Jainism Jainism

Jainism - historia Jainismen grundades av Mahāvira på 500-talet f.v.t. Det var nästan samtidigt som Buddha Shakyamuni. Troligen fanns också en tidigare profet Parshva som hade grundat en asketrörelse tidigare. Nakenhet rekommenderades till de som blev munkar. Jainismen har i motsats till buddhismen överlevt i Indien och har omkring 3 miljoner anhängare i dagens Indien. År 79 e.v.t. splittrades Jaina i två delar: Digambara (de himmelsklädda, nakna och Śvetambara (de vitklädda, inte nakna). Då var grundlärorna redan fixerade. Organisationen var uppbyggd i församlingar, grenar och ”familjer”. De var mycket välorganiserade. Munk- och nunneförsamlingarna leddes i början av elva huvudlärjungar. Sudharma organiserade den jainistiska kanon

Historia forts. En synod (koncilium) hölls omkring 200 år efter Mahāvira i Patna i Bihar. Där spelade Bhadrabahu en ledande roll och han ansågs ha haft kunskap om de gamla texterna. Efter Mahavira spred sig jainismen mot väster och söder och hade en storhetstid i sin utbredning på 400 och 300-talen f.v.t. Läran spreds också i Sydindien i de tamiltalande områdena men försvann därifrån genom vishnuismens och shivaismens frammarsch i Sydindien. Candragupta Maurya (c:a 300 f.v.t.) lär ha stött jaina-församlingen. Han lär också ha fastat till döds när hans tid var inne. Śvetambaras hade en blomstringstid i Gujarat på 1000/1100-talen. Där finns också idag församlingar av digambaras (se Gandhi!!)

Texter och religiös praktik Śhvetambaras kanon (āgama och siddhānta) består av 45 texter och är en sammanställning av texter från olika epoker som sammanställdes på 400-talet e.v.t. Digambaras kanon är från omkr. 0-100 e.v.t. med Anuyoga-texter från 1400-talet. Jaina har en fyrdelad sangha bestående av munkar och nunnor, lekmän och ”lekkvinnor”. Man ska bli fri från ”bundenhet” och tro på triratna (de tre juvelerna): rätt tro, rätt kunskap, rätt uppförande. Munkar och nunnor tar 5 stora löften. Avstå från: 1) skada liv, 2) falskt tal, 3) ta det som inte är givet, 4) okyskhet, 5) stöld, 6) Avstå från att äta och dricka på natten därför att man av misstag kunde skada någon insekt i mörkret. Nunnor är alltid religiöst underställda munkarna. Det finns en stark hierarki i munkväsendet. De äldre ser efter den materiella och andliga välfärden, upadhyayan är en lärd specialist på texterna och acaryan är den andliga mästaren. Man blir munkordinerad efter fyra månaders prövotid. Efter denna tid tar man löftena.

Skolorna i jainismen Den jainistiska rörelsen delades upp i två riktningar omkring 300 f.v.t. Digambaras (de nakna, de luftklädda) kännetecknas av en sträng disciplin där de ska avstå från alla ägodelar inklusive kläder. De förnekar också kvinnans möjlighet att nå befrielse. Shvetambaras (de vitklädda) var en mindre radikal rörelse där munkarna har kläder och där kvinnor kan nå befrielse. Inslaget av kvinnor är av tradition mycket starkt.

Forts. Det finns en stark hierarki i Jaina. Upādhyāyan undervisar i skrifterna och ācārya är den andlige mästaren. För att bli munk tas man upp som novis efter en test. Munkar kallas nirgrantha bhikshu eller sādhu. Nunnor bhikshuni etc. Nunnorna är alltid religiöst underställda munkarna. Munkar och nunnor går runt och ber om mat till lekmännen, man är strikta vegetarianer eftersom inget kött får finnas i maten. Fasta är en del av de religiösa övningarna och man kan t o m fasta till döds vilket är en ärofull död. Man har en sorts bikt och därefter gottgörelse. Sanghan försörjs av lekmännen. Lekmännen (Shravakas- lyssnare eller upāsakas) tar 5 mildare löften som ahimsa (icke-döda), satya (tala sanning), dāna (givande), icke stjäla, inga olämpliga sexuella aktiviteter, inte för mycket materiell välfärd.

Mytologi och kosmologi Kosmologin liknar den hinduiska. Uppställd efter lägre-medel-övre världar (se figur). Överst är en sorts himmelsk gudavärld och underst finns sju helveten. Människorna lever i medelvärlden (Madhyaloka) i Jambudvipa. Denna värld är mycket liten i förhållande till de andra världarna. Men den är den viktigaste eftersom människorna lever där. I den övre världen är allt renare och i toppen finns platsen där siddhas (de fullkomliga) bor. Dessa är de befriade själarna (jivas). Gudomligheter finns i de tre världarna. Jaina-profeter (tirthankaras) finns bland människorna. Det ska leva 23 tirthankaras i vår kalpa.

Läran - doktrinen Det finns en jaina-logik och kunskapsteori. ”Förändringen” är grundläggande och det finns 5 astikāyas (olika sätt att finnas till): Jiva (själ), materia, rymd, rörelse och vila. Man är bunden till en av de 4 världarna: människa, gudomliga varelser, djur och helvete. Själen, jiva, besitter kunskap (jñana) och det högsta man kan nå i det sammanhanget är absolut och perfekt fullständig kunskap. Det finns 7 kategorier i processen från bundenhet till befrielse: 1) jiva, 2) ajiva (”icke-själ”), 3) inkommande av karmisk materia i jiva, 4) bundenhet till världen uppstår, 5) det går att stoppa det karmiska inflytandet, 6) metoden att driva ut tidigare ackumulerad karmisk materia, 7) total befrielse från karma då jiva (själen) är befriad från återfödelsen i samsara.

Läran och etiken i Jainismen. Munkar och nunnor utövar samvara, den andliga vägen definierad som upphörandet av karmiskt inflytande. Det finns 5 punkter med många regler: 1) Man ska kontrollera sina mentala, verbala och fysiska aktiviteter, 2) Man ska inte skada några levande varelser (ahimsa), 3) Man ska tillämpa de tio rätta sätten att leva, 4) man ska reflektera över de tolv mentala sätten att tänka med utgångspunkt i alla tings förgänglighet, 5) munkarna ska till slut utstå de tjugotvå prövningar som ingår i munk- och nunnelivet. Det finns sammanlagt 60 munklöften. Lekmännen tar de fem små löftena: ahimsa, att vara ärlig och sanningsenlig, att bara tjäna sitt uppehälle på ett ärligt sätt (icke stjäla etc), att inte ägna sig åt icke tillåtna sexuella aktiviteter och att inte vara beroende av materiella ägodelar. Det finns 14 stadier till moksha som leder till allvetande. Det finns en kult i templen. Man offrar mat etc till den tirthamkara som templet är helgat till.

De jainistiska lärorna forts. I centrum för jainismens lära om förlossning står jiva (själen). Den oförlossade själen är bunden till materien och till en kroppslig tillvaro. Den mekanism som styr den bundna själens öden är karma, som av jainismen tolkas som en materiell substans som häftar vid själen. Frigörelsen fordrar att själen renas från karman och från de lidelser som möjliggör ett inflöde av karman. Reningen sker gradvis och följer jainismens asketiskt inriktade väg. Så kan själens ursprungliga rena tillstånd av medvetande, salighet och energi återupprättas.

Ahimsa – Icke-våldsläran Ahimsa är det främsta av de löften (vrata) som en jainist avlägger. Det finns flera av dessa och det sista som man kan ta är beslutet att dö i frivillig fasta kombinerad med meditation (sallekhana). I vardagslivet innebär ahimsa strängt tillämpad vegetarianism. Jordbruk är en mindre lämplig sysselsättning då man tvingas döda levande varelser. Man ägnar sig hellre åt handel och köpenskap och många jainister är köpmän. Jainismens normsystem betonar givmildheten till munkar och nunnor och byggandet av tempel etc.

Ikonografi etc Stupas byggdes i början men övergavs och det finns senare endast klippskulpturer och strukturella tempel. I västra Indien finns de största templen en del från 500/600-talen. Man har en stor skicklighet i träsniderier. Viktiga personligheter är t ex Haribhadra (700-t) och Hemacandra. M.K. Gandhi har tagit upp många jaina-element i sin lära. Han kom också från Gujarat där jaina-religionen var och är stark.

Forts. Jainismen Reinkarnationen är ett faktum och styrs av att själen (jiva) drar till sig materian och detta bildar karma som sedan gör att man återföds till en ny tillvaro. Om man har nått denna perfektion som siddha (fulländad) så finns man i toppen av universum. Om inte så återföds man. Det är möjligt, men mycket svårt för en lekman att nå befrielsen. Vid befrielsen så eliminerar man alla passioner och når fullständig kunskap (omniscience).