Mineralkväve i marken 3-5 ggr per år, återkommande markkarteringar

En presentation över ämnet: "Mineralkväve i marken 3-5 ggr per år, återkommande markkarteringar"— Presentationens avskrift:

1 Mineralkväve i marken 3-5 ggr per år, återkommande markkarteringar
Prov av växande gröda Skördar Ammoniakavgång efter stallgödselspridning Mätning av vattenflöde och vattenkvalitet 20-40 m Datormodeller för utvärdering av resultat Helena Aronsson, SLU

2 Helena Aronsson, SLU

3 Utlakning och ytavrinning från vall
Förlustvägar för kväve och fosfor ytavrinning, utlakning och gasavgång Förluster av kväve och fosfor Odlingens påverkan och naturgivna förutsättningar Den växande vallens inverkan på risken för näringsförluster Skördade vallar Gröngödslingsvallar och grönträdor Gödslingens inverkan (tidpunkt och giva) Vallbrott och utlakning Tidpunktens betydelse på olika jordar Andra åtgärders betydelse

4 Förlustvägar för kväve och fosfor
Gasförluster Främst kväve genom denitrifikation och ammoniakavgång Ammoniakavgång sker främst i samband med stallgödselspridning. Denitrifikation gynnas av syrefria förhållanden och är störst från lerjordar Ytavrinning Framför allt fosfor genom jorderosion samt urtvättning av växtmaterial och stallgödsel Ytavrinning främjas av lutande markyta och uppstår lätt på finkorniga jordar utan struktur. Sker ofta då marken delvis är frusen. Ytavrinningen ökar norröver. Utlakning till grund- och ytvatten Både kväve och fosfor. Kväveutlakningen är ofta störst från lätta jordar, medan fosforutlakningen kan vara betydande på lerjordar. Helena Aronsson, SLU

5 Läckage av ett ämne från marken sker då
1. Vatten strömmar genom markprofilen (vattenöverskott) och 2. Ett ämne finns löst i vattnet i markens porer Hur stor utlakningen blir beror både på 1 och 2 Utlakning av ämnen via dräneringsledningar till vattendrag eller till grundvatten är en naturlig process i vårt klimat. I södra Sverige sker avrinning från marken oftast under perioden oktober-mars. 3. Hur effektivt ett ämne transporteras genom markprofilen har också betydelse för hur stor utlakningen blir. Lätta jordar (t ex sand och mo) genomsköljs effektivt av genomflödande vatten. På strukturerade jordar är genomsköljningen mindre effektiv men transport kan ske snabbt i makroporer.

6 Mellanlera i Sörmland Vallbrott i juli, 25 ton fast-gödsel före höstvetesådd Vallbrott sent i oktober Vallbrott 18 nov. Vallbrott 25 juli, ingen höstgödsling Helena Aronsson, SLU

7 Kväveutlakningens ingredienser
Helena Aronsson, SLU

8

9 Fosforförluster Fosfor förloras från marken i samband med ytavrinning och genom utlakning till grund- eller dräneringsvatten både i löst form och bundet till markpartiklar. Naturgivna förutsättningarna är viktiga…. Det finns ofta inget nära samband mellan odlingsåtgärder och utlakning. Fosforförlusterna styrs till stor del av naturgivna förutsättningar. Viktiga faktorer är bl.a: Jordart Jordens fosforbindningsförmåga och fosformättnadsgrad Jordens struktur Risk för avrinning på markytan (jordart, lutning, tjälning) ….men odlingen påverkar också Obearbetad, eller ännu hellre, bevuxen mark löper mindre risk att drabbas av erosion än bearbetad mark. Dock kan växtmaterial, särskilt om det är klöverrikt, läcka fosfor som rinner av på markytan eller utlakas, t ex i samband med frysning-tining. Myllning av gödsel binder löst fosfor och minskar risken för utlakning. Särskilt viktigt på jordar med makroporsystem. Markpackning minskar infiltrationsförmågan och ökar risken för fosforerosion

10 Mellanlera i Sörmland Helena Aronsson, SLU

11 Gunnar Torstensson, SLU

12 Gunnar Torstensson, SLU

13 Spridningsförluster nötflytgödsel
Källa: Life Ammonia

14 Helena Aronsson, SLU

15 Gödsling av växande vall i utlakningsperspektiv
Utlakningen från växande vall är ofta liten, särskilt från skördade vallar Gödsling inför sista skörden: Kväveöverskott från tidigare skörd ska kompenseras med lägre giva till sista skörd. Kväveunderskott i tidigare skörd ska inte kompenseras med ökad giva till sista skörd. Tidpunkt för stallgödselspridning: Stallgödsel ska inte spridas inför vallbrott på hösten. Flytgödsel Flytgödsel bör om möjligt spridas på våren. Spridning på vall under senhösten kan vara acceptabelt med tanke på kväveutlakningen. Resultat från mojord i Halland visar att måttliga givor flytgödsel (<75 kg tot-N) kan ges till växande vall sent på hösten utan att orsaka utlakningsproblem. Större givor leder till risk för ökad utlakning. På jordar med tydlig struktur kan spridning av flytgödsel sent på hösten öka risken för utlakning av kväve och fosfor. Fastgödsel Fastgödsel kan spridas sent på hösten utan stor risk för utlakning. Det visar t ex utlakningsstudier på lerjord i Sörmland där höstspridning inte gav upphov till ökad utlakning jämfört med vårspridning.

16 Kväveinnehåll i baljväxtvall före vallbrott
Mineraliseringen beror av bl a: Mängden växtmaterial Växtmaterialets kvalitet Sönderdelning och inblandning Temperatur och fuktighet efter nedbrukning Ovan jord Nyskördad vall: 20 kg N/ha (C/N=30) Gröngödslingsvall:150 kg N (C/N=20) Effekten av vallbrottet kan påverkas genom: Tidpunkt för vallbrott Grad av bearbetning Tidpunkt för sista vallskörd Under jord kg N Källa: Ekohydrologi 73. Under jord uppskattade värden Helena Aronsson, SLU

17 Gunnar Torstensson, SLU

18 Insått engelskt rajgräs som fånggröda efter stråsäd, höstråg efter potatis
Helena Aronsson, SLU

19

20

21 Vallbrott och kväveutlakning
Vallen innehåller stora mängder kväverikt växtmaterial. Därför ökar utlakningen i samband med vallbrott. Tidpunkten för vallbrott har stor betydelse. Lätta jordar, <25% ler (en hel del erfarenhet finns) Minst blir utlakningen efter vallbrott på våren. Vallbrottet ska ske tidigt för att snabbt få igång kvävefrigörelsen. Om vallen ska brytas på hösten bör det göras så sent som möjligt (okt-dec). Vallbrott under tiden juli-september bör undvikas. Lerjordar (begränsad erfarenhet finns) Vallbrott bör helst ske under senare delen av hösten, men senareläggning av vallbrott från tidig till sen höst är inte lika viktig som på lätta jordar. Bearbetning ska inte ske så sent att markpackningsskador uppstår. Risken för fosforförluster ökar vid försämrad struktur. På Lanna gav en frostskadad gröngödslingsvall upphov till förhöjd utlakning av kväve och fosfor Stallgödsel ska inte tillföras inför vallbrott Skörd strax innan nedbrukning minskar den direkta frigörelsen av kväve