Organisation och lagstiftning Jonas Reinholdsson KommunLex AB

Några utgångspunkter i lagstiftningen  Organisationen och ansvaret är fördelat mellan kommun och landsting samt förutsätter samverkan och samarbete  Frivillighet och respekt för den enskildes integritet  Tvångsmedel endast i undantagsfall

Allmänt om ansvarsfördelningen  Ansvaret för social behandling, boende, sysselsättning samt social omvårdnad och service åvilar kommunens socialtjänst  Ansvaret för social behandling och rehabilitering åvilar socialtjänsten medan ansvaret för medicinskt psykiatriska och somatiska insatser normalt åvilar landstinget/regionen  En begränsad grupp brukare har som komplement till socialtjänstlagen rätt till insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS saknar däremot behandlingsinsatser!  Vid val av tvångsmedel går LPT före LVM vid allvarliga psykiatriska tillstånd

Socialtjänstens ansvar  Definitionen av socialtjänst ”Med social tjänst bör avses varje social insats som socialnämnden svarar för och som direkt eller förmedlat tjänar den enskilde och utgör medel för verksamhetens måluppfyllelse.” Prop. 1979/80:1 s. 152 – 153

Socialtjänstlagens bestämmelser (funktionshindrade) 5 kap. 7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd. Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende.

Socialtjänstlagens bestämmelser (funktionshindrade), fortsättning  5 kap. 8 § Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden. Kommunen skall planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

Socialtjänstlagens bestämmelser (missbruk)  Av 3 kap 7 § socialtjänstlagen framgår att socialnämnden skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialtjänsten skall genom information till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns.  Av 5 kap 9 § socialtjänstlagen framgår att socialnämnden aktivt skall sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och det stöd som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket.

Socialtjänstlagens bestämmelser (missbruk), fortsättning  Bestämmelserna (ursprungligen 11 § socialtjänstlagen) infördes på initiativ av Riksdagens socialutskott. Av utskottets betänkande (SoU 1979/80:44 sidan ) framgår att socialtjänsten bör utnyttja såväl strukturinriktade, allmänt inriktade insatser som individuellt inriktade insatser för att förebygga uppkomsten av missbruk. Om missbruk redan har uppkommit måste socialtjänsten försöka nedbringa detta samtidigt som man måste motverka att missbruket sprids till nya grupper.  Vad som avses med strukturella och allmänna insatser har uttryckligen angivits i 3 kap 7 § andra stycket socialtjänstlagen (information till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns).

Socialtjänstlagens bestämmelser (missbruk), fortsättning  Att individuella insatser skall ges följer uttryckligen av 5 kap 9 § socialtjänstlagen. Med individuella insatser avses såväl öppna som slutna insatser.  I 6 kap 1 § socialtjänstlagen anges dessutom en uttrycklig skyldighet för socialtjänsten att sörja för att den som har behov av att vistas utanför sitt egna hem skall kunna få vård i hem för vård och boende (HVB) eller i familjehem. Skyldighet gäller även för personer som till följd av sitt missbruk behöver sådana individuella insatser.

Omfattningen av socialtjänsten ansvar för insatser för missbrukare (RÅ 2005 ref 51) ” Socialtjänstens traditionella ansvar när det gäller vuxna missbrukare har successivt utvidgats från att ursprungligen endast gälla alkohol till att omfatta även narkotika, flyktiga lösningsmedel och andra beroendeframkallande medel. Gemensamt för dessa typer av missbruk är att den enskilde utsätter sin hälsa och sociala situation för allvarlig fara till följd av de inslag av kemiskt beroende som finns när det gäller alkohol och andra droger. Socialtjänstens ansvar sträcker sig […] längre än till att ge bistånd till den som begär det. Socialnämnden är således skyldig att bedriva förebyggande verksamhet och att försöka förmå missbrukare som behöver vård eller behandling att acceptera detta även när de inte själva ansöker om det. Socialnämnden är även skyldig att se till att en missbrukare som behöver behandling också får detta. […] Ett så långtgående ansvar som nu sagts kan inte utan uttrycklig lagändring utsträckas till områden av annan karaktär, oavsett om den enskildes problem kan betecknas som "missbruk" av något slag. Bestämmelserna i […] SoL kan således inte anses ha fått en vidare innebörd än den […] i 1980 års SoL. Dessa bestämmelser tar alltså endast sikte på missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialnämnden har därför inte någon generell skyldighet att arbeta för att förebygga spelmissbruk eller att tillhandahålla behandling för spelmissbruk. Det nu anförda hindrar inte att rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL i vissa fall kan komma i fråga även när det gäller behandling för spelmissbruk (jfr prop. 2000/01:80 s. 93). Rätten till bistånd är generell till sin karaktär och inte begränsad till vissa insatser eller ändamål. Till skillnad från vad som gäller vid behov av behandling för missbruk av alkohol etc. förutsätter dock bistånd till behandling för spelmissbruk att de allmänna förutsättningarna för rätt till bistånd är uppfyllda, främst att den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt.”

Ansvaret för missbrukare eller andra som avvisar erbjuden kontakt?  RÅ 2004 not 107 – Ansökan om bistånd till kostnader för behandling som kommit in till socialnämnden efter avslutad behandling. Det kan inte begäras att socialtjänsten inleder en utredning om den enskilde avvisar erbjuden kontakt, om inte omständigheterna är sådana att nämnden oberoende av den enskildes vilja är skyldig att handla.  Skyldigheten att agera föreligger dels när LVM är för handen och dels när anledning finns att vidta uppsökande åtgärder.

Det uppsökande ansvaret för socialtjänsten  Tydligt angivet i socialtjänstlagen  Ansvaret är mycket långtgående och omfattar också situationer när den enskilde är helt avvisande till kontakter med socialtjänsten (se exempelvis JO 1998/99:JO, Dnr ) Kritik mot en socialnämnd för att den brustit i sin skyldighet att försöka motivera en man med psykiskt funktionshinder och missbruksproblematik att ta emot stöd och hjälp

JO om det uppsökande ansvaret ”[…] hade vid de kontakter som förevarit med socialtjänsten […] bestämt motsatt sig insatser därifrån. Socialtjänstens verksamhet skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Socialtjänsten kan inte mot den enskildes vilja sätta in åtgärder i syfte att stödja eller hjälpa denne. Det har enligt vad som framkommit inte heller förelegat några förutsättningar att använda tvångslagstiftning […]. De insatser som därför har kunnat komma i fråga från socialförvaltningens sida […] har bestått i uppsökande verksamhet i syfte att motivera […] att ta emot adekvat stöd. Även med beaktande av […] negativa inställning gentemot socialtjänsten anser jag att socialförvaltningen brustit i sin skyldighet enligt SoL att bedriva uppsökande verksamhet. Förvaltningen borde enligt min mening ha tillsett att en kontinuerlig kontakt upprätthölls med […] och att erforderliga insatser i form av hembesök vidtogs i syfte att motivera […] att ta emot stöd och hjälp.”

Gränsdragning mot hälso- och sjukvården  Åtgärder som kräver hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda kompetens: - Legitimation - Delegation enligt HSL och LYHS - Mer omfattande instruktion eller handledning av hälso- och sjukvårdspersonal

Vägledning i gränsdragningsfrågor  Tydliggörandena i nya socialtjänstlagen om skiljelinjen till hälso- och sjukvårdsinsatser, se prop. 2000/01:80 s. 91 och 93.  Vuxna och barn och ungdom med psykiska funktionshinder - ansvarsfördelning mellan kommun och landsting (PM om ansvarsfördelningen , SK dnr 2003/1495)  Hälso- och sjukvårdsansvaret i boendeform eller bostad enligt SoL, LSS m.m. (Cirkulär 2003:82)

Ansvaret att samarbeta och samverka  Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten (6§ förvaltningslagen)  Kompletteras av särskilda bestämmelser i andra lagar.  OBS! Betalningsansvarslagen och dess bestämmelser om samordnad vårdplanering!

Samverkansprocessen  Samtal och samråd samt information  Samsyn och klargörande av prioriteringar  Samverkan genom samarbete mot gemensamma mål

Olika former av samarbete  Organisatorisk samverkan (gemensamma nämnder, samlokalisering m.m.)  Övergripande samverkan (rutiner för anmälningar och informationsöverföring, planering samt olika generella insatser)  Samverkan i individärenden

Sekretessen – hinder eller möjlighet? I förhållande till vem gäller sekretess?  Mellan myndigheter  Mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet  Gentemot utomstående