Arkivväskan Vasa Bomull Arkivväskan är tänkt för historieundervisningen i årskurs 7. Temat är industrialiseringen på 1800-talet, med kopplingar till aktivt medborgarskap och entreprenörskap av idag. Vasa Bomulls historia och verksamhet nystas upp genom en fiktiv arbetsintervju.

Bli en bomullsängel! Våren 1895 ska Anna Söderman söka jobb vid Vasa Bomull Ab. Hon är 19 år och född i en stor familj på landsbygden. Många från hemorten har flyttat till stan och fått jobb på olika fabriker där. Anna har hört att bomullsfabriken ger bra arbete. Före arbetsintervjun med spinneriets förman förbereder Anna sig för att berätta om sin bakgrund och sina färdigheter. Arkivmaterial att titta på tillsammans.

Titta på bilderna 1 och 2 Vad berättar bild 1 om hur man bodde och levde på landsbygden i slutet av • 1800-talet och början av 1900-talet? Hur såg framtiden ut för flickorna i familjen? Vad hade sonen för framtid? Varför flyttade många unga kvinnor till stan? Jämför bild 1 och 2. Diskutera skillnader mellan fabriksmiljön och landsbygdsmiljön. Diskutera flytten från landsbygden till staden. På vilket sätt skilde sig t.ex. boen• det i staden från boendet på landet? Hur skilde sig arbetstiderna vid en fabrik från arbetet på landsbygden? Vilka kunskaper kunde Anna eventuellt ha nytta av på bomullsfabriken?

Titta på bild 3 Vad berättar bilden om arbetarna på fabriken – kvinnor, män, barn?

Jämför bild 4 och 5 Vad berättar klädseln om personerna? Vilka detaljer lägger man märke till? Diskutera sociala skillnader mellan arbetare, förmän och direktör.

Bild 6 Ångkraften – en av förutsättningarna för industrialiseringen!

Bilderna 7-11 Se hur råbomullen omvandlas till tyg och sytråd. Bilderna härstammar från olika årtionden, de nyaste från 1960-talet, men skildrar viktiga moment i tillverkningsprocessen.

Om tid finns Spela parvis en fiktiv arbetsintervju. Den ena eleven är förmannen som presenterar fabriken och den andra är Anna, som berättar om sin bakgrund och sina färdigheter och varför hon söker arbete.

Diskussion Diskutera i grupp t.ex. följande ämnen: Arbetsförhållandena i bomullsfabriken under medlet av 1800-talet till 1950-talet, jämfört med dagens arbetsförhållanden Kvinnans ställning i privatlivet och arbetslivet förr och nu Barnets roll och synen på barndomen förr och nu Lågprisproduktionen i dagens utvecklingsländer: fördelar och nackdelar ur lokal befolkningens synvinkel. Vilka globala följder har lågprisproduktionen? Österbottens museums basutställning berättar om Vasa under 400 år. I utställningen lyfts särskilt kvinnornas och barnens historia fram. Utställningen presenterar också urbaniseringen och industrialiseringen och deras inverkan på samhällets utveckling. I Vasa 400 år får vi lära känna en av bomullsänglarna, Anna Söderman, genom hennes livshistoria en interiör från hennes hem i Roparnäs. Välkomna att bekanta er med Österbottens museum och utställningen Vasa 400 år! Kontaktuppgifter: Museets informationsdisk (06) 325 3800, museipedagog Kukka-Maaria Kallio 040 – 483 0410.

Tilläggsuppgift I Österbottens traditionsarkivs samlingar finns utskrifter av intervjuer som gjordes med stadsbor 1959-60 i Vasa. Intervjuerna handlar om sociala förhållanden och berättar bland annat om hur fabriksanställdas vardag såg ut i början av 1900-talet. Läs citaten ur två intervjuer. Skriv en uppsats om en fabriksanställds liv i början av 1900-talet. Hur bodde man? Hurdana möbler och saker hade man i hemmet? Hurdana kläder hade man? Vad åt man och varifrån fick man sin mat? Rita bilder av hur det kunde se ut i ett arbetarhem. Kontakta arkivet och be att få läsa mera av vad de intervjuade berättar. Fråga efter samling ÖTA 4 Social undersökning i Vasa 1860-1960. Kontaktuppgifter: Tel. (06) 319 5611, e-post traditionsarkivet@sls.fi.

1. Citat från intervju om hur en ung flicka som jobbade vid fabriken kunde bo på 1920-talet. Kvinnan som berättar var född i Vammala 1884 och kom till Vasa när hon var ung. Hon hade först sökt jobb på fabrik i Forssa men inte fått något. Hon bodde i en arbetarbostad vid fabriken. Intervjun är gjord 1959 (ÖTA 4C 45:1). 1. Lainaus haastattelusta, jossa tehtaassa työskennellyt nainen kertoo asuinoloistaan 1920-luvulla. Hän oli syntynyt Vammalassa vuonna 1884 ja muutti Vaasaan nuorena tyttönä työn perässä. Hän oli aikaisemmin yrittänyt saada töitä Forssan tehtaalta, mutta töitä ei ollut tarjolla. Hän asui tehtaan työläisasunnossa. Haastattelu on tehty vuonna 1959. (ÖTA 4C:45:1). Översättning: Elli hade släktingar i Vasa och de hjälpte henne att få jobb på bomullsfabriken. Lönen var en mark om dagen. Fabriken var då igång bara fem dagar i veckan. Elli bodde med en annan flicka. De betalade 7 mk/mån. som hyra. Efter att de hade betalat det allra nödvänd121212igaste blev det inte många mark över av den tidens lön. Flickornas bostad var väldigt enkel. De sov båda i samma smala säng. Som madrass hade de en hösäck och som täcke en filt som de hade köpt på avbetalning av tatarer. Filten kostade fyra mark. De betalade en mark i veckan tills de hade betalat hela filten. De hade inte något sängtäcke. Eftersom de hade få stolar bäddade de aldrig bort sin säng utan satt på den på dagarna. Om någon av dem hade ett vackert spetslakan hade de sängen ”uppbäddad” med lakanet så att spetsen hängde över kanten. Gardiner fanns i fönstren och på golvet fanns mattor gjorda av säckar. Säckmattorna var kantade med rött tyg. Vanligt var att de var fästa med nubbar i golvet. En packlåda av trä fungerade som skåp. Framför skåpet hängde en gardin så att sakerna inuti lådan inte syntes. Redan första året som Elli jobbade på fabriken skaffade hon en väckarklocka, den köpte hon också på avbetalning. Under sin tid som tjänarinna på landsbygden hade hon tröttnat på att alltid vara osäker på när hon skulle stiga upp, då hon inte hade någon klocka. Klockan kostade 6 mk och hon måste betala en mark i veckan för den.

2. Citat från intervju om hur en arbetarfamilj kunde bo kring år 1900 2. Citat från intervju om hur en arbetarfamilj kunde bo kring år 1900. Frun som berättar flyttade med sin man från Tammela nära Forssa till Vasa när hon var ungefär 27 år gammal. Hon bodde i en arbetarbostad vid fabriken. Intervjun är gjord 1959 (ÖTA 4C 46:1). 2. Lainaus haastattelusta, joka kertoo työläisperheen asuinoloista noin vuonna 1900. Haastateltu rouva muutti miehensä kanssa Tammelasta Forssan läheltä Vaasaan noin 27-vuotiaana. Hän asui tehtaan työläisasunnossa. Haastattelu on tehty vuonna 1959. (ÖTA 4C:46:1). Översättning: På Bomullen har hon hunnit jobba i 44 år. Hon har haft åtta barn, av vilka bara hälften längre lever. Familjen bodde i ett rum. Som möbler hade man en utdragssoffa och ett bord. I början hade man inte någon byrå och inte heller något annat skåp. Gardiner och mattor hade man inte heller. I sängen fanns ett bolster, dynor, ett brett tvåpersonerstäcke, bomullslakan men inget sängtäcke. Hon använde ett lakan i stället för dynvar. Som dräkt hade hon på den tiden en tröja och kjol av billigt tyg. Som vigseldräkt hade hon en svart dräkt. Underkläderna var vitt tryckt tyg. Skjortan hade ärmar, vissa skjortor hade också krage. I början hade hon inte någon sommar- eller vinterrock. Sjalen sveptes runt axlarna när man gick ut på vintern. Hon berättar att hon har varit så ”stygg” att hon inte har kunnat göra kläder till barnen själv. Allt måste hon låta sy. Handarbetsfärdigheten verkar ha varit ganska låg hos vissa kvinnor vid fabriken. Inte heller mannen gjorde något hemma. Måltiderna bestod vanligtvis av potatis, fisk, gröt eller välling. Rotfrukter, främst morötter och rödbetor, användes till en del. Bröd köpte man från butiken. Bulla köpte man bara ibland. Matvaror köpte man också ofta från torget. Man drack kaffe och svagdricka. Man hade inte råd att köpa mycket mat. Man tvättade byke hemma. Som tvättmedel använde man tvål och asklut. Tvätten sköljdes i havet. Fabriksanställda fick köpa kilotyg billigare från fabrikens butik. Namnet kom av att tyget såldes i kilogram. I ett kilo kunde det finnas olika tyger. Fabriksanställda hade möjlighet att äta på arbetsplatsen, men maten var dålig.

3. Citat från intervju om hur en ung arbetarfamilj kunde bo kring år 1900. Kvinnan som berättar var född 1879 i Ylistaro. Intervjun är gjord 1959 (ÖTA 4C 40:1). 3. Lainaus haastattelusta, joka kertoo nuoren työläisperheen asuinoloista noin vuonna 1900. Haastateltu nainen oli syntynyt Ylistarossa vuonna 1879. Haastattelu on tehty vuonna 1959 (ÖTA 4C:40:1). Översättning: Fru Mahlanen kom från Ylistaro till Vasa som 19-åring. Bomullsfabriken var hennes första arbetsplats. Före hon gifte sig bodde hon som underhyresgäst och betalade en mark i månaden som hyra. Hon fick sova i köket. Husbondefolket sov i kammaren. När hon var över 20 år gifte hon sig med en forman. Familjen bodde i ett rum där de enda möblerna var en utdragbar säng, ett fyrkantigt bord och någon stol, men de hade inte ens ett skåp. En av de första saker som de skaffade gemensamt var en symaskin som kostade bara 65 mk. Mahlanen sydde själv alla kläder, även en del för andra. Mahlanen berättar att hon hade bra sängkläder. Hon hade en dunmadrass, linnelakan, dynor och fårskinnsfällar och en sjal som sängtäcke. Som vardagskläder hade hon blus och kjol. Skjortan var av linne. På fötterna hade hon pjäxor och yllesockor. Som jacka hade hon en halvjacka. Hon sydde sängkläder till herrskapet för hand. I början av äktenskapet hade familjen nästan inga kärl, så de måste äta ute. Småningom skaffade de en gryta, en kastrull, en stekpanna och en kaffepanna. Hon vävde också de första mattorna själv. Maten köptes på torget: kött, fisk, potatis, lite rotfrukter. ”Hårt bröd har jag ätit hela livet”. Bulla köpte man just inte, för familjen tyckte inte om det. Mjölk och smör hämtades också från en torgförsäljare. Mat köptes inte i stora mängder i gången. (Till helgerna sparade man alltid något lite bättre ”käk”).

Arbetarrörelsen I Vasa arbetarmuseum finns utställningar och arkivmaterial som berättar om arbetarrörelsen i Vasa och föreningslivet vid Vasa Bomull. Se www.sauna-lahti.fi/labourm. E-post vaasan.tyovaenmuseo@netikka.fi