PPP Den moderna vetenskapsteorins berättelse om sin förhistoria
Positivism En förenklad och rakt igenom positiv idé om vad som utgör vetenskapens särart – Utgår från verkligheten (observationer, experiment) – Härleder lagbundenheter som gör det möjligt att göra prediktioner – Följer den Vetenskapliga metoden, som det bara finns en av, samma för alla vetenskaper. Det är denna metod som gör att vetenskapen gör framsteg. – Tydligt skiljd från icke-vetenskap, så som politik, ekonomi, ideologi, poesi, och så vidare. Den är autonom. – Vetenskapen är grunden för det moderna samhället. Forskningen driver utvecklingen framåt. Forskare är idealmedborgare. Så här skulle man kunna tänka sig att vetenskapen var! Och så finns det många som tror att vetenskapen är! Men typiskt för den moderna vetenskapsteorin är att man inte tror på detta. Man tänker sig istället att detta är en viss bild av vetenskapen, som andra tror på.
Popper En särskilt inflytelserik idé om hur vetenskapen fungerar är den som formulerades av Karl Popper (1935 och fram till och med 1970-talet). – Vetenskapen börjar med problem. Man fattar inte! – Forskaren använder sin kreativitet för att föreslå hypoteser till hur det ligger till. – Sedan ägnar alla forskare sig åt att försöka visa att hypotesen inte stämmer, att falsifiera den. – Vi håller det för sant, som ännu inte falsifierats. – Den kritiska diskussionen liknar väldigt mycket den politiska diskussionen i ett demokratiskt samhälle. Vetenskapen blir en modell för hur samhället borde fungera. Forskaren blir en modell för den perfekta medborgaren i det demokratiska samhället. – Det verkar vara en bra idé att använda utbildningssystemet till att lära alla medborgare att tänka vetenskapligt. Igen: Detta är något som andra tror på (till exempel många naturvetare). I den här kursen skall vi förhålla oss till detta som en idé som verkar trovärdig, men som tyvärr är fel.
(Parentes) Man brukar säga att positivismen (eller mer allmänt: hela det moderna samhället) hänger ihop med två ”berättelser” om vetenskapen. 1.Att vetenskapen leder till att människan blir allt mer fri från fördomar, vidskeplighet, förtryck och elände. Genom vetenskapen får människan makt att kontrollera sig själv, sitt samhälle och naturen. 2.Att vetenskapen leder stadigt framåt mot allt mer och allt bättre vetande – den närmar sig ett sant vetande om allting. Det är dessa två ”berättelser” som vi skall försöka få lite distans till i den här kursen. Vi skall ställa frågor kring dem som berättelser, som föreställningar om vetenskap, som idéer, som påståenden. Ibland ligger det såklart något i dem. Det viktiga är att man inte direkt tror på dem. Ett mål med den här kursen är att man skall få lite distans, lite utrymme för reflektion. Utrymme att bilda sig en egen uppfattning.
Paradigm 1962 publicerades Thomas Kuhn’s bok The Structure of Scientific revolutions – Förvetenskap – Normalvetenskap (med pusselläggande inom ramarna för ett paradigm) – Det uppstår anomalier. – Det blir kris. – Det sker en revolution som leder till formandet av ett nytt paradigm (som i någon mån är ojämförbart, inkommensurabelt, med det tidigare paradigmet)
Paradigm Detta är en annan bild av hur vetenskapen fungerar än Poppers. Den innebär en ”brytning” med de två positivistiska ”berättelserna” om vetenskapen. Vetenskapsteoretiker tycker att den är bättre än Poppers. Vetenskapen har här förlorat (en del av) sin ”godhet”. 1. Vetenskapen leder inte längre självklart till att människor blir mer fria. 2. Eftersom paradigm inte så enkelt kan jämföras med varandra, är det inte självklart hur vetenskapen leder ”framåt” mot ett totalt vetande om allting. Kuhn utgör startpunkten för den moderna vetenskapsteorin.
Feyerabend Strax efter Kuhn skrev Paul Feyerabend en bok som heter Mot metodtvånget (den kom 1975 och finns översatt till svenska) Feyerabend menade att forskare som åstadkommit något aldrig följt någon som helst metod och att… …krav på att forskare skall följa en metod skulle sabotera vetenskapens möjlighet att göra framsteg. Feyerabend försökte krossa den positivistiska bilden av vetenskapen. Han menade att vetenskapen blivit en destruktiv och farlig kraft i det moderna samhället, och argumenterade för att andra kunskapsformer än de (positivistiskt) vetenskapliga skulle få mer respekt och mer utrymme
Bloor Strax efter (1976) kom David Bloors bok Knowledge and Social Imagery Bloor argumenterade för att vetenskapen borde studeras sociologiskt, på samma sätt som andra sociala fenomen studeras sociologiskt Bloor menade att vetenskapen tidigare betraktat som något heligt, men att det var dags att våga ta sig an den En svår men viktig poäng som Bloor försökte göra, är att det faktum att något är sant, inte kan användas som förklaring till varför människor tror att det är sant. Vad människor tror, beror på vad de ser, vad de är med om, vad andra människor säger till dom. Med detta perspektiv blir det intressant att studera de sociala processer genom vilka det som idag anses vara vetenskapliga sanningar etablerades som just vetenskapliga sanningar.