Allmän grammatik SATSDELAR Ordklasser

Fritt predikativ Vi återvände helt utmattade. Han fann modern sittande på golvet. Vi köpte bilen obesiktigad. Det fria predikativet kan syfta såväl på satsens subjekt som på dess objekt. Till skillnad från det vanliga attributet bildar det predikativa attributet inte någon syntaktisk fras med det substantiv eller det substantiviska ord som det refererar till. Det har alltså inte något huvudord. ”Den som fångar fredad fisk eller fisk vars längd understiger stipulerat minimimått skall genast - död eller levande - släppa ut fisken i vattnet.” (DN 11.7.2008) Syftar ”död eller levande” på subjektet eller på objektet?

Fritt predikativ och sättsadverbial Sättsadverbial svarar på frågorna: Hur? På vilket sätt? Han slog dem medvetslösa med en hammare. Kallblodigt slog han dem medvetslösa. Ett sättsadverbial syftar på predikatet. Det beskriver hur någonting utförs. Ett fritt predikativ relaterar till satsens subjekt eller objekt och kongruerar med detta.

Träddiagram (IC-analys) Jag/ visar /mina barn/ pappas utställning/ på museum. S(satsen) NP VP pers.pron. V NP NP PP poss.pron N N(G) N P N

Träddiagram Träddiagram började användas inom den generativa grammatiken. Det är en språkvetenskaplig inriktning som försöker förstå människans medfödda inre grammatik. Inriktningen har sin grund i Noam Chomskys arbeten från 1950- och 1960-talet. När vi talar använder vi ett omedvetet regelsystem som vi automatiskt använder för att producera korrekta meningar på vårt modersmål. Små barn lär sig tidigt detta regelsystem. För att komma åt detta beskriver den generativa grammatiken språket med hjälp av frasstruktursystemet. I ett träddiagram ser man hur språkets meningar är hierarkiskt uppbyggda.

Träddiagram Lillebror leker med Karlsson på taket. NP VP N V NP NP S (satsen) NP VP N V NP NP P N P N

Subjekt Ett typiskt subjekt uttrycker aktören, den som utför den handling som uttrycks i texten. Katten jamar. En annan definition är ”det som satsen handlar om”. Ett subjekt kan utgöras av en nominalfras, infinitivfras eller en bisats, i sådana fall utgör hela frasen subjekt. Att katter jamar är ett välkänt faktum. I språk med subjektstvång (till exempel svenskan) måste en grammatiskt korrekt sats i normalfallet innehålla subjekt och predikat. Det regnar.

Subjekt (forts) Subjektet är ofta ett eller flera substantiv eller ett eller flera pronomen, men många ordklasser stå som subjekt. Stina, Pelle och Lisa gick på bio. Här är ordförbindelsen ”Stina, Pelle och Lisa” subjekt. Det är alltså inte fråga om tre subjekt. Ofta är ett substantiviskt subjektet försett med ett eller flera attribut: Min mosters lilla svarta katt jamade högt.

Subjekt (forts) Formellt och egentligt subjekt Det satt en katt på en sten. Här finner vi två subjekt, ett egentligt (”en katt”) och ett formellt (”det”). När en sats innehåller ett formellt subjekt tar detta det egentliga subjektets plats och det egentliga subjektet hamnar på objektets plats (efter det finita verbet). Igår gick det inte ett enda tåg. Det formella subjektet har en introducerande funktion. Ett sätt att testa att det handlar om formellt subjekt är att se om man kan stryka det: En katt satt på en sten. De slaviska språken har inte formellt subjekt på samma sätt utan laborerar snarare med ordföljden för att framhäva den nya informationen (satsens rema).

Subjekt (forts) Det regnar. Det är långt till Prag. Det är kallt ute. Här är det inte frågan om formellt subjekt utan om ett opersonligt ”det”. ”Det” går heller inte att ta bort i dessa satser. Svenskan har subjektstvång, vilket innebär att subjektsplatsen måste vara fylld. De slaviska språken har inget subjektstvång.

Subjekt (forts) ”Det” kan också användas för att ge emfas åt ett yttrande. ”Det var Pelle som åt upp tårtan.” Jfr med ”Pelle upp tårtan.” I den föregående satsen är subjektet Pelle framhävt. De slaviska språken har liknande medel för emfatisk omskrivning.

Subjekt (forts) Att resa är alltid intressant. En infinitiv kan fungera som subjekt. I denna typ av satser är det vanligt att man skjuter in ett formellt subjekt: Det är alltid intressant att resa.

Subjekt (forts) En att-sats kan fungera som subjekt: Att jorden är rund är ett välkänt faktum. Även här kan vi ha ett formellt subjekt: Det är ett välkänt faktum att jorden är rund. Observera att man i sådana fall inte får översätta ordagrant till ett slaviskt språk!

Objekt En att-sats kan även vara objekt: Alla vet att jorden är rund. Här är ”alla” subjekt och ”att jorden är rund” är direkt objekt.

Attribut Adjektivattribut en liten pojke Genitivattribut Lisas cykel, min bil Måttsattribut fem bullar, en kopp kaffe Innehållsattribut en kopp kaffe (snarare så i slavisk grammatik) Prepositionsattribut Maten i skolan Adverbattribut Maten hemma Apposition Gustavsson, skolans rektor, fanns på plats. Epitet ofta en titel Herr Nilsson bor på tredje våningen Infinitivattribut Viljan att leva är stark. Relativattribut Pojken, som kom springande, skrattade högt. Satsattribut Ursäkten att väckarklockan hade gått sönder var inte särskilt trovärdig.

Huvudsats En mening är ett yttrande som ger uttryck åt en tanke. En mening kan variera i längd från ett enda ord (”Ja.” ”Hoppsan!”) till att omfatta mer än en sida i en bok. En sats måste däremot innehålla ett subjekt och ett predikat. Lisa läser en bra bok. En sats som kan stå för sig själv och bilda en egen mening kallas för huvudsats. Flera huvudsatser kan kopplas ihop med hjälp av samordnande konjunktioner (och, men, eller, för, ty). Lisa läser en bra bok, och Kalle snickrar i garaget. Lisa ligger hemma och är förkyld, men Kalle är ute och motionerar.

Huvudsats och bisats En huvudsats kan byggas ut med en bisats. En bisats kan inte stå för sig själv. Lisa läste en bra bok, medan Kalle lagade mat. BIFF-regeln: ”Bisats Inte Före Första verbet”, ”Bisats Inte Före Finita verbet”. Lisa läste inte en bra bok, medan Kalle inte lagade maten. Hela bisatsen är alltid en satsdel i huvudsatsen. ”medan Kalle lagade mat” är en adverbiell bisats. När lagade Kalle mat? När Lisa läste.

Att-bisatser Att-satser kan stå som Subjekt: Att syltan smakar salt beror på kocken. Objekt: Säger du att syltan smakar salt? Predikativ: Det lustiga är att syltan smakar salt. Attribut: Påståendet att syltan smakar salt är falskt. I svenskan kan en preposition styra en att-sats. Jag är säker på att hon kommer fram i tid. Det går inte i de slaviska språken. Där måste man sätta in ett pronomen mellan prepositionen och att-satsen.

Adverbiella bisatser En stor grupp är de bisatser som utgör en adverbiell bestämning till verbet i huvudsatsen. Bisatsen svarar på frågor som När? Var? Varför? Hur mycket? etc.

Tidsbisatser (temporala bisatser) Lisa läste en bra bok, medan Kalle lagade middag. När jag var på landet, hörde jag göken. Efter det att jag hade tagit examen, började jag arbeta som översättare. Jag vill träffa henne, innan jag åker på semester.

Orsaksbisatser (kausala bisatser) Han svarade inte på hennes sms, eftersom han var trött. Eftersom han var trött, svarade han inte på hennes sms. Jag gick inte på festen, därför att jag inte hade tid.

Villkorsbisatser (konditionala bisatser) Om jag hinner, (så) kommer jag på festen. Jag åker till Krakow, ifall jag får råd.

Medgivande (koncessiva) bisatser Vi drack champagne, fast det bara var en vanlig onsdag. Fastän Kalle var så trött, fortsatte han att plugga lite till. En man åtalas för sjöfylleri, trots att han nyktra fru körde båten.

Avsiktsbisatser (finala bisatser) Vi köpte en dyr present, för att vi inte ville verka snåla.

Följdbisatser (konsekutiva bisatser) Pelle talade högt, så att de skulle höra.

Jämförande (komparativa) bisatser Jag öppnade fönstret till natten, som jag alltid brukade göra.

Frågebisatser Lisa frågade, om Kalle hade tid att gå på bio. Om = huruvida Jfr Om = såvida De drack champagne, om kassan tillät. Detta är en villkorsbisats. Observera att om=huruvida och om=såvida heter olika på ryska!

Frågebisatser (indirekta frågor) Hon frågade vad klockan var. Jfr den direkta frågan: ”Vad är klockan?”

Relativa bisatser Relativa bisatser inleds av relativa pronomen (som, vilken, vad, vars) eller relativa adverb (dit, då, där). Skjortan, som jag köpte, är för liten. Affären, där jag köpte den, har gått i konkurs. Det ögonblick, då han kom in genom dörren, glömmer jag aldrig. Min gode vän, vars kostym jag har lånat, kommer hem i morgon. Det, som jag vill säga, är att huset är för dyrt. (På det ställe,) där jag bor, finns en biograf. Relativa bisatser syftar på ett substantiviskt ord (substantiv, substantiverade adjektiv, pronomen) och är attribut i huvudsatsen.

Andra termer som man bör kunna Synonym Antonym Homonym

Synonym – ord som betyder (nästan) samma sak: båda och bägge Antonym – motsatsord: gammal-ung, vacker-ful Homonym – när ett ord har flera vitt skilda betydelser: vad – vad – vad, får – får, fil – fil - fil

Andra termer som man bör kunna Deklination

Deklination – substantivens och adjektivens böjningsmönster

Andra termer som man bör kunna Konjugation

Verbens böjningsmönster

Andra termer som man bör kunna Kongruens

Kongruens – ”överensstämmelse”, att ett ord rättar sin form efter ett annat. En liten stuga men ett litet hus De slaviska språken utmärker sig för en hög grad av kongruens. Ett adjektiv rättar sig efter sitt huvudord i genus, numerus och kasus.

Andra termer som man bör kunna Diminutiv Avledning

Diminutiv – ett avlett ord som anger grundordet i förminskad skala eller som ger en subjektiv, ofta smeksam, prägel åt ordet. tj ruka – ručka ry Sasja – Sasjenka Avledning – ett ord som bildas på ett annat

Andra termer som man bör kunna Ellips

Förkortning ”Vill inte” är en ellips av ”Jag vill inte”.

Andra termer som man bör kunna Emfas

Eftertryck Nej, inte den där! Emfatisk omskrivning Det var Lasse som slog sönder fönstret.

Andra termer som man bör kunna Idiomatisk, idiomatiskt uttryck

Ett uttryck eller ett sätt att uttrycka sig som är speciellt för ett visst språk. Det går oftast inte att översätta ordagrant. Ry ”Han har ätit en hund i grammatik” = Han kan allt om grammatik.

Andra termer som man bör kunna Kontext

Det språkliga sammanhanget runt ett visst ord. Ofta behöver man kontexten för att förklara t ex varför man använder den ena eller den andra verbaspekten.

Andra termer som man bör kunna Morfologi

Morfologi – formlära, läran om ords uppbyggnad, ordbildning

Andra termer som man bör kunna Syntax

Syntax – satslära, hur ord kombineras till större språkliga enheter.

Andra termer som man bör kunna Etymologi

Etymologi – läran om ordens ursprungliga betydelse Svenska kejsare Tjeckiska císař Polska cesarz Ryska царь (tsar) Alla orden kan härledas till Caesar. Hellquists Etymologisk ordbok: http://runeberg.org/svetym/