Konsekventialismens kriterium för en moraliskt rätt/fel handling: En handling, X, är moraliskt rätt om och endast om X maximerar värde. En handling, X, är moraliskt fel om och endast om det finns en handling, Y, som leder till mer värde än X. (X ≠ Y).

(i) Om alla alternativ leder till negativt värde (d. v. s (i) Om alla alternativ leder till negativt värde (d.v.s. dåliga utfall), är det moraliskt rätt att minimera negativt värde.   (ii) I de fall där två handlingar leder till lika, mest, värde, är det moraliskt tillåtet att utföra båda.

(iii) Även om det kan vara svårt att avgöra vilken handling som leder till mest värde, så finns det fakta om detta. (Blanda inte ihop ‘Vad är rätt?’ med ‘Hur kan jag veta vad som är rätt?’)

Invändningar mot konsekventialismen:

(1) Den tillåter för mycket. K tillåter sånt som ‘common sense-moralen’ (CSM) (‘vardagsmoralen’) säger är fel. Ännu värre: K säger att vissa saker är moraliskt påbjudna – i strid med CSM.

(2) K kräver för mycket av oss (2) K kräver för mycket av oss. Om vi kan maximera värde (nytta) genom att ge bort allt vi har eller genom att totalt strunta i våra nära och kära så är vi moraliskt förpliktade att göra så.

(3) K kan inte tillgodogöra sig rättigheter och rättvisa.

Möjliga K svar: (1) “Bite the bullet.” (2) Visa att K inte alls är oförenlig med CSM.

(1) Om “Biting the bullet”: K kan påvisa att K har många fördelar:

1. K är enkel – att förstå och, i de flesta fall, att tillämpa. 2. K kan fråga om andra teorier: Hur kan det möjligtvis vara moraliskt fel att se till att världen blir så bra som möjligt? 3. CSM klumpar ihop en massa olika, dåligt underbyggda, intuitioner från (bl.a.) religiösa vidskepelser, kulturellt partiskhet, politisk ideologi, etc.

Om (2): Argumentera att K inte alls är oförenlig med CSM. Tre strategier:

Strategi 1: argumentera att viktiga fakta ignoreras i många fall. Strategi 2: CSM ska förstås som regler för beslut om handlingar, inte som kriterium på rätt och fel. Strategi 3: Förespråka en mer sofistikerad teori om finalt värde. Strategi 4: Överge maximeringsprincipen. Strategi 5: Överge K till förmån för Regelkonsekventialism (eller annan indirekt konsekventialism).

Strategi 1: En fullständig förståelse av alla relevanta fakta skulle påvisa att K är i linje med CSM.

Också: de flesta fall där K verkar strida mot CSM är filosofers idéer Också: de flesta fall där K verkar strida mot CSM är filosofers idéer. Vi kommer aldrig, eller nästan aldrig, ställas inför sådana val.

Problem med strategi 1: Anta att det enda moraliskt relevanta faktumet är: om du offentligt gör X till åtlöje kommer du producera mer värde än om du inte gör så.

K kanske svarar: Du kommer aldrig befinna dig i en sån situation. Svar: Sådana fall är rätt vanliga. Även om så inte är fallet verkar följande kontrafaktiska påstånde följa logiskt från K: skulle du befinna dig i den situationen så vore det rätt att göra narr av X. Det här kontrafaktiska påståendet verkar falskt.

Strategi 2: CSM bör ses som en regel för beslutsfattande, inte som ett kriterium för rätt handlande. Att alltid försöka klura ut vad som maximerar värde är knappast det bästa sättet att maximera värde. Att agera som CSM påbjuder leder vanligtvis till mer värde än att inte göra som CSM påbjuder.

Problem med strategi 2: Vad bör man göra i de fall där CSM påbjuder något som uppenbarligen inte leder till mest värde?

Dessutom, hur kan vi avgöra rimligheten av en viss moralteori utan att jämföra den med någon standard – vilken är CSM? Reflektivt ekvilibrium?

Strategi 3: Argumentera för en mer sofistikerad/plausibel teori om finalt värde. Problem: En mer sofistikerad teori om värde kanske ger rätt resultat v.g. moraliskt rätt och fel, men är teorin då rimlig i sig – d.v.s. som en teori om finalt värde? Dessutom: teorin kan inte innehålla moraltermer (för då har man övergett konsekventialismen).

Strategi 5: Överge idén om att värde ska maximeras. Det kanske räcker med att man ‘satisficerar’ värde – d.v.s. att man handlar på så sätt att man producerar tillräckligt med värde.

Problem med strategi 4: Löser detta verkligen problemet med att K verkar vara för betungande (d.v.s. K kräver för mycket). Det verkar som att det fortfarande är moraliskt fel att, t.ex. gå en förälders begravning om man kunde producera mer värde genom att, t.ex. gå och hjälpa till på ett ålderdomshem i ett par timmar. (?)

Ett annat problem: Var går gränsen för ’tillräckligt’?

Strategi 5: Överge K till förmån för Regelkonsekventialismen (KR).