Kolonialism Kamp om att få kolonier

Kolonialism och slavhandel börjar Europeiska kolonialismen började med upptäcktsfärderna (1500-talet). Europeiska länder lade under sig områden i Amerika, Afrika och Asien. Spanien lade under sig nästan hela Sydamerika. Portugal tog den enorma Brasilien. Andra länder följde efter. Detta var början på triangelhandeln. Från Europa fraktades textilier, vapen, glas, sprit mm. till Afrika. Slavar såldes från Afrika till Amerika. Sedan såldes socker, tobak och bomull från Amerika till Europa.

Bilden visar hur tätt slavar packades ombord på de skepp som förde dem till Amerika.

Ekonomisk kolonialism Efter upptäcktsresorna byggde europeiska länder stora imperier i de nya världsdelarna. Man kontrollerade handelsvägarna över havs. Man tog kontroll över viktiga hamnar och handelsställen. Man utnyttjade lokalbefolkningen som arbetskraft eller sålde de som slavar. Kolonialism ändrades i karaktär i slutet av 1800-talet. Att även ta politiskt och militärt makt över främmande områden kallas för imperialism.

Orsaker till imperialism Industrier i Europa behövde råvaror och nya marknader för sina varor. Kolonialism Ekonomiska orsaker Religiösa orsaker Nationalistiska orsaker Militära orsaker Politiska orsaker Viljan att sprida kristendomen och konsten att läsa och skriva. Mer kolonier gav mer makt och prestige. Europa var övertygade om sin överlägsenhet. De ansåg sig att ha rätten att lägga under sig svagare områden. Europeiska länder ville ha bas för sina flottor och arméer.

Hur var imperialism möjligt? Industriella revolutionen. Europeiska länder hade pengar som behövdes. Ökade behovet för råvaror gav en motiv till imperialismen. Tekniska utvecklingen. Kanonbåtar, maskingevär och modernt artilleri gav européerna ett övertag. Ganska små trupper kunde inta stora områden.

Berlinkonferensen (1884-1885) Deltagare:   Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA, Belgien, Österrike- Ungern, Danmark, Spanien, Italien, Nederländerna, Portugal, Ryssland,  Sverige-Norge och Osmanska riket. Konferensen organiserades av Bismarck (Tyskland). Man kom överens om hur framtida ockupationer av landområden i Afrika skulle genomföras.

Kapplöpningen om Afrika Efter Berlinkonferensen styckades Afrika snabbt upp mellan europeiska makter. Europeiska länder skaffade sig tillsammans 30 nya kolonier. Endast Etiopien och Liberia blev inte koloniserade.

Storbritannien Britterna ockuperade Egypten och Sudan. Från Sydafrika expanderade britterna och deras ledare Cecil Rhodes norrut.

Cecil Rhodes Bilden är från Punch Magazine (år 1892). Texten till bilden: ”The Rhodes Colossus extends from Cape Town to Cairo.” Rhodes hade en dröm om att bygga en järnväg hela vägen från Kapstaden till Kairo. Kolonierna Sydrhodesia och Nordrhodesia (dagens Zambia, Malawi och Botswana) nämndes efter honom.

Tyskland Tyskland var sent ute efter landets enande år 1871. Landet tog två områden vid västkusten och döpte dessa till Tyska Sydvästafrika och Kamerun.

Frankrike Frankrike tog stora delar av nordvästra Afrika. Hade invaderat Algeriet redan 1830. Tog Tunisien år 1881. Fick även delar av Marocko.

Kongo – Grymma straff Man hade kommit överens om att Kongo skulle vara neutralt handelsområde. Kongo blev dock Belgiens kung Leopold II:s privata koloni. Det fanns mycket gummi i området och afrikanerna tvingades att som skatt leverera rågummi.

Indien – Juvelen i kronan Ostindiska kompaniet (East Indian Company) kontrollerade handeln i Indien. Efter Sepoy-upproret tog brittiska staten över styret 1858. Drottningen Victoria blev kejsarinna över Indien år 1876. Indien kallades ”juvelen i kronan” eftersom landet sågs som den mest värdefulla källan av te, bomull och vete.

Kina Europa handlade mycket med Kina. Köpte te, siden och porslin. Betalade med silver och sedan opium. Efter Opiumkriget blev Kina tvingad att öppna sig för all slags handel och lämna ifrån sig Hongkong till Storbritannien. Efter boxarupproret år 1900 var Kina ännu svagare.

Konsekvenser av imperialism Många kulturer var förstörda. Europeiska språk, lagar och styrelsesätt blev dominerande. Många folk förslavades. Slavhandel. Höga skatter och dåliga arbetsförhållanden för de som jobbade för européer. Uppbyggande av infrastruktur, industrier, utbildning och sjukvård i kolonier. De som fick mest nytta av dessa var européerna. Långsiktig ojämlikhet mellan länder i världen. Västerländsk dominans och fattigdom i u-länder.