Särskilt utsatta grupper Socialstyrelsens fem utbildningsmaterial kring särskilt utsatta grupper.

Fem utbildningsmaterial Sällan sedda Om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning Skylla sig själv? Om våld mot kvinnor med missbruks- eller beroendeproblem Ensam och utsatt Om våld mot kvinnor med utländsk bakgrund Blånader och silverhår Om våld mot äldre kvinnor Vänd dem inte ryggen Om hedersrelaterat våld och förtryck I Regeringens handlingsplan (2007) pekade på att kunskapen om vissa grupper av våldsutsatta kvinnor behöver förbättras bland personal i socialtjänst och hälso- och sjukvård. De särskilt sårbara grupper som nämns är kvinnor med missbruk- och beroendeproblematik, kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, kvinnor med utländsk bakgrund och kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld Syftet med Socialstyrelsens utbildningsmaterial är att öka kunskapen hos olika personalgrupper om särskilt utsatta grupper. Förhoppningen är att de yrkesverksamma ska kunna uppmärksamma dem som utsätts och se till att de får det stöd och den hjälp som de behöver.

Målgrupp för utbildningsmaterialen Utbildningsmaterialet riktar sig till personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård, inklusive elevhälsan, och ungdomsmottagningar. Utbildningsmaterialen har tre teman: Vad vet vi om… Hur kan vi uppmärksamma och möta… Hur kan vi utreda, bedöma behov samt ge stöd och hjälp… En gemensam utbildning för socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan vara ett bra tillfälle för att lära av varandra och för att diskutera och klargöra hur olika verksamheter kan komplettera varandra. Andra aktörer kan bjudas in för dialog eller seminarier om olika teman och för att diskutera vad respektive aktör kan bidra med i fråga om stöd, hjälp och kompetens.

Begrepp Våld enligt SoL Våld – ett mångfacetterat begrepp Teoretiska perspektiv Nära relation/Närstående Skyddat boende Särskild sårbarhet Definition av de särskilt utsatta grupperna Bra att själv har en grundläggande kunskap om de olika begrepp som återkommer i Socialstyrelsens utbildningsmaterial. De flesta av materialen definierar begreppen på likadant sätt och de återfinns i inledningen av materialet. De begrepp som finns här har tagits från senaste publicerade materialets definition (Ensam och Utsatt) med kompletteringar av eventuellt något som är målgruppsspecifikt från de andra materialen.

SoL: Våld och annan utsatthet Systematisk misshandel och andra övergrepp som t.ex. omfattas av bestämmelser om kvinnofridsbrott (BrB 4 kap. 4 a §). - misshandel - olaga hot - olaga tvång - sexuellt eller annat ofredande - sexuellt utnyttjande Våld är ett mångtydigt begrepp som i både forskning och praktik kan definieras på olika sätt. I socialtjänstlagen (2001:453), SoL, framgår att socialnämnden särskilt ska beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Med Våld och övergrepp avses i detta sammanhang systematisk misshandel …. Tänk på att poängtera att flera enskilda handlingar, som i sig är straffbara, tillsammans kan utgöra ett brott med högre straffvärde än de enskilda gärningarna var för sig, Kvinnofridsbrottet.

Våld – ett mångfacetterat begrepp Våld och utsatthet kan yttra sig på många olika sätt. Våldsutsatta kvinnor kan bli utsatta för mycket grov fysisk misshandel eller sexuella övergrepp, som är allvarliga brott även i juridisk mening. De kan också bli utsatta för handlingar som enligt lagstiftningen inte definieras som brott men som likväl kan vara en del i ett mönster av utsatthet: verbala, sexistiska kränkningar, isolering från vänner, familj och omgivning, ekonomiskt utnyttjande, emotionell utpressning med mera . Många kvinnors utsatthet består av just en sådan blandning av både brottsliga och icke brottsliga gärningar. Inte sällan trappas våldet i den våldspräglade relationen successivt upp. (Våldsutsatta kvinnor – samhället ansvar 2008) Begreppet ”våld” omfattar fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt, materiellt och digitalt våld samt sociala aspekter samt försummelse. Kvinnornas situation är utgångspunkten därför används begreppen ”våld” och ”våldsutsatthet” både för att beskriva situationer där brottsliga handlingar förekommer och händelser där handlingarna inte betraktas som brott enligt brottsbalkens mening. Det kan t.ex. handla om olika typer av våld som på ett eller annat sätt skrämmer eller kränker eller får personen att göra eller avstå från att göra någonting mot sin vilja. (Meningen med våld, 2001)

ViNR – olika teoretiska perspektiv Det strukturella perspektivet sätter fokus på bristande jämställdhet och skev maktfördelning mellan könen Samhällsperspektivet omfattar socioekonomiska förhållanden Det socialpsykologiska perspektivet fokuserar på faktorer i relationen Det individualpsykologiska perspektivet ser till individuella faktorer Orsakerna till våld i nära relationer kan diskuteras med olika teoretiska perspektiv som utgångspunkt (Socialstyrelsen. Skylla sig själv? Utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med missbruks- eller beroendeproblem. Stockholm; 2011). Det kan alltså finnas strukturella orsaker till att våld uppkommer, men ofta kan ett sådant perspektiv behöva kompletteras med andra bakomliggande faktorer eftersom orsaken till våldet ofta är en komplex sammansättning av en rad omständigheter. Det finns ett antal faktorer och samhälleliga förhållanden som påverkar människors tillvaro och livsvillkor, och som kan vara relevanta för att förstå våld i nära relationer – exempelvis klass, sexualitet, etnicitet, nationalitet och ålder. Med begreppet ”intersektionalitet” kan man belysa och analysera hur olika hierarkier och maktordningar interagerar med varandra. En persons upplevelser av förtryck eller privilegier (och position i samhället) styrs, enligt detta synsätt, av kön, socioekonomisk bakgrund och etnicitet. Våld kan också förstås utifrån ett samspel mellan strukturella, samhälleliga, relationsbetingade och individuella faktorer. Varken de som utövar våld eller de som utsätts för våld utgör homogena grupper, och det finns inte ett perspektiv eller en faktor som kan förklara allt. (Att ta ansvar för sina insatser. Socialdepartementet. Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, SOU 2006:65).

Nära relation – Närstående Till exempel Med närstående menas att det finns en nära och förtroendefull relation mellan förövaren och brottsoffret. Make/Maka, sambo, pojk- eller flickvän Syskon, barn eller barnbarn, föräldrar och fosterföräldrar Andra såsom mor- och farföräldrar, mostrar/ fastrar, mor-och farbröder Personal och stödpersoner av olika slag Här hänvisas till Prop. 2006/07:38 s. 31 och 46. ”Närstående”-begreppet som används i 5 kap. 11 § andra stycket SoL avser att det finns en nära och förtroendefull relation mellan den som utövat våldet och den som utsatts för det. Det kan handla om såväl makar, sambor, pojk- eller flickvänner, som föräldrar, syskon, barn eller andra släktingar. Det kan även gälla andra personer som den våldsutsatta kvinnan har eller har haft en nära och förtroendefull relation med. Bedömningen av vem som kan betraktas som närstående ska göras utifrån familje- och levnadsförhållanden i det enskilda fallet (prop. 2006/07:38 s 31). Till exempel så kan riskerar äldre kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning även att utsättas för våld utanför de nära relationerna som avses i nämnda paragraf, till exempel av personer som har till uppgift att ge dem vård, stöd och service som de behöver på grund av ålder resp. funktionsnedsättningen. Den enskilda kvinnan är ofta mycket beroende av dessa personer för att vardagen ska fungera. Det ligger i sakens natur att dessa personer kan komma att, men behöver inte, få en nära kontakt med kvinnorna.

Skyddat boende Socialtjänstinsatsen skyddat boende definieras som: En boendeinrättning som tillhandahåller platser för heldygnsvistelse avsedda för personer som behöver insatser i form av skydd mot hot, våld eller andra övergrepp tillsammans med andra relevanta insatser. Källa: Socialstyrelsen. Fristad från våld. En vägledning om skyddat boende. Stockholm: Socialstyrelsen; 2013. Definitionen avser den språkliga termen skyddat boende. Det är inte en juridisk definition.

Särskild sårbarhet Exempel på olika sårbarhetsfaktorer är: okunnighet om sina rättigheter socialt och ekonomiskt beroende av närstående eller av samhället konflikt mellan närståendes och andras förväntningar isolering och ensamhet beroende av andra för att klara vardagslivet starkt beroende av våldsutövaren Inom viktimologin används begreppet sårbar bl.a. för att beskriva brottets konsekvenser för dem som utsätts – det vill säga att brottet kan ge upphov till särskilt allvarliga reaktioner, problem eller behov. Viktimologi är akademiska studier av viktimisering och brottsoffer och personer som riskerar att utsättas för brott, och är en delvetenskap inom kriminologin. En annan dimension av sårbarhet handlar om en grupps resurser eller förmåga att utnyttja sina resurser, ekonomiska, sociala eller politiska [28]. Det finns många omständigheter som rör sårbarhet och som kan spela roll för en och samma individ: migrations-/utländsk bakgrund, fysisk och psykisk funktionsförmåga, närståendes normer kring självbestämmande över sexualitet och familjebildning, ålder, sexuell läggning, drogvanor med mera. Detta beskrivs i Socialstyrelsens handbok Våld. Handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, sidan 21 ( artikelnummer 2016-6-37) Begreppet sårbar används även inom folkhälsovetenskapen. Här används begreppet för att förklara varför vissa grupper av människor är sämre ställda än andra i nästan alla hälsoavseenden. Tanken är att vissa grupper utmärks av en ökad allmän sårbarhet som gör dem sämre ställda i en rad olika avseenden. (Folkhälsovetenskapligt lexikon 2000)

Ingen homogen grupp De särskilt sårbara grupper som nämns är kvinnor med missbruk- och beroendeproblematik, kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, kvinnor med utländsk bakgrund kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld Över dessa har det lagts till ytterligare en grupp, som inte har något eget material (LHBTQ), de som är homosexuella (LH), bisexuella (B) transpersoner (T*) men som dyker upp i materialen som en extra faktor som påverkar individens möjligheter till leva ett liv utan våld. *Transpersoner är ett paraplybegrepp för ett antal olika transidentiteter, exempelvis transvestiter, intersexuella (personer som fötts med oklar könstillhörighet) samt non-, inter- och transgenderpersoner (personer som definierar sig bortom kön eller inte inom könsidentiteterna kvinna eller man) Viktigt att belysa och poängterar att grupperna är heterogena och överlappar varandra. Att det handlar om intersektionalitet, dvs. olika maktordningar som samverkar alternativt motverkar. Därför kan det vara bra att inte fokusera på ”grupptillhörighet” utan att utgå ifrån olika faktorer som kan påverka den enskilda individens sårbarhet. Det är alltid individen som måste vara utgångspunkten för bedömningen av hennes eller hans situation och behov.

Definitioner Äldre personer Utländsk bakgrund …de som fyllt 65 år. Utländsk bakgrund ...de individer som antingen är utrikesfödda, eller inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar. Hedersrelaterat våld och förtryck … är en del av en traditionell familjeideologi som dikterar villkor för kvinnors sexualitet och familjeroll. Missbruk- och beroendeproblem … missbruka såväl alkohol som narkotika eller läkemedel, eller ha ett blandmissbruk. De kan leva ett förhållandevis ordnat liv och ha både arbete och familj, men de kan också befinna sig i ett socialt utanförskap, utan vare sig arbete eller hem. Funktionsnedsättning ….nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av medfödd eller förvärvad skada. FN har definierat heder som en del av en traditionell familjeideologi som dikterar villkor för kvinnors sexualitet och familjeroll. Den innebär att identiteter och handlingar som bryter mot dessa normer, exempelvis otrohet, sex före äktenskapet, att umgås med ”fel” personer och i vissa fall även att bli våldtagen, kan ge upphov till starka sanktioner och även dödligt våld

Förkunskaper Det är viktigt att ha en grundläggande förståelse för våld i nära relationer. Därför bör alla deltagare innan fördjupningen ha gått Introduktionskursen - Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation www.webbkursomvald.se Utbildningsmaterialen och källor som det hänvisas till kan behövas kompletteras med relevant litteratur. Exempelvis antologin Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar från NCK.

Repetitio est mater studiorum - repetition är kunskapens moder Repetera gärna innan du går in på det som särskiljer: Starta med - Vad är våld? Prata om våldets konsekvenser Ej homogen grupp – utgå från individen Tänk på att också definiera den målgrupp som är i fokus

Både män och kvinnor utsätts Men på olika sätt, i jämförelsen mellan utsatta kvinnor och män: Kvinnor är oftare utsatta för upprepat och grövre våld än män Våldet resulterar i fler negativa konsekvenser för kvinnor än för män Olika våldsmönster Kontrollerande partnervåld Situationsbetingat partnervåld Både män och kvinnor utsätts för våld – men på olika sätt. när kvinnor utsätts för brott som hot, misshandel och trakasserier är gärningspersonen ofta en bekant eller närstående och brottsplatsen är ofta hemmet, arbetet eller skolan. när män utsätts för denna typ av brott är gärningspersonen oftast en okänd person och brottet sker oftare på en allmän plats . Både män och kvinnor utsätts för våld i nära relationer, men framför allt är det kvinnor som gör det – och våldsutövaren är oftast en man. Fortfarande är kunskapen bristfällig om i vilken utsträckning män utsätts för våld i nära relationer. När det gäller dödligt våld i nära relationer är könsskillnaden betydande – det är fyra till fem gånger vanligare att kvinnor blir dödade av en partner eller före detta partner än att män blir det,. I Socialstyrelsens folkhälsorapport 2009 beskrivs två huvudsakliga våldsmönster: det kontrollerande partnervåldet och det situationsbetingade partnervåldet. Det kontrollerande våldet kan ses som en eskalerande process, och innehåller en blandning av olika former av våld, terror, trakasserier och hot. Framför allt är det kvinnor som utsätts för denna typ av våld av manlig partner. Situationsbetingat våld kan utövas av både kvinnor och män. Ofta ses det situationsbetingade våldet som enstaka händelser till skillnad från det kontrollerande våldet.

Våldets normaliseringsprocess Kvinnan kontrolleras av mannen. Kvinnan relationer med familj och vänner minskar över tid är hon allt mer isolerad. Det är få som har insyn i deras vardag och det är få som kvinnan känner att hon kan anförtro sig till idag. Och så är det ju inte dåligt jämt. De har fortfarande många fina stunder tillsammans, även om de blivit färre i takt med att våldet blivit mer frekvent och allvarligt. Efter en händelse som mynnat ut i våld är mannen ofta snäll och uppvaktande. Ibland plåstrar han om hennes sår. Hans beteende kan beskrivas som en växling mellan våld och värme. Kontroll, isolering och växling mellan våld och värme är centrala delar i det som brukar kallas för våldets normaliseringsprocess. Det är en teori som visar hur våld i nära relationer kan förstås och varför det kan vara så svårt att lämna en relation där våld förekommer. Våldet normaliseras och förminskas, det blir en del av vardagen, något förvänta. Normaliserings-processen beskriver också hur en gränsförskjutning sker: kontrollen och isoleringen ökar successivt och våldet trappas ofta upp gradvis. Det är förändringar som sällan sker plötsligt. I växlingen mellan våld och värme krymper kvinnans självkänsla och så småningom tar hon ofta på sig hela eller en del av ansvaret för situationen, vilket brukar benämnas som att kvinnan internaliserar våldet. På motsvarande sätt externaliserar den våldsutövande mannen ofta våldet, dvs lägger ansvaret för våldet utanför sig själv: på kvinnan, på sin alkoholkonsumtion, eller på att han är frustrerad över sin arbetssituation, för att nämna några exempel. Våldets normaliseringsprocess utgår från de mönster som framträtt ur våldsutsatta kvinnors berättelser och bekräftas av bl.a. kvinnojourernas samlade erfarenheter. Den ska inte användas som en mall som beskriver upplevelsen för alla individer som utsatts för våld, utan mer som ett sätt att förstå komplexiteten i våldet. Teorin om våldets normaliseringsprocess visar hur mannens kontroll över kvinnan gradvis ökar samtidigt som hennes självkänsla och livsutrymme minskar. Detta sker dock sällan utan motstånd. Våldsutsatta kvinnor vittnar om att de aktivt utvecklat strategier för att förhålla sig till våldet, genom medveten anpassning och motstånd. Det kan röra sig om att argumentera mot mannen, att försöka få honom att förstå att han gör fel men även om att göra fysiskt motstånd. Det är ett sätt för kvinnan att visa att hon inte är underordnad och ger henne en känsla av att ha kontroll över situationen, vilket kan vara stärkande för henne. Samtidigt kan motståndet ha en kvarhållande effekt, eftersom det kan bibehålla kvinnans hopp om att hon inte är ett offer och att hon kan förändra situationen.

Uppbrottsprocessen Trots den normalisering av våldet som ofta sker hos dem som utsätts för våld i en nära relation är det många som lyckas ta sig ur situationen och lämna relationen. Svensk forskning visar att också uppbrottet kan förstås som en process. Precis som när en kärleksrelation som varit fri från våld tar slut finns det ofta många band kvar mellan det tidigare paret som tar tid att bryta. I en relation där den ena parten utsatt den andra för våld finns det ofta ännu fler och mer komplexa band att bryta. De kan då kallas för traumatiska band, ett begrepp som används inom bl.a. psykologin för att beskriva de bindningar som kan uppstå mellan offer och våldsutövare. Många av banden handlar om känslor, som kärlek, sorg, hopp, rädsla och hat. Banden kan också vara mer komplexa. Det kan handla om att kvinnan har en vilja att förstå varför mannen utsatt henne för våld; att hon är beroende av mannen, eller känner att han är beroende av henne; eller att våldet internaliserats hos kvinnan, vilket också utgör ett sammanhållande band. Att använda band som en metafor i detta sammanhang kan illustrera hur svårt det kan vara att lämna en relation där våld förekommer och varför det kan vara en process som tar lång tid. Det kan också bidra med en förklaring till varför många kvinnor ”går tillbaka” till mannen som utsatt henne för våld, ofta flera gånger innan ett slutligt uppbrott sker. Det är viktigt att kunna förstå var i normaliserings- och uppbrottsprocessen kvinnan befinner sig för att veta när stöd ska sättas in och hur. Om kvinnan stannar kvar kan det ibland uppstå en konfliktsituation mellan henne och omgivningen, som är inriktad på att hjälpa henne att lämna relationen. Det är viktigt att möta kvinnan där hon är. Risken är annars att hon känner mer skuld för sina val och sin situation, vilket kan leda till att det blir svårare för henne att lämna relationen. Av samma anledning är det också viktigt att i samtal med en våldsutsatt kvinna aldrig tala illa om våldsutövaren. Andra faktorer som kan försvåra är det beroende som den våldsutsatta kvinnan kan ha till våldsutövaren. Det kan exempelvis handla om att våldsutövaren är en anhörigvårdare, god man eller förser den våldsutsatta med droger.

Samhällets ansvar Våld – en kränkning av mänskliga rättigheter Brottsoffer SoL 5 kap. 11 § SoL Närstående begreppet Uppsökande verksamhet och information Utreda behov av stöd och hjälp Akuta och långsiktiga behov Socialstyrelsens handbok Våld Med ”närstående” menas att det finns en nära och förtroendefull relation mellan förövaren och brottsoffret. Det kan exempelvis röra sig om en make, sambo, pojk- eller flickvän, syskon, barn, barnbarn, föräldrar eller andra närstående. Det finns inte något krav på att våldsutövaren ska vara dömd eller polisanmäld. Socialtjänstens uppgifter Socialnämnden har bland annat ansvar för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer/enskilda som behöver det. Uppsökande verksamhet och information En av socialnämndens uppgifter är att informera om socialtjänsten i kommunen. I sitt uppsökande arbete ska nämnden upplysa om socialtjänstens arbete och erbjuda hjälp till grupper och enskilda. Utreda behov av stöd och hjälp Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Det är inte tillåtet att inleda utredning mot en vuxen persons vilja, förutom om personen befinner sig i en situation enligt LVM lagen (1988:870) Akuta och långsiktiga behov I alla ärenden som rör våldsutsatta kvinnor bör socialnämnden utreda vilket behov kvinnan har av stöd och hjälp med anledning av våldet akut och på längre sikt.

Att anmäla eller inte Anmälningsskyldighet om oron rör barn. (SoL 14 kap. 1§ Bryta sekretess? Kan polisanmäla om den utsatta vill Krävs ett brott som ger fängelse i minst ett år eller försök till brott som ger fängelse i minst i två år Underlåtenhet att anmäla/avslöja brott som är ”å färde” Möjlighet att lämna ut uppgifter till åklagare och polis Myndigheter och personal inom den offentliga hälso- och sjukvården och socialtjänsten har en möjlighet att bryta sekretessen och lämna vidare uppgifter till åklagare och polis när det gäller misstanke om brott (10 kap. 23 § OSL, se även 12 kap. 10 § SoL). Det krävs att det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år för brottet eller försök till brott där det inte är föreskrivit lindrigare straff än fängelse i två år. När det gäller misstanke om brott mot ett barn gäller samma möjlighet, men när det gäller brott enligt 3, 4 och 6 kap. BrB, utan motsvarande begränsning i föreskriven straffskala för brottet (10 kap. 21 § OSL). Dessa sekretessbrytande regler innebär ingen skyldighet för myndigheten eller personalen att på eget initiativ anmäla misstankar om brott till de brottsutredande myndigheterna. Om polis eller åklagare kommer med en begäran om utlämnande av uppgifter som enligt dessa regler får lämnas ut, är den myndighet som förfogar över uppgifterna dock skyldig att lämna ut uppgifterna (6 kap. 5 § OSL). Att anmäla eller avslöja brott Underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja brott som är ”å färde”, det vill säga brott som är på väg att ske eller som planeras kan i vissa fall vara straffbart enligt 23 kap. 6 § BrB. Detta gäller för vissa särskilt angivna brott i brottsbalken samt under förutsättning att avslöjandet kan ske utan fara för en själv eller för ens närmaste. En handläggare inom socialtjänsten som får reda på att någon som har varit i kontakt med socialtjänsten hotar att slå ihjäl eller allvarligt misshandla någon skulle därmed kunna dömas enligt 23 kap. 6 § BrB om han eller hon underlåter att anmäla brottet. I sådana fall viker tystnadsplikten för anmälningsskyldigheten.