Presentation laddar. Vänta.

Presentation laddar. Vänta.

Samverkansfrågor med fokus på barn och unga med psykisk funktionsnedsättning Cirkulär rörande ansvarsfördelning Visby 17 maj 2013 Hampus Allerstrand.

Liknande presentationer


En presentation över ämnet: "Samverkansfrågor med fokus på barn och unga med psykisk funktionsnedsättning Cirkulär rörande ansvarsfördelning Visby 17 maj 2013 Hampus Allerstrand."— Presentationens avskrift:

1 Samverkansfrågor med fokus på barn och unga med psykisk funktionsnedsättning Cirkulär rörande ansvarsfördelning Visby 17 maj 2013 Hampus Allerstrand

2 Hållpunkter  Ett gemensamt ansvar  Kommunens ansvar  Skolans ansvar  Landstingets ansvar  Några gränsdragningsproblem

3 UTGÅNGSPUNKTER  Psykisk funktionsnedsättning? En person har psykisk funktionsnedsättning om 1)hen har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och 2)dessa begränsningar har funnits eller kan bestå under en längre tid. 3)Svårigheterna ska vara en konsekvens av en psykisk störning

4 UTGÅNGSPUNKTER  Med psykisk funktionsnedsättning avses i det kommande även neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (t.ex. autism)  Ung och ungdom = personer som fyllt 18 men inte 21 år.

5 Angränsande cirkulär

6 Ett gemensamt ansvar- samarbete för barn som far illa  5 kap 1 a § SoL ”Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs”  29 kap 13 § skollagen ”Huvudmannen för verksamhet som avses i denna lag och den som är anställd i sådan verksamhet, ska på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs.”  2 f § HSL ”Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra aktörer som berörs”

7 Ett gemensamt ansvar samarbete för personer med psykiska och fysisk funktionshinder  5 kap 8 § andra stycket SoL ”Kommunen skall planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.”  5 kap 8 a § SoL och 8 a § HSL ”Kommunen/Landstinget ska ingå en överenskommelse med landstinget/kommunen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.”  Gäller även insatser för barn.

8 Ett gemensamt ansvar samarbete för personer med psykiska och fysisk funktionshinder  Syftet med en överenskommelse ska vara att identifiera de områden där det är nödvändigt med ett gemensamt ansvar för vård- och stödinsatser till personer med psykisk funktionsnedsättning  Inga närmare anvisningar i lagen kring hur ansvaret för och övergången mellan olika insatser ska fördelas mellan ansvariga huvudmän.  Landsting och kommuner måste därför såväl mellan sig som internt komma överens om hur gränsdragningen ska ske och hur insatserna ska samordnas.

9 Ett gemensamt ansvar - Individuella planer/samordnad individuell plan (SIP)  3 f § HSL och 2 kap 7 § SoL ” När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2.vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3.vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4.vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen”

10 Ett gemensamt ansvar - Individuella planer/samordnad individuell plan (SIP)  Landsting och kommun har en skyldighet att tillsammans upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten  Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att den upprättas.  Planen ska om möjligt upprättas tillsammans med den enskilde.  Även närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig detta.  Av planen ska framgå vilka insatser som behövs och vilka insatser respektive huvudman ska svara för.  I planen ska även redovisas åtgärder som ska vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen.  Vem som ska ta huvudansvaret för den individuella planeringen framgår inte av lagen.

11 Kommunens yttersta ansvar  Kommunen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.  Kommunen ska förmedla hjälpinsatser men inte träda in i annan huvudmans ställe.  Kommunen ska tillfälligt ge den enskilde bistånd till vård som inte kan anstå i avvaktan på att ansvarig huvudman vidtar behövliga insatser.  Kommunens ansvar inträder även när det osäkert vilken huvudman som är ansvarig.

12 Kommunens ansvar  Insatser enligt SoL –målinriktad ramlagstiftning  Insatser enligt LSS (allt utom insatser enligt 9 § 1 punkten (Råd och stöd). -Kommunen har till uppgift att verka för att de personer som tillhör lagens personkrets får sina behov tillgodosedda (15 § LSS).  Tvångsvård av barn och unga -LVU (Intresset av t.ex. samhällsskydd eller skydd för den unges familj är i sig inte tillräckliga skäl för vård med stöd av LVU. Det är endast den unges eget vårdbehov som får ligga till grund för ingripandet  Kommunal hälso- och sjukvård - Varje kommun ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som bor i en särskild boendeform för äldre eller bostad med särskild service för personer med funktionsnedsättning

13 Kommunens ansvar enligt SoL  Socialnämnden har ett särskilt ansvar för personer med funktionsnedsättning.  Nämnden ska verka för att människor som av bl.a. psykiska skäl möter betydande svårigheter i sin livföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra (jmf 5 kap 7 § SoL)  Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med funktionsnedsättningar och i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verkssamhet på dessa områden.  Kommunen ska planera sina insatser för denna målgrupp och i planeringsarbetet samverka med bl.a. landstinget. (5 kap 8 § SoL).  Till det kommunala ansvaret hör att initiera och till berörd huvudman påtala behovet av de åtgärder som uppmärksammats i den uppsökande verksamheten.

14 Kommunens ansvar enligt SoL  SoL anger inte i detalj vilka insatser som socialnämnden ska svara för utan snarare vilka mål som ska uppnås med insatserna.  Den enskilde har möjlighet att ansöka om bistånd oavsett vilken karaktär behovet har.  Den enskilde har dock inte en obegränsad rätt att välja en viss insats.  Vilken insats som kan komma i fråga måste avgöras genom en sammanvägning av olika omständigheter som exempelvis kostnaderna för den önskade insatsen i jämförelse med andra insatser samt den enskildes önskemål.

15 Kommunens ansvar enligt SoL  Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.  Vad som är bäst för barnet är inte definierat i lag utan får avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av förhållandena i just detta fall (jmf 1 kap 2 § SoL)

16 Kommunens ansvar enligt SoL  Insatser enligt SoL kan endast beviljas efter en ansökan från den enskilde eller ställföreträdare till hen.  Socialnämnden är skyldig att utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda åtgärd av nämnden.  Frivillighet och självbestämmande ska vara vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden.  SoL innehåller inte några bestämmelser som ger kommunen möjlighet att använda någon form av tvång.  En utredning får därför i regel inte inledas mot den enskildes eller dennes ställföreträdares vilja.  Socialtjänsten har dock en skyldighet att motivera en person att ta emot hjälp genom upprepade kontakter och erbjudanden.

17 Kommunens ansvar enligt SoL  När det gäller barn har nämnden ett större ansvar. Finns tecken som tyder på att nämnden behöver ingripa till skydd eller stöd för ett barn ska utredningen genomföras oberoende av vårdnadshavarens samtycke. (jmf 11 kap 2 § SoL samt 11 kap 4 a och 4 b §§ SoL).  I 6 kap 13 a § föräldrabalken finns bestämmelser om att socialnämnden, om det krävs med hänsyn till barnets bästa, får besluta om att vissa insatser enligt SoL får beviljas även om den ena av två vårdnadshavare inte samtycker till det.  De insatser enligt SoL som omfattas av detta regelverk är behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § SoL samt kontaktperson eller kontaktfamilj.

18 Ansvarig kommun  Enligt 2 a kap 1 § SoL har den kommun där den enskilde vistas (vistelsekommunen) det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp han eller hon behöver.  Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta situationer medan ansvaret i övrigt ligger på bosättningskommunen.  En kommun behåller ansvaret för allt stöd och all hjälp som en enskild kan behöva enligt SoL när han eller hon till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i t.ex. ett familjehem, HVB eller bostad med särskild service (2 a kap 4 § SoL)

19 Insatser enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade  Personer med psykisk funktionsnedsättning kan ha rätt till insatser enligt LSS.  Detta innebär ingen inskränkning av de rättigheter som kan tillkomma den enskilde enligt andra mer generellt verkande lagar som SoL.  Eftersom det i allmänhet är till fördel för den enskilde om en insats ges med stöd av LSS ska en ansökan om stöd eller service av sådant slag som kan ges enligt LSS i första hand prövas enligt denna lag.

20 Insatser enligt LSS  De insatser som kan ges enligt LSS är begränsade till dem som räknas upp i lagen.  Om kommunen och landsting inte kommer överens om annat ansvarar kommunen för alla insatser i LSS utom insatser enligt 9 § 1 punkten LSS (”råd och stöd”).  För att en person ska beviljas insats enligt LSS krävs att denne ingår i lagens personkrets och att hen har behov av särskilt stöd eller särskild service i sådan form som preciseras i lagen och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.

21 Insatser enligt LSS  Till kommunens uppgifter enligt LSS hör att fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är.  Personkretsen har ofta behov av stöd som kräver samordnade insatser från flera olika samhällsorgan.  I samband med att barnet eller den unge beviljas insats enligt LSS ska hen erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med hen (10 § LSS).  I planen ska även åtgärder som vidtas av annan än kommun eller landsting redovisas.  Landstinget och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer.  Ett särskilt samordningsansvar åvilar kommunen (14 § LSS)

22 Insatser enligt LSS  När insatsen rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.  Insatser kan endast ges på begäran från den enskilde eller från vissa utpekade ställföreträdare för hen (8 § LSS)  Det finns inget formkrav för hur begäran ska se ut.  Kommunen ska motivera den enskilde att ta emot hjälp genom upprepade kontakter och erbjudanden.  I 6 kap 13 a FB finns bestämmelser om att socialnämnden, om det krävs med hänsyn till barnets bästa, får besluta om att vissa insatser enligt LSS får beviljas även om den ena av två vårdnadshavare inte samtycker till det.  Detta gäller insatserna biträde av kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför det egna hemmet.

23 Ansvarig kommun  Kommunens ansvar enligt LSS omfattar dem som är bosatta i kommunen.  Vid bedömningen av var en person är bosatt kan ledning hämtas från folkbokföringslagens regler om rätt folkbokföringsort.  Att en person är folkbokförd på en viss adress innebär dock inte alltid att denne också kan anses bosatt i folkbokföringskommunen.  En kommun som verkställer ett beslut om boende i en annan kommun behåller ansvaret för LSS-insatserna för den person som genom beslutet är bosatt i den andra kommunen.  En kommuns ansvar för LSS-insatser avser också personer som till följd av ett beslut om bistånd enligt SoL är bosatt i en annan kommun ( i tex. Familjehem 16 § LSS)  En kommun behåller ansvaret för allt stöd och all hjälp som en enskild kan behöva när hen till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i t.ex. ett familjehem, HVB eller bostad med särskild service för barn och unga ( 2 a kap 4 § SoL)  LSS är inte tillämplig när ansökan är föranledd av annat än barnets behov till följd av funktionsnedsättning, t.ex. social utsatthet.

24 Tvångsvård av barn och unga  LVU är en kompletterande skyddslag för barn och unga och reglerar förutsättningarna för att genomföra vård mot vårdnadshavarens och den unges – om hen har fyllt 15 år –vilja.  Tre förutsättningar måste vara uppfyllda: 1) Föreligga ett missförhållande i den unges hemmiljö eller genom den unges eget beteende och 2) missförhållandet ska medföra en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (dvs. ska finnas ett vårdbehov) 3) Den vård som behövs ska inte kunna ges frivilligt

25 Förhållandena i hemmet - Miljöfallen Vård ska beslutas om det p.g.a.  psykisk eller fysisk misshandel,  otillbörligt utnyttjande  brister i omsorgen, eller  något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

26 Beteendefallen Vård ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom  missbruk av beroendeframkallande medel,  Brottslig verksamhet, eller  Något annat socialt nedbrytande beteende.

27 Tvångsvård av barn och unga  En psykisk funktionsnedsättning hos den unge utgör i sig inte grund för vård enligt LVU.  Om följden av en psykisk sjukdom aktualiserar beteendefall kan LVU bli aktuell  Intresset för samhällsskydd eller skydd för den unges familj är i sig inte tillräckliga skäl för vård med stöd av LVU.  Det är endast den unges vårdbehov som får ligga till grund för ingripandet.

28 Tvångsvård av barn och unga  Vård med stöd av LVU innebär inte att föräldrarna fråntas den rättsliga vårdnaden om barnet. Däremot övertar socialnämnden bestämmanderätten över den unge under vårdtiden.  Vården ska dock så långt möjligt utövas i samförstånd med den unge och vårdnadshavarna i enlighet med principerna i SoL  Socialnämnden ska noga följa vården för de barn och ungdomar som är placerade  Nämnden ska minst var sjätte månad överväga (miljöfallen) och ompröva (beteendefallen)

29 Förebyggande insatser enligt LVU, ”mellantvång”  I LVU finns även bestämmelser om öppna insatser oberoende av samtycke, i förarbetena benämnt ”mellantvång” (22 § )  Om det kan antas att den som är under 20 år till följd av ett beteende som avses i 3 § LVU kommer att behövas beredas vård enligt denna lag om beteendet fortsätter och det stöd eller den behandling som den unge behöver inte kan ges med samtycke av den unge själv, om han eller hon fyllt 15 år, och av den unges vårdnadshavare, får socialnämnden besluta  1) att den unge ska hålla regelbunden kontakt med särskilt kvalificerad kontaktperson som socialnämnden utsett, eller  2) att den unge ska delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. När ett sådant beslut meddelas ska det finnas en särskild behandlingsplan

30 Socialnämndens ansvar vid placeringar enligt SoL och LVU  Socialnämnden har särskilt ansvar när barn placeras utanför det egna hemmet. Nämnden ska ge vårdnadshavarna och dem som vårdar det placerade barnet råd, stöd och annan hjälp om de behöver.  Socialnämnden har vidare ett ansvar att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vården utanför det egna hemmet har upphört.  När vård ges i familjehem eller ett HVB ska det finnas en av socialnämnden särskild utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge.

31 Högsta domstolens dom i mål  13 årig flicka som omhändertagits med stöd av LVU av dels miljöskäl och dels beteendeskäl har tillfälligtvis placerats hos modern med viss uppsikt.  Vid placeringen hos modern anlägger hon en brand som medför att två butiker brinner ned.  Butikernas försäkringsbolag stämmer kommunen på ett belopp om närmare 60 miljoner kr.  Grunden för talan var i korthet att kommunen hade agerat vårdslöst i samband med en placeringen av flickan.

32 Bakgrund  Tingsrätten biföll talan rakt av.  Hovrätten biföll talan men jämkade beloppet till omkring 50 miljoner kr.  HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida kommunen ska åläggas skadeståndsskyldighet gentemot försäkringsbolagen i anledning av branden.

33 Slutsatser  Det är barnets vårdbehov som är bestämmande för socialnämndens insatser enligt LVU.  LVU ska inte skydda tredje man och placeringen hos modern kan inte i sig grunda skadestånd för försäkringsbolagen  När barnet har omhändertagits med stöd av LVU har socialnämnden i både barnets och tredje mans intresse ett ansvar för uppsikten över barnet.  Nämnden ska därför vidta de möjliga åtgärder som krävs för att motverka risken för att barnet skadar sig själv eller annan.  Att en socialnämnd uppdrar vården åt någon annan kan innebära att dess ansvar får en annan inriktning men inte att den upphör.  Kommunen får bevisbördan för att det som hände skulle ha hänt även om man vidtagit andra åtgärder.  För att undgå skadeståndskrav i liknande ärenden krävs att kommunen skriftligen ska ha värderat faran med en placeraring hos modern och hur den skulle ha kunnat motverkas genom uppsikt av barnet.

34 Kommunal hälso- och sjukvård  Varje kommun ska erbjuda god hälso- och sjukvård åt dem som bor i en särskild boendeform för äldre eller bostad med särskild service för personer med funktionsnedsättning.  Detsamma gäller dem som efter beslut av kommunen bor i enskild verksamhet som motsvarar sådana boenden.  Insatserna bostad med särskild service för vuxna samt daglig verksamhet för sådana bostäder respektive sådan verksamhet som motsvarar de insatser enligt SoL som hänvisas till i HSL.  Kommunerna har därför även ett hälso- och sjukvårdsansvar för personer som beviljats dessa insatser enligt 9 § 8-10 LSS (prop 1992/93:159 s. 182  För det medicinska ansvaret i övriga boende eller vistelseformer ansvarar landstinget.  Kommunen har alltså inte hälso- och sjukvårdsansvaret i te.x HVB och kortidsvistelse enligt LSS.  Ansvaret för hemsjukvården åligger primärt landstinget. I HSL finns emellertid en laglig möjlighet för kommunen att på frivillig väg erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet..  Kommunen kan även ta på sig skyldigheten och ansvaret för att erbjuda hemsjukvård.  För en sådan huvudmannaskapsöverföring krävs dock avtal mellan kommunen och Landstinget 18 § tredje stycket HSL.

35 FÖRSKOLA OCH SKOLA  Kommuner är huvudmän för bl.a. förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola samt fritidshem. (2 kap 2 § skollagen)  Ett landsting får vara huvudman för bl.a. gymnasieskola och gymnasiesärskola. Enskilda får efter ansökan godkännas som huvudmän för dessa verksamheter (2 kap 3 § skollagen).

36 Särskilt stöd enligt skollagen  Förskolan  Alla barn inom förskolan som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.  Barns behov av särskilt stöd ska tillgodoses i den ordinarie verksamheten hellre än genom särlösningar.  Stödet kan ges som personalförstärkningar, antingen till barngruppen generellt eller till det enskilda barnet, eller som konsultation och handledning till personalen.

37 Särskilt stöd enligt skollagen  Grundskolan m.m.  Om det befaras att en elev inte kommer att nå kunskapskrav ska detta anmälas till rektorn.  Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds.  Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation, tex när en elev behöver särskilt stöd även om det just då inte finns anledning att befara att han eller hon inte når de kunskapskrav som minst ska nås. Samråd ska normalt ske med elevhälsan.  I första hand bör stödinsatsen ges i den gemenskap eller gruppering där eleven vanligtvis ingår (prop 2009/10:165 s 292)

38 Särskilt stöd enligt skollagen  Gymnasieskolan  Reglerna om åtgärdsprogram, utredning och särskilt stöd gäller även för gymnasieskolan. Regleringen om särskild undervisningsgrupp, enskild studiegång gäller däremot inte.  Utbildning vid särskilda ungdomshem  Under vistelse i § 12-hem (särskilda ungdomshem) ska skolpliktiga barn, som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt fullgöra den genom att delta i utbildningen vid hemmet (24 kap 8 § skollagen)

39 Elevhälsan  En samlad elevhälsa som omfattar medicinska, psykologiska och specialpedagogiska insatser.  Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande.  För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Därutöver ska det finnas tillgång till specialpedagogisk kompetens.  En kommun som är skolhuvudman får överlåta ansvaret för medicinska insatser inom elevhälsan till ett landsting, om kommunen och landstinget är överens om detta.  Ett landsting får på samma sätt överlåta ansvaret till en kommun och Staten eller en enskild får som huvudman överlåta ansvaret till en kommun eller ett landsting.

40 Landstingets ansvar  Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) - målinriktad ramlag -Enligt 3 § HSL ska varje landsting erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget -Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för enskilda ska kunna erbjudas god hälso- och sjukvård i de verksamheter där kommunen har ett hälso- och sjukvårdsansvar, ex bostad med särskild service för barn och unga. -Omfattningen av och formerna före läkarmedverkan ska regleras i ett avtal mellan landstinget och kommunerna inom landstinget. -Respekten för patientens självbestämmande och integritet är grundläggande krav på en god vård. -HSL innehåller inga bestämmelser som ger huvudmannen möjlighet att använda tvång. Den enskilde får själv bestämma. -I 6 kap 13 a § FB finns bestämmelser som stadgar att socialnämnden själv får besluta att psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling enligt HSL får vidtas även om den ena av två vårdnadshavare inte samtycker till detta.  Råd och stöd enligt 9 § 1 punkten LSS

41 Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT)  3 § LPT  ”Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt 1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller 2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård). En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke. Tvångsvård får inte ges om patientens psykiska störning enligt första stycket utgör enbart en utvecklingsstörning.”  Vid bedömning av vårdbehovet ska det även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.

42 Öppen psykiatrisk tvångsvård  Vårdformen får bedrivas utanför sjukhuset och förutsätter bl.a. att patienten behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård.  Vårdformen är avsedd att kunna anpassas till varje patients individuella behov av vård och insatser och förutsätter ett nära samarbete mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten  Chefsläkaren ansöker och till ansökan ska samordnad vårdplan fogas.  Vårdplanen ska så allsidigt som möjligt belysa patientens behov av insatser och den ska utformas i samarbete mellan de ansvariga enheterna vid landstinget eller kommunen.

43 Råd och stöd enligt LSS  Om landsting och kommun inte kommer överens om något annat ansvarar landstinget för insats enligt 9 § 1 punkten LSS.  Insatsen avser rådgivning och stöd av övergripande natur för att underlätta det dagliga livet och kan ges av bl.a. kurator, psykolog, dietist, sjukgymnast m.f.l (RÅ 1997 ref 49).  Vårdinsatser enligt HSL är dock inte ”råd och stöd” i lagens mening

44 Kort om sekretess  Sekretess hindrar inte att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne inte har fyllt 18 år (25 kap 12 OSL).  Motsvarande bestämmelse finns i 26 kap 9 § OSL i fråga om sekretess till skydd för enskild inom socialtjänsten.

45 Kort om sekretess  En förutsättning för uppgiftslämnaden med stöd av bestämmelsen är att myndigheterna behöver samarbeta med varandra för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Undantaget ska användas restriktivt. I första hand bör samtycke inhämtas.  Om uppgifter lämnas ut utan den enskildes samtycke är det viktigt att han eller hon i möjligaste mån underrättas om detta i efterhand.  Sekretess råder mellan skolläkare/skolsköterskor och övrig elevhälsa, d.v.s. psykolog, kurator och personal med specialpedagogisk kompetens samt rektor eller lärare. Det finns dock möjligheter att samverka inom elevhälsan. Enligt 25 kap 13 a § OSL hindrar inte sekretessen att uppgift om enskild lämnas från elevhälsa till annan elevhälsa eller särskilt elevstödjande verksamhet i övrigt inom samma myndighet, om det krävs att uppgiften lämnas för att eleven ska få nödvändigt stöd  Bestämmelsen ska dock användas restriktivt och i första hand ska samtycke inhämtas.

46 Några särskilda gränsdragningsfrågor  Gränsdragningen mellan LVU och LPT - För att ett beteende ska karaktäriseras som socialt nedbrytande enligt LVU krävs att det inte framstår som ett uttryck för psykisk störning, utan i princip lika väl skulle kunna finnas hos någon annan som inte har det funktionshindret.  Behov av insatser enligt SoL eller LSS i samband med permission under pågående psykiatrisk tvångsvård - Pågående tvångsvård innebär inte att den enskilde kan nekas insatser av kommunen  Ansvarsfördelning vid placering i HVB - hälso- och sjukvårdsfrågor


Ladda ner ppt "Samverkansfrågor med fokus på barn och unga med psykisk funktionsnedsättning Cirkulär rörande ansvarsfördelning Visby 17 maj 2013 Hampus Allerstrand."

Liknande presentationer


Google-annonser