Vår kontraproduktiva välfärd Det här föredraget sammanfattar slutsatserna av mina resonemang kring hur vi hanterar de vägval som Sverige står inför. De vägvalen handlar om långt mer än vår välfärd, de rör vid kärnan i den demokrati som har hjälpt oss bygga välfärden. Jag erbjuder inga ”Lösningar”, utan vill visa i vilken riktning vi behöver förändra samhället för att klara välfärden – och samtidigt försvara de värden vår demokrati bygger på. Förändringarna kommer att behöva ske i små steg – det viktiga är att vi tar stegen åt ungefär samma håll – att förändringarna får stöd i en gemensam vision av hur vi ska kunna färdas väl genom livet. Det finns liknande föredrag i anslutning till hemsidans olika temata: Hur ska det gå för Christina, Välfärdens människosyn, Demokratins dilemman och Är det kört för oss? Du är fri att använda materialet. Plocka ut det som passar bäst för dina behov och utforma dina egna kommentarer. Men låt mig börja med en snabb överblick över vad vi ”gör med våra invandrare” . . .

Folkvandring! Sverige stängde gränserna rejält i november 2015. Invandringen sjönk från 162.000 2015 till under 30.000 2016. Det ändrar inte på verkligheten: Europa står inför den största folkvandringen på hundratals år – det är inte utan att jag börjar tänka på de stora folkvandringarna under 400 och 500--talen. Den folkvandringen bidrog till Roms fall – även om Rom redan tidigare hade tappat mycket av sin vitalitet! Skäl nog att ställa frågan: ”Hur hanterar vi dagens folkvandring?” Jag börjar med några grundfakta . . .

Så här har vi svenskar det! Andel (%) i ålder 20-64 Sverige som förvärvsarbetar 77 akademiker m motsv. jobb 68 som varken arb. eller stud. 16 m utländsk bakgrund 22 Så här ser det ut i Sverige: Tre vuxna av fyra i åldern 20 – 64 år har ett jobb att gå till, ett jobb som ger lön och stabilitet i livet. De som har satsat på att utbilda sig har i allmänhet ett jobb i linje med utbildningen – även om en tredjedel faktiskt inte jobbar på sin egen nivå eller inom sitt eget område. Var sjunde varken arbetar eller studerar. Här kan vi finna gamla tiders hemmafruar, men också människor som av något skäl inte kan jobba, är ”förtidspensionärer”. Var femte vuxen har en utländsk bakgrund. Här i Sverige betyder det att båda föräldrarna (eller vederbörande själv) är födda i ett annat land. Och hur ser det ut i alldeles för många svenska förorter?

Vi skapar getton! Gruppen 20 – 64 år Sverige 38 förorter Andel (%) förvärvsarbetande 77 55 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 40 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 38 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 73 Jan Edling har granskat 38 förorter i sin rapport ”Förorterna som Moder Svea glömde” I alla de förorterna har mindre än 60 % av de vuxna ett jobb eller plugg att gå till och mindre än 70% av ungdomarna kunde gå vidare till gymnasiet. Genomsnitten ser ut så här: Drygt hälften av de vuxna har ett jobb att gå till. Bara en liten del (40%) av invandrade akademiker har jobb på ”sin” nivå. Fyra av tio vuxna vare sig arbetar eller studerar. Många av dem lever med andra ord på någon form av understöd. Tre av fyra har utländsk bakgrund. Vi har låtit getton växa fram i Sverige! Det här är den sortens orter dit ambulanser kör enbart om de får poliseskort. Det här är den sortens orter där flyktingar faller tillbaka i ett tidigare klantänkande därför att de inte hittar något som är bättre där de bor. Det talas mycket om Malmö i nyheterna, oftast i samband med våld och död. Så här ser det ut i Rosengård . . .

Vi skapar getton! Gruppen 20 – 64 år Sverige 38 förorter Rosengård Andel (%) förvärvsarbetande 77 55 14 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 40 30 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 38 54 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 73 95 Rosengård är det mest extrema fallet! Bara var sjunde har ett jobb att gå till. De allra flesta har därmed förlorat möjligheten att försörja sina familjer, vilket för många är en outhärdlig skymf. De allra flesta med akademisk utbildning har jobb under sin nivå – de som alls har jobb Mer än hälften av alla vuxna vare sig arbetar eller studerar. Vad gör de i stället? Praktiskt taget alla har utländsk bakgrund.. Varför ser det ut så? Vilka ”egenskaper” i det svenska samhället har bidragit till att människor som i de allra flesta fallen vill och skulle kunna arbeta stängs ute på det här sättet? Vad kan vi göra för att ge de här människorna en chans att bli delaktiga i vårt demokratiska samhälle? Innan jag försöker svara på de frågorna vill jag gå närmare in på hur vi behandlar invandrarna. Glöm bara inte att jag talar om olika människogrupper med olika förutsättningar. Där vi tidigare tog emot invandrare g från inte minst det gamla Jugoslavien kommer i dag många med mycket svag utbildning. Hur har deltagandet på arbetsmarknaden utvecklats? . . .

Andel förvärvsarbetande, 20 – 64 år Den här bilden visar hur andelen förvärvsarbetande har utvecklats sedan 1997. Trots att invandrarna har kommit från olika delar av världen under olika perioder och med väldigt olika bakgrunder, utbildningsmässigt och kulturellt, har de 38 förorterna hela tiden levat med samma eftersläpning vad gäller arbete. Det har naturligtvis påverkat de boendes ekonomi . . .

Disponibel inkomst Den blåa linjen visar den genomsnittliga disponibla inkomsten (inkomsten efter skatt) för alla svenskar under tiden 1997 – 2013. Den röda visar samma sak för invånarna i de 38 förorterna. Den årliga ökningen i disponibel inkomst var nästan 5 procent för hela riket, men bara 3,5 procent i de 38 förorterna. De som bodde där fick det (relativt sett) sämre! Sedan hör det till saken att det inte handlar om samma individer under hela tidsperioden. Det är en stor omsättning på boende, de flyttar i stor utsträckning så snart de hittar jobb och bostad – om de nu lyckas med det. Det här är vad vi har gjort – nu handlar det om vad vi behöver göra . . .

Åldersstruktur Sverige 1860 - 2100 65 + 0 - 14   80 + Så här ser det ut! Bilden visar hur stora andelar olika åldersgrupper har haft, och kommer att ha av hela befolkningen. Andelen unga (0 – 14 år, gröna linjen) faller från nästan 35 % i mitten av 1800-talet till mindre än hälften år 2100. Andelen pensionärer (65+ år, ljusröd linje) mer än femdubblas från 5 % (1860) till över 25%. Än viktigare, andelen 80+ ökar från knappt märkbar 1860 till nästan lika många som ungdomarna. Då ska man komma ihåg att en person över 80 kostar nästan fyra gånger så mycket i skattepengar som en 6-åring. Vad händer då med välfärdens finansiering . . .

Finansiering Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, främst därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. SKL publicerade 2010 en framskrivning av kostnaderna för Välfärd 1.0, Välfärdens framtida finansiering. Man konstaterade att ’samhället’ kommer att behöva 200 miljarder extra inom 20 år för att finansiera Välfärd 1.0 på grund av den snabbt ökande andelen dyra pensionärer. Det här är inte en ”decimalvetenskap” – det kommer naturligtvis inte att bli ett underskott på just 200 miljarder därför att ”allt annat” inte kommer att bli lika. ’Samhället’ kommer att lappa och laga, precis som hittills. Problemet – eller i varje fall en del av problemet – är att när man lappar och lagar utan att tala klartext med oss väljare växer det fram en misstro och ett missnöje, och i förlängningen utanförskap och extremism. Kostnadsökningen pågår sedan många år och ’samhället’ lappar och lagar överallt där man tyckt sig se en möjlighet. Den äldreomsorgspolicy som lanserades runt år 2000, enligt vilken ”kvarboende i hemmet” gäller för alla åldringar som inte är helt hjälplösa ledde till att man kunde ersätta platser på servicehus (som kostar 600 – 800.000 kronor per person och år) med hemtjänst (som kostar en tredjedel så mycket). Baksidan av det myntet är att dessa gamla får en sämre social miljö, vilket leder till sämre hälsa. De gamlas liv riskerar att bli en ”förvaring i avvaktan på döden”. Och så har vi alltså invandringen . . .

Folkvandring! Den lodräta axeln visar antalet asylsökande i Sverige år för år och den horisontella tiden från 1984 till en prognos fram till 2021. De tidigare bilderna visade hur vi hanterat asylsökande INNAN strömmen stegrades, innan ytterligare en kvarts miljon flyktingar kom till Sverige. Flykten från Balkankriget gav oss som mest drygt 80.000 flyktingar under ett år i början av 90-talet. Sedan dess har antalet legat mellan 10.000 och 30.000 om året fram till 2012. År 2013 kom det 55.000, år 2014 81.000 och år 2015 162.000. För de närmaste fyra åren (2016 – 2019) ligger gissningarna på upp emot 50.000 om året. Det har hittills tagit i genomsnitt sju-åtta år för dessa flyktingar att hitta ett jobb. Det betyder att bara hälften av dem vi tagit emot kan försörja sig själva! Vad har hänt med de andra? Det handlar om 100 - 200.000 individer i yrkesverksam ålder som tvingas leva på bidrag. Det är emellertid inte antalet i sig som är det största problemet, utan att vi behöver de här människorna för att hålla åldersstrukturen något så när i balans, men inte kan (vill?) öppna arbets- och bostadsmarknaderna för dem. Därmed fastnar de i ett stödberoende – i stället för att bidra till vår välfärd genom arbete och skatter. Det kostar i mänskliga livsöden, men också i pengar! Migrationsverket räknar med att kostnaderna blev runt 60 miljarder 2016 och blir 70 miljarder 2017. Samtidigt pågår en stor åldersförändring i Sverige som ligger långt bortom vad vi någonsin upplevt . . .

Antal asylansökningar 1984 - 2021 84 88 92 96 00 04 08 12 16 20 Den lodräta axeln visar antalet asylsökande i Sverige år för år och den horisontella tiden från 1984 till en prognos för 2021. I början av 90-talet kom upp emot 100.000 människor från Balkan. Sedan minskade flyktingströmmen till 10 – 30.000 om året – fram till krigen i Afghanistan och Syrien som började märkas 2013 och sedan växte till dess att vi ändrade invandringspolitiken i slutet av 2015. De 162.000 som kom 2015 bestod av en blandning av: Flyktingar från krig, med en växande andel av ensamkommande barn Anhöriginvandrare (nästan hälften av de kommande) Flyktingar från fattigdom. De skiftande ursprungsländerna har gjort att man inte kan tala om ’flyktingar’ som en enhetlig grupp. Här finns ortodoxt kristna, katoliker och kristna syrier, muslimer (både sunni och shia) – och människor utan någon uttalad religion. De flesta har dock det gemensamt att de levt i kulturer där klanen varit en organiserande faktor. Det är viktigt att komma ihåg! Den här strömmen av människor behöver mycket stöd – och det stödet kostar mycket pengar . . .

Finansiering Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, främst därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. Statens direkta kostnader för invandringen låg på ca 60 miljarder under 2016. För 2017 räknar man med 70 miljarder. Under de senaste fyra åren har det kommit runt 150.000 unga som ska erbjudas förskola/skola. Med en årskostnad på kanske 100.000 per person motsvarar det en årlig kostnad på runt 15 miljarder, plus eventuella vårdkostnader. Om Sverige dessutom ska lyfta alla vuxna med låg utbildning till full gymnasiekompetens skulle det (som mest) kosta ytterligare runt 100 miljarder under de närmaste tio åren enbart för dem som kom under 2015 – plus etableringsbidrag. Till det kommer. . .

Välstånd och välfärd ”finns” inte! Välstånd och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Det lätt att tro att vi äger vårt välstånd, att kassan är outtömlig! Saker ”måste få kosta” för att citera en landstingspolitiker i Dalarna. Den inställningen har sina rötter i vår till synes gränslösa välfärd under 60- och 70-talen. Det var mot den bakgrunden vi byggde Välfärd 1.0 med sin höga ambition att skydda alla svenskar mot livets alla stötar. Välfärd 1.0 bygger på vad andra ska göra för mig. Då är det lätt att se politikerna som ”välfärdsleverantörer” och sig själv som ”föremål för omsorg” – och, om man inte får ”tillräckligt” – som offer. Nu är det ju så, att pengar inte är något man öser ur en bottenlös kassakista. Pengar är händer – och huvuden – som jobbar. Pengar är människor som skapar mervärden. Pengar är måttet på hur mycket vi kan hjälpa varandra att färdas väl genom livet. Sverige behöver ett Välfärd 2.0 som bygger på stöttålighet, på vad jag själv klarar. Det skulle bidra till en social miljö där jag har kvar befälet i mitt eget liv. Då är jag inte ett offer - jag har befälet! Jag återkommer till den saken. Som du redan sett har vi ”gammelsvenskar” stora omställningar framför oss! Alternativet är att antalet offer växer, med ett växande utanförskap som resultat . . .

Välstånd och välfärd ”finns” inte! Välstånd och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. och inte demokrati heller! Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Jag har redan illustrerat var vi hamnar om vi ”väntar och ser” – i Rosengård. Då utmanas demokratin både: 1. uppifrån genom att ’samhällets’ resurser inte räcker för att upprätthålla ordningen och 2. nedifrån genom att särintressen håller människor som vill jobba kvar i overksamhet, beroende – och hopplöshet. Demokrati är inte ett tillstånd, det är en process där människor gör medvetna livsval, dag efter dag, år efter år.

Sociala effekter av utanförskapet För att må väl, fungera, behöver människor känna att: de har kvar befälet över sina liv de behövs för andra de utvecklas. Vi människor är skapta så, att vi mår bäst när vi känner att vi har kvar befälet över våra egna liv, behövs för andra och därför behöver utveckla oss själva. Det här gäller även de flyktingar som kommer till Sverige! Är det så vi behandlar dem?

Sociala effekter av utanförskapet För att må väl, fungera, behöver människor känna att: de har kvar befälet över sina liv de behövs för andra de utvecklas. I Sverige är budskapet till dessa människor som har övervunnit en rad kriser och svårigheter – som är stöttåliga: ”Du kan inte påverka din situation! Sitt ner och vänta!” Människor lever inte i ett vakuum. De behöver känna att de hör till, att livet är begripligt och hanterbart. De behöver framför allt känna att livet är meningsfullt. Tycker du att vi ger flyktingarna en chans att uppleva att de har kvar befälet, att livet är meningsfullt?

Sociala effekter av utanförskapet När flyktingar kommer hit ställs de inför olika vägval: är Sverige en tillfällig anhalt – eller mitt nya hem? ska jag satsa på att utbilda mig vidare? ska jag hålla kvar vid de sociala regler som styrde livet i . . . – eller ska jag anpassa mig till det som gäller i Sverige? ska jag engagera mig i livet i Sverige? ska jag ”bli svensk”? Om jag fick i uppdrag att designa ett mottagande i Sverige som skulle leda till att människor valde bort alternativet att ”bli svensk” skulle jag isolera nykomlingarna i boenden där de i stort sett bara träffar människor från samma områden som de själva. Jag skulle göra det svårt för dem att lära sig svenska. Jag skulle hålla dem borta från arbetsmarknaden. Jag skulle framför allt koncentrera mig på att göra dem beroende av ’samhället’, att bli osjälvständiga. Det är precis det vi gör! Varför ska de då satsa på utbildning eller att anpassa sig till det svenska livsmönstret? 2012 bodde en halv miljon människor i bostadsområden där bara hälften av de boende hade ett jobb, Hälften av alla ungdomar saknade ett fullständigt grundskolebetyg. Var sjätte familj var beroende av försörjningsstöd. Vad har vi gjort med de här människorna? Varför har vi gjort det? Ska vi fortsätta på samma sätt med de 162.000 som kom 2015? I så fall, varför? Om inte, hur ska vi ändra det vi gör? Vilket alternativ tror du att de här människorna ser? För många blir lösningen att söka sig tillbaka till en välkänd social ram, till klanen . . .

Varför lockar klanen? Klanen erbjuder: tillhörighet och därmed status rättsskipning och därmed stabilitet tydlighet och därmed begriplighet trygghet Klanen erbjuder en social miljö med rötter i den flock som var människans hemvist under hundratusentals år. Det var då vår förmåga att överleva, våra gener, formades. I klanen kan vi höra till, bli någon, få status. Där kan vi finna en tillvaro som är någotsånär förutsägbart, stabil. Där kan livet bli begripligt – och därmed tryggt. Nyckelorden är heder och skam, snarare än Västerlandets samvete och skuld. Heder och skam är ”externa och kollektiva” begrepp. Hedern är dessutom inte personlig – den är klanens gemensamma. En individ som bryter mot klanens regler drar skam över hela sin klan. Hedersmord handlar inte om straff för ”personliga brott”, utan om att rentvå hela klanen från en gemensam skam. Det är här rötterna till hederskulturen finns. Samvete och skuld är ”interna och individuella” begrepp som är centrala för många Västeuropéer. Den här skillnaden går mycket längre och sitter mycket djupare än de flesta av oss svenskar förstår. Och det vi gör med vårt sätt att ”ta emot” flyktingar är att hålla dem kvar i klanens värld. . .

Klanens värld Demokratins rättigheter Klanens regler Frihet Likhet inför lagen Rättssäkerhet Integritet Fri rörlighet Äganderätt Tankefrihet Samvetsfrihet Religionsfrihet Yttrande-och tryckfrihet Den individuella friheten är knappast tänkbar inom klanen Status avgör hur individen bedöms – och behandlas Skriven lag saknas ofta Klanens behov styr Jordbrukaren äger inte marken, det gör klanen Det betraktas som förräderi mot klanen att (utanför klanen) kritisera dess beslut eller agerande Gå igenom punkterna rad för rad! Där individen står i fokus för demokratin är det kollektivet och kollektivets ledare som står i fokus för klanen. Här har jag listat de viktigaste (negativa) rättigheter som vi gemensamt har bestämt ska gälla för alla svenskar. Mot varje rättighet har jag försökt ställa klanens ”regel”.

Klanens svenska former Den som saknar fast mark under fötterna och inte ser att något bättre är på väg söker sin trygghet i: Fundamentalism Motorcykelgäng Gatugäng Black Army … och, i förlängningen … Kriminella gäng Klanen lever på former som stöder ”vi och dom”, där vi är klanens medlemmar och dom alla de andra, de farliga, felaktiga, värdelösa. I extremfallet är det klanen som ”äger Sanningen”. Det gör alla utanförstående till något som är mindre än mänskliga. Det kriminella gänget erbjuder inte bara hoppet om pengar, det erbjuder en hemvist, ett vi. Det framstår för tonåringen utan hopp om ett bättre liv inom lagen som, enda vägen till ekonomiskt oberoende, till status, till att ”vara någon”. Du vet varför så många amerikanska knarklangare bor kvar hemma hos mamma? Langandet är inte särskilt lönsamt, men för många den enda vägen ut ur fattigdom och beroende, så de jobbar för en spottstyver för att kunna hoppas bli rika, mäktiga! Kort sagt, den enda vägen till att ”höra till”.

Utanförskapets pris Priset betalas i många valutor: människors lidande ökad konkurrens om välfärdens sinande pengar ökad arbetslöshet uteblivna skatteintäkter ökad kriminalitet ökad politisk extremism Gå igenom listan, gärna med aktuella exempel! Utanförskapet tär på våra resurser på ett sätt som hotar välfärden därför att vi har misslyckats med att byta kostnader för omhändertagande på hundratusentals kronor mot skatteintäkter på (återigen) hundratusentals kronor per person. Här är det viktigt att konstatera att det är inte var människor föddes som är det viktiga, utan vårt sätt att stänga dörrarna till arbete och självständighet. Det är de stängda dörrarna som hotar välfärden. Det är ett genuint demokratiskt – och moraliskt – dilemma!

Politiska konsekvenser - Sverigedemokraterna i riksdagsval - En viktig faktor i sammanhanget är de etablerade partiernas brist på visioner, ett ”så här vill vi att Sverige ska fungera i framtiden!” Allt färre svenskar tror att deras barn kommer att få det bättre än de själva haft det. Det finns en växande känsla av att ”festen är över”. Då behövs det ledare som vågar prata värderingar, färdriktning. Det är något som de små uppstickarpartierna gör långt bättre än de etablerade. Ja, ”små” är inget bra ord. Sverigedemokraterna är på väg att bli Sveriges näst största parti! Lägg till de senaste mätningarna . . .

Politiska konsekvenser Sverigedemokraterna i riksdagsval – och i december 2016 – 21,5% De partier som ökade sitt medlemskap mest under 2014 var SD, Fi, V och MP. Det ligger tveklöst ett budskap till de etablerade partierna i den utvecklingen. Vad är det då som ligger bakom det utanförskap jag beskrivit? 2017

Varför skapas ett utanförskap? Svenska attityder Språksvårigheter Utbildning Handläggningstider Arbetsmarknadens regelverk Brist på bostäder Det här är saker som vi själva kan ändra på, dörrar vi själva kan öppna. Jag vet att mitt svar är nästan oanständigt enkelt. Naturligtvis spelar de ankommandes bakgrund och kultur en stor roll. Bland de utrikes födda finns exempelvis forskare från USA, läkare från Syrien och analfabetiska jordbrukare från Somalia.

Svenska attityder Det ska vara rättvist! Man ska inte göra fel! Människor är ”föremål för omsorg!” Särintressen! Vi svenskar är så angelägna om att vara rättvisa (inte göra fel) att vi alltför lätt glömmer att det är människors liv det rör sig om – vi blir byråkratiska, tar inte hänsyn till, bygger inte på, deras egna förutsättningar och förmågor. När en grundskolerektor vill hjälpa flyktingar mes svenskan får hon beskedet: ”du måste först gå en kurs!” Vi svenskar har så länge levat skyddade från stora kriser att vi glömt att man ibland helt enkelt måste fixa till saker. ”When you’re in a swamp fuill of alligators, who the hell cares how you swim!” Socialdemokratiska regeringar har genom åren givit olika särintressen myndighetsliknande uppdrag som går utanför de rena särintressena. Det är en viktig anledning till de höga murarna kring arbets- och hyres-”marknaderna”, som inte är just marknader utan styrda av staten (direkt och indirekt), med ständiga regeländringar (för att reparera gamla regler som inte ger önskat resultat, svarta marknader/svartjobb/Europas högsta lägstalön (efter Luxemburg), . . .

Ja, språket spelar roll – men flyktingarna får inte hjälp direkt! Språksvårigheter! Ja, språket spelar roll – men flyktingarna får inte hjälp direkt! Vi har skapat ett system som i någon sorts absurd mening är ”rationellt”: Starta inte språkutbildning förrän vi vet att det ”behövs”, d v s när asylansökan är godkänd. Sedan är det rationellt att ge kommunen ansvaret, så då ska kommunplaceringen ordnas innan det är dags för SFI. Sedan bedrivs SFI-utbildningen i regel i 15 timmar i veckan, vilket knappast kan beskrivas som intensivt. Vid det här laget har systemet tagit flera år av flyktingens liv, men den förlusten av livskvalitet finns inte med i kalkylen. Vill flyktingen studera? Ja, då måste hon/han också klara av Svenska som andraspråk! Lägg till ett år! Hur skulle vi bära oss åt om vi vände på perspektivet helt: ”Vi behöver få den här människan i arbete så snart som bara möjligt för vår egen välfärds skull! Hur ska vi bära oss åt för att fixa det?”

Utbildning! Ja, absolut! En del asylsökande har en bra utbildning, men det tar väldigt lång tid för dem att få sin asylansökan avgjord – och sina betyg validerade. Många saknar gymnasiekompetens! Inom många yrken finns det en risk för att de långa handläggningstiderna gör att yrkeskunskapen blir gammal. Hur länge kan en kirurg vara borta från operationssalen innan hantverksskickligheten tar skada? Validering av en utländsk utbildning är en egen historia. Den ska skötas av den berörde själv – och tar en massa tid. Enligt Riksrevisionen får dessutom de berörda väldigt olika information om vilket värde valideringen kan ha. Enligt en del av de berörda som har hittat ett jobb spelade valideringen i praktiken liten roll. Validering behövs i första hand för yrken av typ läkare och tandläkare, yrken som kräver legitimation. LO vill att alla som saknar gymnasiekompetens ska få en utbildning som gör dem ”anställningsbara”. Det skulle kosta upp till 100 miljarder kronor (spridda över 8 – 10 år) – ovanpå de redan höga kostnaderna för Välfärd 1.0! Ett alternativ vore att låta jobb öppnas som flyktingarna kan gå in i nu – Sverige har mycket färre lågkvalificerade jobb än övriga Västeuropa. Det vägrar LO att ställa upp på. Det är inte hela historien! Så här ser det ut för nykomna med eftergymnasial utbildning . . .

Hur använder vi deras kompetens? Resultatet av vår fyrkantighet är att det blir allt mer sällsynt att invandrarnas kompetens kan användas i det svenska systemet – även där vi har brist på yrkeskunniga. I dag jobbar mer än hälften av invandrade akademiker under sin egen kompetensnivå – och läget har blivit allt sämre. Det är tyvärr inte den enda problemet . . .

Arbetsmarknadens regelverk Arbetsgivaren vill ta så små risker som möjligt vid nyrekrytering. Till riskerna hör: Dyrt att introducera nya medarbetare Osäkerhet kring kulturkrockar med människor från andra länder Lägstalönen höjer ribban för hur ”lönsam” den nyrekryterade behöver bli Det är dyrt att rätta till misstag Kom ihåg, det är de små företagen som står för en stor del av de nya jobben – men där saknas ofta tillräcklig kunskap om lagar och avtal! Där är beslutsfattaren också mindre beredd att ta risker i anställningsbeslutet. Låt mig ge ett exempel på riskerna: Om en anställning av någon anledning inte fungerar kan det bli nödvändigt att säga upp den berörde. Facket för då dennes talan och tar inte så sällan frågan till Arbetsdomstolen. Domstolen behöver i genomsnitt två år för att nå ett beslut. Under väntetiden har den (före detta) anställde rätt till full lön, en lön som inte behöver betalas tillbaka om arbetsgivaren vinner målet. Risktagandet ligger vid anställningsbeslutet alltså på upp till två års lön. Undra på att arbetsgivaren försöker undvika alla risker. Då spelar referenser och en igenkännbar bakgrund stor roll. Invandraren saknar bådadera. Regelverket verkar skrivet väldigt ofta vara skrivet för att hindra missbruk, snarare än straffa det om det sker! Och om invandraren trots allt hittar ett jobb på annan ort behöver han en bostad . . .

Brist på bostäder! S har satt marknaden ur spel ”för att alla ska ha råd att bo!”. Resultatet är att: hyresrätter blir bostadsrätter det inte byggs tillräckligt med nya hyresrätter 40.000 lägenheter står oanvända i Stockholm den svarta marknaden blomstrar byggkostnaderna rasar i höjden. Utan kontaktnät – och pengar - står man sig slätt i Sverige – precis det som ideologerna säger sig vilja hindra. Enligt Boverket behöver Sverige bygga närmare 700.000 nya bostäder fram till 2025 – det motsvarar runt 70.000 nya bostäder om året. Förra året blev mindre än hälften så många nya bostäder av alla typer klara. Det finns 40.000 lägenheter bara i Stockholm som hyresgäster betalar för – utan att riktigt behöva dem. Skälet är att hyrorna i centrala Stockholm ofta är lägre än i förorterna, folk ”hamstrar”. Som alltid när en marknad detaljregleras uppstår en svart marknad. I Stockholm ligger priset för ett förstahandskontrakt på en liten lägenhet på 150.000 till 200.000 kronor. Ett annat sätt att mäta hur sned hyressättningen är kan vara att jämföra med priserna på bostadsrätter. I dag säljs bostadsrätter för runt 80.000 kronor per kvm. Byggkostnaderna ligger runt 40.000 i storstadsregionerna. Bostadsrätter ger mycket bättre avkastning på investeringen än hyresrätter – och avkastningen kommer så snart bygget är klart. Osäkerheten blir mycket mindre. Så, vad behövs . . .

Brist på bostäder! Diagrammet visar sambandet – eller bristen på samband – mellan folkökning och antalet nya lägenheter. Fram till ungefär år 2000 höll nyproduktionen mer än väl takten med folkökningen. Här spelade miljonprogrammet en stor roll med allmännyttan som ledande aktör. Vi ökade boendestandarden, både i innehåll och i yta per person. Den kraftiga röda linjen visar hur den låga byggnadstakten under 2000-talet lett till en allt mer besvärande bostadsbrist. De bristen skapar i dag en rejäl begränsning i våra möjligheter att växa. Folk har svårt att flytta dit där jobben finns. I dag konstaterar vi att underhållet eftersatts. Reparationsbehovet uppgår till hundratals miljarder kronor. Hur mycket av det eftersatta underhållet hänger samman med den S-styrda hyresregleringen? Hur mycket hänger samman med att allmännyttan inte drevs affärsmässigt? Så till ett annat exempel på hur den förlegade människosynen präglar hur vi fungerar . . .

och nu då . . .? Starta ett samtal om invandringen utifrån följande förutsättningar: Vi behöver mycket fler i yrkesverksam ålder! Vi har inte råd att hålla arbetsföra människor väntande i åratal! Det är omänskligt att hålla friska och arbetsföra människor i en oviss väntan som de inte kan påverka! Våra regelverk och avtal leder till vi getton som underminerar Sveriges demokrati - och ekonomi! I dag startar vi i frågan: ”Vilka regler gäller och vilka risker vill vi undvika?” ”Hur borde mottagandet därför gå till?”. Ja, det finns risker med att släppa in okända människor i landet, visst gör det det! Men vi kan inte stanna där. Vi måste också fråga oss vilka risker vi tar genom att prioritera regeltrohet och undvikandet av risker. Vi placerar flyktingar i asylboenden och då har ju dessa i praktiken redan frihet att röra sig i landet. Det verkar som om vi lägger större vikt vid att de formella reglerna för asyl uppfylls än att faktiskt undvika att brottslingar/terrorister kommer in. Låt oss i stället prioritera att få de nykomna i arbete! Här råkar det nämligen vara så, att själviskhet och barmhärtighet drar åt samma håll! Det kan exempelvis innebära: Ge de nyanlända verktyg (kurser på Internet/digitala kurser/flerspråkiga böcker) för att lära sig svenska direkt vid ankomsten! Ge de nykomna praktisk och ekonomisk uppmuntran i jobbsökandet! Ge rabatt på arbetsgivaravgift och skatt på lönen när arbetslösa anställs! Gör undantag från lägstalöner och LAS för nyanlända (och andra arbetssökande! Erbjud ansvariga kommuner rejäla belöningar när de hjälper nykomna hitta arbete! Var finns du efter den här genomgången . . .

Vill du påverka? Frågan är inte om ändringar kommer utan om du vill påverka vilka de blir och hur de genomförs! Det finns två sätt att förhålla sig till det som pågår: Vi kan fortsätta lappa och laga . . . Det skulle leda till en fortsatt försvagning av ’samhällets’ förmåga att erbjuda det skydd för de (negativa) rättigheter som är en förutsättning för att demokratin ska fungera. Det skulle leda till att många råkar illa ut. Populistiska rörelser skulle göra sig ännu bredare, med ökade motsättningar och en växande främlingsfientlighet som följd. Vi ser redan smakprov på den utvecklingen i de förorter där det demokratiska samhället i allt större utsträckning ersätts av klanvälden. Alternativet är att vi, du och jag, reagerar och agerar, ifrågasätter ”självklarheter” i den svenska modellen: den stötskyddande välfärden, den utestängande arbetsmarknaden och den sorterande bostadsmarknaden. Det är upp till dig och mig!

Dags att summera! Akuta påfrestningar: Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals människor utanför. Vi står inför påfrestningar på vår demokrati och vårt välstånd som vi behöver ta hand om. Bland påfrestningarna finns (jag tar dem i den ordning jag kommer att tänka på dem): Vi har blivit så friska att väldigt många överlever de första åren – och sedan lever mycket längre än hittills; Alltför få kommer därmed att ställas inför alltför stora uppgifter inom Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 bygger på en människosyn som inte längre stöds av forskningen; Välfärd 1.0 blir allt dyrare – pengarna kommer inte att räcka; Omsorgen om vårt eget välstånd ställer tusentals människor i utanförskap, beroende. Varför fortsätter vi så här . . .

Dags att summera! Akuta påfrestningar: Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb. Politiker som är rädda om sina egna jobb. Det som en gång var ett tillfälligt politiskt uppdrag för människor som hade en försörjning utanför politiken har blivit ett heltidsyrke för människor som ofta nog saknar erfarenheter utanför politiken. När en politiker blir beroende av sin politikerinkomst växer risken för att hon/han ska fokusera på sin egen ”anställningstrygghet”. Det beror inte på att politiker skulle vara mindre hederliga, mindre värda vårt förtroende än andra, utan på att de är lika mycket (eller litet) att lita på som alla vi andra. Ju mer spelet om opinionsundersökningar här och nu tar över, desto mindre utrymme blir det för idé-burna medlemmar att påverka sitt parti. Det här bidrar säkert till att de traditionella partierna förlorar medlemmar – och att ytterlighetspartier vinner terräng.

Dags att summera! Akuta påfrestningar: Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag. Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag. Under de senaste sextio åren – i två generationer – har eliten sagt till oss: ”Vi tar hand om dig!”, ”Vi har råd!”, ”Kräv din rätt!”. De höga skatter som omhändertagandet kräver har ”dolts” för oss som betalar genom att en allt större andel av skatterna har gjorts indirekta. Av de totalt 1.653 miljarder som ’samhället’ drog in år 2014 var nästan hälften i praktiken osynlig för den enskilde medborgaren. Här finns arbetsgivaravgifter (457 miljarder), skatt på kapital (företagsskatt och ränteinkomster, 185), punktskatter (115). Den andra halvan märks litet mer, men bara litet! Direkt skatt på arbete (527 miljarder) dras av innan lönen betalas ut och moms (354) ingår i priset när vi handlar. Skattetrycket har dessutom gjort oss medborgare väldigt sårbara. Bara var tionde svensk har en ordentlig ekonomisk buffert. Resten av oss saknar ekonomisk stöttålighet. Alla förändringar blir hotfulla. Dessutom är det ”bekvämt” (men inte särskilt tillfredsställande) att vara ”omhändertagen.

Dags att summera! Akuta påfrestningar: Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag; Särintressen som sätter sina medlemmars nytta före landets. Särintressen som sätter sina medlemmars nytta före landets. De viktigaste har jag redan pratat om: de fackliga organisationerna som bevakar sina ”revir” och Hyresgästföreningen. Jag vet inte på vilket sätt förändringar ska kunna genomföras, men de behöver utgå från att vi tillsammans förenklar vägen till nya jobb för de svenskar som hittills stått utanför, men också för alla de nykomna. Vi har helt enkelt inte råd att inte göra det, oavsett om vi talar om att ge demokratin ett genom att ändra det som leder till att det bildas getton i Sverige eller om att kunna hantera de snabbt stigande kostnaderna. Faktum är att de två sakerna är två sidor av samma mynt. På samma sätt måste vi se till att bostadsbyggandet blir lockande för fastighetsägare. Det innebär bl a att vänstern behöver sluta betrakta vinster i samband med att företag levererar nödvändigheter till människor som något omoraliskt. Om vi väljer bort de förändringarna – vilken sorts människor, vilken sorts land är vi då?

Läs mer på: www.kan-vår-välfärd-räddas.se Det här var en sammanfattning av det jag berättar på sajten. Mitt mål är att ni och många andra ska ta ställning till vad ni tycker är viktigt i era liv – och agera.