Vår kontraproduktiva välfärd

En presentation över ämnet: "Vår kontraproduktiva välfärd"— Presentationens avskrift:

1 Vår kontraproduktiva välfärd
Det här föredraget sammanfattar slutsatserna av mina resonemang kring den framtida välfärdens finansiering och de vägval som Sverige står inför, med särskild tonvikt på vilken människosyn vi ska bygga vårt arbete på. De vägvalen handlar om långt mer än vår välfärd, de rör vid kärnan i den demokrati som har hjälpt oss uppnå välfärden. Det finns liknande föredrag i anslutning till hemsidans olika temata: Hur ska det gå för Christina?, Utanförskap!, Demokratins dilemma och Är det kört?. Låt mig börja med att berätta varför den här diskussionen är nödvändig . . .

2 Varför behöver vi bry oss?
Människosyn Varför behöver vi bry oss? Sverige har växande problem med att´: finansiera den välfärd som byggdes upp under 1900-talet. integrera den växande mängden nykomlingar – samtidigt som vi behöver ännu fler för att behålla åldersbalansen. hantera den växande styrkan hos olika populistpartier, främst SD. De här problemen riskerar att växa oss över huvudet om vi inte anpassar oss mycket aktivt till den nya verklighet vi möter. Låt mig beskriva vart vi är på väg . . .

3 Åldersstruktur Sverige 1860 - 2100
65 + 0 - 14 80 + Så här ser det ut! Bilden visar hur stora andelar olika åldersgrupper har haft, har haft och kommer att ha av hela den svenska befolkningen. Andelen unga (0 – 14 år, gröna linjen) faller från nästan 35 % i mitten av 1800-talet till mindre än hälften år 2100. Andelen pensionärer (65+ år, ljusröd linje) mer än femdubblas från 5 % (1860) till över 25%. Än viktigare, andelen 80+ ökar från knappt märkbar 1860 till nästan lika många som ungdomarna. Då ska man komma ihåg att en person över 80 kostar nästan fyra gånger så mycket i skattepengar som en 6-åring. Vilken effekt får det här för välfärdens finansiering . . .

4 Kostnader Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. SKL publicerade 2010 en framskrivning av kostnaderna för det vi gör i dag (jag kallar det för Välfärd 1.0!) i skriften Välfärdens framtida finansiering. Man kom fram till att ’samhället’ kommer att behöva 200 miljarder extra inom 20 år på grund av den snabbt ökande andelen dyra pensionärer. Det här är inte en ”decimalvetenskap” – det kommer naturligtvis inte att bli ett underskott på just 200 miljarder därför att ”allt annat” inte kommer att bli lika. ’Samhället’ kommer att lappa och laga, precis som hittills. Problemet är att när man lappar och lagar utan att tala klartext med oss väljare växer det fram en misstro och ett missnöje, och i förlängningen ett utanförskap och extremism. Kostnadsökningen pågår sedan många år och ’samhället’ drar ner överallt där man tror sig se en politiskt acceptabel möjlighet. Den äldreomsorgspolicy som lanserades runt år 2000, enligt vilken ”kvarboende i hemmet” gäller för alla åldringar som inte är helt hjälplösa ledde till att man kunde ersätta platser på servicehus (som kostar 600 – kronor per person och år) med hemtjänst (som kostar en tredjedel så mycket). Baksidan av det myntet är att dessa gamla får en sämre social miljö, vilket leder till sämre hälsa. De gamlas liv riskerar att bli en ”förvaring i avvaktan på döden”. Och så har vi invandringen . . .

5 Folkvandring! Det här är den andra faktorn som tvingar oss tänka nytt – den nya folkvandringen. Den lodräta axeln visar antalet asylsökande i Sverige år för år och den horisontella tiden från 1984 till en prognos för Flykten från Balkankriget gav oss som mest drygt flyktingar under ett år i början av 90-talet. Sedan dess har antalet legat mellan och om året fram till År 2013 kom det , år och år För de närmaste fyra åren (2017 – 2021) ligger gissningarna på upp emot om året. Jag antar att prognosen bygger på nuvarande gränser för folkvandringen till Sverige. Sanningen är nog att ingen har en aning om vad som kommer att hända, vilka vägar den nya folkvandringen kommer att ta. Det här hotar redan sammanhållningen inom EU. Det har hittills tagit i genomsnitt sju-åtta år för dessa flyktingar att hitta ett jobb. Det betyder att har bara hälften av dem vi tagit emot kan försörja sig själva! Vad har hänt med de andra? Det handlar om individer i yrkesverksam ålder som tvingas leva på bidrag. Det är emellertid inte antalet i sig som är det största problemet, utan att vi behöver de här människorna för att hålla åldersstrukturen något så när i balans, men inte kan (vill?) öppna arbets- och bostadsmarknaderna för dem. Därmed fastnar de i ett stödberoende – i stället för att bidra till vår välfärd genom arbete och skatter. Det kostar i mänskliga livsöden, men också i pengar . . .!

6 Finansiering Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. Statens direkta kostnader för invandringen blev ca 30 miljarder 2015 och 60 miljarder 2016. För 2017 räknar man med 70 miljarder. Det är inte mottagandet i sig som driver upp kostnaderna, utan det som följer: * det passiva asylboendet i väntan på beslut * etableringsersättningen under de följande två åren, tillsammans med SFI, skola för barnen, vård, . . . * försörjningsstöd under (i genomsnitt) sex år, tillsammans med skola, vård, omsorg och (så småningom) pensioner Det här beror på vårt sätt att (inte) integrera de nykomna . . .

7 Så här har vi svenskar det!
Gruppen 20 – 64 år Sverige Andel (%) förvärvsarbetande 77 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 Så här ser det ut i Sverige: Tre vuxna av fyra i åldern 20 – 64 år har ett jobb att gå till, ett jobb som ger lön och stabilitet i livet. De som har satsat på att utbilda sig har i allmänhet ett jobb i linje med utbildningen – även om en tredjedel faktiskt inte jobbar på sin egen nivå eller inom sitt eget område. Var sjunde varken arbetar eller studerar. Här kan vi finna gamla tiders hemmafruar, men också människor som av något skäl inte kan jobba, är ”förtidspensionärer”. Var femte vuxen har en utländsk bakgrund. Här i Sverige betyder det att båda föräldrarna (eller vederbörande själv) är födda i ett annat land. Och hur ser det ut i alldeles för många svenska förorter?

8 Vi skapar getton! Gruppen 20 – 64 år Sverige 38 förorter Andel (%) förvärvsarbetande Andel (%) akademiker med motsv. jobb Andel (%) som varken arb. eller stud Andel (%) m utländsk bakgrund 22 73 Jan Edling har granskat 38 förorter i sin rapport ”Förorterna som Moder Svea glömde” I alla de förorterna har mindre än 60 % av de vuxna ett jobb eller plugg att gå till och mindre än 70% av ungdomarna kunde gå vidare till gymnasiet. Genomsnitten ser ut så här: Drygt hälften av de vuxna har ett jobb att gå till. Bara en liten del (40%) av invandrade akademiker har jobb på ”sin” nivå. Fyra av tio vuxna vare sig arbetar eller studerar. Många av dem lever med andra ord på någon form av understöd. Tre av fyra har utländsk bakgrund. Vi har låtit getton växa fram i Sverige! Det här är den sortens orter dit ambulanser kör enbart om de får poliseskort. Det här är den sortens orter där flyktingar faller tillbaka i ett tidigare klantänkande därför att de inte hittar något som är bättre där de bor. Det talas mycket om Malmö i nyheterna, oftast i samband med våld och död. Så här ser det ut i Rosengård . . .

9 Vi skapar getton! Gruppen 20 – 64 år Sverige 38 förorter Rosengård Andel (%) förvärvsarbetande Andel (%) akademiker med motsv. jobb Andel (%) som varken arb. eller stud Andel (%) m utländsk bakgrund Rosengård är det mest extrema fallet! Bara var sjunde har ett jobb att gå till. De allra flesta har därmed förlorat möjligheten att försörja sina familjer, vilket för många är en outhärdlig skymf. De allra flesta med akademisk utbildning har jobb under sin nivå – de som alls har jobb Mer än hälften av alla vuxna vare sig arbetar eller studerar. Vad gör de i stället? Praktiskt taget alla har utländsk bakgrund.. Varför ser det ut så? Vilka ”egenskaper” i det svenska samhället har bidragit till att människor som i de allra flesta fallen vill och skulle kunna arbeta stängs ute på det här sättet? Vad kan vi göra för att ge de här människorna en chans att bli delaktiga i vårt demokratiska samhälle? Innan jag försöker svara på de frågorna vill jag gå närmare in på hur vi behandlar invandrarna. Glöm bara inte att jag talar om olika människogrupper med olika förutsättningar. Där vi tidigare tog emot invandrare g från inte minst det gamla Jugoslavien kommer i dag många med mycket svag utbildning. Hur har deltagandet på arbetsmarknaden utvecklats?

10 Välstånd och välfärd ”finns” inte!
Välstånd och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Det lätt att tro att vi äger vårt välstånd, att kassan är outtömlig! Saker ”måste få kosta” för att citera en landstingspolitiker i Dalarna. Den inställningen har sina rötter i vår till synes gränslösa välfärd under 60- och 70-talen. Det var mot den bakgrunden vi byggde Välfärd 1.0 med sin höga ambition att skydda alla svenskar mot livets alla stötar. Välfärd 1.0 bygger på vad andra ska göra för mig. Då är det lätt att se politikerna som ”välfärdsleverantörer” och sig själv som ”föremål för omsorg” – och, om man inte får ”tillräckligt” – som offer. Nu är det ju så, att pengar inte är något man öser ur en bottenlös kassakista. Pengar är händer – och huvuden – som jobbar. Pengar är människor som skapar mervärden. Pengar är måttet på hur mycket vi kan hjälpa varandra att färdas väl genom livet. Sverige behöver ett Välfärd 2.0 som bygger på stöttålighet, på vad jag själv klarar. Det skulle bidra till en social miljö där jag har kvar befälet i mitt eget liv. Då är jag inte ett offer - jag har befälet! Jag återkommer till den saken. Som du redan sett har vi ”gammelsvenskar” stora omställningar framför oss! Alternativet är att antalet offer växer, med ett växande utanförskap som resultat . . .

11 Välstånd och välfärd ”finns” inte!
Välstånd och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. och inte demokrati heller! Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Jag har redan illustrerat var vi hamnar om vi ”väntar och ser” – i Rosengård. Då utmanas demokratin både: 1. uppifrån genom att ’samhällets’ resurser inte räcker för att upprätthålla ordningen och 2. nedifrån genom att särintressen håller människor som vill jobba kvar i overksamhet, beroende – och hopplöshet. Välstånd finns inte, det skapas genom enskilda människors arbete, dag efter dag, år efter år. Demokrati är inte ett tillstånd, det är en process där människor gör medvetna livsval, dag efter dag, år efter år.

12 Välfärdens människosyn
Det är helt klart att förändringar kommer att ske! Frågan är bara om vi själva ska kunna välja väg – eller om förändringarna ska tryckas på oss av både vår egen utveckling här hemma och globalt., Det är oändligt mycket bättre för oss om vi kan behålla kontrollen över de kommande förändringarna - och då behöver vi enas om hur grunden för vårt byggande behöver se ut. Då inställer sig de här frågorna . . .

13 För vilken sorts människa ska Välfärd 2.0 utformas?
Frågor För vilken sorts människa ska Välfärd 2.0 utformas? Vad menas med välfärd? Den första frågan rör hur vi anser att människan fungerar, vilka de viktigaste drivkrafterna är. Den andra frågan rör vilka behov vi därför anser att Välfärd 2.0 ska tillfredsställa. Jag tar dem i tur och ordning . . .

14 Välfärdens människosyn ”det oskrivna bladet”
1930: ”Ge mig ett dussin friska och duktiga spädbarn, och en miljö enligt mina bestämda specifikationer att uppfostra dem i, så garanterar jag att jag slumpmässigt kan ta vilket som helst av dessa barn och utbilda det till en specialist efter mitt eget val, till läkare, advokat, konstnär, affärsman och, förvisso, även tiggare och tjuv, och detta oberoende av barnets talanger, intressen, böjelser, läggning, fallenhet och rasmässiga härkomst.” Sades av professor John B Watson, professor i psykologi vid Johns Hopkins University. Så talar en person som ser människan som ett oskrivet blad! Det är den utopiska drömmens människa, den av en samhällselit formbara människan. Genom stora delar av historien har det funnits människor som tyckt sig veta hur man ska forma människor – och därmed samhället – på ett sätt som leder till ett paradis, på jorden eller i himlen. De har tyckt sig äga Sanningen. De stora religionerna och marxismen (liksom nazismen) bygger alla på varianter av den drömmen – även om målen och medlen är väldigt olika. De har alla burit på drömmen om ett kommande paradis – på jorden eller i himlen.

15 Välfärdens människosyn ”djuret som blev människa”
2008: ”Att fråga vad som är viktigast, arv eller miljö, är som att fråga: Vad är viktigast för en ytas storlek, längden eller bredden?” I dag formulerar forskarna bilden av människan så här: Du och jag finns därför att våra förfäder var bättre överlevare än andra i flocken. Det är deras förmåga att överleva och fungera tillsammans med de andra som gjort oss till det vi är idag. Vi bär på ett ”överlevarbagage” i våra gener! Jag tolkar det som att mina gener gav mig ett unikt moln av möjligheter. Min uppväxtmiljö och mina livsval avgör var i molnet min personlighet landar. Personligheten formas till hälften av generna, till en mindre del av uppväxtmiljön i familjen och, ja, resten vet vi inte riktigt. Skolan? Kompisgänget? OBS: Jag talar om hur personligheten utvecklas. Att jag föds med tio tår, med en tarmkanal och fem sinnen styrs också genetiskt, men ligger utanför personligheten.

16 ’Den ädle vilden’ eller ’Djuret som blev människa’ ?
Två tankeriktningar! ’Den ädle vilden’ eller ’Djuret som blev människa’ ? De två ”beskrivningarna av människan” bygger på tankar som har djupa rötter i historien. Här håller jag mig till tiden från Upplysningen som tog form för runt 300 år sedan. Den ena skolan (som jag vill kalla den romantiska) fokuserade på drömmen om den formbara människan, om möjligheten att hitta tillbaka till den ädle vilde som lockats i fördärvet av civilisationen. Den andra skolan (Upplysningen) utgick från tanken att det går att beskriva och begripa världen. – och människan. De olika människosynerna ledde till väldigt olika resultat . . .

17 Den ädle vilden Den vilseförde vilden kan ledas tillbaka till sitt ursprungliga osjälviskhet av en klok elit Den drömmen har lockat människor till en rad ideologier, vilka alla skulle leda till en bättre värld. Det målet har fått rättfärdiga metoder som annars skulle betraktas som omänskliga. Resultatet har blivit : Kommunistiska diktaturer som ledde till att minst 60 miljoner Sovjetmedborgare och 75 miljoner kineser dödades av sina egna regeringar Nazismen som ledde till 21 miljoner tyskars död Nordvietnam, Nordkorea, Minst 150 miljoner individer har dödats i arbetet för att skapa en (framtida) kommunistisk idealstat. Här finns tyvärr också olika rörelse som i ett framtida paradis’ namn fört krig.: Korstågen Indien/Pakistan Religionskrigen på 1600-talet i Europa . . . Mot dessa framtida ”drömlösningar” står den tragiska åsikten att vi är som vi är och måste lära oss att leva med det . . .

18 Djuret som blev människa
Vi finns därför att våra förfäder var överlevare – och gav oss sina ”överlevargener” Upplysningen sökte sina svar i verkligheten – här och nu. Vi bär på ett bagage av själviskhet och maktbegär, men också samarbetsvilja och lojalitet, allt därför att det hjälpte våra förfäder att överleva. Människobilden säger alltså att det är sådana vi är: Själviska, och därför måna om att: - ta hand om våra barn (annars skulle ju inte våra gener överleva!) - samarbeta med de andra i flocken (annars skulle vi inte överleva) - dela på mat och annat livsnödvändigt (annars skulle vi inte själva få hjälp) - försvara flocken (annars skulle vi inte överleva). Demokrati handlar om att hantera människans själviskhet, särskilt då den mäktiga människans . . .

19 Demokratins genombrott
Så här har antalet demokratier, respektive autokratier och ”anokratier” utvecklats under 1900-talet. Forskaren Steven Pinker har skrivit boken ”The Better Angels of our Nature” där den här bilden finns. Han beskriver ”anokratier” som nationer utan den fungerande centralmakt som finns i både demokratier och autokratier. ”Anokratierna” kan också kallas ’failed states’, Här finns exempelvis Syrien, Libien, Somalia, Irak,, . . . Efter andra världskriget började antalet demokratier växa långsamt och tillväxten ökade rejält efter Sovjetunionens fall. Då ökade också antalet anokratier rejält, och det är där vi ser den stora tillväxten av terrorism och antalet dödsoffer. Hur har vi det i Sverige . . .

20 Välfärd 1.0 Våra regelverk återspeglar - trots de nya forskningsresultaten talets människosyn. Det gäller Välfärd 1.0, men också lagstiftningen kring (och avtalen på!) arbets- och bostads-marknaderna. När Välfärd 1.0 började byggas av liberalerna och socialdemokraterna i slutet av 1800-talet levde en majoritet av jordens befolkning på eller nära existensminimum. De saknade skydd mot en auktoritär överhet, mot sjukdom, mot arbetslöshet. Det blev självklart att stötskydd blev välfärdens gemensamma nämnare! Stötskydd stämde också väl med det oskrivna bladets bild av en klok elit som ”tar hand om – och fostrar – massorna”. Socialdemokratins tro på sitt eget historiska uppdrag – att bygga ett framtida Sverige med utgångspunkt från bilden av den formbara människan – ledde till flera konsekvenser än Välfärd

21 Välfärd 1.0 Våra regelverk återspeglar - trots de nya forskningsresultaten talets människosyn. Det gäller Välfärd 1.0, men också lagstiftningen kring (och avtalen på!) arbets- och bostads-marknaderna. Den synen har bidragit vid uppbyggnaden av den maktplattform som S skapat i gränsmarken mellan särintressen och myndighetsutövning. Maktplattformen omfattar ”rörelser” som LO (som faktiskt startade S som sin politiska gren), Folkets Hus, Hyresgästföreningen, A-kassorna, KF, PRO, Riksbyggen, SABO, Folksam, . . . Här frågar jag mig vilken roll Välfärd 1.0 (tillsammans med arbetsrätten) har spelat för att befästa S’ roll som statsbärande parti. Det råder knappast något tvivel om att det har skett en omfattande maktöverföring från ’individen’ till ’samhället’ – och samtidigt till S-lierade organ som LO (jobben) och Hyresgästföreningen (bostäder). Nu kommer jag till den andra frågan: Vad menas med välfärd? . . .

22 Välfärd – eller färdas väl?
Skall individen tjäna samhället eller samhället tjäna individen? Nu är vi tillbaka till den gamla frågan om vilket perspektiv vi väljer! Ska individen tjäna samhället – eller samhället tjäna individen? Svaret beror på individens ideologi! Mitt svar är: individen står in centrum! Och jag förstår strängt taget inte vad samhället är – annat än det som medlemmarna i samhället kommer överens om. Samhället kan knappast ha en egen vilja, oberoende av medlemmarna. Svaret beror också på hur viktigt välståndet är för oss – och med välstånd menar jag inte lyxbilar utan hur många människor som slipper svälta eller dö av malaria eller . . . Det är när individen och individens frihet sätts i centrum som välståndet utvecklas! En viktig del av förklaringen är människans sätt att fungera . . .

23 Hur fungerar människan?
Sociologen Aaron Antonovsky flyttade på sjuttiotalet fokus från externa sociala faktorer som orsak till ohälsa till individens förmåga att hantera dessa faktorer som orsak till hälsa. Han utvecklade begreppet ’känsla av sammanhang’ för att beskriva förutsättningen för att människor ska må väl, förbli friska. Vi människor, sade han, behöver ha en grundläggande upplevelse av att det som sker är förutsägbart, begripligt och meningsfullt. BILDTEXTEN! Det är centralt för människors välbefinnande och hälsa att de ser sig ha kvar befälet över sitt eget liv – att de inte är offer. Det behovet får inte något starkt stöd av Välfärd 1.0 som präglas av en tro på att experter kan utforma system som är ”bra för människor”. Välfärd 1.0 gör oss i ”rättvisans” namn till nummer i olika köer, till objekt. Steget från ”objekt” till ”offer” är mycket kort. Så vad kan vi göra? Första steget är att inse att vi fortfarande är flockmänniskor, med flockmänniskans sociala behov. Vi behöver uppleva att vi är stöttåliga, kan klara av det oväntade, kanske hotfulla. Välfärd 1.0 står i direkt konflikt med den insikten! Det räcker med att se vilka ekonomiska marginaler människor har . . .

24 Den fattigaste tiondelen
Välfärd 1.0 stöttålighet Svenskarnas tillgång på ”egna pengar” (fattigaste tiondelen till vänster, rikaste till höger) Den fattigaste tiondelen Diagrammet visar hur den fattigaste tiondelen av alla svenskar (år 2004) hade en nettoskuld (exklusive fastigheter) på nästan kronor. Det vara bara den rikaste tiondelen som hade reserver bortom kommande månads matbudget. Det här är ett exempel på hur vi gör oss väldigt sårbara inom ramen för det stötskyddande Välfärd 1.0, som individer och som land. Undra på att rädslan för förändringar, ja, för framtiden, växer. Hur ska vi då tänka kring nästa steg i utvecklingen, kring Välfärd 2.0? Den rikaste tiondelen

25 Välfärd 2.0 stöttålighet Vi bär på arvet från förfäder som var överlevare i flockens värld. Vi är: själviska, men angelägna om att höra till aggressiva, men lojala mot de närstående Vår demokrati bygger på att skapa ramar som begränsar våra själviska och aggressiva utflykter – och stöder de positiva sidorna i våra personligheter. Demokratin är full av brister - våra mänskliga brister – men det är det minst dåliga styrelseskick vi lyckats utforma hittills. Sedan gäller det att komma ihåg att demokratin i en mening går på tvärs mot vårt genetiska bagage. Vi har formats till flockvarelser som finner sin trygghet i – just flocken. Inom den ramen har vi funnit stabilitet och trygghet. Fokus ligger på flocken – det som senare blev klanen. I demokratin ligger fokus på individens beslut – och ansvar – som bas för överlevnaden. Många försöker återskapa känslan av tillhörighet i flocken genom att bli medlemmar i någon grupp som skapar ett ”vi och dom”. Det kan vara Lions, Black Army, ett gatugäng, Bandidos, en kriminell liga. Det här händer inte minst när människor upplever att de hamnar utanför samhället, blir beroende, offer. Här är några tankar kring Välfärd

26 Välfärd 2.0 stöttålighet Bygg på individens behov av att behålla befälet i sitt liv! Tänk ”incitament” och ”ansvar för egna val” – snarare än mer ingenjörskonst! Underlätta för alla att samla egna resurser! Välfärd 2.0 behöver bygga på insikten att det är bara vi själva som kan bygga och försvara vårt välstånd – och vår demokrati. Ingen annan gör det åt oss. Välfärd 2.0 behöver bygga på individers egna val – och tydliga incitament att välja klokt. Rätten att välja oklokt behöver finnas kvar, tillsammans med konsekvenserna av sådana val. Individen behöver egna resurser för att kunna välja, både i form av självförtroende (stöttålighet) och pengar. En sak till . . .

27 Vill du påverka? Frågan är inte om ändringar kommer
utan om du vill påverka vilka de blir och hur de genomförs! Det finns två sätt att förhålla sig till det som pågår: Vi kan fortsätta lappa och laga . . . Det skulle leda till en fortsatt försvagning av ’samhällets’ förmåga att erbjuda det skydd för de (negativa) rättigheter som är en förutsättning för att demokratin ska fungera. Det skulle leda till att många råkar illa ut. Populistiska rörelser skulle göra sig ännu bredare, med ökade motsättningar och en växande främlingsfientlighet som följd. Vi ser redan smakprov på den utvecklingen i de förorter där det demokratiska samhället i allt större utsträckning ersätts av klanvälden. Alternativet är att vi, du och jag, reagerar och agerar, ifrågasätter en rad ”självklarheter” i den svenska modellen: den stötskyddande välfärden, den utestängande arbetsmarknaden och den sorterande bostadsmarknaden. Vi behöver fundera – och agera – kring bland annat följande saker . . .

28 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder” och klarar därför inte att finansiera Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket bidrar till att ställa hundratusentals människor utanför. Vi står inför påfrestningar på vår demokrati och vårt välstånd som vi behöver ta hand om. Bland påfrestningarna finns (jag tar dem i den ordning jag kommer att tänka på dem): Vi har blivit så friska att väldigt många överlever de första åren – och sedan lever mycket längre än hittills; Alltför få kommer därmed att ställas inför alltför stora uppgifter inom Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 blir allt dyrare – pengarna kommer inte att räcka; Omsorgen om vårt eget välstånd ställer tusentals människor i utanförskap, beroende. Varför fortsätter vi så här . . .

29 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder” och klarar därför inte att finansiera Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket bidrar till att ställa hundratusentals människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Politiker som är rädda om sina egna jobb. Det som en gång var ett tillfälligt politiskt uppdrag för människor som hade en försörjning utanför politiken har blivit ett heltidsyrke för människor som ofta nog saknar erfarenheter utanför politiken. När en politiker blir beroende av sin politikerinkomst växer risken för att hon/han ska fokusera på sin egen ”anställningstrygghet”. Det beror inte på att politiker skulle vara mindre hederliga, mindre värda vårt förtroende än andra, utan på att de är lika mycket (eller litet) att lita på som alla vi andra. Ju mer spelet om opinionsundersökningar här och nu tar över, desto mindre utrymme blir det för idé-burna medlemmar att påverka sitt parti. Det här bidrar säkert till att de traditionella partierna förlorar medlemmar – och att ytterlighetspartier vinner terräng.

30 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder” och klarar därför inte att finansiera Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket bidrar till att ställa hundratusentals människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag. Under de senaste sextio åren – i två generationer – har eliten sagt till oss: ”Vi tar hand om dig!”, ”Vi har råd!”, ”Kräv din rätt!”. De höga skatter som omhändertagandet kräver har dolts genom att en allt större andel av skatterna har gjorts indirekta. Av de totalt miljarder som ’samhället’ drog in år 2014 var nästan hälften i praktiken helt osynlig för den enskilde medborgaren. Här finns arbetsgivaravgifter (457 miljarder), skatt på kapital (företagsskatt och ränteinkomster, 185), punktskatter (115). Den andra halvan märks litet mer, men bara litet! Direkt skatt på arbete (527 miljarder) dras av innan lönen betalas ut och moms (354) ingår i priset när vi handlar. Skattetrycket har dessutom gjort oss medborgare väldigt sårbara. Bara var tionde svensk har en ordentlig ekonomisk buffert. Resten av oss saknar ekonomisk stöttålighet. Alla förändringar blir hotfulla. Dessutom är det ”bekvämt” (men inte särskilt tillfredsställande) att vara ”omhändertagen.

31 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder” och klarar därför inte att finansiera Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 bygger på en falsk människobild; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket bidrar till att ställa hundratusentals människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag; Särintressen som sätter sina medlemmars nytta före landets. Särintressen som sätter sina medlemmars nytta före landets. De viktigaste har jag redan pratat om: de fackliga organisationerna som bevakar sina ”revir” och Hyresgästföreningen. Jag vet inte på vilket sätt förändringar ska kunna genomföras, men de behöver utgå från att vi tillsammans förenklar vägen till nya jobb för de svenskar som hittills stått utanför, men också för alla de nykomna. Vi har helt enkelt inte råd att inte göra det, oavsett om vi talar om att ge demokratin ett mycket starkare fotfäste eller om att kunna hantera de snabbt stigande kostnaderna. Faktum är att de två sakerna är två sidor av samma mynt. På samma sätt måste vi se till att bostadsbyggandet blir lockande för våra fastighetsägare. Det innebär bl a att vänstern behöver sluta betrakta vinster i samband med att företag levererar nödvändigheter till människor som något omoraliskt. Om vi misslyckas med de förändringarna – vilken sorts människor, vilken sorts land är vi då?

32 Du lever i en tid när också det här sker!
Men glöm inte . . .! Du lever i en tid när också det här sker! Du står redan på den vinnande sidan! Frågan är bara hur trasslig vägen fram ska bli!

33 Demokratins genombrott
Jag har redan visat den här bilden, men den tål verkligen att visas igen! Efter andra världskriget ökade antalet autokratier – eller, rättare sagt, diktaturer – snabbt, inte minst som en följd av att kolonialmakterna drog sig ur ett stor antal länder i Afrika och Asien. Många övergick efter hand till mer eller mindre demokratiska styrelseskick och trenden ökade när Sovjetunionen upplöstes. Det här innebär inte att demokratin ”vunnit”, men ju fler länder som upplever hur fattigdom och ojämlikhet avtar i takt med att demokratin tar över, desto snabbare bör förändringarna kunna fortsätta. En annan aspekt är hur dödandet inom krigets ramar minskat . . .

34 Allt färre dör i krig! Krig har aldrig dödat en så liten andel av alla människor som under 1900-talet! Under förhistorisk tid dog 15 procent av alla jordinnevånare (män, kvinnor och barn) dog som en följd av krig och krigsliknande våld. Det har de kommit fram till genom att undersöka skelett från den tiden. Senare tiders samlare/jägare levde under liknande ständiga hot. Det här är de ädla vildar som många romantiker drömmer om – och ideologer av olika kulör vill att vi ska komma tillbaka till! Sedan blev vi jordbrukare – och ännu fler dödades i krig – var fjärde individ! Fundera på vad det står för! I en familj med två vuxna och sex barn fick man räkna med att två skulle komma att dödas i förtid. Det som hände var att människor skaffade sig ”egendom” i form av mark och skördar, egendom som andra kunde roffa åt sig. Med mer mat att äta överlevde fler och byarna växte och hamnade allt närmare varandra. Ett ledarskikt, en elit, utvecklades och tog makten. Organiserade krig mellan arméer startade. Flockens levnadsmönster utvecklades till klanens när metoder för att hantera alla dessa konflikter behövdes. Under de senaste kanske åren utvecklades elitskiktet utvecklats till en allt starkare centralmakt och under de senaste kanske 300 åren har den centralmakten skaffat sig våldsmonopol. Det är det som ligger bakom att bara fem procent av 1900-talets världsbefolkning dödades i krig eller i folkmord. I den siffran ingår mer än 100 miljoner som dödades av sina egna regeringar! Vi har blivit mer civiliserade . . .

35 Läs mer på: www.kan-vår-välfärd-räddas.se
Det här var en sammanfattning av det jag berättar på sajten. Mitt mål är att ni och många andra ska ta ställning till vad ni tycker är viktigt i era liv – och agera.