svensk språkhistoria Runsvenska (ca år 800-1225)

SPRÅKENS URSPRUNG

RUNSKRIFT Det fanns en tid då alla pratade samma språk, urgermanska. Detta var innan språket splittrats och blev till massa olika ”dialekter”, de som bland annat heter svenska, danska, norska och tyska idag. Kring år 800 skapas epoken som kallas runsvenska inom svenska språkets historia. Det har hittats omkring 3000 runskrifter i Sverige från den här perioden. I sten, berg och trä ristades det in historier om långa resor, krig och minnen. Tecknen härstammar troligtvis från både Roms och Greklands alfabet, men ingen säker teori säger var ifrån och varför runorna uppkom.

RUNOR Runskriften kallas futhark och skapades redan under de två första århundradena efter Kristus. Alfabetet består av 16 tecken men den äldre runskriften bestod av betydligt mer. De 16 tecken som syns på bilden här nedan var de allra vanligast att man använde.

SVENSKA RUNSTENAR ”Rökstenen” som är Sveriges mest kända runsten, placerad i Ödeshög. ”Gripsholmsstenen” med en ormformad text ifrån Mariefred.

SKILLNADER MELLAN RUNSKRIFT OCH DET LATINSKA ALFABETET VI HAR IDAG Vissa bokstäver finns inte alls med och istället användes två A-runor, två R-runor samt en TH-runa. Uttalen är svårt att tyda då t.ex. runan för L-ljudet är densamma som den för E-ljudet. TH-runan (som kallas för thorn) uttalas med samma läspljud som engelskans ”think”.

SKILLNADER OCH UTTAL De två A-runorna står för de olika uttalen av A-ljudet, det ena uttalas som i ”mat” och det andra som i ”vandra” (säg gärna orden högt för er själva för att upptäcka skillnaden). Flera av runorna kan också stå för andra konsonanter, till exempel; K-runan – även G B-runan – även P F-runan – även V T-runan – även D Ai blev även till E, det vill säga; Raisa – resa Stain – sten

UTTAL Flera av runorna kan också stå för andra konsonanter, till exempel; K-runan – även G B-runan – även P F-runan – även V T-runan – även D Ai blev även till E, det vill säga; Raisa – resa Stain – sten Au blev till øy och senare till ö, till exempel; Aura – øyra – öra Hlaupa – løypa – löpa R togs i vissa fall bort, till exempel; Byar-män – byamän

PRAKTISKT Via länken nedan kan ni lyssna till hur det kan ha låtit på denna tid; http://folk.uio.no/arnet/ Träna på att lyssna, skriva och läsa runsvenska via denna länk; https://glosor.eu/ovning/runsvenska-speciellt.730310.html

Källor http://svensksprakhistoria.weebly.com/runsvenska.html http://cwasteson.blogspot.se/2011/01/spraktrad-i-farg.html http://folk.uio.no/arnet/