Hjärnan Hjärnan som är skyddad av kraniet och av hjärnhinnor, omges av vätska som hjälper till att dämpa eventuella stötar mot huvudet. Hjärnan är aktiv dygnet runt och kräver mycket näring och syre.

Hjärnan kan delas in i: Stora hjärnan Lilla hjärnan Hjärnstammen.

Våra sinnen Varje sinne som syn, hörsel, känsel m.m. har ett centrum i storhjärnans bark. Inom dessa områden tolkas signalerna från sinnesorganen och blir till medvetna intryck. Det är alltså hjärnan som framkallar våra upplevelser av bl.a. bilder och ljud.

Storhjärnan Storhjärnan är delad i två halvor, höger och vänster hjärnhalva. Hjärnhalvorna är hopkopplade med miljontals nervtrådar som löper genom hjärnbalken. Hjärnan består främst av nervceller samlade nära ytan i den så kallade grå barken. Genom att hjärnan är veckad har den en stor yta och därmed plats för många nervcellskroppar.

Skador Om t.ex. syncentrum skadas kan man bli blind trots att båda ögonen är helt friska. Från området som kallas rörelsecentrum utgår signaler till de muskler som vi kontrollerar med viljan, delvis skelettmusklerna. En skada inom hjärnans rörelsecentrum medför att motsvarande muskler förlamas.

Våra hjärnhalvor Vänster och höger hjärnhalva behärskar olika saker och har olika personligheter.

Den vänstra hjärnhalvan Vänsterhalvan registrerar detaljer i bilder och musikstycken men uppfattar inte helheten. Den har därför svårt för att känna igen ansikten och att tolka människorna kroppsspråk. Den vänstra halvan kan beskrivas som pratsam och optimistisk. Den kan tala, läsa och skriva. Det är också den vänstra halvan som svarar för det logiska tänkandet när vi ägnar oss åt matematik

Den högra hjärnhalvan Den högra hjärnhalvan uttrycker sig inte i tal och skrift. Den har en mer konstnärlig läggning än vänsterhalvan och kan både rita och spela melodier. Den känner lätt igen ansikten och röster. Högerhalvan är den mest fantasifulla och drömmande hjärnhalvan.

Hjärnhalvorna kommunicerar Genom att de båda hjärnhalvorna har förbindelse med varandra via hjärnbalken kan de komplettera varandra och fungera som en enhet.

Lillhjärnan Lillhjärnan samordnar impulser från ögonen, öronen, balansorganen, musklerna och lederna. Med denna samordning kan skelettmusklerna få rätt information så att de håller balans på kroppen. Lillhjärnan påverkar också muskelrörelserna så att de blir mjuka och riktiga.

Hjärnstammen Hjärnstammen styr funktioner i kroppen som vi inte påverkar med viljan. Den reglerar bl.a. kroppstemperatur, andning, blodtryck och hjärtslag. Där finns även centra för sömn, hunger och tröst. Hjärnstammen har ett nära samarbete med hypofysen (en liten hormonbildande körtel) och står genom förlängda märgen i förbindelse med ryggmärgen.

Ryggmärgen Ryggmärgen är liksom hjärnan uppbyggd av grå och vit substans, men i ryggmärgen finns den grå substansen i mitten. Ryggmärgen är en central där omkopplingar sker mellan olika nervbanor. Impulser som leds in till ryggmärgen i sensoriska nerver kan kopplas om till motoriska nerver och fortsätta ut mot musklerna. Impulserna kopplas också över till nervbanor som fortsätter genom ryggmärgen upp till hjärnan. Omkopplingarna sker inne i den grå substansen. Ryggmärgen ligger väl skyddad i kanalen som bildas av hålen i ryggkotorna. Liksom hjärnan är den också omsluten av hinnor och vätska.

Reflexer Om man lägger handen på en het platta rycker man snabbt och automatiskt undan handen igen. Först reagerar sinnesceller i huden och sänder impulser genom en sensorisk nerv till ryggmärgen. Där kopplas impulserna över till motoriska nervbanor och leds direkt till armens muskler. När musklerna snabbt drar ihop sig rycks handen undan. Impulserna från den sensoriska nerven kopplas också över till nervbanor som går genom ryggmärgen till hjärnan. När impulserna har nått hjärnan känner man smärtan. Rörelsen har alltså inte påverkats av viljan. Sådana automatiska rörelser kallas reflexrörelser.

Medfödda och inlärda reflexer Kroppen kan undvika många skador tack vare snabba reflexrörelser. Ibland skulle det ta farligt lång tid att först behöva tänka innan man reagerar. Många reflexrörelser är medfödda. Det gäller t.ex. blinkreflexen som utlöses när ögat ör torrt eller när föremål överraskande dyker upp framför ansiktet. Att gå är också medfödda reflexrörelser. Cykling är en inlärd reflex. Konsten att kunna cykla kräver träning, men när man väl har lärt sig att cykla utför man rörelserna automatiskt.