Injustering värmesystem

PROBLEM MED GASER I VÄRMESYSTEM

Högt vattenflöde genom radiatorer. Högflödesmetoden är den vanliga injusteringsmetoden för radiatorsystem, som innebär att temperaturfallet är lågt, ofta 55°C i tilloppet och 45°C i returen. Ett lägre temperaturfall betyder att en låg framledningstemperatur kan användas. Vid högflödesprincipen är inte storleken av strypningen lika viktig för den levererade effekten och inte heller för termostatens reglerförmåga. Strypningens funktion skall här begränsa det minsta tryckfallet över radiatorerna så att rätt flöde kan åstadkommas i hela kretsen. Genom att ansätta ett högt tryck i radiatorgruppen blir injusteringarnas Kv-värden mindre för ett bestämt flöde. En hårdare fast strypning innebär mindre procentuell tryckskillnad i systemet när ventiler öppnar och stänger, och ökar därmed termostatens reglerförmåga.

Lågt vattenflöde genom radiatorer. Lågflödesmetoden, eller Kirunametoden utvecklades i början av 1960-talet av Östen Sandberg .Metoden innebär att flödet till radiatorerna stryps för att anpassas för ett temperaturfall på 50°C vid dimensionerande förhållanden. Vid injustering enligt lågflödesprincipen blir strypningen av större betydelse eftersom radiatoreffekten är mycket flödesberoende inom hela reglerintervallet. Genom att tillåta något högre flöde i ett system med en framledningstemperatur som motsvarar den vid en lågflödesinjustering ökar reglerförmågan hos termostatventilen. Förlusten blir att maxeffekten hos radiatorn ökar och mer energi går förlorad om termostaten inte justeras vid t ex vädring av rummet eller om termostatkroppen skulle avlägsnas. Förutsättningen för lågflödesinjusteringen är att radiatorn är ”överdimensionerad”. Med över dimensioneringen menas, att samma radiator används och lika stor effekt tas ut frånradiatorn som om den var dimensionerad för 55°C framledningstemperatur i stället för 80°C. Detta innebär att man skulle kunna ta ut mer effekt från radiatorn än vad den är märkt för.

Radiator termostatventilen För att reglera temperaturen i ett värmesystem på rumsnivå används termostatventiler. Regleringen sker genom att sänka eller höja flödet genom radiatorn. Termostatventilen monteras direkt på radiatorn och består av ventil, ställdon, regulator och givare i en integrerad komponent. Termostatens mekaniska konstruktion ger en proportionell reglering, en viss temperaturändring ger en proportionell rörelse av ventilkäglan. Med väl fungerande termostatventiler kan dessa medverka till att hålla en jämn och önskad temperatur i rummet samtidigt som termostatventilen har betydelse för att spara energi, genom att värmetillskott kan tillvaratagas. Energivinsten antas vara extra betydelsefull vid lågflödesprincipen då små ändringar i flödet ger stora förändringar i effekten.

Termostatventilens kapacitetsvärde, Kv-värdet anger storleken på flödet i m3/h som passerar genom en ventil vid differenstrycket 1 bar. Kv-värdet är alltså inte dimensionslöst men är ett relativt mått. Kvs-värdet är motsvarande flöde vid en fullt öppen ventil. Vid injustering av termostatventiler i ett värmesystem är det detta värde som ställs in för varje radiator.

Vattenflöde genom en radiator