BAT Systemoptimering eller Suboptimering Jan Carlsson SKB
“Nollutsläpp” från kärnkraftverk Gränsvärden för utsläpp ges av myndigheter Självpåtagna, frivilliga, miljömål (EMAS) Minimera utsläpp av kemikalier och radionuklider till havet
Hur uppnå nollutsläpp på bästa sätt? Indunsta avfallet/vattnet dvs koka bort vattnet och ta omhand resterande koncentrat/sediment Avfallet tas omhand i särskilda behållare för deponering i slutförvar för radioaktivt avfall (SFR) Inga kemikalier eller radionuklider släpps ut i havet = nollutsläpp har uppnåtts
SFR
Avfallsbehållare
Konsekvenser i SFR Avfallet innehåller endast små mängder radionuklider som inte innebär några bekymmer Avfallet innehåller också kemikalier och organiska ämnen som kan vara komplexbildande dvs göra radionuklider mer lättrörliga Komplexbildarna kan påverka annat avfall i förvaret och ge ökat utsläpp av radionuklider Salter i avfallet kan påverka barriärerna i SFR och bidra till ökad nukliduttransport Slutsats: avfallet kan inte accepteras i SFR utan lämplig behandling
Behandling av avfallet Nedbrytning av cellulosa och andra komplexbildare Minska koncentrationen av salter genom mindre mängd i varje avfallskolli
Slutsats En optimal hantering med beaktande av BAT i ett led behöver inte vara optimal för hela systemet (suboptimering) För att uppnå bästa möjliga resultat för ett helt system kan det vara nödvändigt att ge avkall på BAT-tänkandet i vissa detaljer I det aktuella exemplet bör det vara möjligt att finna en för systemet acceptabel men kanske inte optimal lösning