Forskning om implementeringen av barnets rättigheter Forskning om implementering tar sin utgångspunkt i hur en fråga kan fås att genomsyra en organisation eller verksamhet. Vilken fråga det gäller spelar egentligen ingen roll, implementering sker eller sker inte beroende av hur mogen mottagaren är. Den forskning som är utgångspunkten här är Elizabeth Englundhs avhandling från 2008: ”Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande: statligt ansvar – regionalt lärande?”

”Det här har ingen bäring på oss” ”Det här behövs inte” Meningserbjudande Inre motivation Konven- tionen ”Det här har ingen bäring på oss” ”Det här behövs inte” Yttre motivation I arbetet med barnets rättigheter kan man mötas av olika attityder till att barn har egna rättigheter. I Elizabeth Englundhs forskning om Landstinget Sörmlands implementeringsarbete visade det sig att intervjupersonerna på olika nivåer i organisationen, sammanlagt 47 st, intog olika hållningar till konventionen. Bilden visar fyra olika hållningar, placeringen på bilden innebär inget motsatsförhållande mellan de olika hållningarna utan mer att de utgår från konventionen. Klockan 12 - Meningserbjudande Här finns personer från alla nivåer i organisationen och de här personerna uttrycker att de ser konventionen som en möjlighet att besluta eller arbeta bättre och mer med utgångspunkt i rättigheterna. De har lagt till rättigheterna till det arbetet de redan gör. De har sett möjligheterna med konventionen. Ett pedagogiskt begrepp för detta är meningserbjudande. Konventionen kom som ett erbjudande till de här personerna och de såg meningen med det och börjad arbeta och fatta beslut på ett nytt sätt. De kan sägas ha en inre motivation, det var barnen som var utgångspunkten för några av de här informanterna. Klockan 6 – ”Det här gör vi redan” Vilka tror ni gömmer sig i den här gruppen? Jo, det är de personer som arbetar med barnen. De tänker att eftersom de arbetar med barnen så tillämpar de automatiskt rättigheterna. Så är det ju inte, tyvärr. Det finns inget som säger att man tillämpar rättigheterna i arbetet för att man arbetar med barn. Däremot kan man arbeta mycket bra med barn utan att arbeta rättighetsbaserat. Det är en utmaning att nå den här gruppen. Klockan 3 – ”Det här behövs inte” Den här gruppen arbetar med administration eller högre upp i organisationen och de uttrycker att den här frågan inte behövs för att den inte efterfrågas av den politiska nivån. Varför ska man arbeta med en uppgift som igen efterfrågar (en relevant fråga i sig)? Den dagen arbetat efterfrågas i organisationen kommer de här personerna göra vad som efterfrågas därför att en byråkratisk organisation bygger på det. De kan sägas ha en yttre motivation. Klockan 9 – ”Det här har ingen bäring på oss” Den sista gruppen har inga barn i sina verksamheter (till exempel geriatrik) och kan därför inte direkt se hur arbetet skulle kunna gälla även dem. Det finns ju barn överallt och om de här verksamheterna får hjälp med att hitta ”sina” barn och få lite hjälp med idéer som är anpasade till dem så kommer de att göra något. Ingen kan inte göra allt men alla kan göra något. Någon gång i barnrättsarbete är det troligt att man möter de här hållningarna, kanske i lite olika skepnader, och det är viktigt att förhålla sig till det och arbeta både systematiskt och strategiskt. ”Det här gör vi redan”

Kunskapsutveckling Implementering Tillämpning Metoder Verktyg När kunskapsutveckling och implementering är i fas är tillämpning möjlig. Om kunskap saknas vet man inte vad som ska tillämpas och om implementering saknas är det alltid någon som kan säga att ”det här behöver vi inte göra för det finns inte beslut på det”. Det är i tillämpningen som verktyg och metoder väljs.

Den politiska dimensionen Internationellt, nationellt, regionalt, lokalt Den juridiska dimensionen Den pedagogiska dimensionen Konventionen i det nationella rättssystemet Konventionen i praktiken Att genomföra barnets rättigheter i ett land är ett implementeringsarbete i fyra dimensioner. Den politiska dimensionen är viktig för att det är en internationell överenskommelse mellan staters högsta politiska ledning och beslutad om i FN:s högsta politiska organ, generalförsamlingen. Sedan är det politiska beslut på nationell nivå i varje stat som avgör hur konventionen antas eller inte. I Sverige har det blivit praxis att beslut även fattas på lokal och regional nivå även om det inte är nödvändigt eftersom en konvention är bindande. Den juridiska dimensionen visar hur konventionen förhåller sig till nationell lagstiftning. Sverige har beslutat att inkorporera konventionen i svensk lag 1 januari 2020. Tidigare använde vi oss av det som kallas transformering. Att ta in olika artiklar ur konventionen i relevanta lagar. Som exempel på det kan nämnas Skollagen, Socialtjänstlagen, Patientlagen. Den pedagogiska dimensionen visar vilka metoder och verktyg vi väljer för att tillämpa konventionen i olika kontexter. Den etiska dimensionen, slutligen, handlar om hur vi ser på barnet som medborgare, hur vi pratar om och förhåller oss till barn. Den etiska dimensionen Hur vi ser på barnet som medborgare