MISSBRUKARE EES-MEDBORGARE HFD-DOMAR DELTAGARFUNDERINGAR?

EK BISTÅND TILL MISSBRUKARE Bakgrund Mångårigt missbruk Håller inte med SOC STÄLLDE KRAV PÅ REHABILITERING 41-årig man från Östersund sökte ekonomiskt bistånd för september och oktober 2005. Mångårigt missbruk NN ”har ett mångårigt alkoholmissbruk och har erhållit socialbidrag till sin försörjning sedan 1992” (13 år). Nämnden skriver angående hyran att NN:s lägenhet har blivit ett tillhåll för Östersunds kända missbrukare vilket bidragit till att hans missbruk, som redan är aktivt, har förvärrats och detta bedöms inte som skälig levnadsnivå”. Har ett mångårigt alkoholmissbruk och på grund av detta inte kunnat stå till arbetsmarknad och även blivit utskriven ur behandlingsprogram, avslutat kontaktpersonkontakt eftersom han ofta hade ringt och avbokat planerade träffar, skulle lämnat alkoholutandningsprov, men uteblivit från flera provtagningar. Håller inte med NN yrkar att han har rätt till bistånd för hyra för september och oktober samt för avgift för medlemskap i fackförbund för september. Han skriver att nämnden ”har använt biståndet som en form av utpressning för att tvinga fram ett nyktrare leverne hos honom”. Han förnekar att lägenheten varit ett ”tillhåll” och att missbruket är av den omfattning som socialnämnden påstår. Han skriver vidare att ”Ett bifall till socialnämndens talan innebär i förlängningen att nämnden efter eget skön kan bestämma när en missbrukare ska beviljas bistånd och tvinga missbrukare till insatser utan att förutsättningarna för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, är för handen.” NN anför att han varit öppen för olika behandlingsinsatser, att han själv inte vill missbruka, att han tycker att resonemanget att neka bidrag för att inte medverka till missbruk inte är rimligt och att det finns andra sätt att reagera på att en behandlingsplanering inte följs. Erbjuden insatser Av handlingarna i målet framgår att mannen ”inte följt det behandlingsprogram som han tillsammans med socialnämnden kommit överens om rörande hans alkoholmissbruk. Det uppgavs att han inte kommit till möten som varit utsatta för kontroll av att han avhållit sig från alkoholmissbruk”. NN har ”blivit erbjuden att flytta till Boendebasen, som är ett boende i nykter- och drogfri miljö, där han kan få stöd i att komma tillrätta med sitt missbruk. Behovet av boende har således kunnat tillgodoses på annat sätt. Han har dock vid flera överenskomna tillfällen för inflyttning inte dykt upp. Avslag NN står ej till arbetsmarknadens förfogande och är ej heller sjukskriven av läkare. Han medverkar ej till att förändra sin situation genom att ta emot erbjuden hjälp för sitt missbruk, vilket är det som bedöms utgöra hindret för att bli självförsörjande. Han fick avslag för september för att han ”inte följer uppgjord planering”. För oktober beviljades han ”reducerat normbelopp för livsmedel och hygien med sammanlagt 1 740 kronor uppdelat vid två betalningstillfällen”. Mannen hade enligt nämnden ”inte fullgjort sin plikt att bidra till sin försörjning vilket förutsätts enligt socialtjänstlagen”. Erbjuden insatser Avböjer Avslag

EK BISTÅND TILL MISSBRUKARE LÄNSRÄTT Behov finns och kan inte tillgodoses på annat sätt SoL 4 kap 1 § Delvis bifall LÄNSRÄTTEN TYCKTE INTE SOM SOC Mannen överklagade till Länsrätten i Jämtlands län och ”yrkar att han ska beviljas sökt bistånd. Som skäl anför han att han annars mister sin bostad och måste driva runt på stan”. Behovet finns och kan inte tillgodoses på annat sätt I domskälen nämns SoL 4 kap 1 § ”… har den som inte själv kan … rätt till bistånd …”. Länsrätten: ”En missbrukande person har samma rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen som övriga personer. Var och en ska dock efter bästa förmåga bidra till sin egen försörjning. I allmänhet innebär detta att man skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Däremot är det inte enligt uttalad praxis (se Kammarrätten …) meningen att det som ett absolut krav på missbrukare ska ställas att denne skall följa en viss behandlingsplan för att få rätt till bistånd.” ”… inte visat att sökt bistånd avser något annat än det som NN har behov av för att vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i lagens mening.” Socialtjänstlagen (SoL) 4 kapitlet 1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.    Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Delvis bifall ” Socialnämnden har därför enligt länsrättens mening inte haft rätt att avslå eller reducera beloppet i de ansökningar som NN har gjort enbart av den anledningen att han inte följt överenskommen vårdplan. NN:s överklagande ska därför bifallas i den del som avser hyra för september och oktober månad 2005 samt fackavgift för september månad. Länsrätten bifaller överklagan”. Min kommentar: Behov av det han sökt, men beviljas bara till hyra för september och oktober och fackavgift september? Tidigare beviljat mat och hygienartiklar i oktober. Å resten …? Hyra och fackavgift

EK BISTÅND TILL MISSBRUKARE KAMMARRÄTT Bistånd används uppenbarligen till annat SoL 4 kap 3 § Inte gjort så gott han kunnat SoL 4 kap 1 § (KAMMARRÄTTEN TYCKTE ATT SOCIALTJÄNSTENS KRAV VAR BEFOGADE I överklagan till Kammarrätten i Sundsvall skriver nämnden att. En viktig princip i portalparagrafen är den enskildes eget ansvar för sitt liv …”. ”Ett krav är att den enskilde efter bästa förmåga ska bidra till sin försörjning. Socialnämnden har en skyldighet enligt socialtjänstlagen att aktivt sörja för att den enskilde får den hjälp och vård som denne behöver för att komma ifrån missbruket. Att bevilja NN:s ansökningar skulle innebära att socialnämnden medverkar och möjliggör hans fortsatta omfattande missbruk, vilket inte är i överensstämmelse med ovanstående intentioner.” I domskälen nämner kammarrätten SoL 4 kap 1 och 3 §§. Bl a ”att nämnden i ett enskilt fall får beräkna kostnaderna till en lägre nivå om det finns särskilda skäl”. Socialtjänstlagen (SoL) 4 kapitlet, Rätten till bistånd 3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och radio- och TV-avgift, 2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.    Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl för detta. Kammarrätten anser att en bidragssökande som är inne i ett aktivt missbruk inte är berättigad till försörjningsstöd. De nämner att ”Kammarrätten finner att bistånd i förevarande fall skulle innebära att socialnämnden medverkar till NN:s fortsatta missbruk, vilket inte är i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom kravet i 5 kap 9 § SoL att socialnämnden aktivt skall sörja för att den enskilde skall få den hjälp och vård som denne behöver för att komma ifrån missbruket. Kammarrätten anser därmed och med beaktande av att socialnämnden erbjudit NN annat boende att nämnden haft fog för sina beslut att avslå hans ansökningar om försörjningsstöd … Med ändring av länsrättens dom fastställer kammarrätten socialnämndens beslut”. SoL 5 KAPITLET, Särskilda bestämmelser för olika grupper Missbrukare 9 § Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.) Motverkar socialtjänstlagen SoL 5 kap 9 §

EK BISTÅND TILL MISSBRUKARE REGERINGSRÄTTEN REGERINGSRÄTTEN Bistånd används uppenbarligen till annat SoL 4 kap 3 § Inte gjort så gott han kunnat SoL 4 kap 1 § REGERINGSRÄTTEN BESTÄMDE ATT…! Bistånd används uppenbarligen till annat De hänvisar till lagens förarbeten (prop 1996/97:124 sidan 170) när de skriver att riksnormen kan, enligt SoL 4 kap 3 §, beviljas med ett lägre belopp exempelvis till en missbrukare som uppenbart inte använder biståndet till vad det är avsett för. ”En annan sak är att socialnämnden enligt 4 kap 3 § andra stycket SoL kan beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå i ett enskilt fall, om det finns särskilda skäl för det. Bestämmelsen är emellertid inte aktuell i detta mål, eftersom de kostnader som nämndens avslagsbeslut omfattade, för boende och fackföreningsavgift, inte ingår i riksnormen.” Inte gjort så gott den kunnat ”När det gäller personer som på grund av t.ex. allvarligt missbruk inte bedöms kunna klara av att försörja sig själva måste socialtjänstens insatser emellertid ges en annan inriktning. I dessa fall har myndigheten att i första hand erbjuda honom eller henne hjälp mot missbruket. Lagstiftaren har betonat att i det arbetet ska principerna om frivillighet och självbestämmande vara vägledande…. Det kan således inte uppställas villkor för en missbrukare att han eller hon ska delta i t.ex. ett visst rehabiliteringsprogram. Om försörjningsstödet villkoras i sådana hänseenden innebär det i praktiken att myndigheten tillämpar en sanktion som socialtjänstlagen inte ger utrymme för.” Motverkar inte socialtjänstlagen Regeringsrätten tar upp SoL 5 kap 9 § och säger att den uttrycker utgångspunkten för socialtjänstens arbete. ”Socialtjänstens arbete med missbrukare ska vägledas av principerna om frivillighet och självbestämmande. Om nödvändiga hjälp- och vårdinsatser inte kan komma till stånd med samtycke kan det i vissa fall bli aktuellt med tvångsvård enligt regler om detta i LVM. Den lagen är dock förbehållen de fall när missbruket är så omfattande att allvarliga medicinska eller sociala skadeverkningar är nära förestående.” SoL 5 kap 9 § anger att ”socialtjänsten genom aktivt uppsökande arbete och motivationsarbete ska försöka få den enskilde missbrukaren att medverka frivilligt i vården i syfte att motverka och förhindra fortsatt missbruk (prop 1979/80:1 s. 208 ff. och prop. 1996/97:124 s. 138)”. Regeringsrätten går alltså emot kammarrättens tolkning av SoL 5 kap 9 §. Regeringsrätten anser att kammarrättens tolkning av SoL 5 kap 9 § inte är riktig. Den bestämmelsen ”syftar till att framhålla dels socialtjänstens ansvar för aktivt uppsökande och motiverande arbete, dels att vård och behandling ska planeras i samförstånd med den enskilde missbrukaren.” Regeringsrätten fann att nämnden inte haft fog för att avslå ansökan. RÅ 2009 ref 103. Motverkar inte socialtjänstlagen SoL 5 kap 9 §

EK BISTÅND TILL MISSBRUKARE REGERINGSRÄTTEN Regeringsrätten finner på grund härav att socialtjänsten inte kan vägra en missbrukare försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta, eller inte fullföljer, viss planering eller vissa insatser som har till huvudsaktligt syfte att rehabilitera honom eller henne från missbruket. Regeringsrätten fann att nämnden inte haft fog för att avslå ansökan.

EK BISTÅND TILL MISSBRUKARE KAMMARRÄTTSDOMAR Delta i utredning Göra drogtest Vara nykter för att göra utredning möjlig DOMAR DÄR DET FUNNITS SKÄL ATT AVSLÅ ANSÖKAN FRÅN MISSBRUKARE Ska delta i utredning Socialstyrelsens bok Ekonomiskt bistånd sidan 144 f. Konsekvenserna av en ofullständig utredning kan också bli att den enskilde inte får den hjälp som han eller hon behöver. Handläggaren eller beslutsfattaren är den som avgör om underlaget är tillräckligt för att ligga till grund för ett beslut. --- Som tidigare har framgått finns det en risk att utredningen inte kan genomföras om den biståndssökande vägrar att lämna vissa uppgifter eller inte vill ge sitt medgivande till att uppgifterna hämtas in. Det är viktigt att förklara för den biståndssökande att risken är stor att ansökan inte kan beviljas, eftersom behovet av ekonomiskt bistånd då inte kan utredas. NN var inte intresserad av hjälp och stöd och tänkte fortsätta röka hasch. Han tyckte att planeringsmöten var onödiga. Nämnden bedömde att NN inte gjorde vad han kunde för att själv bidra till sin försörjning, att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande, att han inte var villig att bli fri från sitt missbruk och att bevilja bistånd skulle vara att medverka till hans missbruk, så han fick avslag på sin ansökan. Förvaltningsrätten ansåg att detta inte var skäl att ge avslag och visade ärendet åter till nämnden för att pröva om förutsättningar i övrigt förelåg för bistånd till NN. Nämnden överklagade till kammarrätten och skrev då att ”Eftersom han inte har medverkat till en utredning har inte någon bedömning av hans behov kunnat göras. NN gör inte vad som ankommer på honom för att bli självförsörjande och därför har han inte rätt till sökt försörjningsstöd.” Kammarrätten skriver att ”Kammarrätten delar nämndens bedömning att NN inte gör vad han kan för att medverka till att bli självförsörjande och han uppfyller därför inte kraven för att få försörjningsstöd”, Kammarrätten i Göteborg 13 december 2010, mål nr 3220-10. Nämnd ansåg att X inte efter förmåga försökt bidra till sin egen försörjning genom att inte komma till planerade möten som syftade till att han skulle komma till rätta med sitt missbruk. Kammarrätten ansåg att den som begär en förmån har att visa att han är berättigad till förmånen. Även en person med missbruksproblem måste alltså medverka till socialtjänstens utredning i sådan utsträckning att det finns ett tillräckligt underlag för att fatta beslut i frågan om bistånd. X hade uteblivit från bokade besök hos vuxensektionen och kammarrätten fann mot bakgrund härav och vad som i övrigt framkommit i målet att X inte var berättigad till fullt försörjningsstöd, Kammarrätten i Stockholm 17 maj 2004, mål nr 790-04. Göra drogtest ”Av det ovan återgivna framgår att det inte varit fråga om att fullfölja en behandlingsplan eller rehabiliteringsinsats utan att provtagningarna utgjort ett led i nämndens utredning av NN:s möjligheter att stå till arbetsmarknadens förfogande. Villkoret att lämna utandnings-/urinprov är således en del av utredningen av NN:s möjligheter att bidra till sin egen försörjning och handlar inte om att hon ska bli fri från ett missbruk. Dessutom har enligt vad nämnden obestritt angett NN själv uppgett att hon inte har några problem med alkohol eller narkotika. Med hänsyn till syftet med den av NN och nämnden gemensamt upprättade genomförandeplanen har nämnden haft fog för att koppla hennes rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL till att hon uppfyller de krav som ställs på henne i planen.” Kammarrätten i Göteborg 31 januari 2011, mål nr 3839-10. Vara nykter för att göra utredning möjlig Fråga har inte varit om att fullfölja en behandlingsplan eller om rehabiliteringsinsats utan om nödvändiga krav på nykterhet för att kunna genomföra en av NN begärd och av nämnden bedömd adekvat utredning för att kunna fastställa vilken typ av insats NN är i behov av för att på sikt kunna klara sig utan försörjningsstöd. Utredningen i målet ger inte stöd för bedömningen att NN:s missbruksproblem varit av så allvarlig art eller att hennes personliga omständigheter i övrigt varit av sådant slag att det inte har kunnat ställas krav på henne om nykterhet för att kunna genomföra aktuell utredning. Rätt att avslå ansökan, Kammarrätten i Stockholm 28 september 2007, mål nr 5421-07. Vara nykter på arbetspraktik Utredningen i målet ger inte stöd för att NN missbruksproblem varit så allvarligt att krav inte kunde ställas på honom att delta i arbetspraktik, vilken förutsatte att han var nykter, i syfte att han skulle bli i stånd att bidra till sin egen försörjning. Kravet på uppvisande av nykterhet innebar enligt kammarrätten inte att arbetspraktiken var att jämställa med sådana rehabiliterande insatser som socialförvaltningen enligt Regeringsrätten inte får kräva att bidragssökande deltar i för att ekonomiskt bistånd skall beviljas. Med hänsyn till att NN uteblivit från sin arbetspraktik kan han inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på ett sådant sätt som krävs för rätt till annat ekonomiskt bistånd enligt SoL än nödbidrag, Kammarrätten i Stockholm 23 juli 2007, mål nr 767-07. Delta i kompetenshöjande verksamhet Missbruket var inte av den omfattningen att sökanden inte kunde delta i kompetenshöjande verksamhet å då skulle den också göra det, Kammarrätten i Stockholm 7 september 2010, mål nr 2698-10. Före detta(?) missbrukare Fick avslag på ansökan för andra halvan av april och för maj eftersom att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingen ansåg att han var arbetssökande med förhinder, eftersom han sagt han påbörjat ett drogprogram. Det fanns ett läkarintyg som intygade sökandes svårigheter, men socialen ansåg att det inte styrkte att han saknade arbetsförmåga eller under vilken tidsperiod som hans fysiska besvär bedöms bestå. Sökanden skrev i överklagan att ” Han har besökt arbetsförmedlingen och sökt arbete, men har i nuläget inte funnit något som passar honom. Han har följt direktiv från olika handläggare och sökt arbete efter förmåga. Han är dyslektiker och har svårt för att uttrycka sig i tal och skrift. Påståendet om pågående missbruk är ett missförstånd. Han är på väg ur sitt missbruk, har deltagit i projekt och har lämnat negativa urinprov under hela perioden.” Socialen skrev i sitt yttrande till förvaltningsrättan att ” Det ställs krav för deltagande i verksamheten. En deltagare ska vara drogfri eller visa prov på motivation att bli drogfri genom regelbundna drogtester som visar att värdena minskar. Drogtest har avböjts med motiveringen att det inte är någon ide eftersom han använder droger regelbundet och saknar motivation till att upphöra. Insatsen avslutades den 16 februari 20 10 sedan positiva drogtester lämnats och han sagt att motivation till att sluta använda droger saknas.” Förvaltningsrätten skrev i sina domskäl att ” han inte velat godta och inte fullföljt vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom från hans missbruk kan, mot bakgrund av hans missbruksproblematik och SoL eller dess förarbeten, inte föranleda att hans rätt till ekonomiskt bistånd bortfaller. NN:s rätt till bistånd kan, mot bakgrund av hans missbruksproblematik, inte heller göras beroende av att han stått till arbetsmarknadens f6rfogande.” Förvaltningsrätten ansåg alltså att han skulle få pengar. Socialen skrev i sitt överklagande till kammarrätten ” Med hänsyn till att NN lämnat olika uppgifter och då missbruk inte är åberopat eller styrkt hos nämnden samt att han i strid med sina egna uppgifter inte kunnat visa någon form av arbetssökande under den aktuella tidsperioden, bedömer socialnämnden att förvaltningsrätten meddelat sitt beslut utifrån ett otillräckligt beslutsunderlag.” Kammarrättens dom: ”Det är utrett i målet att NN varit inskriven hos Arbetsförmedlingen men inte kunnat uppvisa några sökta arbeten. Därmed kan han inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs för att få ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Med hänsyn till vad NN uppgett i sitt överklagande till förvaltningsrätten och vad som i övrigt framkommit finns i tiden efter den 16 februari 2010 inte någon missbruksproblematik dokumenterad. Kravet på aktivt arbetssökande har således inte bortfallit till förmån för andra insatser. På grund av det anförda och då NN:s arbetsförmåga inte visat sig vara nedsatt till följd av sjukdom eller skada har socialnämnden haft skäl att avslå hans ansökningar om ekonomiskt bistånd för månaderna april och maj 2010. Följaktligen ska nämndens överklagande bifallas.” Kammarrätten i Jönköping 19 oktober 2010, mål nr 2322-10. Men som Regeringsätten tar upp i tidigare refererade dom: SoL 4 kap 4 och 5 §§ är inte avsedda att användas för personer som har problem av mer personlig natur, som t.ex. allvarliga missbruksproblem. Vara nykter på arbetspraktik och i kompetenshöjande verksamhet Före detta (?) missbrukare

Kammarrätten i Sundsvall tyckte att SoL 5 kap 9 §, att soc ska ”noga bevaka att planen fullföljs” vad gäller missbrukare, kan vara lagrum för att neka bistånd. Vad sa Regeringsrätten?

EES-MEDBORGARE Hur ser Kammarrätterna på EU-medborgares rätt till bistånd? Vad säger utlänningslagen?

EES-MEDBORGARE, EU-MEDBORGARE ELLER SVENSK? HELLO, I NEED SOME HELP Behandlas på samma sätt som infödda. Det vill säga att personer har rätt till bistånd om de gör så gott de kan, EES-MEDBORGARE, EU-MEDBORGARE ELLER SVENSK? I utlänningslagen/-förordningen (kap 3a) behandlas EES- medborgare, det vill säga EU-medborgare plus personer från Norge, Island och Liechtenstein. Rörlighetsdirektivet EG 2004/38, Artikel 24 Likabehandling 1. Om inte annat följer av sådana specifika bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget och sekundärlagstiftningen skall alla unionsmedborgare som enligt detta direktiv uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten åtnjuta samma behandling som den medlemsstatens egna medborgare inom de områden som omfattas av fördraget. Även familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som har uppehållsrätt eller permanent uppehållsrätt, skall åtnjuta denna rättighet det inte går att lösa på annat sätt och de inte har en skälig levnadsnivå om de inte får hjälp

Tyskt par med 14-årig dotter som flyttat till Sverige 1 juni 2009 EES-MEDBORGARE KR-DOM SEPT 2011 Tyskt par med 14-årig dotter som flyttat till Sverige 1 juni 2009 Gjort allt de kunnat för att få arbete KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL, 26 september 2011. Mål nr 174-178-11   YRKANDEN M.M.  Makarna har fullföljt sin i förvaltningsrätten förda talan och anfört i överklagandeskriften bl. a följande. De flyttade i juni 2009 från Tyskland till Sverige. I Tyskland arbetade mannen som elektriker, servicetekniker och elreparatör. Kvinnan arbetade inom kvalitetsmanagement och har utbildning som köpman i detaljhandel. De kontaktade redan under 2007 och 2008 Arbetsförmedlingen som lovade dem stöd samt vägledning. När de anmälde sig som arbetssökande i juni 2009 blev de dock upplysta om att det inte var Arbetsförmedlingens uppgift att leta arbete åt dem. De anser att de gjort allt i sin makt för att kunna hitta ett arbete. De har kört mer än 3 000 km till olika företag och sökt drygt 50 olika arbeten. Anledningen till att de inte fick arbete var inte endast att de bara delvis behärskar svenska språket. Företag sade rent ut att de hellre ville ha svenska medarbetare. Först när de i september 2010 kontaktade en tidning som rapporterade om deras situation blev Arbetsförmedlingen beredd att hjälpa dem mer aktivt. Hon har fått praktikplats hos Kusfors Lanthandel fr.o.m. 6 januari 2011. Han söker arbete i Västerbotten och hoppas få ett tillstånd av Elsäkerhetsverket att arbeta som elektriker. Härefter meddelade kammarrätten prövningstillstånd i målet och beslutade samtidigt att inhämta ett yttrande från Socialstyrelsen. I sitt yttrande den 12 april 2011 anförde Socialstyrelsen följande. Mot bakgrund av att paret ifråga har överskridit den uppställda tidsfristen i EG-domstolens mål C-292/89 (Antonissen) samt att omständigheterna i övrigt inte tyder på att paret har en reell möjlighet att bli anställda i Sverige så bedömer Socialstyrelsen att paret inte har uppehållsrätt och därmed inte rätt tillförsörjningsstöd enligt 4 kap l § SoL annat än i akuta nödsituationer. I en skrivelse till kammarrätten den 11 maj 2011 uppgav makarna att kvinnans praktikplats gäller tiden 6 januari-31 maj 2011 samt att mannen sedan två veckor har en provanställning hos BolidenMineral AB som lastbilschaufför i gruvan. Socialnämnden vidhåller sina beslut och anför följande i sitt svar på överklagandet. Makarna har fått uppehållsrätt som personer med tillräckliga inkomster att försörja sig själva. Socialnämnden har bedömt uppehållsrätten utifrån de förutsättningar som gäller för arbetssökande. Bedömningen är att, eftersom makarna bott i Sverige sedan juni 2009 och bara läst svenska under cirka fyra månaders tid samt att de trots ansträngningar sedan ankomsten inte lyckats få arbete, de inte har någon verklig möjlighet till egen försörjning i Sverige/Skellefteå. Att kvinnan fått en praktikplats från januari 2011 och mannen enligt egen uppgift fått provarbete sedan maj 2011 ändrar inte den tidigare bedömningen. Söker ekonomiskt bistånd för september 2010

Fått praktikplats och provarbete EES-MEDBORGARE Fått praktikplats och provarbete Detta påverkade inte bedömningen om paret har verklig möjlighet att få anställning Frirörlighetsdirektivet = rörlighetsdirektivet SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Bestämmelser, förarbeten och praxis  Tillämpliga bestämmelser framgår av förvaltningsrättens dom. EU- och EES-medborgare har, genom införandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (frirörlighetsdirektivet) fått en långtgående rätt att vistas i Sverige. I direktivet fastslås att EU-medborgare som uppehåller sig i en annan medlemsstat, ska behandlas på samma sätt som värdlandets egna medborgare inom de områden som omfattas av fördraget (artikel 24.1). Härigenom är den som är bosatt i Sverige och lagligen vistas här med uppehållsrätt, i princip berättigad till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Unionsmedborgare har enligt huvudregeln rätt att uppehålla sig högst tre månader på en annan medlemsstats territorium, så länge de inte blir en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem (artikel 6 och 14.1). Likabehandlingsprincipen, Artikel 24 i rörlighetsdirektivet. Uppehållsrätt innebär inte automatiskt rätt till bistånd.

Vi har inget generellt undantag EES-MEDBORGARE Vi har inget generellt undantag Sverige har inte utnyttjat möjligheten att, enligt artikel 24.2, generellt undanta vissa EU-medborgare från rätten till bistånd under vistelsens första tre månader. Eventuell utvisning efter sex månader är inte vårt beslut Kammarrättens domskäl (forts) EU-medborgare som inte är arbetstagare eller företagare kan generellt undantas från rätten till socialt bistånd underuppehållets första tre månader i Sverige (artikel 24.2). Vad gäller arbetssökande framgår det inte direkt av direktivet att det kan finnas en uppehållsrätt för längre tid än tre månader. Dock anses en arbetssökande unionsmedborgare som har rest in i ett annat medlemsland för att söka arbete ha uppehållsrätt där så länge han kan bevisa att han fortfarande söker arbete och att han har en reell möjlighet att bli anställd (EG-domstolens dom i mål C-292/89, Antonissen, jfr även artikel 14.4 b och prop. 2005/2006:77 s. 185). I Antonissen-fallet fann EG-domstolen att sex månader var en tillräcklig tidsfrist för en arbetssökande att vidta nödvändiga åtgärder för att bli anställd och att en arbetssökande efter denna tidsfrists utgång kunde utvisas. Enligt avgörandet kunde dock inte utvisning ske om den arbetssökande även efter sex månader kunde visa att han/hon fortfarande söker arbete och att han/hon har en reell möjlighet att bli anställd. Utlänningslagens (2005:716) bestämmelser om uppehållsrätt har utformats med utgångspunkt i rörlighetsdirektivet. I utlänningslagen stadgas att en EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning (3 a kap.3 § 2). Frågan i målen Den grundläggande frågan i målen är om makarna, vid tiden för aktuella ansökningar om bistånd för månaderna september – december 2010 samt januari 2011, haft uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § utlänningslagen och därmed rätt till bistånd. Socialnämnden har inte ifrågasatt makarnas uppgifter om att de båda var arbetssökande, varför det därför blir fråga om de kunnat visa att de hade en reell möjlighet att bli anställda. Uppehållsrätt innebär inte automatiskt rätt till bistånd.

Kammarrättens bedömning o dom EES-MEDBORGARE Kammarrättens bedömning o dom Uppehållsrätt uppstår direkt, utan någon myndighets agerande, UtlL 3 a kap 5 §: Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda Kammarrätten tyckte inte heller att de, innan överklagade beslut tagits, visat att de haft verklig möjlighet till att få anställning Kammarrättens bedömning och dom De har haft uppehållsrätt i Sverige som personer med tillräckliga medel för sin försörjning enligt 3 a kap. 3 § 4utlänningslagen (jfr beslut av Migrationsverket den 13 augusti 2009). Uppehållsrätten gäller endast så länge som man uppfyller villkoren i nämnda bestämmelse. Uppehållsrätten uppstår direkt, utan någon myndighets agerande, men kan upphöra lika snabbt om förhållandena ändras. Uppehållsrätten kan alltså förändras över tiden beroende på vad den utländske medborgaren gör eller hur vederbörande försörjer sig. (Jfr prop. 2005/06:77 s. 73). De är medborgare i Tyskland. De lämnade Tyskland där de hade arbete och bostad för att flytta till Sverige och leva på besparingar tills de hittade arbete. Så vitt framgår har de varit anmälda vid Arbetsförmedlingen sedan de kom till Sverige i juni 2009 och de uppger själva att de därefter sökt ett femtiotal anställningar. När de i september 2010 ansökte om bistånd hade de alltså sökt arbete under lång tid utan framgång. De handlingsplaner som finns i målen, dvs. deras överenskommelser med Arbetsförmedlingen om vad man ska göra för att ta arbete och vilket stöd som Arbetsförmedlingen kan ge den enskilde, är dock inte daterade förrän i augusti 2010. Arbetsförmedlingen bedömde då att båda behövde praktik eller annan insats för att erhålla arbete och för att bli bättre på svenska. Vidare framgår att de redan i december 2009 avbrutit studierna i svenska. Mot denna bakgrund instämmer kammarrätten i underinstansernas bedömning att de inte visat att de vid tidpunkterna för sina ansökningar för september-december 2010 hade en verklig möjlighet att få en anställning. Sedan början av januari 2011 har kvinnan haft en praktikplats under fem månaders tid. Någon närmare utredning om vilka arbetsmässiga/ekonomiska villkor som gällt för praktiken finns inte i målen. Eventuellt kan hon under denna tid ha varit att anse som arbetstagare (Jfr prop.2005106:77 s. 184) och i så fall har även hennes make haft uppehållsrätt under samma tid. Såsom framkommer nedan anser dock kammarrätten att denna oklarhet saknar betydelse för bedömningen i dessa mål. Av handlingarna framgår bl.a. följande beträffande makarnas ekonomiska förhållanden under den nu aktuella tiden. Makarna hade vid tiden för ansökan om bistånd för september 2010 tillgångar i form av bl.a. ett banktillgodohavande om 9 500 kr, vilket vid tiden för ansökan för oktober uppgick till 7 000 kr. De hade beträffande ansökningarna för månaderna oktober 2010 - januari 2011 nekats bistånd för vissa räkningar emedan dessa då redan var betalda. De beviljades däremot bistånd för tiden den 24 november - januari månad 2011 till vinterkläder till dottern och till mat för familjen. Att mot bakgrund av dessa förhållanden utge ytterligare bistånd för tiden september 2010 - januari 2011 bör enligt kammarrätten mening inte komma ifråga. Överklagandet ska därför avslås. Uppehållsrätt innebär inte automatiskt rätt till bistånd. Bistånd utöver matpengar och kläder till barnet skulle inte beviljas

EES-MEDBORGARE Förvaltningsrätten Den fria rörligheten innebär inte att man ska ha sin egen och familjemedlemmarnas försörjning ordnad för att flytta Försörjningsvillkoren gäller för de som har uppehållsrätt som studerande och som självförsörjande, inte för anställda och arbetssökande. Kan längd på SFI-studier användas som mått på svenskkunskaper? FÖRVALTNINGSRÄTTEN I UMEÅ, 19 januari 2011, Mål nr 2635-10, 2818-10, 2964-10, 3117-10, 58-11 Socialnämnden har i beslut den 2 september, den 22 september, den 26 oktober, den 25 november samt den 21 december 2010 avslagit makarnas ansökningar om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL i form av försörjningsstöd för månaderna september och oktober 2010 samt delvis avslagit ansökningarna för november, december 2010 och januari 2011. Makarna har beviljats bistånd till livsmedel enligt riksnorm för familjen för perioden den 24 november 2010 till och med den 31 januari 2011 samt till vinterkläder och skor för makarnas dotter, sammanlagt 9 768 kr. Besluten har bl.a. motiverats med följande. Rätten till fri rörlighet inom EU innebär möjlighet att flytta till ett annat land inom EU om man har sin egen och familjemedlemmarnas försörjning ordnad. Den innebär inte en rätt att flytta till ett annat land och där leva på någon social förmån. Makarna har beviljats uppehållsrätt i Sverige som personer med tillräckliga medel för sin försörjning. Denna uppehållsrätt gäller endast så länge de uppfyller villkoren enligt 3 a kap. 3 § utlänningslagen. Makarna har varit anmälda vid Arbetsförmedlingen sedan juni 2009 och har själva uppgett att de aktivt sökt arbete sedan ankomsten till Sverige. Eftersom de bott i Sverige sedan l juni 2009 och trots ansträngningar inte lyckats få arbete samt de bara läst svenska under fyra månader bedömer socialnämnden att paret inte har någon verklig möjlighet till egen försörjning i Sverige. De saknar därför uppehållsrätt. Makarna överklagar besluten och yrkar att sökt bistånd ska beviljas. Socialnämnden bestrider bifall till överklagandena. TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER M.M. Enligt 4 kap. l § SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (rörlighetsdirektivet) fastställer vissa villkor för att EES-medborgare ska ha rätt att vistas i en annan medlemsstat. Direktivet är infört i svensk rätt genom ändringar i huvudsakligen utlänningslagen (2005:716). Enligt 3 a kap. 1 § utlänningslagen avses med uppehållsrätt en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd. Enligt 3 § samma kapitel har en EES-medborgare uppehållsrätt bl.a. om han eller hon är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning eller har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Enligt 5 § samma kapitel finns uppehållsrätten så länge villkoren är uppfyllda. Rättsläget har i betänkandet Socialtjänsten och den fria rörligheten (SOV 2005 :34) tolkats på följande sätt. Den som är bosatt i Sverige eller som har kommit hit för att bosätta sig här och lagligen vistas här enligt EG-rättsliga regler eller enligt svensk rätt har rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen om de i paragrafen angivna förutsättningarna är uppfyllda. I övrigt gäller att utländska medborgare som befinner sig endast tillfälligt i Sverige, t.ex. turister och affärsresande, eller utlänningar som vistas här olovligen utan uppehållsrätt eller arbetstillstånd inte har rätt till bistånd annat än i akuta nödsituationer. EG-domstolen har i mål C-292/89 (Antonissen) funnit att uppehållsrätten för arbetssökande från andra EU-länder kan tidsbegränsas men att den berörda personen då måste ges en rimlig tidsfrist som gör det möjligt för honom att, på den ifrågavarande medlemsstatens territorium (nödvändigt även i internettider?/min anmärkning), informera sig om de erbjudanden om anställning som motsvarar hans yrkesmässiga kvalifikationer och att, i förekommande fall, vidta nödvändiga åtgärder får att bli anställd. Om den arbetssökande inte har funnit någon anställning inom tidsfristen och denne inte heller kan bevisa att han fortfarande söker arbete och att han har en reell möjlighet att bli anställd kan han nekas fortsatt uppehållsrätt i landet. I UtlL finns fyra olika grunder för uppehållsrätt (+familjemedlemmar) Rätt till bistånd även i akuta nödsituationer. SoL:s vistelsebegrepp gäller även de som inte har uppehållsrätt

Förvaltningsrättens utredning o dom EES-MEDBORGARE Förvaltningsrättens utredning o dom Uppehållsrätt har man om villkoren är uppfyllda. Den registreras hos Migrationsverket (undantag arbetssökande).

Förvaltningsrättens utredning o dom EES-MEDBORGARE Förvaltningsrättens utredning o dom Uppehållsrätt har man om villkoren är uppfyllda. Den registreras hos Migrationsverket (undantag arbetssökande). Självförsörjande som inte har råd med studieresor? Arbetssökande som behöver praktik + bättre svenskkunskaper? Vill inte återvända, saknar bosättning i hemlandet, 14-åring som gått i svensk skola. UTREDNINGEN I socialnämndens utredning anges bl.a. följande. Makarna kom med sin 14-åriga dotter till Sverige från Tyskland den l juni 2009. De hade köpt ett fritidshus i Renström sommaren 2008 och bestämde sig sedan för att flytta dit. Migrationsverket beslutade den 13 augusti 2009 att bevilja paret uppehållsrätt som personer med tillräckliga medel för sin försörjning enligt 3 a kap. 3 § 4 utlänningslagen. De har sedan dess levt på sina besparingar. Paret har varit anmälda vid Arbetsförmedlingen sedan den 25 juni 2009. Han har i Tyskland arbetat som yrkesförare och elektronikreparatör. Arbetsförmedlingen bedömer att han behöver praktik eller annan insats för att erhålla ett arbete och bli bättre på svenska. Paret har själva sökt arbete men även fått hjälp att söka av Arbetsförmedlingen. De läste svenska för invandrare vid KomVux från den 5 augusti till den 9 december 2009. De slutade med detta eftersom de inte hade råd med resorna till skolan. Parets besparingar är nu slut och de ansöker därför om försörjningsstöd. De uppger att de inte har vare sig bostad eller möjlighet till arbete i Tyskland. Makarna anför bl.a. följande i förvaltningsrätten. När de kom till Sverige hade de med sig cirka 250 000 kr, men dessa pengar är nu slut. De varken vill eller kan återvända till Tyskland eftersom de saknar bostad där och kommer betraktas som utlänningar. Deras dotter har gått i skola i Sverige och pratar bra svenska. När de flyttade till Sverige hade de för avsikt att arbeta i två år, varefter de tänkte starta upp ett företag. De försökte starta ett eget företag men förlorade 40 000 kr på detta. De gör vad de kan för att hitta ett arbete. De har sökt arbete hos ett 50-tal olika företag. De är villiga att ta nästan vilket arbete som helst. De avbröt SFI-studierna för att det kostade för mycket att åka till skolan. Att de inte kan svenska bra har dock inte bidragit till att de hittills inte fått arbete, eftersom alla ansökningar författats på bra svenska. I oktober 2009 ansökte de om anställning vid en elektronikfirma i Lövånger och fick då höra att om de haft en god chans att få anställning om de sökt under juni, eftersom de till hundra procent motsvarade de krav som företaget ställer. Socialnämnden anför bl.a. att makarna redan den 16 juni 2009 informerades om att de inte kunde beviljas ekonomiskt bistånd i Sverige. DOMSKÄL Utredningen i målet visar att makarna vid ankomsten till Sverige hade uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § utlänningslagen som personer med tillräckliga tillgångar för sig och sina familjemedlemmars försörjning. Makarna uppfyller inte längre detta villkor, då de numera saknar medel för sin försörjning. Frågan blir då om makarna kan anses uppfylla något av de övriga villkoren i 3 a kap. 3 § utlänningslagen. Då makarna ännu inte fått anställning i Sverige och inte heller lyckats med att starta ett eget företag återstår att pröva om de kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning. Makarna har själva uppgett att de kommit till Sverige för att söka arbete, och förvaltningsrätten finner ingen anledning att betvivla denna uppgift. De har varit arbetssökande i Sverige sedan juni 2009, alltså i drygt 14 månader när det första av de överklagade besluten meddelades. Makarna får därför anses ha haft en rimlig tidsfrist på sig att finna en anställning. Vidare får det, med beaktande av att de enligt egen uppgift har sökt arbete vid ett femtiotal företag utan framgång samt att de har bristfälliga kunskaper i svenska, anses utrett att makarna saknar reell möjlighet att bli anställda. Makarna saknar följaktligen uppehållsrätt i Sverige och har därmed inte rätt till bistånd i form av försörjningsstöd enligt 4 kap l § SoL. Socialnämnden har således haft fog för sina beslut. Överklagandena ska därför avslås.   Inget lagstöd för att generellt neka ek bistånd till EES-medborgare även om de har uppehållsrätt som självförsörjande. (rörlighetsdirektivet skäl 16 och artikel 14)

Fyra olika kategorier: EES-MEDBORGARE UPPEHÅLLSRÄTT Fyra olika kategorier: arbetstagare eller egna företagare arbetssökande studerande UPPEHÅLLSRÄTT PÅ FYRA OLIKA GRUNDER Utlänningslagen kap 3:a 3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning, 3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. --- 10 § En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader skall registrera sig hos Migrationsverket.    En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har uppehållsrätt skall ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till Sverige.    Det som sägs i första och andra styckena gäller inte för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge. Det gäller inte heller för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Det som sägs i första stycket skall inte heller gälla EES-medborgare som är arbetssökande. Beviljade uppehållsrätter 2009: Arbetstagare 5 857 st, egna företagare 418, studerande 3 230, tillräckliga tillgångar 1 146, familjemedlemmar 6 562 (totalt 17 213) Beviljade uppehållsrätter 2010: 18 857. Beviljade uppehållsrätter januari 2011: 1 512. de som har tillräckliga tillgångar + familjemedlemmar Ska registrera sig på Migrationsverket DOCK EJ DE ARBETSSÖKANDE!

EES-MEDBORGARE SOM VARIT ANSTÄLLD DE SOM VARIT ANSTÄLLDA Särskilda regler för de som haft anställning och blivit ofrivilligt arbetslösa. Behåller sin uppehållsrätt som arbetstagare. EES-MEDBORGARE SOM VARIT ANSTÄLLD Utlänningsförordningen 3 a kap. Uppehållsrätt Att behålla uppehållsrätt i vissa fall 1 § En medborgare i en EES-stat som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt 3 a kap. 3 § 1 utlänningslagen (2005:716), behåller sin uppehållsrätt även om han eller hon drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall. Detsamma gäller om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen.    En sådan arbetstagare som avses i första stycket, som haft en tidsbegränsad anställning på mindre än ett år, behåller sin uppehållsrätt i sex månader efter det att han eller hon fullgjort sin anställning om han eller hon är ofrivilligt arbetslös och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Detsamma gäller en sådan arbetstagare som avses i första stycket som har blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna av en anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall. Ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och anmäld vid den offentliga Arbetsförmedlingen. Anställd kortare tid än ett år har, under vissa förutsättningar, kvar uppehållsrätten i sex månader.

VAD RÄKNAS SOM ANSTÄLLNING? EES-MEDBORGARE VAD RÄKNAS SOM ANSTÄLLNING? Faktiskt och verkligt - om det inte är så liten omfattning att det är en marginell och sidoordnad verksamhet Arbetet utföras åt någon annan, under dennes arbetsledning och mot ersättning, (exempelvis kost o logi?) ARBETET MÅSTE HA EN VISS OMFATTNING FÖR ATT GE UPPEHÅLLSRÄTT Begreppet arbetstagare har av EU -domstolen tolkats brett i syfte att säkerställa den fria rörligheten. Varje person som utför faktiskt och verkligt arbete ska därför betraktas som arbetstagare, om inte arbetet som utförs är av så begränsad omfattning att det enbart är fråga om en marginell och sidoordnad verksamhet. Bedömningen av om en person är arbetstagare ska grundas på objektiva kriterier och en helhetsbedömning ska göras av alla omständigheter, såväl av den aktuella verksamheten som av arbetsförhållandena i fråga. För att vara arbetstagare ska arbete utföras åt någon annan, personen vara under dennes arbetsledning och arbetet ske mot ersättning (jfr EU-domstolens dom i mål nr C-413/01, Ninnie-Orasche, REG 2003, s. 1-13187, p. 23-27). Även den som avlönas för utfört arbete i form av kost och logi kan betraktas som arbetstagare (jfr EU-domstolens dom i mål nr 196/87, Steymann, REG 1988, s. 6159, p. 10-14). En mycket låg ersättning är inte heller något hinder mot att betraktas som arbetstagare. Det avgörande är i stället om det arbete som utförs kan anses vara sådant som normalt hör hemma på arbetsmarknaden (jfr EU-domstolens dom i mål nr C-456102, Trojani, REG 2004, s. 1-07573). Städning av en campingplats toaletter och gård ansågs av kammarrätten inte vara tillräcklig omfattning för att ge uppehållsrätt. Kammarrätten i Göteborg 11 juni 2010, mål nr 3177-09 Kammarrätten nämner att den som arbetar och får lön i form av kost och logi kan betraktas som arbetstagare och hänvisar till en dom i EU-domstolen. Denna dom gäller dock mycket speciella omständigheter där en tysk medborgare sökte uppehållstillstånd i Nederländerna. Han var medlem i ett samfund och ”arbetet utförs inom samfundet Bhagwan och för dess räkning som ett led i samfundets affärsverksamhet. Det tycks som om dessa arbetsuppgifter är en relativt viktig del av livsstilen inom samfundet Bhagwan och att medlemmarna endast under mycket speciella omständigheter undviker att delta. I gengäld tillgodoser samfundet Bhagwan medlemmarnas materiella behov, inklusive fickpengar, oavsett vilken typ av arbete de utför eller arbetets omfattning.” Domen gällde uppehållstillstånd, inte fråga om socialt bistånd. Inget krav på hög ersättning, men arbetet ska vara sådant som normalt hör hemma på arbetsmarknaden Städning av en campingplats toaletter och gård ansågs av kammarrätten inte vara tillräcklig omfattning för att ge uppehållsrätt.

Kammarrättsdom UPPEHÅLLSRÄTT FÖR ”JOBBSÖKANDE” EES-MEDBORGARE Kammarrättsdom UPPEHÅLLSRÄTT FÖR ”JOBBSÖKANDE” Ensamstående varit i Sverige sedan 2007 då han haft kortvarig anställning, anmäld af 23 augusti 2010, sökt ek bistånd 8 september 2010 Dåliga svenskkunskaper, inte sökt jobb, vilket soc antog betydde att sökande saknade verklig möjlighet att få jobb HADE INTE UPPEHÅLLSRÄTT OCH DÄRMED INTE HELLER RÄTT TILL BISTÅND ANNAT ÄN I AKUT NÖDSITUATION, jUNI 2011 En ensamstående EU-medborgare som bott i Sverige sedan 2007 var av Migrationsverket registrerad som arbetstagare. Enligt egen uppgift hade han arbetat i Sverige endast under en mycket kort tid 2007. Framgår inte att han sökt arbete, inskriven på Arbetsförmedlingen 23 augusti 2010, sökte försörjningsstöd 8 september 2010. Socialnämnden avslog ansökan eftersom de ansåg att han inte hade någon verklig möjlighet att få anställning och därmed saknade uppehållsrätt. Det tyckte dock förvaltningsrätten som återvisade målet till socialnämnden för ny handläggning. Kammarrätten instämde i socialnämndens bedömning och upphävde förvaltningsrättens dom, Kammarrätten i Jönköping 9 juni 2011, mål nr 959-11. Men det tyckte inte förvaltningsrätten Men det tyckte kammarrätten.

Kammarrättsdom UPPEHÅLLSRÄTT FÖR ”JOBBSÖKANDE” EES-MEDBORGARE Kammarrättsdom UPPEHÅLLSRÄTT FÖR ”JOBBSÖKANDE” ”Rätten till fri rörlighet innebär en möjlighet att flytta till ett annat land inom den europeiska unionen om man har sin egen och familjens försörjning ordnad.” Innebär att kammarrätten ansåg arbetslös polack vara studerande när han planerade att läsa SFI för att därefter få jobb HADE INTE UPPEHÅLLSRÄTT OCH DÄRMED INTE HELLER RÄTT TILL BISTÅND ANNAT ÄN I AKUT NÖDSITUATION, MARS 2010 Kammarrätten: Den som är bosatt i Sverige eller som har kommit hit för att bosätta sig här och lagligen vistas här enligt EG-rättsliga regler eller enligt svensk rätt i övrigt har i princip rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL om de i paragrafen angivna förutsättningarna är uppfyllda. I övrigt gäller att utländska medborgare som befinner sig endast tillfålligt i Sverige, t. ex. turister och affärsresande, eller utlänningar som vistas här olovligen utan uppehållsrätt eller arbetstillstånd inte har rätt till bistånd annat än i akuta nödsituationer (jfr SOU 2005 :34 s. 155). Utifrån vad som framgår av utredningen i målet har NN under april 2009 inte uppfyllt kraven för uppehållsrätt i Sverige och har inte heller vistats lagligt i landet på någon annan grund. Han har därmed inte varit berättigad till bistånd enligt SoL annat än i akuta nödsituationer. Socialnämnden har således haft fog för sitt beslut. Överklagandet ska därför bifallas, Kammarrätten i Göteborg 15 mars 2010, mål nr 4229-09. Paret hade sökt arbete och fått bistånd under sex månader, men ansågs därefter inte ha uppehållsrätt som arbetssökande med ”verklig möjlighet att få anställning”. Han, som var tredjelandsmedborgare, hade anställning som reklamutdelare. Hon, som var EU-medborgare, läste på SFI. Kammarrätten delade länsrättens bedömning att ”Med ledning av uttalanden från EG-domstolen finns det skäl att anta att en arbetssökande i princip har en tidsfrist på sex månader att vidta nödvändiga åtgärder för att hitta en anställning”, Kammarrätten i Göteborg, 29 mars 2010, mål nr 247-10. I princip tidsfrist på sex månader för arbetssökande.

Kammarrättsdom VERKLIG MÖJLIGHET FÅ ANSTÄLLNING EES-MEDBORGARE Kammarrättsdom VERKLIG MÖJLIGHET FÅ ANSTÄLLNING Praktik med aktivitetsstöd ansågs styrka ”verklig möjlighet att få anställning” ? (SEX MÅNADERS PRAKTIK MED AKTIVITETSSTÖD GRUND FÖR UPPEHÅLLSRÄTT, OKTOBER 2009 Kammarrätten instämde i länsrättens bedömning att en tysk kvinna hade uppehållsrätt som arbetssökande med en verklig möjlighet att få anställning. Det överklagade beslutet gällde bistånd för juni 2009. Hon var folkbokförd i Sverige sedan 1 december 2008 och hon hade fått sex månaders praktik med rätt till aktivitetsstöd med start 6 juli 2009. Nämnden gav avslag med motiveringen att hon inte hade verklig möjlighet att få arbete och därför saknade uppehållsrätt. Så tyckte alltså inte läns- och kammarrätten utan målet återvisades till nämnden för ny prövning. I Tyskland hade kvinna till följd av psykiska besvär erhållit pengar till sin försörjning från tyska myndigheter. Denna rätt upphörde i och med att hon flyttade till Sverige, Kammarrätten i Göteborg 15 oktober 2009, mål nr 5917-09. Min kommentar: Det framkommer inte av domen om ”Behovet kan tillgodoses på annat sätt, genom att hon flyttar tillbaka till Tyskland”, varit ett godtagbart avslagsbeslut. Socialstyrelsen hänvisar på sidan 108 i sin handbok om Ekonomiskt bistånd till två regeringsrättsdomar och säger ”att den som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder av något slag anses stå till arbetsmarknadens förfogande i den mening begreppet har vid tillämpning av socialtjänstlagen”. Beviljas de som har en ”verklig möjlighet till en anställning” arbetsmarknadsåtgärd, eller är det de som inte har denna möjlighet som erbjuds en åtgärd för att få ”en verklig möjlighet till en anställning”?)

Kammarrättsdom VERKLIG MÖJLIGHET FÅ ANSTÄLLNING EES-MEDBORGARE Kammarrättsdom VERKLIG MÖJLIGHET FÅ ANSTÄLLNING Arbetslös mer än sex månader, ändrad status (VARIT ARBETSLÖS MER ÄN SEX MÅNADER, SEPTEMBER 2009 En 43-årig tysk medborgare hade rätt till bistånd till uppehälle, hyra och el för februari 2009 eftersom rätten, till skillnad mot kommunens arbetsmarknadsenhet, ansåg att han hade en verklig möjlighet att få anställning i landet. Mannen hade kommit till Sverige 1 juni 2008 var utbildad skeppsbyggare med arbetslivserfarenhet inom flera olika områden, hade skrivit in sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och olika bemanningsföretag, sökt flera arbeten, anmält sig till SFI, eget boende, var folkbokförd i Sverige och det fanns inte skäl att tvivla på hans uppgifter att han har brutit banden med Tyskland och att han har för avsikt att stanna i Sverige. Länsrätten skriver att ”Han har därmed uppehållit sig i Sverige under längre tid än sex månader. Han kan dock ha uppehållsrätt som arbetstagare om han uppfyller kriterierna som arbetssökande, dvs om han verkligen söker arbete och om det finns en verklig möjlighet att få en anställning.” De anger inget lagrum för detta, Kammarrätten i Göteborg 23 september 2009, mål nr 5294-09. Min kommentar: Det verkar lite konstigt. En person som haft arbete har under vissa omständigheter kvar sin status som arbetstagare i sex månader även om han blir arbetslös, utlänningsförordningen kap 3 a, se ovan. Men att de som har uppehållsrätt som arbetssökande enligt Utlänningslagen kap  3 a,  3 § punkt 2 (se ovan) skulle få status som arbetstagare efter sex månader verkar lite besynnerligt. Deras status har betydelse så till vida att arbetstagare ska registrera sig på Migrationsverket, vilket inte är fallet för de som har uppehållsrätt som arbetssökande, Utlänningsförordningen kap 3 a, 10 § (se ovan). Socialtjänsten kan alltså kräva att arbetstagare, men inte arbetssökande, registrerar sig på Migrationsverket. ) ?

Kammarrättsdom VERKLIG MÖJLIGHET FÅ ANSTÄLLNING EES-MEDBORGARE Kammarrättsdom VERKLIG MÖJLIGHET FÅ ANSTÄLLNING Vistats fyra månader, fortfarande verklig chans till anställning VISTATS FYRA MÅNADER, CHANS ATT FÅ ARBETE, SEPTEMBER 2007 Det var fel av nämnden att avslå ansökan om försörjningsstöd med motivering att den sökande inte hade uppehållsrätt. Mannen kom till Sverige i november 2006 och fick avslag på ansökan för mars 2007. Arbetssökande EES-medborgare har, enligt utlänningslagen kapitel 3 a, 3 § punkt 2, uppehållsrätt om de har en verklig möjlighet att få en anställning. I detta fall ansåg både länsrätt och kammarrätt att den sökande uppfyllde kraven för att ha uppehållsrätt och det var fel av nämnden att avslå ansökan med den motiveringen. Rätten upphävde beslutet och återförvisade ärendet till nämnden för prövning om sökanden hade rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Denna dom säger alltså inget om den sökande (som läste på SFI, hade en teknisk utbildning och haft arbete i Polen) genom att stanna i Sverige gjorde vad han kunde för att så snabbt som möjligt bli självförsörjande, Kammarrätten i Jönköping 27 september 2007, mål nr 3248-07.

Kammarrättsdom FAMILJEMEDLEM FRÅN TREDJELAND EES-MEDBORGARE Kammarrättsdom FAMILJEMEDLEM FRÅN TREDJELAND Familjemedlemmar har också uppehållsrätt, även om de kommer från tredjeland och inte kan försörja sig En person som har uppehållskort i egenskap av mamma har sitt uppehållskort i egenskap av familjemedlem utan villkor om att hon ska vara försörjd. FAMILJEMEDLEM FRÅN TREDJELAND HAR UPPEHÅLLSRÄTT, JULI 2008 En ansökan från en tredjelandsmedborgare som har uppehållsrätt som familjemedlem till EES-medborgare, kan inte avslås med motivering att sökanden inte har uppehållstillstånd. Nämnden hade beviljat EES-medborgaren bistånd, men avslagit ansökan från makan och barnen med motivering att de som hade uppehållskort inte hade rätt till försörjningsstöd utan skulle kunna försörja sig på annat sätt. Kammarrätten instämde i länsrättens dom att upphäva beslutet och återförvisa ärendet till nämnden för prövning om sökanden hade rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen, Kammarrätten i Stockholm 2 juli 2008, mål nr 4233-08. Även person som har uppehållskort i egenskap av mamma har sitt uppehållskort i egenskap av familjemedlem utan villkor om att hon ska vara försörjd, Kammarrätten i Jönköping 27 oktober 2009, mål nr 2674-09. Utlänningslagen kap 3a 1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta kapitel. 2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är- make eller sambo till EES-medborgaren, - släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, eller - släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning. Studerandes föräldrar har inte uppehållsrätt 4 § En familjemedlem till en sådan EES-medborgare som anges i 3 § 1-2 och 4 har uppehållsrätt. När det gäller familjemedlemmar till en sådan EES-medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 § 3 skall dock endast EES-medborgarens make eller sambo samt deras barn under 21 år om de är beroende av någon av dem för sin försörjning, ha uppehållsrätt. Studerandes föräldrar har inte uppehållsrätt som familjemedlem. Utlänningslagen kap 3a § 4

Bistånd en månad är inte evigt bistånd EES-MEDBORGARE BRA ATT KOMMA IHÅG Bistånd en månad är inte evigt bistånd Om jag under en (två, tre …) månad gjort allt jag kunnat och ändå inte har nå´n anställning på gång, har jag då ”en verklig möjlighet att få en anställning”? BESLUT TAS FÖR EN MÅNAD I TAGET Bistånd beviljas månad för månad. Viktigt att tala om för sökande hur dennes chans till jobb, det vill säga rätt till bistånd, bedöms. Exempelvis: Det kanske är möjligt för dig att få jobb här, men har du inte fått klart med något arbete inom den närmaste månaden (närmaste månaderna?) så är det inte troligt att du kommer att få ett jobb här och du kommer då inte att få mer bistånd till uppehälle här. Som jag ser det så blir det i de här situationerna inte likabehandling: En person med uppehållstillstånd i Sverige å som hela tiden gör så gott den kan är som regel berättigad till bistånd. En EES-medborgare som gör så gott den kan, men som efter sex månader inte fått någon anställning, har en uppenbar risk att mista sin uppehållsrätt å därmed antagligen få avslag å sin ansökan om försörjningsstöd på grund av att ”tiden går” (vilket ju inte är en avslagsanledning för de med uppehållstillstånd som gör så gott de kan). Barnperspektivet Viktigt att ta hänsyn till barnperspektivet vid bedömning av rätt till bistånd. Rätt att uppehålla sig, medför inte automatiskt rätt till bistånd Uppehållsrätt innebär inte alltid rätt till försörjningsstöd, däremot likabehandling, enligt ovan. De som saknar uppehållsrätt och uppehållstillstånd torde inte vara berättigad till bistånd till uppehälle. Däremot kan det vara ett akut nödläge och sökande behöver hjälp med hemresa. Se exempelvis Kammarrätten i Göteborg, 15 mars 2010, mål nr 4229-09, ”I övrigt gäller att utländska medborgare som befinner sig endast tillfålligt i Sverige, t. ex. turister och affärsresande, eller utlänningar som vistas här olovligen utan uppehållsrätt eller arbetstillstånd inte har rätt till bistånd annat än i akuta nödsituationer (jfr SOU 2005 :34 s. 155)”. EG-rätten och socialtjänsten – en vägledning. Boken finns på socialstyrelsens hemsida och innehåller bland annat en kort presentation av EG-rätten och ett antal exempel hur EG-rätten ska tolkas i olika situationer. Barnperspektiv EG-rätten och socialtjänsten – en vägledning

INFORMATION OM TYSTNADSPLIKT/SEKRETESS MÅSTE HA MED RESERVATIONER EES-MEDBORGARE SEKRETESS Inte sekretess när exempelvis polis frågar efter uppgifter när det gäller fråga om uppehållstillstånd eller utvisning Anmälningsskyldighet i vissa fall INFORMATION OM TYSTNADSPLIKT/SEKRETESS MÅSTE HA MED RESERVATIONER Vi ska på begäran från polisen eller Migrationsverket lämna ut uppgifter om det är fråga om avvisning. Däremot får vi i princip inte på eget initiativ lämna ut uppgifter utan den sökandes godkännande. UPPGIFTSSSKYLDIGHET I VISSA FALL Utlänningslagen kap 17 1 § Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt. ANMÄLNINGSSSKYLDIGHET I VISSA FALL, TROLIGTVIS INTE EES-MEDBORGARE I vissa fall har vi anmälningsplikt till polisen vad gäller utländska medborgare, se JO:s ämbetsberättelse 1993/94 sidan 308. Lite oklart hur detta ska tolkas vad gäller EES-medborgare som vi tror saknar uppehållsrätt. Utlänningsförordningen kap 7 1 § En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet skall lämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. En sådan underrättelse behövs dock inte beträffande den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.    Underrättelse enligt första stycket lämnas av 1. Skatteverket, … 2. arbetsförmedlingskontor … 3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen, 4. styrelsen för utbildningen, ….    Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.    Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Socialstyrelsen Handläggning och dokumentation inom Socialtjänsten sidan 284: Skyldigheten gäller inte den som sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som inte behöver ha uppehållstillstånd, t.ex. personer som berörs av EG-reglerna. Troligtvis inte EES-medborgare

TÄNKBARA RUTINER 1. Har personen uppehållsrätt? Leg!! EES-MEDBORGARE TÄNKBARA RUTINER 1. Har personen uppehållsrätt? Leg!! 2. Genomtänkt plan? 3. Hur stor chans få jobb/egenförsörjning? 4. Hur stor chans få jobb/egenförsörjning i hemlandet?

TÄNKBARA RUTINER 1. Har personen uppehållsrätt? Leg!! EES-MEDBORGARE TÄNKBARA RUTINER 1. Har personen uppehållsrätt? Leg!! 2. Genomtänkt plan? 3. Verklig möjlighet att få en anställning? TÄNKBARA RUTINER 1. Har personen uppehållsrätt? Kolla legitimation och med Migrationsverket. Tänk på sekretess (samtycke krävs). Arbetssökande registrerar sig inte på Migrationsverket. 2. Har den en genomtänkt plan hur den ska klara sin försörjning? ”Ska gå på SFI, lära sig svenska och sedan söka arbete.” Kammarrätterna i Stockholm (3 oktober 2008, mål nr 1329-09) och Göteborg (28 december 2009, mål nr 6086-09) ansåg att sökande, som nyss kommit till Sverige, inte hade tillräcklig planering för att vara berättigad till bistånd. Detta gällde nyanlända tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i Sverige. Kammarrätten i Sundsvall (21 september 2010, mål nr 464-10) tyckte att ett par som flyttat från Göteborg till Haparanda inte skulle ha något bistånd för ”att makarna NN genom att flytta från Göteborg till Haparanda försvårat sina möjligheter att erhålla arbete och därmed möjlighet att försörja sig själva”. Detta trots att ”Tidigare kommun har bekostat själva flyttningen och första hyran i Haparanda”. 3. Verklig möjlighet att få en anställning? Specialkunskaper? Kontakter? Språkkunskaper? Kolla med arbetsförmedlingen vilka jobb som finns. 4. Har personen större möjlighet att få jobb i sitt hemland? Länsrätten i Värmland tyckte inte att detta ingick i vår bedömning. Kammarrätten tyckte inte heller det: ”Paret är bosatt i Sverige. Kammarrätten anser att det saknas skäl att göra bedömningen så vidsträckt att EU-medborgares möjligheter att snabbare kunna försörja sig i hemlandet ska beaktas vid biståndsprövningen” (Kammarrätten i Göteborg, 9 november 2010, mål nr 1600-09). Högsta förvaltningsdomstolen beviljade inte prövningstillstånd, vilket kanske kan tolkas som så att domen inte har något prejudicerande värde? Det vill säga att vi ska ta hänsyn till om de har större chans att försörja sig i sitt hemland? 4. Hur stor chans få jobb/egenförsörjning i hemlandet?

Felaktig kammarrättsdom??? EES-MEDBORGARE Felaktig kammarrättsdom??? ”Denna prövning ska ske med bortseende från deras eventuella möjligheter att försörja sig i Spanien.” Inte ta hänsyn till likställighetsprincipen? Kammarrätten i Göteborg, 9 november 2010, mål nr 1600-9 Kammarrätten anser att det saknas skäl att göra bedömningen så vidsträckt att EU-medborgares möjligheter att snabbare kunna försörja sig i hemlandet ska beaktas vid biståndsprövningen. Länsrätten har således haft fog för sitt avgörande, varför överklagandet ska avslås. Inte ta hänsyn till sju månader efter anställningens upphörande?

Högsta förvaltningsdomstolen?? EES-MEDBORGARE Högsta förvaltningsdomstolen?? Beviljade inte pt (prövningstillstånd)! Å behöver inte förklara varför de inte gör det Ett regeringsbeslut enligt lagen om stöd till trossamfund har ansetts kunna bli föremål för rättsprövning. Beslutet har upphävts eftersom skälen för avgörandet inte redovisats. Enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223) ska ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Förvaltningslagen är inte direkt tillämplig i regeringsärenden men i praxis följs de principer som kommit till uttryck i förvaltningslagen i stor utsträckning också vid handläggningen av regeringens förvaltningsärenden. Av betydelse är också bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen om att de som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Att skälen för avslag redovisas i ett beslut är en förutsättning för att det ska gå att kontrollera att inte ovidkommande hänsyn tagits vid beslutsfattandet. Det klandrade beslutet brister i detta hänseende. Eftersom det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet ska regeringens beslut upphävas. HFD 2011 ref. 10 Så viktigt tycker Högsta förvaltningsdomstolen det är att beslutsskälen redovisas – när det gäller andra … Slutsats? Kammarrättsdomen saknar prejudicerande verkan??

KRAV PÅ PSYKOLOGUNDERSÖKNING? HFD-DOMAR KRAV PÅ PSYKOLOGUNDERSÖKNING? Om sökanden anser sig vara job-ready och inte i behov av någon utredning Nej Socialen tyckte ”Hon har haft svårt att lära sig svenska språket under SFI-studier i mer än fyra år och svårt att förstå arbetsuppgifterna på praktikplatser. En arbetspsykolog gjorde den 12 november 2008 bedömningen att AA hade en blockering och borde träffa en psykolog. Mot bakgrund av detta ansåg socialnämnden att det fanns fog för att utreda om AA behövde mer stöd för att hitta ett arbete. För att få detta utrett behövdes att en remiss skickades till habiliteringen och därför hänvisades AA till vårdcentralen i Lessebo. För att det ska vara möjligt för socialnämnden att hjälpa människor att bli självförsörjande måste individens behov av stöd och hjälp utredas. I begreppet utredning ingår att kartlägga och klargöra en individs behov. Relevanta krav måste ställa på en biståndsmottagande för att finna en väg till arbete. Eftersom AA inte ville delta i utredningen bedömdes hon inte ha gjort vad hon kunnat för att bli självförsörjande.” Högsta förvaltningsdomstolen skriver i domskälen ” När det gäller utredning av eventuella svårigheter att bli självförsörjande som hänför sig till mer personliga förhållanden ska följande beaktas. SoL bygger på principer om frivillighet och samråd med den enskilde inför beslut om olika insatser enligt lagen. Socialtjänstens insatser ska präglas av respekt för människors självbestämmande och integritet. Det hindrar inte att en biståndssökande som hävdar att han eller hon på grund av fysiska, psykiska eller andra personliga problem har svårt att bli självförsörjande kan avkrävas läkarintyg eller annan utredning om sina svårigheter. En annan sak är att kräva att en biståndssökande ska genomgå en läkar- eller psykologundersökning trots att han eller hon inte anser sig ha några sådana problem och motsätter sig en undersökning.” HFD, 28 juni 2011, mål nr 3546, 3548 -10 Om sökanden anser sig ha svårigheter som påverkar hans/hennes möjligheter att få jobb Ja

STUDERANDES JUNIANSÖKNINGAR HFD-DOMAR STUDERANDES JUNIANSÖKNINGAR Kan vi ställa samma krav på studerande som andra att i första hand använda sina pengar till att själva tillgodose sitt behov av skälig levnadsnivå? Nej, studiemedel är avsedda att täcka terminen, inte tid därefter. Socialen ”Studiemedlen avser hela vårterminen och innefattar rimligen också hyra som förfaller till betalning under den period som studiemedelsbeslutet avser. Omvänt gäller att bistånd för augusti månads hyra betalas ut i sin helhet även om den studerande påbörjar studier före månadsslutet.” Högsta förvaltningsdomstolens domskäl ”Av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) följer att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Enligt 3 kap. 5 § första stycket studiestödslagen (1999:1395) får studiemedel lämnas för varje vecka då den studerande bedriver studier. AA uppbar studiemedel fram till terminens slut. Studiemedel är avpassade till terminen och avsedda att täcka levnadskostnader som hänför sig till denna. Det saknas därför grund för att i ett biståndsärende kräva att den studerande med studiemedel ska täcka kostnader som hänför sig till tid efter terminens slut.” HFD 27 juni 2011, mål nr 5550-10 KR i Stockholm 14 september 2011, mål nr 772-11, junihyran ska bara delvis täckas av studiemedel, matpengar i avvaktan lön. KR i Jönköping 13 augusti 2010, mål nr 1999-10, junihyran ska bara delvis täckas av studiemedel, matpengar ferier = akut nödläge. Är ferier alltid ”akut nödläge”??

HFD-DOMAR IDEELLT SKADESTÅND Ska utbetalt ideellt skadestånd räknas med som inkomst? Ja, enligt HFD HFD utesluter att det är nödvändigt för en skälig levnadsnivå, dvs ej SoL 4 kap 1 § ”Ömmande skäl ingen anledning till bistånd”? ”Skulle i grunden göra om socialbidragets konstruktion”?

Ömmande skäl ingen anledning till att bevilja bistånd?? HFD-DOMAR Ömmande skäl ingen anledning till att bevilja bistånd?? Vad är ”ömmande skäl”? Regeringsrättsdom I propositionen till ny socialtjänstlag m.m. (prop. 2000/01 :80) diskuterades frågan om en person som har fått ett ideellt skadestånd ska behöva använda detta till sin försörjning. Regeringen anförde bl.a. följande (s. 94 f.). Frågeställningen måste ses mot bakgrund av socialbidragets funktion som det yttersta skyddsnätet för människors försörjning. De flesta människor försöker med egen kraft lösa sina ekonomiska problem och först när inga andra möjligheter står till buds till försörjning kan socialbidrag komma i fråga. För att principen för socialbidrag ska kunna upprätthållas gentemot dem som gör sitt yttersta för att klara sin försörjning kan det inte vara rimligt att tillgångar inte avräknas i sedvanlig utsträckning vid prövningen. Utan att i grunden göra om socialbidragets konstruktion är det därför inte möjligt att generellt skydda vissa tillgångar mot att beaktas vid prövning av rätt till ekonomiskt bistånd. I sammanhanget kan även nämnas att kommunerna enligt kommunallagen (1991 :900) har att behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat (likställighetsprincipen). Ömmande skäl utgör i sig inte något sakligt skäl för särbehandling. - Det måste dock samtidigt betonas att en individuell bedömning alltid måste göras i varje enskilt fall. Ibland kan det därför vara rimligt att det individuella synsättet vidgas eftersom förutsättningarna avviker från det som normalt förekommer vid socialbidragshantering. Ett sådant exempel kan vara en enskild som har fått ett ideellt skadestånd på grund av att han eller hon har varit utsatt för ett brott av något slag och t.ex. kan ha behov av långvariga och kostsamma behandlingar. Detta bör då rimligtvis beaktas vid biståndsbedömningen. ”Det kan i och för sig anföras argument för att ett skadestånd för ideell skada eller en försäkringsersättning av det slag som MK erhållit inte ska behöva användas för den grundläggande försörjningen. Mot bakgrund av lagtextens utformning finner Regeringsrätten det dock inte möjligt att bortse från en sådan tillgång vid prövning av rätten till försörjningsstöd. Endast medel för att täcka klart förutsebara kostnader till följd av skadan synes kunna undantas vid denna bedömning. Detta hindrar inte att en kommun, med stöd av 4 kap. 2 § socialtjänstlagen, kan ge bistånd även då rätt till bistånd inte föreligger enligt 4 kap. 1 § samma lag när det finns skäl för det.” ÖMMANDE SKÄL? Fängelselagen 10 kap Särskild permission 2 § En intagen får, om det finns särskilt ömmande skäl, beviljas tillstånd att vistas utanför anstalt för viss kort tid (särskild permission) om Regeringens uttalande i lagrådsremissen, sidan 95: om det finns särskilt ömmande skäl. En sådan vistelse utanför anstalt kan, förutom att motverka skadeverkningarna av ett långt frihetsberövande, avse en intagens behov av att vistas utanför anstalt för att t.ex. besöka en närstående som är svårt sjuk eller närvara vid en närståendes begravning. Utlänningslagen 5 kap 6 § Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Min kommentar: Ska vi i vår helhetsbedömning inte ta hänsyn till hälsotillståndet och/eller om närstående är svårt sjuk eller ska begravas? I Fängelselagen: besöka en närstående som är svårt sjuk eller närvara vid en närståendes begravning (lagrådsremissen) I Utlänningslagen: hälsotillståndet

Viktigt att alla tillgångar/inkomster räknas med?? HFD-DOMAR Viktigt att alla tillgångar/inkomster räknas med?? Extra tillägget till studiehjälp? Ungdoms inkomst? SFI-bonus? Extra tillägget i Studiestödslagen (1999:1395) enligt departementschef Lena Hjelm-Wallén Jag vill understryka att det extra tillägget självfallet inte bör beaktas då familjers behov av bistånd från socialtjänsten bedöms, om sådant bistånd minskas på grund av tillägget är det studiesociala syftet förfelat (proposition 1983/84:127 om förbättrad studiehjälp och vissa sjukförsäkringsfrågor; sidorna 16 å 17). RÅ 1990 Ref 7 - Extra tillägg till studiebidrag skall ej räknas som inkomst vid bedömning av behov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. RÅ 1996 ref. 12 - Extra tillägg till studiebidrag, utbetalat till en studerande som sammanbott med en annan studerande, har inte räknats som inkomst vid bedömning av behov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Ungdoms inkomst SoL 4 kap 1a § 1 a § Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1§ 1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete, 2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning.    Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid tillämpning av 1 § till den del de överstiger ett halvt prisbasbelopp per kalenderår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. SFI-bonus enligt Lag (2010:538) om prestationsbaserad stimulansersättning inom svenskundervisning för invandrare 5 § Utbetald sfi-bonus ska inte beaktas vid tillämpning av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Ersättning enligt Lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall 3 a § För den som har fått ersättning enligt denna lag skall tillgångar uppgående till ett belopp om etthundrasjuttiofemtusen (175 000) kr anses som förmögenhet och inte beaktas vid tillämpning av 1. bestämmelserna om bostadsbidrag i 97 kap, 6-10 §§ socialförsäkringsbalken, 2. bestämmelserna om bostadstillägg i 102 kap. 10-13 §§ samma balk, 3. 4 kap. 1 § och 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), 4. 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), samt 5. 19 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lag (2001:764). Steriliseringsersättningen? CSN-utbetalning i maj?

Försäkringsersättningar för ekonomiska förluster HFD-DOMAR Försäkringsersättningar för ekonomiska förluster Räknas med om det ställts krav på avyttring av den egendom försäkringen täcker Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd, SOSFS 2009:23 sidan 19 HUSHÅLLETS INKOMSTER ENLIGT 4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN Faktiska inkomster Socialnämnden bör vid bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd räkna med hushållets samtliga faktiska inkomster. Inkomster som den enskilde inte kan förfoga över bör inte tas med. Sådana inkomster är t.ex – överskjutande skatt som tagits i anspråk av kronofogdemyndigheten, – pension som skulle ha betalats ut om förtida uttag inte hade gjorts, eller – barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarens kontroll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag. Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räkna med. Sådana inkomster är t.ex. – ersättning för merkostnader till följd av funktionshinder, – ersättning för omkostnader i samband med ett åtagande, t.ex. familjehemsersättningens omkostnadsdel, – försäkringsersättningar som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust, – skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust, – stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, t.ex. en resa, eller – extra tillägg till studiestöd. Socialnämnden bör dock i regel räkna med försäkringsersättningar och skadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom som kunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Omständigheterna i det enskilda fallet bör bli avgörande på samma sätt som om den enskilde hade haft kvar egendomen. Kammarrätten Sundsvall 9 augusti 2011, mål nr 12-11. ”Det har från nämndens sida inte ens påståtts att den aktuella fiskeutrustningen tidigare borde ha avyttrats för att tillgodose NN:s behov. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt framkommit finner kammarrätten att förhållandena i målet får anses sådana att ifrågavarande försäkringsersättning inte ska räknas in vid normberäkningen för september 2010”. Förvaltningsrätten i Karlstad 21 september 2011 ansåg att försäkringspengar avseende förlorat bohag i samband med en brand inte skulle räknas med som inkomst/tillgång. Det spelade ingen roll att sökande saknade eget boende. Vi hade använt CSN:s hemutrustningsnivå som mått för vad vi ansåg var nödvändigt för att ha en skälig levnadsnivå, tjugo tusen kronor, och att resten kunnat användas till försörjning. Detta var alltså enligt förvaltningsrätten inte korrekt. En tidigare liknande dom hade överklagats av oss, men kammarrätten hade då inte beviljat prövningstillstånd (beslut 12 maj 2011 i mål nr 2718-11).

Möjligt ta ut föräldrapenning HFD-DOMAR Möjligt ta ut föräldrapenning Inte nödvändigt att ta ut föräldrapenning för att köpa babyutrustning, kan få ek bistånd istället ”Av Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2003:5 ändrade genom SOSFS 2009:23, sidan 17) framgår att den enskildes behov normalt sett helt eller delvis kan tillgodoses av föräldrapenning. Däremot bör den enskilde inte vara tvungen att utnyttja ersättningsdagar med föräldrapenning före barnets födelse.” KR Göteborg 17 augusti 2011, mål nr 4269-11 – som hänvisar till förvaltningsrättens domskäl som citeras här.

TA UT PENSIONSSPARPENGAR? HFD-DOMAR TA UT PENSIONSSPARPENGAR? Högst 30 procent av prisbasbeloppet Upp till ett prisbasbelopp om det inte finns ett oåterkalleligt förmånstagarförodnande och ingen inbetalning de senaste tio åren Om pensionsspararen är på obestånd och genom en utbetalning kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl (s.k. dispens).

Ta ut pensionssparpengar? HFD-DOMAR Ta ut pensionssparpengar? Två ärenden prövat i Regeringsrätten En person fick ta ut, ansågs stötande att inte medge att hans pensionskonto fick avslutas i förtid Regeringsrätten tog upp två ärenden där sökande/pensionssparare överklagat bankens beslut att inte betala ut pengar från pensionssparkonto. Skälen för Regeringsrättens avgörande Ärende 1. ”Enligt 58 kap. 32 § första stycket IL får ett pensionssparkonto avslutas genom en utbetalning i förtid om behållningen uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Om behållningen är högre, dock högst ett prisbasbelopp, får utbetalning i förtid ske under förutsättning att kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande och inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren. I andra fall får, enligt paragrafens andra stycke, Skatteverket medge att kontot avslutas genom utbetalning i förtid, om pensionsspararen är på obestånd och genom en utbetalning kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl (s.k. dispens). Med obestånd avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig, jfr 1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen (1987:672).” ” I målet är klarlagt att A.M. har utvecklat tvångstankar kring möjligheterna att behålla sitt hus. Det är också utrett att han betraktar en utbetalning från pensionssparkontot som ett avgörande led i hans strävanden att få behålla huset och att det skulle kunna försämra hans psykiska tillstånd om han nekas dispens. Mot bakgrund av omständigheterna framstår det enligt Regeringsrättens mening som stötande att inte medge att hans pensionssparkonto får avslutas i förtid. Regeringsrätten anser således att det föreligger synnerliga skäl för dispens. Överklagandet ska därför bifallas.” Ärende 2: ”M.O:s skulder uppgår till betydande belopp och det står klart att hon inte har kunnat betala sina skulder i rätt tid och att denna oförmåga inte är enbart tillfällig. Hon får därför anses vara på obestånd. En utbetalning av medlen i pensionsförsäkringen skulle ge M.O. möjlighet att betala en del av sina egna skulder. Utredningen ger emellertid inte stöd för antagandet att en utbetalning skulle kunna leda till annat än en tillfällig och partiell förbättring av hennes situation. I målet saknas uppgifter om försök att få till stånd en skuldsanering eller annan uppgörelse med M.O:s borgenärer. Det kan därför inte antas att en utbetalning av pensionsmedlen skulle innebära en varaktig lösning på M.O:s ekonomiska problem. M.O. har uppgett att hon uppfattar sin situation som pressande och att hon mår mycket dåligt. Det har dock inte genom läkarintyg eller på annat sätt framkommit att hennes besvär skulle vara så allvarliga att inlåsningen av pensionskapitalet framstår som direkt stötande. Med hänsyn härtill kan inte heller synnerliga skäl för återköp anses föreligga. Överklagandet ska därför avslås.” Inkomsstskattelagen 58 kapitlet Avslutning av konto i förtid 32 § Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid vid den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning i förtid får också ske om 1. behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp, 2. kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, och 3. inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren.    I andra fall får Skatteverket medge att kontot avslutas genom en utbetalning i förtid, om pensionsspararen är på obestånd och genom en utbetalning kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.    Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av pensionsspararens tillgodohavande. Lag (2006:554). Återköp 18 § En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Återköp får också ske om 1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp, 2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, och 3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.    I andra fall får återköp medges av Skatteverket, om försäkringstagaren är på obestånd och genom ett återköp kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl. Detta gäller dock endast om återköp får ske enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer.    Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken eller 15 kap. 8 § försäkringsavtalslagen (2005:104) av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar inte heller en överföring av hela pensionsförsäkringens värde direkt till en annan pensionsförsäkring än som avses i 5 § om försäkringstagaren tecknar den i samband med överföringen hos samma eller annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen ska i så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 och inte heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring. Lag (2010:1277). RÅ 2010 ref 89, mål nr 7876-09, 27 september 2010 www.skatteverket.seStartsida > Privat > Skatter > Värdepapper & försäkringar > Försäkringar > Pensionssparkonto - förtida utbetalning Dispens för förtida utbetalning av behållning på pensionssparkonto Du ansöker om dispens hos Skattekontoret Nyköping, 611 89 Nyköping. Där kan du ladda ner blanketten SKV 2250,  "Ansökan, Dispens för utbetalning av pensionssparande". I din ansökan ska du redogöra för skälen till varför du vill avsluta pensionssparkontot genom en förtida utbetalning av behållningen på kontot. Till din ansökan bifogar du intyg från banken (sparinstitutet) om: - pensionssparkontots beteckning/kontonummer - datum då sparandet påbörjades - totala värdet av pensionssparavtalet - att det inte finns hinder att avsluta kontot i förtid - datum för senaste insättning på kontot. Du ska dessutom i din ansökan redovisa  din/din familjs ekonomi, inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. En annan person fick inte ta ut, obestånd styrkt men inte visat att det var en varaktig lösning.

GÖRA SÅ GOTT MAN KAN Seriös jobbansökan eller inte? HFD-DOMAR GÖRA SÅ GOTT MAN KAN Seriös jobbansökan eller inte? A-kassan ansåg att kvinnan skulle nekas hel a-kassa på grund av hon genom sitt uppträdande, uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. De tyckte att hennes mejl-ansökan inte var seriös.

HFD-DOMAR Hej! Med anledning av platsanvisning från arbetsförmedlingen söker jag semestervikariat som legitimerad biomedicinsk analytiker vid Örebro lasarett. Jag hoppas dock i första hand på ett semestervikariat i Karlstad, då det underlättar mycket för min familj. Min make tjänstgör vid tingsrätten i Karlstad, dit vi flyttade år 2005. Vi har fyra barn i åldrarna 17, 13, 11 och 2 år.

HFD-DOMAR Länsrätten: inte förfarit på ett sådant sätt att det skall beivras med nedsättning Kammarrätten: uppenbara ointresse för tjänsten får också anses ha manifesterats genom att hon inte redan från början hade bifogat behörighetshandlingar. - Att hon har använt sig av objektivt korrekta uppgifter för att förmedla sitt uppenbara ointresse av den sökta tjänsten ska inte påverka bedömningen. RÅ 2010 ref 65. ”I förarbetena till 1973 års lag om arbetslöshetsförsäkring framhölls att bestämmelsen tar sikte på klart klandervärda beteenden från den arbetssökandes sida (prop. 1973:56 s. 184). Räckvidden av regeln berördes inte när ALF kom till och inte heller när sanktionen avstängning från ersättning ersattes av nedsättning av dagpenning (prop. 1999/2000:139, 2000/01:AU5). Frågan i målet är om N.N. i sin e-postkontakt med arbetsgivaren uppträtt på ett sådant sätt att hon uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. I sitt e-postmeddelande har N.N. förklarat att hon i första hand vill ha ett likartat semestervikariat på hemorten. I anslutning till detta har hon beskrivit sin familjesituation. Att hon på detta sätt redovisat korrekta förhållanden kan inte anses klandervärt. Inte heller bör det läggas henne till last att hon uppgett att hon fått en platsanvisning från Arbetsförmedlingen. Att hon först i efterhand sänt in handlingar för att styrka sin behörighet för tjänsten bör i det här sammanhanget inte tillmätas någon särskild betydelse. Regeringsrätten finner inte att N.N. uppträtt på ett sådant sätt att det funnits anledning att aktualisera en nedsättning av hennes dagpenning. Överklagandet ska därför bifallas.” Regeringsrätten: inte uppträtt på ett sådant sätt att det funnits anledning att aktualisera en nedsättning av hennes dagpenning

SÄGA UPP EN TILLSVIDAREANSTÄLLNING FÖR ATT HOPPA PÅ EN PROVANSTÄLLNING HFD-DOMAR SÄGA UPP EN TILLSVIDAREANSTÄLLNING FÖR ATT HOPPA PÅ EN PROVANSTÄLLNING En arbetstagare som har lämnat en tillsvidareanställning för en provanställning har inte ansetts ha lämnat sin anställning utan giltig anledning och grund för avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning har därmed inte funnits. RÅ 2009 ref. 32 En provanställning är avsedd att användas av arbetsgivaren för att pröva en arbetstagares lämplighet för arbetet. Det framgår av konstruktionen av reglerna om provanställning att det vanliga ska vara att provanställningen övergår i en tillsvidareanställning. Att en tillsvidareanställning inleds med en provanställning är också normalt. P.S. hade, när han lämnade sin tidigare anställning, inget skäl att tro annat än att den nya anställningen skulle komma att inledas och senare övergå i en tillsvidareanställning. Den omständigheten att den nya anställningen var en provanställning innebär därför inte att han kan anses ha saknat giltig anledning att lämna sin tidigare anställning. Det var fel att stänga av från a-kassan. Kammarrätten i samma ärende: Förhållandena på arbetsmarknaden är emellertid numera sådana att provanställning i praktiken torde vara den vanligaste anställningsformen vid tillträdande av ett nytt arbete. Enligt kammarrättens mening bör under dessa förutsättningar ett provanställningsavbrott på det sätt som skett, och som, såvitt framgår av utredningen, inte har sin grund i något klandervärt från den anställdes sida, inte läggas den arbetslöse till last i ersättningshänseende. - På grund av det ovan anförda, och med beaktande av att P.S:s syfte med arbetsbytet inte synes ha varit annat än att erhålla ett varaktigt arbete hos Kontorab, finner kammarrätten att förutsättningar för att stänga av honom med tillämpning av 43 § ALF inte föreligger. Min kommentar: Lagstiftaren har uttalat att reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen, i möjligaste mån, ska motverka inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Detta kan kanske till viss mån jämföras med rörlighetsdirektivets artikel 24 att EU-medborgare ska likabehandlas med landets medborgare för att underlätta den fria rörligheten. De som gör så gott de kan och trots det inte kan klara sig har rätt till ekonomsikt bistånd i stort sett på samma villkor som svenska medborgare. Inte skäl för att stänga av någon från a-kassa, även om provanställningen inte kommit till stånd.

Ska ges rimlig övergångstid för att skaffa lämpligare bostad HFD-DOMAR BOENDE KOLONISTUGA I och med att det är olagligt ingen långsiktig lösning, vilket dock inte är underlag för avslag den överklagade månaden. Ska ges rimlig övergångstid för att skaffa lämpligare bostad Socialen: Frågan är om vuxennämnden är skyldig att utge bistånd till ett oacceptabelt boende som innebär en olämplig social miljö för barnen och som strider mot arrendeavtalet får att kunna tillmötesgå NN:s önskan om att bo kvar i kolonistugan. Regeringsrätten: Regeringsrätten finner att den omständigheten att NN valt ett boende med betydligt enklare standard än ett normalt boende inte utgör något skäl att vägra henne bistånd till kostnader som i och för sig är skäliga (jmfr RÅ 1988 ref. 137). Inte heller finns grund för att av sådana skäl uppställa bostadsbyte som villkor för försörjningsstöd. Boende i kolonistuga är dock inte lagligt och man får förutsätta att flytt förr eller senare blir nödvändig. Även om boende i kolonistuga således inte kan ses som någon långsiktig lösning på ett bostadsproblem saknas dock stöd för att låta detta inverka på bedömningen av rätten till försörjningsstöd för boendekostnader under den aktuella tiden om förutsättningarna för rätt till bistånd i· övrigt är uppfyllda. NN hade dessutom i alla fall haft rätt till en rimlig övergångstid för att anskaffa annan lämpligare bostad för sig och sina barn. Nämnden hade alltså inte rätt att helt vägra henne försörjningsstöd till boendekostnaden på den grunden att boendet i kolonistugan ansågs otillåtet. En sådan hantering av biståndsfrågan innebär att den enskilde försätts i en akut tvångssituation, vilket ter sig oförenligt med de grundläggande principerna i SoL (jmfr RÅ 2004 ref. 130 där Nacka erbjöd bostad i Sorsele).

HFD-DOMAR FLYTT UTAN SAMRÅD Brist på samråd med socialen innan beslut som innebär kostnadsökning, är ingen självständigt avgörande skäl för avslag. Om omständigheterna som är nödvändiga för utredning kan visas i efterhand ska dessa ligga till grund för beslutet. Avslagsmotivering: I enlighet med den information om försörjningsstöd och bostadsbyte som makarna fått vid sitt första besök på myndigheten samt Socialstyrelsens allmänna råd och prop. 1996/97:124 skulle makarna ha rådgjort med nämnden och hämtat in nämndens godkännande av den högre kostnaden innan de genomförde bostadsbytet. Socialstyrelsens kommentar: Förarbetenas uttalanden (prop. 1996/97:124 s. 83) om att det är rimligt att byte till ett dyrare boende alltid sker i samförstånd med socialtjänsten ändrar inte det förhållandet att varje beslut om bistånd ska föregås av en individuell bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Samrådets främsta funktion torde vara att, genom nämndens medverkan, undvika en situation där den enskilde byter till ett boende för vilket bistånd enligt nämndens uppfattning inte kommer att kunna ges. Samrådet möjliggör vidare för kommunen att bistå den enskilde med hjälp att finna ett boendealternativ med en standard som både tillgodoser den enskildes behov och är sådan att den vid en individuell bedömning framstår som skälig. Socialstyrelsen anser således att den omständigheten att ett byte, under pågående bidragstid, till ett dyrare boende inte föregåtts av samråd med nämnden inte i sig utesluter rätt till ekonomiskt bistånd för de höjda boendekostnaderna. För äldre trångbott par som antagligen även fortsättningsvis kommer ha behov av ekonomiskt bistånd kan det vara skäligt med bostadsbyte. Utgångspunkten för en schablon eller riktlinje är att den ska vara ett hjälpmedel och inte en absolut regel. Det innebär bl.a. att en ansökan aldrig kan avslås enbart med hänsyn till utformningen av kommunens egna riktlinjer. En riktlinje för högsta godtagbara boendekostnad kan följaktligen aldrig ersätta den individuella behovsprövning som socialtjänstlagen förutsätter. Regeringsrätten. En sökande kan därför aldrig nekas försörjningsstöd för merkostnaden för hyra med hänvisning till att han eller hon inte har samrått med nämnden innan bostadsbytet. Klagande var vid tidpunkten för beslutet om försörjningsstöd 61 respektive 73 år gamla och får enligt Regeringsrättens mening anses ha varit trångbodda i lägenheten om ett rum och kök (jmfr Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 2003:5). Med hänsyn härtill var makarnas byte från en enrums- till en tvårumslägenhet nödvändigt för att de skulle vara till försäkrade en skälig levnadsnivå. Kommunen bör vid prövning av vad som är skälig boendekostnad kunna hämta ledning från sina egna riktlinjer om ekonomiskt bistånd, även om dessa givetvis inte kan ersätta den individuella behovsprövning som socialtjänstlagen förutsätter (jmf RÅ 1996 ref. 99). Enligt kommunens riktlinjer för ekonomiskt bistånd år 2003 var den normala boendekostnaden och riktvärdet för boendekostnadens tak 2400-3300 kr per månad för ett hushåll om 1-2 vuxna i en lägenhet om 1-2 rum och kök. Kommunen har anfört att dessa riktlinjer beräknats utifrån en genomsnittlig kostnad per kvadratmeter för bostäder hos det kommunala bostadsföretaget AB Telgebostäder, som har ca 50 procent av hyreslägenheterna i Södertälje. Kommunens riktvärden får enligt Regeringsrätten anses utgöra ett rimligt mått på vad en låginkomsttagare på orten normalt hade möjlighet att kosta på sig under den aktuella tidsperioden. Paret hade alltså inte skäligt boende i tidigare boende, så en flytt var nödvändig. Men den nya bostaden var för dyr, så bistånd beviljades upp till kommunens schablon för maxhyra, som bedömdes vara rimliga.