen oftast har en bättre helhetsbild av föreningens totala läge och kan bedöma om det till exempel finns ekonomiska möjligheter att stödja ett visst förslag. Därför bör motioner lämnas till styrelsen i god tid. Hur lång tid bestämmer föreningen själv och skriver in det i stadgarna. Alla medlemmar har alltså rätt att komma med förslag även om man själv inte får eller kan vara med och rösta om förslaget. Beroende på vad föreningen själva kommit överens om när det gäller åldersgräns för att vara röstberättigad kan det vara så att en för ung (eller för gammal!) medlem inte får rösta. Det finns heller inget krav på att den som kommer med ett förslag själv måste ta ställning till det i en omröstning – man kan ju också ha fått praktiska förhinder. Frihet under ansvar En punkt på dagordningen handlar om ifall medlemmarna tycker att styrelsen ska få ansvarsfrihet för det verksamhetsår som varit. Vad man då tar ställning till är om styrelsen förvaltat det uppdrag och det förtroende de fick av förra årsmötet på ett sätt som rimmar med vad man kommit överens om. Vad som händer om styrelsen i sin helhet eller någon enskild ledamot inte skulle få denna ansvarsfrihet kan du läsa mer om på ett par andra ställen i detta häfte. Vem gör vad? Årsmötet väljer vanligtvis vem som ska vara ordförande i föreningen och vilka övriga som ska vara med i styrelsen. Man väljer också vilka som ska vara med i valberedningen. Men det är styrelsen och valberedningen själva som inom sig bestämmer vem som ska vara ansvarig för vad. Det kallas att man konstituerar sig. Extra, extra Kanske händer något som ingen kunnat förutse, kanske uppdagas något som har stor betydelse för föreningen och dess framtid, kanske kommer en stor del av föreningens medlemmar på att man absolut inte kan vänta tills nästa årsmöte med att testa sina idéer.

Valberedningen – en framgångsnyckel Nyckelfunktion En bra valberedning verkar under hela verksamhetsåret. En mindre bra valberedning vaknar yrvaket till inför stundande årsmöte. Vi kommer i fortsättningen att tala om en bra valberedning. Att utnämna valberedningen till nyckelbärare har att göra med dess uppgift. Det finns ett talspråk som säger att vi får de ledarna vi förtjänar. Vi kan alltså inte som medlemmar (eller medborgare) klaga speciellt mycket över vad vi uppfattar som dåliga ledare. Tycker vi att det är så får vi göra något åt det. I föreningslivet har vi stora möjligheter att påverka och också själv ta på oss olika typer av ledaruppdrag. Det kanske är så att varje medlem faktiskt någon gång borde tacka ja till ett förtroendeuppdrag … Till nyckelfunktionen hör att de som tillfrågas om att väljas till olika typer av förtroendeuppdrag så långt som möjligt ska förstå vad det innebär. Att rekrytera en tilltänkt styrelseledamot med argument som att det inte kommer att krävas så mycket, att det viktiga egentligen bara är att finnas med, med sitt namn eller att ingen annan vill ställa upp (undertecknad har själv mötts av dessa argument) tillhör så klart inte arbetsmetoder kännetecknande för den goda valberedningen. Var ärlig – säg vad uppdraget innebär, vad som kommer att krävas och vad personen kan komma att få ut av sitt engagemang. Vi vill alla få ut något av vårt engagemang. Det är varken konstigt eller mindre värt. Valberedningen föreslår … Ibland kan man få uppfattningen att valberedningens förslag inte är förslag utan lag. Så är det inte. En bra valberedning har däremot välgrundade argument varför de föreslår den eller den personen till den eller den posten. Det ingår liksom i uppdraget. För att kunna göra det är valberedningen aktiv under hela verksamhetsåret och hämtar hem synpunkter, funderingar och idéer från medlemmarna i olika sammanhang. Man skaffar sig insikt före åsikt.

Ideell (idrotts-) förening Ekonomisk verksamhet Ideell verksamhet Ideella föreningar Unga feminister Svenska ridsportförbundet PRO Stadsmissionen Second Hand Studieförbundet Bilda Östergötlands läns hemslöjdsförening LO Unga Aktiesparare Skattebetalarnas förening Ekonomiska föreningar Arla Mellanskog Bostadsrättsföreningen Abborren Ideella intressen Ekonomiska intressen

Uppdraget styr Vilken organisation som helst har ett uppdrag. Annars behöver den inte finnas. Med uppdrag menas varför organisationen finns, vad som är syftet och ändamålet. Men det räcker inte med att man formulerar ett uppdrag för att det ska förverkligas. Man behöver gå från ord till handling. Det krävs aktiviteter i form av till exempel träning och tävling, utbildning och medlemsrekrytering. Alla dessa aktiviteter genererar och omsätter medel och resurser i form av till exempel engagemang, pengar, kompetens, klubbdräkter, lust och glädje. Man kan säga att vi genom aktiviteterna skapar ett antal tillgångar som möjliggör nya aktiviteter. I bästa fall bidrar denna kedja av ord och handlingar till att vi faktiskt kan uppfylla uppdraget! När denna kedja fungerar konstruktivt, dynamiskt och i takt med tiden har vi att göra med en nyskapande föreningsutveckling. Föreningskunskapen berör, som vi ska se, alla tre led i vår modell. Det hela är därför egentligen mycket enkelt. Meningen med föreningen är vad medlemmarna anser, tycker, tänker och känner om någon gemensam föreningsidé, ett gemensamt intresse eller uppdrag. Och, ska det bli någon verksamhet behövs engagerade ledare, både organisations- och aktivitetsledare, som får övriga medlemmars förtroende att förvalta och utveckla verksamheten. Det behövs en tydlig och gemensamt överenskommen organisation, som tar hand om allt det som skapas i verksamheten.

Allmännyttig förening En förening anses allmännyttig om följande fem förutsättningar uppfylls: Man ska ha ett huvudsakligt allmännyttigt ändamål enligt stadgarna Verksamheten man bedriver ska stämma överens med stadgarna Verksamheten ska vara öppen för alla Pengar som tjänas ska användas i verksamheten (det så kallade fullföljdskravet) Man ska inte finnas för att tillgodose medlemmars eller andras ekonomiska intressen Skatter och avgifter Alla ingår vi i ett system där skatter och avgifter ska betalas. Det gäller för oss som privatpersoner, som anställda och det gäller för allmännyttiga ideella föreningar (som så gott som alla idrottsföreningar är). Ibland förekommer dock uppfattningen att ”vi behöver inte betala skatt för vi är ju en ideell idrottsförening”. Det stämmer inte. En idrottsförening är inte skattebefriad i egenskap av att vara en idrottsförening. Vad som däremot stämmer in på många idrottsföreningar är att de inte har några intäkter som behöver beskattas. Men, det är långt ifrån att vara allmänt skattebefriad.

Skatter och avgifter Läs mer om skatter och avgifter på www.rf.se Föreningen är skattebefriad för inkomster man har på sådant man tjänar: i den idrottsliga verksamheten på så kallad serviceverksamhet som anses ha en indirekt anknytning till föreningens ändamål av så kallad hävd eller tradition Föreningen får varken föra avdrag för eller lägga på moms för saker vi utför inte dra av moms Pengar in Tjänar man pengar ska man i de flesta fall betala skatt. Vi talar om den vanligaste skatten – den på inkomst. En allmännyttig idrottsförening är dock befriad från detta på till exempel ränteintäkter och eventuellt utdelningar på värdepapper (aktier, fonder och liknande). Säljer man klubbstugan eller värdepapper och gör vinst på detta behöver man inte här betala skatt (på vinsten). Om man hyr ut klubbstugan och tjänar pengar på det behöver man inte här betala skatt om man samtidigt kan visa att stugan till mer än hälften används för den egna idrottsliga verksamheten. I grova drag är en allmännyttig idrottsförening skattebefriad för inkomst man har på sådant man tjänar: I den idrottsliga verksamheten, om den bedrivs inom ramen för det ändamål som beskrivs i stadgarna. På så kallad serviceverksamhet, som anses ha en indirekt anknytning till föreningens ändamål. Det handlar om att det till exempel är OK att tjäna pengar på att sälja korv i samband med en match. Det handlar om att det också är OK att tjäna pengar på att sälja sportartiklar i samband med att den idrottsliga verksamheten bedrivs. Dock, en idrottsförening är inte skattebefriad om den bedriver reguljär restaurangverksamhet eller driver en sportaffär som vilken som helst. Av så kallad hävd eller av tradition. Historien bakom denna möjlighet är olika lagtexter som konstaterar att det till exempel är OK att tjäna pengar på att ordna bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer, upplåta reklamutrymme, ordna danstillställningar och loppmarknader för att finansiera den idrottsliga verksamheten. Eftersom det inte finns någon specifik förteckning över vad som ryms respektive inte ryms under dessa av hävd eller tradition vunna verksamheter, gör varje förening klokt i att lyssna med antingen representanter från Riksidrottsförbundet eller Skatteförvaltningen innan redovisningen av verksamheten ska göras – anses den vara skattebefriad eller inte? För en fjärde variant av skattebefrielse från reklamskatt hänvisas till Riksidrottsförbundet hemsida. Moms En idrottsförening betraktas i momssammanhang som vilken privatperson som helst. Vi kan varken göra avdrag för moms eller lägga på moms för saker vi utför. När en idrottsförening alltså köper in korv eller paddlar kan man inte göra avdrag för den moms som ingår i beloppet att betala. En idrottsförening kan heller inte i sin tur lägga på moms när man sedan säljer korven eller hyr ut paddlarna. Man kan alltså inte skicka en faktura och skriva att beloppet som mottagaren ska betala inkluderar moms. Det gör det inte. Läs mer om skatter och avgifter på www.rf.se

Arbetsgivaravgift Arbetsgivaravgift ska betalas: För ersättningar på 1 000 kr eller mer till någon med A-skattsedel I beloppet räknas också andra ersättningar som milersättning och traktamente, stipendier och gåvor. Undantag från regeln gäller idrottsutövare där arbetsgivar-avgift bara betalas för ersättningar över ett halvt prisbasbelopp. Pengar ut De vanligaste avgifterna i detta sammanhang är arbetsgivaravgifter, som ska betalas om man betalar 1000 kr eller mer (2008) till någon med A-skattesedel för att hon eller han utfört något arbete åt föreningen. I detta belopp ingår också till exempel milersättning, traktamenten, stipendier, gåvor. Ett undantag från denna allmänna regel gäller ersättning till idrottsutövare. Här behöver föreningen inte betala arbetsgivaravgifter förrän beloppet överstiger ett halvt prisbasbelopp (se uppgift om aktuellt faktiskt belopp på Skatteverkets hemsida – www.skatteverket.se). Men, så snart ersättningen överstiger det beloppet ska arbetsgivaravgift betalas från första kronan. Läs mer om arbetsgivaravgift på på www.skatteverket.se

Föreningsutveckling En organisations utveckling kan beskrivas i fyra stadier: Integration Vision Produktion Administration Fyrfältaren ... Många har genom årens lopp beskrivit organisationers utvecklingscykler i olika fyrfältsmodeller. Organisationskonsulterna Bertil Strutz och Lasse Brännlund är två av dem och det är framför allt från dem som nedanstående resonemang är hämtat, även om en del har tillförts, en del tagits bort. Utgångspunkten är ett diagram med två axlar, en strukturaxel med en skala från tät till gles och en axel med benämningen målmedvetenhet och skalan låg till hög. Med struktur menas hur inordnat och systematiskt något är. Strukturen kan vara tät, alltså mycket detaljerad och exakt, alternativt gles det vill säga i hög grad i avsaknad av någon form av organisation. Längst till vänster är ordningen total, längst till höger råder förvirring och oreda kanske anarki eller kaos. Tät struktur kan tydliggöras med begrepp som: ordning och reda klara direktiv väldefinierade roller tydliga gränser för ansvar och befogenheter många regler och normer hierarki kontroll Begreppet målmedvetenhet består av två komponenter eller delar: de mål eller den verksamhet man vill genomföra för att tillgodose behov och önskemål den lust, längtan och viljekraft man har för att förverkliga målen Med hög målmedvetenhet menas då tydliga mål som man verkligen eftersträvar. En lägre målmedvetenhet kan vara orsakad av att målen är otydliga, outtalade eller diffusa alternativt att man av olika skäl inte har lust att förverkliga målen.

Integrationsfasen Första stadiet präglas av: Gles struktur Låg målmedvetenhet Integration Relationer i centrum Känslor Sökande Förvirring Närmande Inordning Det första stadiet ... En utvecklingsprocess startar eller så uppstår fröet till en organisation längst ner till höger i diagrammet. I vårt resonemang utgår vi ifrån att alla organisationer (föreningar, grupper, sammanslutningar) uppstår utifrån ett behov, någon form av nöd och vetskapen om att människor gemensamt kan förverkliga något (en så kallad vald sanning, ett antagande – andra kan ha en annan uppfattning). Någon eller några har en idé eller tanke och så småningom en stark övertygelse om att detta nya är så viktigt och betydelsefullt att det måste integreras och fogas in i den befintliga tillvaron. Man söker sig samman, förenas och går ihop för att kunna säkerställa en fortsatt och kontinuerlig behovstillfredsställelse. Under detta skede är idén, identiteten, tillhörigheten och gemenskapen det väsentliga. En del sammanslutningar blir inte mer än gemenskaper som bara träffas då och då utan några vidare planer och med en gles struktur (= ingen eller liten organisation) I en människas eller organisations unga år är det i allmänhet ganska lätt att integrera eller ta till sig nya ”verksamheter” i det befintliga livet. Strukturen är fortfarande relativt gles, man är fri och obunden. Ju äldre organisationen är desto mera uppbunden är den av en etablerad livsstil och ett utvecklat system. Strukturen tätnar. Att integrera något nytt kan då ofta vara smärtsamt och tufft. Tvivel uppstår för det råder trots allt rejäl osäkerhet om det nya kommer att lyckas - garantierna är få. En del nya organisationsledare kan då och då få höra att ”det där har vi prövat tidigare”, eller ”det har vi också gjort och det gick inte alls”. Det kanske är så, det har prövats tidigare och det kanske inte blev så framgångsrikt. Men om man gör som man alltid har gjort och därmed tror att man alltid kommer att få det som man har haft det – tror man fel! Tiderna ändras, förutsättningarna ändras och även om man har prövat en viss sak tidigare kommer man högst troligen inte att göra om alla moment exakt likadant en gång till. Detta första skede brukar benämnas integrationsfasen. Ett riskmoment eller fallgrop i detta skede är att man vill mycket, kanske för mycket, vilket dels kan leda till att man tar till snabba men dåliga lösningar eller att viljekraften och energin låses på grund av bristande överblick av läget eller situationen. Ett annat fenomen är mysfällan. Man vill inte störa relationerna, det goda samtalet och gemenskapen genom att utmana eller uppmana. Man undviker att skapa irritation och uppträder på det stora hela mycket artigt och undviker eventuella konfliktsituationer.

Visionsfasen Andra stadiet präglas av: Gles struktur Hög målmedvetenhet Kreativitet Förnyelse Hopp Utveckling Drömmar och visioner Mål och planer Det andra stadiet ... Nästa fas inträder när man bestämt sig för en fortsättning tillsammans. Man kan likna det vid att man i första stadiet förberett för att kunna grilla, tittat ut en lämplig eldstad, hämtat ved och näver eller fnöske och nu har det hela tagit sig. Elden sprakar och flammorna är så där härligt yviga. Nu börjar planeringen inför framtiden. Fantasin får fritt spelrum och man målar upp bilder av ett framtida önskvärt tillstånd (=visioner). Man tydliggör behov och önskemål. Drömmarna och visionerna skapar i bästa fall energi och motivation att driva planeringen vidare. Det finns en vilja att uppnå något och en riktad kraft att förverkliga målet. Man tar de första stegen mot konkretisering och beslut. Man är beredd att ta vissa risker för att lyckas. Det andra skedet benämns visionsfasen. Ett riskmoment i detta skede är att man aldrig blir klar, aldrig kommer till skott och har för höga ambitioner. Nya idéer växer ständigt fram som kullkastar det som tidigare kommit fram. Ribban höjs undan för undan, utmaningarna blir allt fler men samtidigt mer krävande. Situationen kan bli allt för ångestladdad och skrämmande istället för kittlande och inspirerande. Risken är att man hamnar i möjligheternas rus.

Produktionsfasen Tredje stadiet präglas av: tätare struktur hög målmedvetenhet organisation genomföra handling verkställande Det tredje stadiet ... I nästa skede går man från sagt till gjort och från drömmar och visioner till handling och förverkligande. Detta kräver system, rutiner, planer, arbetsfördelning, organisation, logistik osv. Man kan säga att elden lägger sig, man lägger inte på mer ved, utan koncentrerar sig i stället på att underhålla den fina glödbädd som nu blir resultatet av det tidigare livfulla och sprakande eldandet. Det tredje skedet benämns produktionsfasen. Risken i detta skede är att alltför många projekt och idéer sjösätts. Känslor av otillräcklighet kan utvecklas om man känner att man inte hinner med eller orkar. En annan fara är att kvalitén på det man gör blir eftersatt, kvantiteten tar överhand. Hög effektivitet, rationalitet och produktion ger sällan tid för reflektion, eftertanke eller kontemplation. Jämför med den figur och det resonemang som inledde detta häfte. Att fastna i produktionsfasen är att likna vid att ständigt genomföra nya aktiviteter, som genererar och omsätter medel och resurser, som i sin tur möjliggör nya aktiviteter, som genererar …

Administrationsfasen Fjärde stadiet präglas av: mycket tät struktur låg målmedvetenhet förvaltning ordning och reda befästa och bevara trygghetssökande Det fjärde stadiet ... Genomförande av olika verksamheter och aktiviteter pågår för fullt och blir allt mer omfattande. Planerna blir alltmer noggranna och genomarbetade. Regelsystem och rutiner utvecklas och förfinas. Rutinarbete, förvaltning, monotoni, slentrian, meningslöshet kan utvecklas. Administrativa rutiner blir allt mer nödvändiga men också en belastande del av verksamheten. En för tät struktur med många regler kan leda till att allt mer energi ägnas åt att försöka runda och glida förbi bestämmelserna, eller att för mycket energi läggs på att värna om regler och rutiner. Administrationen eller byråkratin har en tendens att svälla och kan ta resurser från själva verksamheten i föreningen. Den så grundläggande behovstillfredsställelsen riskerar att mer och mer ersättas av rutiner. Någon har sagt att organisationer i detta skede blir mekanismer från att ha varit organismer. Behoven och önskemålen som ursprungligen skapade organisationen är kanske inte längre lika levande och betydelsefulla alternativt bortglömda. En jämförelse med vår urspungsfigur: man har glömt det egentliga uppdraget, varför och för vem man finns till och vad den grundläggande idén med föreningen egentligen är. Det kan också vara så att den ”nöd” som skapade organisationen har lindrats eller försvunnit Det fjärde skedet benämns administrationsfasen. I denna fas är risken stor att man blir förnöjsam och hamnar i en situation av rutiner, slentrian och lojhet. Det kan bli organisationsförstoppning, vilket leder till att allt rör sig långsammare. Man distanserar sig från det som kan störa den vardagliga lunken, ordningen, den upplevda tryggheten och det vanemässiga. Att utöva vardagliga arbetsuppgifter har blivit ett mål i sig. Revirtänkande, isolering, förändringsovilja och vill-ej-kraft kan uppstå, med andra ord – existens utan egentlig livskraft.

Ett viktigt vägval… Ett viktigt vägval ... I administrationsfasen ställs organisationen inför viktiga vägval, utmaningar och uppmaningar. Man kan fortsätta på den inslagna vägen och leva i en tillvaro med kanske ännu tätare struktur och lägre målmedvetenhet. Man väljer och inrättar en tillvaro i det trygga hörnet längst ner till vänster i diagrammet. Det inger naturligtvis en känsla eller illusion av trygghet, lugn och ro och välbehag men kan med tiden leda till apati, tristess, stagnation, nedgång och så småningom ett obehagligt uppvaknande när det redan är för sent. Föreningen har inte längre något existensberättigande. Alternativet är att slå in på förnyelsens väg och söka sig åt höger i modellen, till integrationsfasen. Det innebär att ompröva och att till och med överge delar av det som tidigare skapat framgång. Detta är ofta smärtsamt eftersom man då måste ge upp det kända och välordnade samt ta avsked av en tillvaro som byggts upp och etablerats under kanske lång tid. En förflyttning till höger handlar inte enbart om att söka sig bort från rutiner eller etablerade arbetssätt utan framförallt om att förändra värderingar, grundantaganden, attityder och förhållningssätt – en tankemässig omstart. När man börjar bli konkret, agerar och slår in på nya banor inträder inte sällan någon form av ångest eftersom förändring innebär att välja bort och införa något nytt. Ett steg till höger skapar osäkerhet och förvirring, det handlar om att ha mod. Den danske filosofen Sören Kierkegaard skrev bland mycket annat följande som kan användas för att förtydliga vårt resonemang: att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.

Fyra viktiga V Vision Värdegrund Verksamhetsidé Verksamhetsplan VVVV – fyra viktiga V Varje förening eller organisation, gruppering eller sammanslutning finns till av någon anledning. Vi kan till exempel åka skidor utan att behöva vara med i någon förening. Men om vi vill något mer än att ”bara” tillfredsställa det individuella behovet av skidåkning kanske det finns anledning att bilda en förening tillsammans med andra med liknande intresse. Vi kan säga att varje förening finns till för att uppnå ett eller flera syften. Man har tagit på sig ett uppdrag, man finns för att förverkliga någon slags idé. Grundfrågan är: Varför finns vi? För att uppnå sina syften och sin idé på bästa sätt behöver medlemmarna enas om ett antal förhållningssätt till varandra, till verksamheten och till omgivningen. Det är en uppsättning mer eller mindre uttalade spelregler som gäller för den enskilda idrottsföreningen. Spelregler som hjälper medlemmarna att fatta, för sina syften, rätt beslut, som fungerar som en ledstång när det till exempel gäller hur man gör laguttagningar, hur man inom en viss förening vill sträva efter jämställdhet och som i övrigt fungerar som en av föreningens viktigaste avstämningsstationer inför beslut. Grundfrågan är: Vad ska känneteckna vårt förhållningssätt till varandra, till föreningen? För den enskilde idrottaren eller laget är det naturligt att sätta upp mål. Vi vill vinna serien, vi vill nå långt i cupen, vi vill kvalificera oss till kommande mästerskap. Samma sak gäller för föreningen som helhet. Mål är eller behöver vara relativt konkreta. Ofta kan det också vara bra att ha en målsättning som sträcker sig bortom det konkreta, en målsättning som mer än målen fungerar som magnet mot vilken hela föreningens verksamhet dras eller strävar. Grundfrågan är: Hur skulle vi vilja beskriva det framtida önskvärda tillståndet för vår förening? Kärt barn har många namn. Det finns en uppsjö av planer – kommunikationsplaner, aktivitetsplaner, handlingsplaner, utvecklingsplaner för att nämna några. Det viktiga är i första hand inte vad vi kallar den plan som beskriver vad vi vill uppnå och hur vill göra det. Det viktiga är att den finns och att den är känd av alla som berörs. Grundfrågan är: Vad vill vi åstadkomma och hur vill vi göra det? När vi har tagit itu med dessa fyra grundfrågor har vi också tagit itu med VVVV – fyra viktiga V: Verksamhetsidé Värdegrund Vision Verksamhetsplan