Halvöken En powerpointpresentation av Ricky och Mikaela
Vad är en halvöken? En halvöken är ett område som fungerar som en övergångszon mellan savann och öken. Även kallat semiarid zon. Geografer kallar det här klimat också för stäpper. Semiarida områden är områden där nederbörden är ungefär lika stor som den potentiella avdunstningen. Öken och halvökenklimat täcker runt 30% av jordens landyta. Inga andra klimatgrupper täcker så stort område. De finns intill stora ökenområden som i bl.a. sydöstra Asien och norra Afrika.
Semi-arid landskap (Namibia) (Bilden är tagen från Jans föreläsning om vind och öken kap 19)
Världskarta över öken och halvökenområden
Jordmån i semiarida områden Mollisoils finns ofta i gräsområden i semiarida klimat. Karaktiseras av ett tjock lager i A-horizonten som skiftar mellan mörk brunt och svart. Den är väldigt näringsrikt, speciellt med calcium
Vad kan växa i en halvöken? Ett område där det är finns sagebrush vegetation är t.ex. mellersta och södra klippiga bergen. Gles med obevuxen mark mellan växterna. Sagebrush kan vara både buskar eller träd. Växten anpassar rotlängden till landskapet. Ju torrare klimat desto längre rötter. Det finns en viss gräsvegetation. Det finns även taggiga träd (Thorntrees). Sagebrusch
Exempel på vegetation i en halvöken
Senare påverkan av människa och djur Den korta regnsäsongen bidrar till att det nödvändiga gräset kan växa. Nomader besöker därför dessa platser efter den lilla nederbörden för att låta sina djur beta. Människan har gjort en stor påverkan på halvöknarna i USA, Canada, Kina och Ukraina. De har omvandlat halvöknens bördiga jord till en av jordens mest produktiva jordbruksmarker. I USA har buskvegetationen expanderat och detta är ett resultat av ett hårt betande och trampande av boskap. Klimatet i halvtorra områden gör en klar begränsning på vad och vilka som kan vistas där.
En kort remider Det är en övergångszon mellan två områden. Liten nederbörd Gles vegetation av buskar och gräs Naturligt näringsrik jordmån
Referenser Getis, Arthur, ”Introduction to geography 12th edition”, 2008, New York Miller Willard, E, ”Psysical Geography earth systems and human interactiones”, 1985, Columbus Ohio Nationalencyklopedin ( Strahler, Alan & Arthur, ”Psysical Geography science and systems of the human enviroment”,2005, USA Strahler, Alan & Arthur, ”Psysical Geography science and systems of the human enviroment ”,1997, John Wiley & sons, USA Öhman, Peter, ”A-kurs i Geografi”, 2005, Liber Ab, Stockholm Bildreferenser: Strahler (2005) och Jan Boelhouwers föreläsningar våren 2011.