Vad kostar de stora rovdjuren, och vilka värden ger de? Göran Bostedt Inst. för skogsekonomi, SLU, Umeå/FjällMistra

Inledning Bevarande av stora rovdjur är förknippade med samhällsekonomiska kostnader, men också stora värden. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan populationsmålen (1000 björnar, 1500 lodjur, 575 järvar och 200 vargar) ses som ”projekt” - kan utvärderas enligt kompensationskriteriet. Detta kriterium säger att ett projekt är motiverat om ”vinnarna” vinner mer än ”förlorarna” förlorar. Hur stora är då de samhällsekonomiska kostnader och värden som är förknippade med populationsmålen?

Kostnaderna för populationsmålen Datat: Tidsseriedata på populationerna av de fyra stora rovdjuren 1971-2003. Tidsseriedata på de ersättningar för rovdjursrivna tamdjur som betalats ut under dessa år. Notera att kompensationssystemet för ren ändrades 1993. Utgångspunkten är att ersättningarna motsvarar välfärdsförlusten förknippad med predation.

Kostnadsskattningarna – statistiska hänsynstaganden Kostnadsfunktionerna är baserade på ekologisk teori om funktionell respons. Kopplar predation, och därmed kostnad, till populationsstorleken. Ger endast ungefärlig vägledning, flera funktionsformer prövades. Samarbete med Pontus Grahn, tidigare vid Inst. för skogsekonomi, SLU.

Björnkostnader Den statistiska skattningen förklarar 76,8 % av variationen i kostnaden. Prediktionen försämras vid höga björnpopulationer.

Vargkostnader Den statistiska skattningen förklarar 62,6 % av variationen i kostnaden. Prediktionen ”hänger med” även vid höga vargpopulationer.

Järvkostnader Den statistiska skattningen förklarar 82,7 % av variationen i kostnaden. Modellen har svårt att förklara nedgången i kostnad trots höga järvpopulationer.

Lokostnader Den statistiska skattningen förklarar 91,8 % av variationen i kostnaden – högsta förklaringsgraden. Tydligt samband mellan populationsstorlek och kostnad.

Marginalkostnad – kostnaden för ytterligare en individ Dessa marginalkostnadsskattningar baseras på de statistiska modellerna och 2003 års rovdjurspopulationer. Björn: 5120 kronor Varg: 7480 kronor Järv: 109 700 kronor (tveksam skattning, se figur ovan) Lo: 15 120 kronor

Kostnaden för populationsmålen

Värdering av rovdjur – begreppet betalningsvilja Stora rovdjur är en del av den megafauna som tillhandahåller s.k. existensvärden. Existensvärden är den värdering vi kan ha för en kollektiv nyttighet som vi inte nyttjar personligen – till skillnad mot de brukarvärden vi får när vi jagar eller plockar svamp. Oljeutsläpp (exv. Exxon Valdezolyckan i Alaska), utrotning, osv., medför att existensvärden går förlorade. Existensvärden kan skattas genom enkätundersökningar.

Individers värdering av att populationsmålen för rovdjuren uppnås Data kommer från en omfattande enkätundersökning med fokus på fjällregionen. Totalt tillfrågades 11 400 personer. Stratifierad urvalsprocedur: 150 personer i varje kommun i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Dalarna, Västernorrland samt Gävleborg. Dessutom nationellt jämförelseurval på 1067 personer. Datainsamlingen skedde under våren 2004. Svarsfrekvens: 57 % (63-71 % i fjällregionen). Värderingsfrågan fokuserade på respondentens värdering av att rovdjurspopulationerna ökar så att målen uppnås.

Hur många har fått tamdjur dödade av rovdjur?

Andel negativa till populationsmålen (anser att de skall minskas): Björn

Andel negativa till populationsmålen: Varg

Andel negativa till populationsmålen: Lo

Andel negativa till populationsmålen: Järv

Att fråga om individers värdering Respondenten tillfrågades om sin vilja att under en 10 årsperiod betala följande belopp för att öka antalet rovdjur till populationsmålen: Bud Helt säkert nej Troligen nej Osäker Troligen ja Helt säkert ja 10 kr X 20 kr 50 kr 100 kr 300 kr 500 kr 1500 kr 3000 kr

Individers värdering – en konservativ tolkning Som mått på en enskild respondents värdering nyttjades det högsta belopp till vilket respondenten svarat ”Helt säkert ja” (20 kr i exemplet ovan). Län/region Genomsnittlig värdering Dalarna 82 kr/person och år Jämtland 57 kr/person och år Västerbotten 67 kr/person och år Norrbotten 90 kr/person och år Gästrikland 89 kr/person och år Västernorrland 100 kr/person och år Resten av Sverige 122 kr/person och år

Slutsatser Att prediktera kostnaderna för rovdjurspolitiken är svårt – särskilt för vissa rovdjursarter. Kostnaden för rovdjursrivna tamdjur när populationsmålen uppnåtts är ca. 66 milj. kr/år eller ca. 10 kr/person och år. Skattningar av attityden till populationsmålen och värderingen av att öka rovdjursstammarna så att målen uppnås visar på stora regionala skillnader. Även konservativa mått på värderingen överstiger kostnaden 5 till 10 gånger. Rovdjurspolitiken är ett ”projekt” med en stor, diffus grupp ”vinnare” och en liten, klart definierad grupp ”förlorare”.

FjällMistra www-fjallmistra.slu.se Fjällmistras arbete ska resultera i ett effektivare mångbruk av naturresurser i fjällområdet. Målet är att ta fram kunskap och planeringssystem som kan bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i fjällen och som kan bidra till att de konflikter som finns mellan olika naturresursanvändare i fjällen blir lättare att hantera. FjällMistra är ett av ett 20-tal stora forskningsprogram inom Mistra (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning). Tack till alla som medverkat i vår enkätundersökning eller på annat sätt hjälpt oss i vår forskning!