Förändringar inom jordbruket  I många tusen år är jordbruket grunden till människans tillvaro. Människors liv kretsade kring hemmet, byn och åkrarna. Jordbruket var också grunden till varje lands ekonomi. I byn delades åkermarken av småbönder, storbönder och godsägare. Småbönderna ägde små bitar fält, utplacerade runt om i byn. Storbönderna hade lite mer mark men mest hade godsägarna som ägde mer jord än alla byns bönder sammanlagt. Byn hade också ett gemensamt område, som ofta bestod av sand, buskar, sten eller kärrmark, som inte användes till odling. Denna mark, den s.k. allmänningen, användes som betesmark till kor och får. Där fick också fattigfolk, de som inte ägde någon mark, bygga sina kojor.

 Under 1700-talet växte antalet folk, vilket betydde att det behövdes mer brödsäd, mer mat. Många storbönder var sugna på nya metoder för att kunna få fram ännu större skördar. De förbättrade sandjorden genom att blanda den med lera. De dikade ur kärren och började använda dem som åkerjord. De införde nya växtslag och djurraser.  Men eftersom åkrarna var små och uppblandade krävdes det att de odlades på samma sätt. Alla behövde gå med och börja använda de nya odlingsmetoderna. Det blir storbönderna och godsägarna som driver igenom att de små åkrarna skulle delas upp på ett nytt sätt, trots motstånd från småbönderna.

 Det nya sättet att dela upp åkrarna innebar att var och en av markägarna skulle få en större sammanhängande del jord, istället för flera små åkrar. Detta gjorde att man sparade kraft och tid på att slippa ha flera ställen runt om i byn att sköta.  Allmänningen, delades också upp för att bli åkermark, vilket betydde att människorna som hade bott där, byns fattigaste, var tvungna att flytta.  De småbönder som hade haft lite mark kunde bli tilldelade nya åkrar av kärrmark eller sandjord som inte gick att leva på, eftersom de rikare passade på att ta den bästa åkermarken själva. Småbönderna hade också sällan råd att sätta upp inhägnader runt sina fält, vilket också var en förändring som drivits igenom.  Det var alltså många som blev av med sin jord, eller som var tvungna att sälja sin jord eftersom de inte hade råd att sköta den, p.g.a. den nya uppdelningen.

 De större åkrarna ledde till ett effektivare jordbruk. Redskapen förbättrades och byttes ut. Nya växtslag gav bättre skördar och nya raser av kor gav mer mjölk, nya svin mer kött och nya fårraser mer ull. Skördarna ökade och man kunde få fram mat till de som varit tvungna att flytta. Samtidigt behövde inte lika många arbeta inom jordbruket med de nya metoderna och folk tvingades in mot städerna i jakt på arbete.

Hemindustrin  En vanlig syssla på den här tiden var att spinna ull till garn som vävdes till tyg. Människor använde egna spinnrockar och vävstolar och arbetade i hemmet, de arbetade inom den s.k. hemindustrin. Förläggare, handelsmän, köpte in ull och betalade för att få den spunnen och vävd till tyg som sedan såldes. Men även om hemindustrin kostade mindre utan kostnader för fabrikslokaler eller maskiner så var den begränsad. Det var svårt att öka tillverkningen och många hade jord att sköta under vår och höst, vilket satte stopp i produktionen. Kvaliteten varierade också beroende på vem som spann och vävde.

 För att få bättre kontroll över tillverkningen började förläggarna samla arbetare och maskiner på ett ställe i speciella byggnader. Nu kunde de också övervaka arbetstiden så att ingen gick ifrån arbetet för att sköta sin åker. Den nya organisationen är det första stora steget i den industriella revolutionen.

Nya uppfinningar och maskiner  1733 uppfanns den flygande skytteln gjorde att vävarna kunde väva snabbare än tidigare. En man kunde nu göra 2-4 mäns arbete.  Snabbare vävare krävde mer garn till vävstolarna vilket tvingar fram en ny uppfinning, den första mekaniska spinnmaskinen (1738).  1764 kunde maskinen Spinning Jenny ersätta 4-6 handspinnare. Spinning Jenny är en av textilindustrins mest berömda uppfinningar men den förargade den handspinnare som förlorat sina jobb och uppfinnaren Hargreave fick sitt hus stormat av arbetslösa handspinnare. Hargreave fick flytta och 20 år senare fanns Spinning Jenny i förbättrade exemplar.

Nya uppfinningar och maskiner  1769 uppfann Richard Arkwright en ny spinnmaskin som drev av ett vattenhjul. Vattenhjulet betydde att man inte kunde ha produktionen i stugorna och man var nu tvungen att samla arbetare och maskiner på ett ställe. Man behövde fabriker där man kunde ha sina maskiner, vilket blir det andra stora steget i den industriella revolutionen.  I fabrikerna införs nya uppfinningar som gör arbetet ännu effektivare. Men med effektivare maskiner gör att färre människor behövs i fabrikerna och det fanns inte längre tillräckligt med arbete för folk att försörja sig.

 1779 byggdes en ”mula”, en korsning, mellan Spinning Jenny och Arkwrights vattendrivna spinnmaskin. Mulan kunde spinna flera hundra trådar samtidigt vilket slog ut handspinnarna för gott. Priset på garn hade sjunkit så lågt nu när det var lätt att producera, att deras arbete inte längre lönade sig uppfanns den mekaniska vävstolen och man kunde börja massproducera tyger.  Nu saknades ull till alla nya textilfabriker och man började ersätta ullen med bomull från plantagerna i USA:s sydstater. Snart kör bomullen om ullen och blir 10 gånger vanligare material än ullen.

Människor ersätts av maskiner  Arbetet som tidigare utförts av människor och djur utförs alltmer av maskiner. Maskinerna gjorde massproduktion möjligt. Det var också mycket lättare att sköta en maskin som gjorde jobbet än att lära sig förmågan själv. Hantverkssystemet gick över i ett fabrikssystem där fabriksägaren som övervakade och organiserade arbetet istället för hantverkaren. Detta är den industriella revolutionens tredje stora steg.