DEN HUMANISTISKA PSYKOLOGIN

BAKGRUND Maslow och Rogers i spetsen ca 1962 Förståelse, inlevelse och tolkning är slagorden! ”den tredje kraften” vill distansera sig själv från de andra riktningarna Psykoanalysen och behaviorism – naturvetenskapliga lagar - Att människans beteende kunde förklaras utifrån vissa allmänna lagar som då gällde alla människor (objektivitet) Humanistiska psykologin – människor är ju olika! (subjektivitet) - Kan inte få fram genom enkäter en person personliga upplevelse av verkligheten. Tröttnade på den deterministiska tanken – att vägen är styrd av andra krafter än oss själva – ville istället ha fokus på vad vi själva kan göra för att bli bättre individer.

BAKGRUND Behaviorism kritiseras för att helt ignorera människans medvetna processer och se alla beteenden som inlärda, och psykoanalysen kritiseras för att koncentrera sig alltför mycket på sjukdom och neurotiska problem. Inom den humanistiska psykologin vill man istället fokusera på den friska individen. Att bidra till människans möjligheter att utveckla sig själva.

”POSITIV” INRIKTNING Positiv människosyn – eget ansvar och fria val – vi har möjlighet att bli vad vi vill (under de rätta förutsättningarna). Hon är en fri varelse med en fri vilja, och det är endast vi själva och ingen annan som styr våra val. De betonar alltså betydelsen av personlig val och ansvar för ens eget liv, och meningen med vår tillvaro finns endast i våra egna händer. Under rätt omständigheter frodas vi, under sämre omständigheter kräver vi hjälp genom psykoterapi för att nå frigörelse och självförverkligande. (Freud hade exempelvis en negativ människosyn där vi styrs av vårt hämningslösa begär efter njutning) De diskuterar ord som frigörelse, utveckling och självförverkligande. Perspektivet kritiseras för att vara ovetenskapligt.

CARL ROGERS ( ) formulerade en teori om självet. Hans teorier växte fram ur hans arbete på en barnpsykiatrisk rådgivningsbyrå. I boken on becoming a person (1961): ”den innersta kärnan hos människan, de djupaste skikten i hennes personlighet, grunden för hennes djuriska varelse, är av positiv natur, social, framåtskridande, rationell och realistisk”. Människans föds med ett antal positiva sociala egenskaper eller möjligheter och vi har en grundläggande strävan att realisera dessa möjligheter. Människan är i grunden en god varelse. Rogers utvecklade det som kallas klientcentrerad terapi, där personen inte ses som en beroende patient, utan snarare som en person med eget ansvar. Patienten skall inte kallas patient, eftersom datt det signalerar att personen är sjuk, därför infördes ordet klient.

SJÄLVET SOM FENOMEN Hur pratar man om sig själv egentligen? Kan man se sig själv utifrån? Vem är jag? ”jag har inte varit mig själv på sistone” - vilken är detta själv? Rogers uppmärksammade begreppet 1947 (Miss Vib) Självet är något mycket viktigt hos alla och att det finns en inre strävan hos varje individ mot att ”bli sig själv”. Vem man anser sig vara och vem man skulle vilja vara, genom uttryck såsom ”jag har lätt för att få nya vänner”, ”jag har svårt att uttrycka känslor”.

SJÄLVET Självet: är det vi är – min subjektiva upplevelse av min egen person och dess relationer till omvärlden – min självbild Idealsjälvet: är det vi vill uppnå, det jag skulle vilja vara, Självbilden är inte medfödd - utvecklas och formas genom inflytande av föräldrar och omgivning. Ofta talar andra om för oss vad vi ska tänka. Barnets har ett medfött behov att bli socialt accepterat av andra, och bli älskad och respekterad av andra – Därför är det hela tiden uppmärksamt på vad andra tycker och tänker Beroende på hur barnet bemöts av sin omgivning utvecklar detta barnets självbild - Det finns en skillnad mellan acceptans och oacceptans av barnet.

UTVECKLINGEN AV SJÄLVBILDEN - OACCEPTANS Oacceptans leder till snäv självbild: när barnet växer upp och föräldrar och omgivning bara accepterar vissa delar av barnets känslor, tankar och handlingar, och då förnekar barnet dessa delar i sin jakt på acceptans - utvecklar snäv självbild – begränsad uppfattning om sina egna möjligheter detta påverkar personens tolkning eller förståelse av situationer och upplevelser, samt dess beteende- Om jag lär mig att det är dåligt att vara ledsen, då tillgodoser jag inte detta behov i framtiden, eller om jag får höra hur dåligt jag är på något, då utvecklas min självbild att innehålla hur dålig jag är på att göra saker.

UTVECKLINGEN AV SJÄLVBILDEN - ACCEPTANS Acceptans leder till kongruens: En hälsosam utveckling av självet tar plats i ett klimat där barnet får chansen att acceptera sig själv. Denna chans ges när föräldrarna eller omgivningen accepterar honom för den han är, även om han uppför sig dumt. Detta kallas för villkorslös kärlek - Som förälder tar man avstånd från beteendet och inte barnet i sig (det ligger inga villkor bakom kärleken). Barnet vågar därmed erkänna sina upplevelser och skapa kongruens mellan självbilden och upplevelserna. Detta leder till utvecklingen av fullt fungerande individer, vilket ger personen chansen att utvecklas till att bli den de önskar. En fullt fungerande individ är den som uppnått kongruens mellan självet och idealsjälvet (konflikten upphör som ger ångest) och accepterar alla sina erfarenheter

INKONGRUENS/KONGRUENS Kongruens – stämmer överens inkongruens – stämmer ej överens - skapar ångest Ångestskapande situationer: 1.Upplevd inkongruens mellan självbild och upplevelser 2.upplevd inkongruens mellan själv och idealsjälv

INKONGRUENS/KONGRUENS Försvar mot ångest: försvarsmekanismer – förnekelse och förvrängning Förnekelse: de upplevelser eller känslor som inte stämmer med vår självbild förnekas (förnekelse) och blir därmed inte medvetna för oss (hamnar i det omedvetna) t.ex. jag hatar mina föräldrar men detta stämmer inte överens med min självbild, så det förträngs. Förvrängning (distorsion): de upplevelser som blir medvetna för oss kan komma i förvrängd form eller feltolkad form – upplevelserna tolkas på ett sätt som stämmer överens med vår självbild. t.ex. förklara bort beröm med ”noll koll”. Ju fler erfarenheter och känslor vi måste förneka eller förvränga, desto mer alienerade blir vi. För att uppnå kongruens måste jag i största möjliga mån erkänna de upplevelser jag har.

INKONGRUENS när upplevelserna inte införlivas i självbilden, utan förnekas – blir inkongruens mellan självbild och upplevelserna. Precis som det kan bli inkongruens mellan idealsjälv och självbild kongruens

KONGRUENS En fullt fungerande person mår bra - upplevelserna införlivas i självbilden – råder kongruens. Precis som mellan självbild och idealbild kongruens

MEDVETENHET VS OMEDVETENHET Rogers var intresserad av hur människan upplever något och hur dessa upplevelser påverkar oss – han var intresserad av vår upplevelsevärld. Alla upplevelser (både fysiska och psykiska – upplevelser är tankar, minnen, känslor) ingår i individens upplevelsevärld (vår inre värld). Upplevelserna kan vara antingen medvetna eller omedvetna. Det finns två anledningar till varför en upplevelse blir omedveten eller inte: 1.Upplevelsen var helt enkelt inte tillräckligt viktig för oss för att bli medveten (sållas bort), därför att medvetandet uppmärksammar det vi är intresserade av (tex att på en fest iaktta människorna och inte tapeterna. Eller är jag intresserad av skor tittar jag på skor, eller är jag blyg så fokuserar jag på hur sociala andra är). 2.Upplevelsen stämmer inte överens med vår självbild – den bild av oss själva som vi vill hålla fast vid. De erfarenheter som inte stämmer överens med vem man är - erfarenheterna hamnar i konflikt med självet - upplevs hotande och förnekas ofta och hamnar i det omedvetna.