Blåsöverfyllnad att ta upp vid APT/planeringsdagar Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Bakgrund Blåsöverfyllnad är ett nationellt problemområde där många patienter blir drabbade och får ett lidande. Ibland för hela livet I regionens resultat från markörbaserad journalgranskning (2015) ses också en hög andel av blåsöverfyllnad (22 % av alla funna vårdskador). Avvikelserapport skrivs sällan vid blåsöverfyllnad Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Allmänt Att övervaka urinblåsans volym är en viktig omvårdnadsåtgärd för att förebygga vårdskador orsakade av övertänjning av urinblåsan. Om patienten får en bestående blåsmuskelskada på grund av övertänjning, finns idag ingen medicinsk eller kirurgisk åtgärd som kan återställa urinblåsans funktion. Urinretention (även kallad "urinstämma") är en vanlig komplikation i samband med sjukhusvård. Tidsfaktorn är viktig, där snabb upptäckt och behandling (inom 1-2 timmar) av blåsvolymer mellan 500 ml och 1000 ml minskar risken för kroniska skador Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Flera faktorer kan försämra förmåga till blåstomning I samband med sjukhusvård finns det flera faktorer som försämrar patientens förmåga till tömning av urinblåsan, vilket leder till en ökad risk för blåsövertänjning och urinretention. Vid akuta och smärtsamma tillstånd kan blåstömningen vara störd redan vid ankomst till sjukhuset. Andra situationer såsom smärta, ryggläge, integritetsproblem, oro och stress kan också försvåra blåstömning. Vissa läkemedel påverkar urinblåsans funktion, till exempel morfinpreparat. Patienterna kan ha svårt att känna om de behöver kissa och därför är det vårdpersonalens ansvar att hjälpa till regelbundna toalettbesök och att övervaka urintömningsförmågan. Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Symtom och diagnos av övertänjd urinblåsa Vid övertänjning av urinblåsan kan patienten uppleva obehag och smärtor i nedre delen av buken, men de kliniska symtomen är ofta diffusa eller saknas helt. Förmågan att känna sig kissnödig är nedsatt i samband med sjukhusvård och många patienter kan ha stora urinvolymer utan att känna sig kissnödiga. Läckage av urin kan ibland vara ett kliniskt tecken på överfylld blåsa, så kallad överfyllnadsinkontinens. Att palpera en stor urinblåsa är en osäker metod för att ställa diagnos och dessutom en metod som kan vara mycket smärtsam. Kateterisering kan användas för att ställa diagnos, men medför risk för urinvägsinfektion och skador på urinröret. Ultraljudsundersökning med en portabel blåsscanner är den vanligaste metoden för att mäta urinblåsans volym. Utrustningen är lätt att använda för vårdpersonalen och ger ett tillförlitligt mått på urinblåsans volym vilket gör att onödiga kateteriseringar undviks Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Gruppdiskussioner utifrån våra rutiner Vad har vi för rutin när det gäller kontroll av urinretention och vid vilken volym ska tappning göras? Hur ofta säger rutinen att patienten ska kollas med blåsscanner vid urinretention (vid olika mängder)? Hur gör vi när vi blåsscannar? Vad har vi för rutiner innan patient ska opereras? Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Svar enligt vårdhandboken Fråga 1: Urinretention innebär att blåstömningen inte sker alls eller att tömningen är ofullständig med residualurin >400 ml. Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Svar enligt vårdhandboken Fråga 2: Schema för kontroll av blåstömning, med blåsscanner. Residualurin Kontroll 100 - 150 ml Ny kontroll efter 3 timmar 150 - 300 ml Ny kontroll efter 2 timmar 300 - 400 ml Ny kontroll efter 1 timme >400 ml Tappning alternativt KAD Observera - vid urinvolym >400 ml ska läkare ta ställning till åtgärd. Intermittent kateterisering kan övervägas i första hand. Därefter ställningstagande till KAD eller suprapubiskateter. Vid kateterisering kan man tappa ur all urin på en gång. Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Svar enligt vårdhandboken Fråga 3 : Gör så här: Om möjligt ska patienten ges tillfälle att tömma urinblåsan innan mätning. Informera patienten. Patienten bör ligga avslappnad på rygg med lätt höjd huvudända. Applicera ultraljudsgel (minst 15 ml) på patientens buk i medellinjen strax ovanför symfysen. Utför scanning enligt tillverkarens instruktion. Torka bort ultraljudsgelen från patientens buk. Rengör och desinfektera proben enligt tillverkarens anvisning. Rengör samt desinfektera vid behov ultraljudsapparaten. Dokumentera scanningsresultatet i patientens journal. Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Felkällor vid ultraljudsundersökning med blåsscanner Blåsscannern kan visa felaktigt höga eller låga blåsvolymer. Vanliga felkällor är: annan vätska inom scanningsområdet (ascites, blod, vätskefyllda cystor) förstorad uterus i samband med graviditet att proben flyttas under scanningen eller att patienten rör sig att scanning sker utanför medellinjen och/eller proben riktas inte mot blåsans förmodade plats otillräcklig mängd ultraljudsgel Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Svar enligt vårdhandboken Fråga 4: Patienten ska tömma urinblåsan på vårdavdelningen så nära transport till operationsavdelning som möjligt. Blåsscanning ska göras före anestesistart: Om blåsvolymen överstiger 200 ml bör patienten tömma blåsan och åter blåsscannas. Om blåsvolymen därefter överstiger 200 ml sätts en kvarkateter (KAD) efter läkarordination. Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Fortsatt arbete på enheten? Används vårdhandboken? Behöver vi revidera rutin dokument? Utbildning? Kring blåsöverfyllnad I blåsscanning Övrigt? Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention

Länk till vårdhandboken http://www.vardhandboken.se/Texter/Blasovervakning-vid- sjukhusvard/Oversikt/ Eva Joelsson-Alm, specialistsjuksköterska i intensivvård samt med. dr från Södersjukhuset. Länk till hennes föreläsning kring blåsöverfyllnad på insidan https://insidan.regionjh.se/utbildningarochevenemang/utbildn ingochhandledning/blasoverfyllnad.4.4b31a3b31549c29a8166 46.html Område patientsäkerhet, vårdskadeprevention