DNA

Den centrala dogman - sammanfattning av transkription och translation (1) All information finns lagrad i DNA (deoxyribonucleic acid). Informationen förmedlas sedan till mRNA (messenger ribonucleic acid), som är en kopia av den del av DNA-budskapet, genen, som behövs vid ett visst tillfälle. Budskapet är skrivet i ett alfabet som innehåller 64 tecken (baserna A, T, G och C i kombinationer om tre, 43 = 64).

Den genetiska koden (s 294) koden är lika i alla organismer och ett starkt argument för att allt liv har ett gemensamt ursprung!

Den centrala dogmen - sammanfattning av transkription och translation (2) Varje tecken motsvarar en av 20 olika aminosyror eller en startkod (AUG) eller en stoppkod (UAA, UAG, UGA). Aminosyrorna kopplas därefter ihop och bildar till slut ett protein. Människan har ca 300.000 proteiner Överföringen av information från DNA till mRNA kallas transkription. Överföring av information från mRNA till protein kallas translation.

Proteiner Allt liv präglas av aktivitet: - näringsämnen bryts ner. - små byggstenar formas till nya ämnen. - signaler skickas ständigt fram och tillbaks All denna aktivitet utförs av ämnen som kallas för proteiner. Tillsammans med polysackarider, fetter och nukleinsyror utgör proteinerna huvudbeståndsdelen i allt levande. Eftersom varje protein bara kan göra en eller ett par olika saker behöver alla levande varelser många olika proteiner för att fungera. ... det finns fler sorters protein än det finns människor på jorden!

Allmän formel för en aminosyra Aminosyror Protein bildas genom kondensation av aminosyror (s 258). Det finns ca 20 olika aminosyror att välja på och de kan kombineras på alla tänkbara sätt. Aminosyror kan inte bara användas vid uppbyggnad av protein. De kan vara utgångssubstans för ett flertal ämnen. Aminosyror innehåller en aminogrupp, NH2, en karboxylgrupp, -COOH, en vätegrupp, -H och en grupp, R, som varierar för de olika aminosyrorna. H2N – C – H COOH R Allmän formel för en aminosyra

Aminosyra i neutral miljö Aminosyra i basisk miljö Aminosyror Eftersom karboxylgruppen är sur och aminogruppen är basisk kommer ett proton att vandra från karboxylgruppen till aminogruppen. H3N+ – C – H COOH R H3N+ – C – H COO - R H2N – C – H COO - R Aminosyra i sur miljö Aminosyra i neutral miljö Aminosyra i basisk miljö

Aminosyror delas upp i fyra grupper beroende på sidokedjornas karaktär. Aminosyror med: opolära sidokedjor oladdade polära sidokedjor sura sidokedjor basiska sidokedjor

Alanin är den mest vanligt förekommande aminosyran i de flesta protein. I prolin ingår aminogruppen i en ring

Phenylketonuri Då aminosyrorna bryts ner använd dess kolinnehåll för att ge energi. Vissa genetiska defekter gör nedbrytningsvägen onormal. 1 av 10.000 saknar ett enzym som behövs vid den normala nedbrytningen av fenylalanin. Fenylalanin kommer i dessa fall att brytas ner till fenylpyrodruvsyra, som accumuleras i blodet och förs ut via urinen. Orsakar stora skador på hjärnan. Idag görs PKU-test på alla nyfödda barn.

Umami I joniserad form kallas glutaminsyra för glutamat Natriumglutamat används för smaksättning. Smaken av glutamat anses så viktig att man jämställer den med smakerna av surt, salt, sött och beskt. Som smak kallas den umami, vilket betyder delikat på japanska. Enbart glutamat har ingen smak – effekten får man bara i kombination med andra ämnen.

Proteiner Mer än hälften av en cells torrvikt är protein. De flesta proteiner stelnar vid uppvärmning. Så gör albumin i ägg, gluten i bröd och myoglobin i kött. Undantaget är kollagen, som vid uppvärmning övergår i vattenlösligt limämne.

Peptidbindning Proteiner består av aminosyror som är kopplade till varandra genom att aminogruppen i en aminosyra reagerar med karboxylgruppen i en annan under bortspjälkning av vatten (s 258). Bindningen som skapas kallas peptidbindning - en stark kovalent bindning.

Polypeptider Reaktionen kan upprepas: - en dipeptid kan reagera med en fri aminosyra till en tripeptid osv. - Strax har vi så många aminosyror sammanbundna att molekylen bildar en polypeptid. Det här är början till ett protein.

Proteinets form bestämmer funktionen Två huvudtyper av proteiner: Fiberproteiner – peptidkedjans molekyler ligger utsträckta bredvid varandra och bildar trådar, fibrer. Tvärbindningar mellan molekylerna gör fibrerna starka och svårlösliga i vatten. Globulära proteiner – kompakt byggda och lösliga i vatten. Biologisk aktiva ämnen. Andra molekyler binds ofta med svaga bindningar till de globulära proteinerna.

Proteinstruktur(se fig. 12.16) Disulfidbryggor, se fig 12.12 Globulära proteiner är biologisk aktiva och har fyra strukturnivåer. När ett protein denatureras ändrar det molekylform och egenskaper