FogelstadAkademins MedborgarutbildningogelstadAkademin Sirpa: FogelstadAkademins medborgarutbildning är framtagen i samverkan mellan Katrineholms kommun och Kulturföreningen Fogelstad, som är en förening som för kulturarvet efter Fogelstad Medborgarskola vidare. Vi har genomfört 3 kurser. Första gången var det ett projekt finansierat av Europeiska integrationsfonden. Sedan har två kurser genomförts efter att de implementerats i ordinarie vuxenutbildning som orienteringskurser på gymnasienivå. Syftet med en nystart är att stimulera intresset för och öka kompetensen om att aktivt delta i det demokratiska samhällsarbetet och att öka förutsättningarna för en hållbar social utveckling. Utlandsfödda svenskar, kvinnor och män, måste få kunskaper och beredas möjligheter att delta i detta arbete.

1925-1954 Karin:När kvinnorna i Sverige fick rösträtt kom en handfull kvinnor in i riksdagen. Elisabeth Tamm var en av dem. Hon var godsägare från trakten av Julita och Katrineholm. Vi ser henne längst till vänster på den här bilden. ET hade länge haft ideer om en medborgarskola för kvinnor, och i och med rösträtten blev det ännu mer aktuellt. Hon såg att kvinnorna behövde kunskap, mod och självständighet om de skulle kunna ta sitt ansvar i samhället. På bilden ser vi också Ada Nilsson hon var läkare och sexualupplysare. Kerstin Hesselgren som liksom ET kom in i riksdagen och var en av de första kvinnliga delegaterna från Sverige i nationernas förbund. Honorin Hermelin var politiskt radikal och en erfaren pedagog. Elin Wägner var produktiv författare, radikal pacifist och engagerad i ekologiska frågor. De här fem kvinnorna kallade sig Fogelstadgruppen. Och utarbetade den kvinnliga medborgarskolan. Det blev 30 år av kurser 1925-1954, varje kurs 3 veckor. Över tvåtusen svenska kvinnor från alla samhällsklasser gick den. De övade sig i att föra sin talan och deras mod och självständighet stärktes.

”Jag kom till Fogelstad som ett ingenting – och cyklade härifrån som en människa!” ”Före kursen så existerade jag – efter kursen lever jag!” Sirpa: första citatet sades av en kvinna som gick den forna kursen och det andra av en invandrarkvinna. Två olika tidsperioder och samma andemening. Viadidakt såg att det finns många paralleller mellan de utlandsfödda kvinnor och män idag och för svenska kvinnor i börja av förra seklet. Detta att hamna i en demokrati och få ett samhällsansvar, som ett liv i en demokrati innebär. Likheterna och utbildningsbehovet är oförändrat. Att inte komma in i samhället skapar ett utanförskap som är frustrerande och destruktivt både för individer, familjer och samhället. För att skapa en socialt hållbar utveckling måste vi därför hitta många olika vägar för våra nya medborgare att axla ett medborgarskap och delta aktivt i samhällsarbetet. Att delta aktivt i något är mycket hälsofrämjande. KASAM – Aron Antonovskys teori om känslan av sammanhang.

”Demokratin måste först och främst vara en livsform och i andra hand en statsform. Olikheten människor emellan mottagen som en väntad, accepterad olikhet är något utmärkande för en kurs här vid Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad. En sådan, i förväg accepterad olikhet är ett av kännetecknen på praktiskt genomförd demokrati.” Ebba Holgersson Karin: Demokratin som livsform var viktigt för den ursprungliga medborgarskolan. Det handlade om att alla skulle ha en talan och bli hörda på kursen. Man tränade sig på att acceptera olikheter bland annat genom att man bodde två och två och inte fick välja sin rumskamrat. Sammanträdesteknik ingick också, att kunna skriva ett protokoll, att våga tala på ett möte. Men på ett djupare plan handlade det om att öva sig att leva demokrati.

Diskussionerna var öppna och lyssnande och man fick tala till punkt Diskussionerna var öppna och lyssnande och man fick tala till punkt. Vars och ens åsikt fick utvecklas i sin takt. Den accepterade olikheten vägledde dem då, och vägleder oss i kurserna idag.

”Jag var en stark kvinna i mitt hemland och när jag kom till Sverige blev jag tyst. Efter kursen har jag blivit stark igen. Nu vågar jag!” ”Vi kvinnor behöver inte grammatik i samhället men vi behöver mod och självständighet för att klara oss i samhället.” Sirpa: Detta är en av de stora förändringar vi såg hos kvinnorna, att de ökade sitt mod och blev starka. Vi har försökt att tänka som Elisabet Tamm en gång gjorde: Vad behöver de här kvinnorna? Jo, mod och självständighet. Sirpa: När vi skulle ha kurs nummer två sa en man: ”Jaså, ska ni ha den där skilsmässokursen igen!”. Ja, det var tyvärr så att 4 kvinnor skilde sig efter första kursen. Troligen bidrog kursen till styrkan och modet men skilsmässan hade kanske kommit ändå. På de andra kurserna var det inte så aktuellt. Som introduktionshandläggare så har jag erfarit att många skiljer sig när de får vetskap om att de kan leva som ensamstående efter att ha varit fast i ett arrangerat äktenskap utan kärlek.

”Skolan ville ge sitt bidrag i arbetet för att bakom vårt medborgarskap måtte stå självständiga och ansvarsfyllda människor. Ur Kvinnliga Medborgarskolans prospekt 1925 Att rösta är ett ansvar, att medverka i samhället är ett ansvar. Flera i Fogelstadgruppen var själva mycket engagerade för fred under de dramatiska 30 och 40-talen. När kvinnorna fick rösträtt i Sverige fanns det många som trodde att det betydde att kvinnorna skulle rösta som sin män. De gifta männen skulle helt enkelt få en röst till. ET hoppades istället att kvinnorna skulle förändra hela politikens riktning. Därför ville kursen stärka deras självständighet. Sirpa: För att bli stärkt som individ i sin nuvarande situation behöver man backa tillbaka och se sin egen utveckling i ett livshistoriaperspektiv. Mindre livshistoriagrupper där alla fick tid att tala om sig själva utan att bli avbrutna. Enormt starkt och känslofullt. Utifrån det kunde de sedan se sin egen roll idag. Karin: Vi arbetar i dagens kurser med att skriva loggbok tillsammans. De får även tid att föra en privat dagbok. Det är för att utveckla förmågan till reflektion. Dagboken uppmuntrar vi dem att skriva på sitt modersmål och loggboken hjälps vi åt med. Reflektion är inte lätt, och ännu svårare är det att reflektera på ett främmande språk.

Efter kursen ska deltagarna ha: Ökad medvetenhet om medborgarskapet Ökade kunskaper om samhället Förstärkt känslan av tillhörighet till Sverige Väckts till engagemang Utvecklat sitt mod Utvecklat sin självständighet

”Har sagt till min man att han ska rösta den 19 september eftersom han kan och får. Det är viktigt!” Sirpa: Att alla måste ta sitt samhällsansvar i en demokrati var något vi tryckte på. Ett sådant ansvar kan vara att delta på föräldramöten på förskola och i skola. Att engagera sig i sina barns skolgång. Under kursen var det en kvinna som berättade att hon under kursens gång för första gången var på ett föräldramöte.

”Skolan … … vill lägga undervisning och studiearbete så, att samband vinnes mellan handens, hjärnans och hjärtats arbete, mellan hemmets värld och samhällets, mellan den enskilde och det allmänna.” Ur Kvinnliga Medborgarskolans prospekt 1925 Karin: Honorine Hermelin var skolans rektor och en erfaren pedagog. Hon hade bland annat besökt några Walldorf skolor och blivit inspirerad när det gäller sambandet mellan handen hjärnan och hjärtat. Det präglade pedagogiken på Fogelstadkurserna. De sjöng mycket och spelade teater och klädde ut sig.

Vi har också försökt att ta fasta på den här pedagogiken Vi har också försökt att ta fasta på den här pedagogiken. Vi sjunger, spelar rollspel, går på promenader, vi har tittat på konst och vi har åkt häst och vagn. Allt för att skapa samband mellan handen hjärtat och hjärnan.

Sirpa: Vi visade även på olika ideella organisationer och föreningar som finns. Sverige är säkert världsbäst på föreningsliv. Vi bjöd in Kvinnojouren, nattvandrarna, pratade om härskartekniker och jämställdhet, natur och miljö, kvinnans hälsa och stress. Studiebesök i kommunfullmäktige. En polis kom och berättade om föräldraansvaret. Då fotograferades det mycket. Avdramatisering.

Sirpa: Så här såg vår avslutningsdag ut, våra kursledare ”hugger in” på den delikata maten som kvinnorna lagat. En bild som ni säkert känner igen från massmedia när invandrarkvinnors engagemang presenteras. Men denna bild ville de inte själva visa.

Sirpa: Istället vill kvinnorna visa sitt engagemang så här Sirpa: Istället vill kvinnorna visa sitt engagemang så här. Aktiva engagerade diskussioner med lokalpolitiker som inbjudits till kursen för att tala om sitt egna engagemang i politiken och vikten av att rösta. I förstudien till projektet framhålls hotet mot vårt demokratiska system där färre och färre personer vill engagera sig i nämnder och styrelser. Framför allt ungdomar och utlandsfödda lyser med sin frånvaro. Förstudien menar att det är viktigt att bredda grunden för det demokratiska arbetet genom att stärka kompetensen och intresset för samhällsfrågor. En av kvinnorna från den första kursen tog sedan via en vän kontakt med ett politiskt parti. Hon blev medlem och gick sedan några utbildningar i partiets regi. Hon blev sedan invald och sitter nu som ersättare i kommunfullmäktige + som ordinarie ledamot i flera nämnder. Detta efter 3,5 år i Sverige. Hennes båda söner är aktiva inom ungdomsförbundet.

Sirpa: Vi hade en målsättning att få igång en nätverksgrupp med kvinnorna. Detta för att deltagarna ska bibehålla kontakten med varandra och där hämta kunskap, kraft och inspiration för sin egen utveckling och sitt medborgar- och samhällsengagemang. Svårt Vi har vid flera tillfällen försökt att samla dem efter att kursen var avslutad för att få tillstånd en grupp. Men det var inte det lättaste att få till tider. Antingen hade de skola eller arbete dagtid, sen eftermiddag, kvällstid, och helger var de tvungna att ta hand om barn och matlagning. Erfarenheten från introduktionshandläggararbetet var att kvinnorna upplevde sig som väldigt ensamma. I hemlandet hade de sina föräldrar, syskon och kusiner med familjer i omedelbar närhet där de kunde hjälpa varandra men här i Sverige så blev de ensamma. Trots detta så såg de inte fördelen av att nätverka. Att hjälpa till med att passa varandras barn etc. Dessutom så finns det dessvärre en ”skvallerkultur” som gör att de inte vill delge sitt privatliv till andra. Risken finns att man blir ett samtalsämne inom landsgruppen. Denna skvallerkultur gör också det svårt för kvinnorna att skilja sig för att sedan bo kvar i samma stad. Oftast måste de flytta till en annan kommun. Men men.. Arbetet med nätverkande kanske kan illustreras av Elisabeth Tamms ord.

”Allt som skall ske tar tid, allt måste grundläggas genom ett de mångas arbete, som ofta synes fruktlöst. Men en dag skall genombrottet ske.” Elisabeth Tamm Sirpa: Det gäller att inte ge upp… en vacker dag så kommer genombrottet….

”Jag tycker att män ska gå på en likadan kurs och att det ska vara ett oeftergivligt krav för dem.” Sirpa: Många kvinnor uttryckte detta, men denna kvinna sa det så tydligt. Oeftergivligt krav – det måste vara en direktöversättning från ett lexikon. I och med detta håller Viadidakt på att ta fram en utbildning för män som kommer att genomföras under två veckor i maj. De är också i ett stort behov av att få förstå innebörden av demokrati och på vilket sätt man kan ta sitt samhällsansvar. Jämställdhet – deras vinst. Tid för frågor!!!

FogelstadAkademin Sirpa Abben sirpa.abben@viadidakt.se Telefon: 0150-570 28 www.viadidakt.se www.katrineholm.se Kulturföreningens hemsida: www.fogelstad.nu Vi vill nu tacka för er uppmärksamhet. Vi hoppas att ni har funnit lite inspiration till era egna arbeten från denna stund. Om ni vill komma i kontakt med oss så har ni uppgifterna här. Tack!