OFFENTLIGHETSPRINCIP TRYCKFRIHET OFFENTLIGHETSPRINCIP

Tryckfrihet Definition tryckfrihet, form av yttrandefrihet som främst gäller tidningar, tidskrifter, broschyrer och böcker. En nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för tryckfrihet är frånvaro av förhandsgranskning från myndigheters sida av skrifter som skall ges ut. Ansvar för eventuella tryckfrihetsbrott får utkrävas endast i efterhand. Det måste vidare vara tillåtet att yttra sig i tryck i politiska och andra frågor och därvid inom vida gränser kritisera de styrande. Lagar till skydd för t.ex. militära hemligheter eller den enskildes integritet är dock tillåtna. Påföljder mot eventuella brott skall utdömas av oberoende domstolar, inte beslutas i administrativ ordning.

Tryckfrihetens Uppkomst Utvecklingen bort från statlig kontroll över tryckerierna och mot tryckfrihet inleddes på 1600-talet . I England avskaffades censuren genom ett parlamentsbeslut 1695, vilket dock inte omedelbart ledde till tryckfrihet. I mer än ett århundrade därefter upprätthöll myndigheterna kontroll över pressen med andra metoder, främst hårda domar mot oppositionella publicister och höga skatter på tidningspapper. I Sverige infördes en nära nog fullständig tryckfrihet genom 1766 års tryckfrihetsförordning.

I Frankrike slogs principen om tryckfrihet fast i rättighetsförklaringen under revolutionen 1789. I USA tillkom motsvarande beslut 1791. Både i Sverige och Frankrike avskaffades dock tryckfriheten efter några få år. I Sverige återställdes principen om tryckfrihet genom 1809 års regeringsform. Principen har sedan dess kvarstått orubbad. Större eller mindre inskränkningar har dock förekommit under vissa perioder (jfr indragningsmakten och transportförbud). Som ett led i liberalismens utbredning infördes tryckfrihet under 1800-talet i många europeiska länder och en del utomeuropeiska.

Tryckfrihetens ideer Det idémässiga försvaret för tryckfrihet är nära förbundet med upplysningen och liberalismen. Upplysningsmän som John Locke och Voltaire gav ut skrifter om toleransen. Liberalen John Stuart Mill framlade i sin bok "OnLiberty" (1859; "Om friheten") det mest kända försvaret för tanke-och yttrandefrihet. Enligt Mill är ett statligt tvång på åsiktsbildningens område förkastligt, även om det utövas i överensstämmelse med folkviljan. Myndigheterna är inte ofelbara; de kan av misstag försöka kväva sanna påståenden. Också påståenden som folkmajoriteten anser felaktiga och skadliga måste få framföras i pressdebatten - de kan ge relief åt sanningen, menar Mill.

Tryckfriheten under 1900-talet Under 1900-talet har tryckfriheten i Europa drabbats av svåra bakslag, t.ex. genom uppkomsten av diktaturer av olika färg under mellankrigstiden. Segrar för tryckfriheten har förekommit dels genom de fascistiska och nazistiska diktaturernas fall som en följd av andra världskriget, dels efter den östeuropeiska kommunismens sammanbrott mot slutet av 1980-talet. I flera tidigare kommunistländer i Europa är dock framtidsutsikterna för tryckfriheten osäkra. Detsamma gäller åtskilliga utomeuropeiska stater utanför den engelsktalande delen av världen.

Censur -definition censur (lat. censu´ra 'granskning', av cénseo 'granska','värdera'), förhandsgranskning av innehållet i olika kommunikationskanaler som tidningar, tidskrifter, böcker, teaterföreställningar, filmer, radio- och TV-program osv.

Införande av censur Inom den kristna kyrkan förekom tidigt ansatser till bokcensur. Genombrottet för censur av tryckta skrifter kom på 1500-talet. Framför allt tre faktorer medverkade härtill: uppfinningen av boktryckarkonsten under 1400- talets senare hälft medförde en kraftigt stigande mängd tryckalster, vilket ökade de styrandes behov av kontroll; splittringen mellan katoliker och protestanter, tidens kanske viktigaste fråga, engagerade många skribenter och oroade de flesta styrande; framväxten av en stark kungamakt, där monarkerna fick resurser att bygga upp fungerande övervakningssystem.

Under 1500- och 1600-talen upprättades i de europeiska länderna censursystem, ofta i samverkan mellan kyrka och stat. I England tillkom den första förteckningen över förbjudna böcker redan 1529, och under de följande årtiondena byggdes ett effektivt censursystem upp. Påven utfärdade 1559 den första offentliga versionen av Index librorum prohibitorum, förteckningen över böcker förbjudna för katoliker (jfr Index). I Sverige inleddes bokcensuren på Gustav Vasas tid. Mot slutet av 1600-talet fick censursystemet fastare former. Grundläggande blev en av Karl XI 1684 utfärdad stadga. År 1686 inrättades ett nytt ämbete, vars innehavare (censor librorum) skulle handha den centrala kontrollen av tryckta skrifter.

Censur på 1900-talet. I demokratiska länder har censur av tryckta skrifter under 1900-talet aktualiserats endast under krig eller krigsfara. I Sverige tillkom under andra världskriget 1941 en lag som öppnade möjlighet till sådan censur. Den sattes dock aldrig i kraft och upphävdes vid krigsslutet. Av de nya massmedierna underkastades filmen tidigt någon form av censur i de flesta länder. Sverige införde som första land i världen en statlig filmcensur 1911 (se filmcensur och Statens biografbyrå). Också radio och TV kontrolleras i demokratiska länder mer ingående än pressen, i regel dock utan censur. I Sverige är censur av radio och TV uttryckligen förbjuden i yttrandefrihetsgrundlagen.

tryckfrihetsförordningen, TF, grundlag som reglerar yttrandefriheten i tryckta skrifter, främst tidningar, tidskrifter, broschyrer och böcker. Under vissa omständigheter gäller TF även för publikationer som inte har framställts i tryckpress utan på annat sätt, t.ex. genom fotokopiering. Den äldsta tryckfrihetsförordningen tillkom 1766 och var den första av sitt slag i världen. Den avskaffade censuren, utom för teologiska skrifter, och införde en vidsträckt tryckfrihet. Denna beskars kraftigt genom 1774 års TF, tillkommen som en följd av Gustav III:s statsvälvning två år tidigare. Nya inskränkningar följde stegvis under den gustavianska tiden fram till 1809.

Tryckfriheten återställdes i princip genom 1809 års regeringsform. Året därpå tillkom en ny tryckfrihetsförordning, som byggde på arvet från 1766. 1810 års TF ersattes två år senare av en ny. Den viktigaste nyheten i 1812 års TF - som förblev i kraft till 1949 - var indragningsmakten. Delvis som en följd av brytningarna kring tryckfrihetspolitiken under andra världskriget tillkom 1949 en ny tryckfrihetsförordning, som alltjämt är i kraft. Flera viktiga principer är där desamma som 1766: grundlagsreglering i detalj, censurförbud, etableringsfrihet och offentlighetsprincipen. Senare har regler tillkommit om meddelarfrihet och meddelarskydd, om ansvarig utgivare för tidningar och tidskrifter och om jury i tryckfrihetsmål. 1949 års TF har varit mönsterbildande för lagstiftningen om yttrandefrihet i andra medier än de tryckta.

yttrandefrihetsgrundlagen, YGL , en särskild grundlag till skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio,television, filmer, videogram och ljudupptagningar (främst grammofonskivor och ljudkassetter). YGL bygger på samma principer som tryckfrihetsförordningen (TF): etableringsfrihet, utgivaransvar, källskydd,censurförbud, särskild brottskatalog och juryrättegång. På vissa punkter har dock dessa principer inte genomförts helt. Den begränsade tillgången på sändningsutrymme i luften gör att etableringsfriheten inte kan tillämpas fullt ut på radio- och TV-området. Vidare medger YGL att det i vanlig lag föreskrivs censur för filmer och videogram som skall visas offentligt. Denna möjlighet har utnyttjats genom lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram. Beträffande ljudupptagningar är det inte obligatoriskt enligt YGL att utse utgivare.

Tanken på att vidga grundlagsskyddet till ytterligare medier fanns redan vid tillkomsten av den nuvarande TF 1949. På radio- och TV-området infördes den första lagstiftningen enligt dessa principer genom 1966 års radiolag och radioansvarighetslag. Liknande lagar tillkom senare för bl.a. närradion. Denna reglering var dock inte av grundlagskaraktär och kunde således ändras genom ett vanligt lagstiftningsbeslut. År 1970 fick en kommitté i uppdrag att utreda frågan om en enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier med TF som utgångspunkt. Kommitténs förslag utsattes för kritik och ytterligare en kommitté tillsattes som lade fram sittförslag 1984. Lagstiftningsärendet var svårbemästrat, och två olika beredningsgrupper med företrädare för de politiska partierna behandlade ämnet innan det 1991 slutligen kunde föras i hamn.