Den amerikanska revolutionen Olika perspektiv

”Ingen beskattning utan representation” Vid 1763 innehade Storbritannien omfattande besittningar i Nordamerika År 1765 ansåg sig kolonisterna fortfarande som lojala undersåtar till den brittiska kronan, med samma historiska rättigheter och skyldigheter som undersåtar i Storbritannien. Den brittiska regeringen beslöt att beskatta sina amerikanska besittningar, i första hand för att bidra till att betala för dess försvar av Nordamerika mot fransmännen under sjuårskriget. Problemetet inte att skatterna var höga, utan att kolonierna inte konsulterades om de nya skatterna, då de inte hade egna representanter i parlamentet.

1765: Stamp Act förenar kolonierna i protest År 1765 blev Stamp Act den första direkta skatten som togs ut av parlamentet från kolonierna. Alla 13 kolonier protesterade kraftfullt En hemlig grupp, ”Frihetens söner” (Sons of Liberty), bildades i många städer och hotade med våld om någon sålde stämplarna Stamp Act Congress i New York oktober 1765. Moderata delegater förklarar att skatter som antagits utan representation kränkte kolonisternas rättigheter. Parlamentet avskaffade skatten, men 1766 behöll makt att stifta lagar för kolonierna ”under alla omständigheter överhuvudtaget.”

Bostonmassakern och Boston tebjudning I mars 1770 samlades en stor folkmassa runt en grupp brittiska soldater. Folkmassan blev mer och mer hotfull och kastade snöbollar och avfall mot soldaterna. I förvirringen sköt alla utom en soldat in i folkmassan. Elva personer blev träffade. Fem av dem dog av sina skador. Överdrivna och vitt spridda beskrivningar av massakern började vända känslorna i kolonierna mot britterna. År 1767 nya skatter på ett antal väsentliga varor som papper, glas och te. Kolonister bojkottar brittiska varor. Bojkotten ledde till Boston Tea Party 1773. London svarade genom att stänga Bostons hamn och avsluta självstyre i Massachusetts och sätta den under kontroll av armén.

Strider börjar i Lexington 1775 I april 1775 marscherar brittiska trupper från Boston för att gripa upprorsmän och ammunition. Lokal milis konfronterade de brittiska trupperna och nästan förstörde den brittiska kolonnen. Den andra kontinentala kongressen samlades 1775 och bildade den kontinentala armén och utsträckte olivkvistpetitionen till kronan som ett försök till försoning. Kung Georg III vägrade ta emot den, och utfärdade istället Proclamation of Rebellion, som krävde handling mot ”förrädarna.” Någon chans till kompromiss slutade när kolonierna förklarade sig självständigt och bildade en ny nation, USA den 4 juli 1776

Join, or Die av Benjamin Franklin återanvändes för att uppmuntra de tidigare kolonierna att enas mot brittiskt styre.

Opinionen svänger Den 10 januari 1776 publicerade Thomas Paine en politisk pamflett med titeln Common Sense där han hävdade att den enda lösningen på problemen med Storbritannien var republikanism och självständighet från Storbritannien. Vände allmänopinionen för självständighet.

Lojalister Kolonister som förblev lojala undersåtar till den brittiska kronan. De var ofta kallad ”tories, royalists eller kungens män". Från patrioternas perspektiv: NI ÄR förrädare som inte skulle stödjar vår sak och ni samarbetar med den förtryckande brittiska regeringen. Från lojalistiskt perspektiv: NI ÄR rebeller och förrädare mot moderlandet. Under och efter utgången av kriget år 1783, kunde lojalister (särskilt soldater och före detta tjänstemän) välja evakuering. Cirka 62.000 vita lojalister, (eller ungefär 2% av den totala amerikanska befolkningen på 3 miljoner i 1783) lämnade landet. Omkring 46.000 flyttade till nuvarande Kanada.

Colonists Drumming a British Loyalist Out of Town Colonists Drumming a British Loyalist Out of Town

Vad motiverade lojalisterna? De flesta utbildade amerikaner, accepterade John Lockes teori om naturliga rättigheter och begränsad statsmakt. Både lojalister och rebellerna kritiserade åtgärder som Stamp Act. Lojalister ville ha fredliga former av protester för att de trodde att våld skulle ge upphov till kaos eller tyranni. De trodde också att självständigheten skulle innebära förlust av ekonomiska fördelar av medlemskapet i det brittiska imperiet. Lojalister kom från alla samhällsskikt. Under revolutionen kämpade cirka 19.000 lojalister, beväpnade av britterna, i konflikten.

Indianerna De flesta indianer öster om Mississippifloden påverkades av kriget, och många samhällen var oeniga i frågan om hur man ska bemöta konflikten. Ett fåtal stammar var på vänskaplig fot med amerikanerna men oftast sågs dem som ett potentiellt hot mot indianernas territorium. Cirka 13.000 indianer kämpade på den brittiska sidan, med den största gruppen från Iroquois stammar, som satte in omkring 1500 män. Medlemmar i Mohawk kämpade på båda sidor. Många Tuscarora och Oneida stödde kolonisterna. Den kontinentala armén gjorde räder i New York för att lamslå Iroquois stammar som hade ställt sig på britterna sida. Creek och Seminole allierade med Storbritannien och kämpade mot amerikanerna i Georgia och South Carolina. Många indianer var inblandade i striderna mellan Storbritannien och Spanien om Gulf Coast och upp floden Mississippi- mestadels på den brittiska sidan.