Pliktetik: Kant

Kant försöker påvisa att den ”Moraliska Lagen” är den samma som det rena (praktiska) förnuftet. M.a.o. den grundläggande, mest fundamentala, moraliska principen – d.v.s. det kategoriska imperativet – är en princip hos det rena förnuftet. Moralens grunder är samma sak som det praktiska förnuftets grunder.

Grundläggning av Sedernas Metafysik: (i) Det enda som är gott utan kvalifikation är den goda viljan. (ii) En god vilja är en vilja som agerar utfrån och enligt plikten. (iii) En handling har moraliskt värde om och endast om den utförs p.g.a. pliktkänsla.

Exempel: (a) En affärsidkare som inte tar för mycket betalt av ett lättlurat barn p.g.a. att han inte vill få dåligt rykte och därigenom förlora kunder. Affärsidkaren är inte motiverad av rätt och fel här. Hans handling har inte något moraliskt värde.

(b) En person som hjälper andra p.g.a. att hon tycker synd om de sämre lottade. Denna handling har, enligt Kant, inte heller något morlaliskt värde. Om ens handling är motiverad enbart av sympati skulle den kunna leda till moraliska handlingar.

Det är endast när vi handlar i enlighet med vad som är rätt och p.g.a. (att vi inser att) det är rätt som våra handlingar har moraliskt värde enligt Kant.

Är Kants påståenden rimliga?

Jämför: En person som hälsar på sin sjuke vän på sjukhuset för att hon tycker synd om honom, och En person som hälsar på sin sjuke vän på sjukhuset eftersom det är hennes plikt att göra så.

F: Hur vet vi att en handling är moraliskt rätt? S: En handling är moraliskt rätt om och endast om dess

Kant skiljer på ändamålet hos en handling och dess maxim.

Det är möjligt att uföra samma handling för samma ändamål men av olika skäl. 1. Rädda personen som håller på att drunkna för att få sin bild i tidningen. 2. Rädda personen som håller på att drunkna därför att det är ens plikt som medmänniska.

En maxim är en “viljandets subjektiva princip” – d.v.s. en (korrekt) beskrivning av en handlingsplan som agenten tänker sig utföra. (När vi agerar avsiktligt – intentionalt – så gör vi alltid så enligt någon princip.)

Den grundläggande formen hos en maxim är: “I situation S utför jag handling H för att uppnå ändamål Ä”. Ex: Bosse håller på att drunkna (S), jag hoppar i och drar upp honom (H) för att (i slutändan) få min bild i tidningen (Ä).

Handlingar individueras genom deras maximer. F: Vilka handlingar är moraliskt rätta? S: De handlingar vars maximer kan upphöjas till allmän lag.

Kant’s berömda princip – Det Kategoriska Imperativet: Handla bara enligt en maxim som är sådan att du samtidigt kan vilja att den blir allmän (universiell) lag. (Vi kan kalla den här formuleringen Universal-lagsformuleringen UL.)

F: Varför kallar Kant detta ett kategoriskt imperativ? S: Ett imperativ är en uppmaning: Stå still! Stanna! Manöver! Denna uppmaning är även kategorisk i den bemärkelsen att den gäller för alla rationella varelser.

Precis som det finns naturlagar (N) och logiska/mattematiska ‘lagar’ (L/M) (eller principer), så finns det ‘förnuftslagar’ eller ‘rationalitetslagar’ (R). Dessa R-lagar, eller principer, är precis som N och L/M lagarna universiella.

Om någon princip är en N-lag måste den hålla för alla naturliga föremål. Om någon princip är en L-lag måste den hålla för alla propositioner. Om någon maxim är förenlig med R-lagen måste det vara möjligt för alla rationella varelser att handla enligt den maximen.

Det kategoriska imperativ-testet: (i) Formulera din maxim. I situation S utför jag H i syfte att uppnå Ä.

(ii) Formulera en unversiell motsvaringhet till denna maxim: Närhälst någon befinner sig i situation S, gör hon H i syfte att uppnå Ä.

(iii) Se om du kan utan motsägelse vilja att A: Den universiella motsvarigheten till din maxim upphöjs till ällmän lag, och B: Din subjektiva maxim tillåter dig att uppnå Ä genom att göra H i situation S.