Hur Sverige blev en stormakt - Så här gick det till

Ingermanländska kriget 1610-1617 År 1610–1617 var Gustav II Adolf och Sverige i krig mot Ryssland, det så kallade Ingermandländska kriget. Sverige var angripare och krigsmålet var att skapa en trygg gräns mot öster genom att sätta en svensk som tsar i Ryssland eller genom att få Novgorod att bryta sig ut ur Ryssland och bli ett svenskt lydrike. Om detta inte gick ville man försöka erövra stora markområden framför den svenska gränsen i Finland.Efter 7 års strider ansågs Sverige stå som segrare eftersom ryssarna var tvungna att avstå från viktiga landområden. Vid freden i Stolbova den 17 februari 1617 fick Sverige Ingermanland och Kexholms län, inklusive Nöteborg, Ivangorod, Kopore och Jama

Andra Polska kriget 1600-1629 Andra Polska kriget startade när Karl IX var kung. De svenska krigsmålen var att få Sigismund att avsäga sig alla anspråk på den svenska kronan. När Karl IX (61) dog 1611 övertog hans son Gustav II Adolf (16) kriget som skulle pågå i 18 år till. Sammanlagt pågick det i 29 år och under den här tiden ingicks det några mindre stillestånd. 1621 lyckades svenskarna erövra Riga och Livland ockuperades.Ett stillestånd slöts på sex år i Altmark den 16 september 1629 där Polen tvingades gå med på den svenska ockupationen av Livland. Dessutom avstod Polen från 5 städer i Preussen på 6 år, bland annat Elbing. Den slutliga freden slöts dock inte förrän år 1660 i Oliva

Torstenssons krig 1643-1645 Kriget mellan Sverige och Danmark som pågick 1643- 1645 brukar kallas för Torstenssons krig efter fältmarskalken Lennart Torstensson, som var befälhavare över de svenska krigsstyrkorna. Ibland kallas kriget även för danska kriget. Angripare var Sverige och krigsmålet var att få full tullfrihet i Öresund samt att erövra så mycket dansk territorium som möjligt.Sverige stod till slut som segrare och i freden i Brömsebro den 13 augusti 1645 kom Sverige i besittning av Jämtland, Härjedalen, Halland och Gotland, samt Ösel på 30 år. Dessutom skulle danskarna ge full tullfrihet i Öresund, för skepp som kom från Wismar, Livland, Finland, Pommern och Sverige

Trettioåriga kriget (1618)-1648 Trettioåriga kriget startade i maj 1618, dock gick inte Sverige med i kriget förrän i juni 1630, det vill säga tolv år senare. Krigsmålen från svensk sida kan sägas vara ett svenskt försvarskrig mot den katolska framfarten som på 1620-talet hotade den protestantiska världen (under ledning av den tysk- romerska kejsaren).1648 inleddes de fredsförhandlingar som kallas för Westfaliska freden. Där kom Sverige i besittning av Vorpommern med Stettin och ön Rugen, biskopsdömena Bremen och Verden och staden Wismar. Förhandlingarna slog också fast att katolicismen och protestantismen i framtiden skulle existera sida vid sida i Tyskland.

Karl X Gustavs 1:a danska krig 1657-1658 Danskarna startade kriget i juni 1657 - och det var över efter drygt 8 månader (februari 1658). Kriget brukar kallas för Karl X Gustavs 1:a danska krig, och hans krigsmål var att förhindra att danskarna lyckades uppnå de mål som de hade med kriget. När väl kriget startat försökte Karl X Gustav erövra så mycket som möjligt av Danmark. I januari 1658 blev det så kallt att Lilla Bält frös till is vilket gjorde att svenskarna kunde gå på isen över till Fyn. Även Stora Bält frös så pass mycket att en hel armé kunde gå över. På så sätt kunde armén ta sig ända till Köpenhamn.Fredrik III fick ge upp och i freden i Roskilde i februari 1658 erhöll Sverige Skåne, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län.

När Sverige var som störst Från och med det sista kriget och två år framåt hade Sverige sin största utsträckning någonsin. Varken före eller efter dessa år har Sverige varit så stort som det var då. Redan 1660 förlorade landet emellertid Trondheims län och Bornholm – varefter det raskt gick utför

Hur Sverige förlorade sin stormakt Åren 1658-1660 var Sverige som störst landmässigt sett men från 1660 och fram till 1905 förlorade landet stora delar av denna yta - och så här gick det till…

Karl X Gustavs andra danska krig (1658-1660) Karl X Gustavs andra danska krig startade i augusti 1658 och höll på till maj 1660. Svenskarnas krigsmål var att försöka lägga Danmark under svensk välde. I augusti 1658 belägrade svenska armén Köpenhamn och höll sedan staden omringad i nästan ett halvår. När svenskarna den 8 februari 1659 stormade Köpenhamn försvarade danskarna sig så bra att svenskarna fick se sig besegrade efter endast tre timmar.  Fem dagar efter stormningen av Köpenhamn dog Karl X Gustav (37) av sjukdom och hans femåriga son Karl XI fick ta över med sin förmyndarregering med Magnus Gabriel De la Gardie i spetsen. I freden i Köpenhamn den 27 maj 1660 tvingas Sverige ge ifrån sig Bornholm och Trondheims län.

Stora nordiska kriget (1700-1721) Bakgrunden till det stora nordiska kriget vare bland annat att Rysslands tsar, Peter I, ville nå fram till Östersjön, Polens kung, August II, ville återerövra Livland och Danmark-Norges kung, Fredrik IV, ville ta tillbaka de landområden som landet förlorat genom frederna i Brömsebro 1645 och Roskilde 1658. Sveriges regenter under det här kriget var Karl XII (de 18 första åren) och efter att han blivit skjuten i Norge 1718 tog hans syster Ulrika Eleonora och hennes man Fredrik I över. Sveriges krigsmål var väl egentligen bara att avvärja angreppen och försvara sina landområden.Vid krigsslutet fick dock Sverige vid freden i Nystad 1721 lämna ifrån sig Ingermanland, Livland, Estland och sydöstra Finland till Ryssland medan Preussen fick södra delen av Svenska Pommern. Redan i november 1719 (i freden i Stockholm med Hannover) avsade sig Sverige alla anspråk på Bremen-Verden mot en gottgörelse på 1 miljon riksdaler specie.

Hattarnas ryska krig (1741-1743) Det var det svenska hattpartiet som startade detta krig mot Ryssland. Det svenska krigsmålet var att göra ett snabbt infall på ryskt område och försöka ta tillbaka de landsdelar som man förlorat i freden i Nystad 1721. Den svenska armén var mycket dåligt rustad och illa förberedd. Ryssarna försvarade sig kraftfullt och innan kriget var slut hade de ockuperat nästan hela Finland.Stort svenskt nederlag med andra ord och de som fick betala skulden - och även miste livet på grund av detta stora fiasko - var de svenska generalerna Henrik Magnus von Buddenbrock (58) och Charles Emil Lewenhaupt (52). I freden i Åbo fick Sverige ge ifrån sig Finland öster om Kymmene älv inklusive Nyslott med områdena runt Savolax.

Finska kriget (1808-1809) Sverige var i krig mot både Ryssland och Danmark i det här kriget, dock var det inte Sverige som startade det. Sveriges krigsmål blev att förhindra att Ryssland erövrade Finland samt att slippa att delta i den handelsblockad av England som Napoleonstartat. Det var Gustav IV Adolf som var svensk regent under det här kriget vilket kom att leda till hans avsättande.Den tyska hamnstaden Wismar, som tillhört Sverige sedan 1632, pantsattes 1803 på 100 år. Staden tillhörde alltså formellt Sverige till 1903, men då den inte inlöstes när perioden gått ut gick den förlorad. I freden med Ryssland i Fredrikshamn i september 1809 förlorade Sverige hela Finland samt Åland.

Andra Napoleonkriget (1813-1814) Kriget startade redan i maj 1803 då Storbritannien proklamerade krig mot Frankrike. Sverige gick med i kriget först tio år senare. Eftersom Sverige några år tidigare förlorat Finland till ryssarna, var ett av Sveriges krigsmål att försöka kompensera detta genom att erövra Norge. Man vill dessutom försöka att störta Napoleon och eftersom Danmark var sammansvurna med Frankrike, kom svenskarna även i krig med danskarna. Sverige var med i kriget från mars 1813 till maj 1814.Freden med Danmark slöts i Kiel i januari 1814. Man kom där fram till att Danmark i fortsättningen skulle avstå från Norge som istället skulle ingå i en union med Sverige. Danmark fick istället Svenska Pommern och ön Rügen. I maj 1814 slöts freden med Frankrike som accepterar Norges anslutning till Sverige.

Unionsupplösningen 1905 Mot slutet av unionen växte det norska missnöjet. Stortinget i Norge hade godkänt en lag om eget norskt konsulatväsende men Oscar II vägrade att sanktionera lagen. Den norska regeringen lämnade därför in sin avskedsansökan som kungen vägrade ta emot eftersom han inte lyckats besätta platserna med nya personer. Då godkände Stortinget att "föreningen med Sverige under en kung upphört till följd av att kungen upphört att fungera som norsk kung". Kungen hade ju inte klarat av att förse landet med en regering, något som han enligt den norska grundlagen var förpliktigad till.I augusti 1905 hölls en folkomröstning där en överväldigande majoritet vad för en upplösning. Vid Karlstadskonventionen den 23 september enades parterna och konventionen undertecknades och månaden efter, den 26 oktober 1905, erkände den svenska regeringen Norges oavhängighet och Oscar II abdikerade samtidigt formellt som norsk kung.