Presentation laddar. Vänta.

Presentation laddar. Vänta.

Efterbehandlingens ABC En översiktlig introduktion till efterbehandling av förorenade områden Här kommer vi att ge en översiktlig introduktion av vägen.

Liknande presentationer


En presentation över ämnet: "Efterbehandlingens ABC En översiktlig introduktion till efterbehandling av förorenade områden Här kommer vi att ge en översiktlig introduktion av vägen."— Presentationens avskrift:

1 Efterbehandlingens ABC En översiktlig introduktion till efterbehandling av förorenade områden Här kommer vi att ge en översiktlig introduktion av vägen från det att ett område misstänks vara förorenat fram till att området vid behov har åtgärdats. Vi kommer även översiktligt att beskriva den tillsyn som kan vara aktuell under de olika faserna. I anslutning till olika hållplatser i processen för att åtgärda ett förorenat område kan du fördjupa dig genom att ta del av delar ur Naturvårdsverkets vägledande rapporter om att välja efterbehandlingsåtgärd inklusive bland annat riskbedömning av förorenade områden och riktvärden för förorenad mark.

2 Innehåll Identifiering och inventering Uppkomst av ett efterbehandlingsärende Handläggning av ärendet påbörjas Tillsyn i dialog Tillsyn via direkta krav Utredning Åtgärder Uppföljning Direktlänkar till fördjupad information

3 Identifiering & inventering Hitta misstänkt förorenade områden och bedöma risken mellan tummen och pekfingret Identifiering innebär att hitta de misstänkt förorenade områdena Innan man kunde börja göra något åt miljöproblemet med förorenade områden var man tvungen att ta reda på var de finns, vilket inte är självklart då de flesta föroreningar varken syns eller luktar. Detta kallas att identifiera området och har skett genom att man branschvis eller geografiskt gått igenom olika arkiv, historiska dokument och olika register. Vid identifieringen har området koordinatsatts och fått en generell branschklass som baserats på den typiska risknivån för den bransch som området tillhör. Branschklassen anger om man bör gå vidare med en mer omfattande inventering eller om det räcker med identifiering. Den mer systematiska identifieringen slutfördes 2005 men områden kan även fortsättningsvis identifieras via uppgifter som kommer in från allmänheten eller vid miljötillsyn. Inventering innebär att översiktligt bedöma risken för ett objekt -Länsstyrelsens eller kommunens inventering enligt MIFO Länsstyrelsen utför på uppdrag av Naturvårdsverket inventering av förorenade områden vid nedlagda verksamheter. Inventeringen utförs enligt en särskild metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Vid inventeringen tar man hänsyn till de specifika förhållanden och förutsättningar som är aktuella för ett enskilt område. Det handlar om att kartlägga verksamhetens omfattning, tidigare processer, utsläppshistorik, kemikaliehantering, om spridningsrisker samt områdets och omgivningens känslighet och skyddsvärde. Efter genomförd inventering riskklassas objektet i en av fyra riskklasser, där klass 1 innebär mycket stor risk och klass 4 innebär liten risk. Riskklassen utgör en prioriteringsgrund för vilka områden som bör utredas och/eller åtgärdas i första hand. När man talar om ”prioriterade områden menar man normalt områden i riskklass 1. MIFO fas 1 omfattar arkivstudier, intervjuer och platsbesök. I vissa fall genomförs även en MIFO fas 2. Fas 2 innebär bland annat att en översiktlig undersökning, inklusive provtagning, av objektet genomförs. Avseende pågående miljöfarliga verksamheter ansvarar den tillsynsmyndighet som har tillsynen enligt 9 kapitlet miljöbalken över den pågående verksamheten för att inventeringen utförs. Avseende nedlagda kommunala deponier ansvarar kommunen för att utföra inventeringen. -Andra inventeringar (SPIMFAB, Försvarsmakten, Vägverket etc) Bensinstationer nedlagda mellan 1969 och 1996 identifieras och inventeras av SPIMFAB. Vissa statliga verksamhetsutövare som Försvarsmakten, Vägverket och Banverket utför identifiering och inventering av sina egna verksamheter. Inventeringarna utförs enligt MIFO eller egen, motsvarande metodik. EBH-stödet är ett verktyg för att hantera all information om förorenade områden EBH-stödet är en databas med information om förorenade områden. Här samlas all tillgänglig information från identifiering och inventering. Även resultat från kommuner och andra aktörer läggs in i EBH-stödet. Informationen och områdets status uppdateras löpande, tex om det genomförs utredningar eller åtgärder. EBH-stödet ska kunna användas av Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommunerna. Särskilt om inventering av pågående verksamheter Att ställa krav på verksamhetsutövare att inventera sin verksamhet är en tillsynsuppgift för den myndighet som har tillsyn över den pågående miljöfarliga verksamheten. Inventeringen bör ses som en naturlig del av verksamhetens egenkontroll men det finns även krav i bolagsrätten på redovisning av miljöskuld. Kraven bör omfatta inventering enligt MIFO fas 1 eller motsvarande inklusive förslag till riskklassning. Själva riskklassningen bör däremot utföras av tillsynsmyndigheten. Kravnivån avseende historiken kan variera och enligt miljöbalken kan tillsynsmyndigheten kräva det som behövs för tillsynen och som är skäligt att kräva. Vad som är skäligt kan påverkas av olika faktorer, tex om dagens verksamhet har en påverkan på äldre förorening eller hur lik dagens verksamhet är tidigare verksamhet.

4 ”Uppkomst” av ett efterbehandlingsärende Med uppkomst av ett efterbehandlingsärende menas på vilket sätt ett ärendet aktualiseras hos myndigheten, det kan vara egeninitierat och planerat eller så kan det vara styrt av händelser utifrån. Ibland sammanfaller motiven. Planerad tillsyn Planerad eller egeninitierad tillsyn är att föredra, särskilt när det gäller prioriterade områden. På så sätt hanteras de värsta områdena först dvs de med störst risk. En annan fördel är att tillsynsmyndigheten kan lägga upp en strategi och målsättning med tillsynsinsatserna. Normalt är även tidspressen mycket mindre. - riskmässigt prioriterad Områden prioriteras riskmässigt av tillsynsmyndigheten med MIFO eller motsvarande metodik som underlag. - prioriterad via annat underlag Områden kan även prioriteras av tillsynsmyndigheten via andra underlag tex åtgärdsprogram för vattenförvaltning eller lokala miljömål. Händelsestyrd tillsyn Oavsett planering kommer en del av tillsynen alltid att styras av händelser utifrån. Ibland sammanfaller den händelsestyrda tillsynen med prioriterade områden och tillsynsmyndigheten kan då dra nytta av att det är någon aktör som faktiskt vill göra något med ett område. I många fall är det dock fråga om områden med lägre prioritet. - planering och exploatering Man brukar säga att ”miljöbalken inte stoppar planen bara grävmaskinen”. Med detta menas att en detaljplan inte kan stoppas av miljöbalkens regler, frågan om hantering av förorenade områden i den fysiska planeringen regleras i plan- och bygglagen. När planen ska genomföras genom byggande eller anläggning träder dock miljöbalkens regler in och tillsynsmyndigheten kan besluta krav på eller förbud mot genomförandet. För att undvika sådana situationer bör tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken vara en naturlig samverkanspart vid fysisk planering, särskilt vid detaljplanering. - överlåtelser av verksamhet, företag samt fastigheter eller nedläggning av verksamheter Vid olika typer av överlåtelser bör tillsynsmyndigheten vara uppmärksam på hur frågan om eventuella föroreningar hanteras. Ibland kan det vara lämpligt att föroreningar utreds och åtgärdas innan överlåtelsen sker, i andra fall kan föroreningen hanteras i ett senare skede. Vid nedläggning av en verksamhet bör tillsynsmyndigheten ställa krav på utredning och åtgärder för att motverka framtida förorenade områden utan ansvar. Ibland är frågor om avetablering reglerade i tillstånd eller andra myndighetsbeslut. - löpande ”vanlig” miljötillsyn Vid tillsynsbesök eller andra insatser som granskning av egenkontroll eller motsvarande kan tillsynsmyndigheten notera föroreningar och ställa krav på utredning eller åtgärder. - olyckor och andra händelser Uppgifter eller larm om en olycka kan komma in via räddningstjänsten eller direkt från verksamheten. I lagen om skydd mot olyckor anges när samhället har en skyldighet att ingripa (räddningstjänst). När det akuta skedet, dvs räddningstjänsten, är över bör tillsynsmyndigheten ställa krav på att den ansvarige i största utsträckning tar hand om så mycket av utsläppet som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Vid större och mer komplexa olyckor kan det bli aktuellt att använda riskbedömningsmetodiken enligt efterbehandlingsprocessen. Föroreningar kan även påträffas vid schaktning för ledningar eller motsvarande. Den som upptäcker föroreningen har en skyldighet att upplysa tillsynsmyndigheten om detta. Om det inte finns någon efterbehandlingsansvarig part enligt miljöbalken kan tillsynsmyndigheten normalt ställa krav på den som utför schaktningen att ta hand om den del av föroreningen som påverkar eller påverkas av schaktningen. I vissa fall, med stora risker för ökad spridning eller exponering, kan det bli aktuellt att förbjuda fortsatt schaktning i avvaktan på utredning. I många fall kan schaktningen oftast fortsätta efter utredning eller åtgärder av mindre omfattning.

5 Handläggning av ärendet påbörjas Oavsett hur ärendet aktualiserats går man tillväga på ungefär samma sätt från början. Däremot varierar naturligtvis omfattning och art av tillsynsmyndighetens insats beroende på ärendets ursprung och områdets omfattning och komplexitet. Viktiga frågor att fundera på: - Tillsynsansvar Har ärendet hamnat hos rätt tillsynsmyndighet, dvs har myndigheten befogenhet att bedriva tillsyn på det aktuella området. Ansvaret följer av tillsynsförordningen, om ansvaret är oklart kan man kontakta länsstyrelsen för att diskutera frågan. - Tillgängligt underlag Finns det tillräcklig information om tex historik, ansvarsfrågor, risker mm tillgängligt eller behövs det ytterligare bakgrundsarbete. Underlag kan bland annat hittas hos bolagsverket och länsstyrelsen, i EBH-stödet och miljönämndens eget arkiv, bygglovsarkiv etc - Den egna målsättningen Vad vill tillsynsmyndigheten egentligen uppnå med ärendet? Finns det någon strategi för att uppnå målsättningen? - Ansvar Finns det någon ansvarig enligt 10:e kapitlet miljöbalken, dvs finns det någon att utöva tillsyn mot? Behövs det någon utredning av ansvaret eller räcker det med en enklare bedömning? Om ansvar saknas kan man undersöka möjligheterna till statsbidrag genom att kontakta länsstyrelsen eller Naturvårdsverket (gäller bara prioriterade objekt). Hantering av bidragsobjekt berörs inte i detta bildspel. Kommunicera myndighetens avsikter Ta kontakt med möjliga ansvariga, som tex kan vara verksamhetsutövare eller fastighetsägare. Var tydlig med vad tillsynsmyndigheten vill och varför (dock inte HUR), lämna gärna någon form av skriftlig dokumentation som de ansvariga kan ta ställning till, begär svar om hur de ansvariga ställer sig till myndighetens avsikter. Det kan även vara aktuellt att kommunicera underlag och gjorda bedömningar med andra som tex fastighetsägaren, andra verksamhetsutövare, länsstyrelsen, kommunen i övrigt. Tillsyn i dialog Om den ansvarige delar myndighetens bedömning och är med på att något behöver göras och att de är delvis eller helt ansvariga för att utföra eller bekosta genomförandet kan tillsynen ofta genomföras i en dialog mellan myndigheten och den ansvarige. Det kan vara bra att föra ner den ansvariges syn på ansvarsbiten i minnesanteckningar från samråd eller på annat lämpligt sett så man i efterhand vet vad som sagts. Den ansvariges eventuella utfästelser bör alltid dokumenteras skriftligt på något sätt. Det kan vara lämpligt med föreläggande även om den ansvarige gjort utfästelser om samverkan. I sådana fall behöver man sannolikt inte förvänta sig en lång rättsprocess med överklagningar. Tillsyn via direkta krav Om den ansvarige inte delar myndighetens åsikt och bedömning och inte vill gå med på att utföra utredningar eller åtgärder kan detta leda till att tillsynen får genomföras med en mer tydlig och formell kravställning från tillsynsmyndigheten sida. Tillsynsmyndigheten bör då formulera sina krav på utredning eller åtgärd genom ett föreläggande. Om tydlig rättspraxis saknas riskerar ärendet att hamna i en rättsprocess med överklagningar. Om tydlig rättspraxis finns kan processen bli kortare.

6 Tillsyn i dialog Fortsatt dialog med ansvarig I dialogen bör man diskutera, samverka och komma överens om gemensam målbild för myndigheten och den ansvarige, utformning och planering av utredningar. Man bör ha en tät kontakt med den ansvarige och parallellt söka förankring hos den egna organisationen och eventuellt Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Även om tillsynen sker i en nära dialog ska det råda liknande kravnivå, rimlighet och skälighet som i de fall man inte är överens. När man är överens ska detta dokumenteras Överenskommelser ska alltid dokumenteras på lämpligt sätt. - Avtal/Överenskommelse i kombination med föreläggande Detta kan ske genom skriftlig överenskommelse eller avtal, det kan ofta vara lämpligt att bekräfta avtalet eller överenskommelsen med ett föreläggande. Det är viktigt att tänka på att man som tillsynsmyndighet inte låser fast sig så att framtida tillsynskrav försvåras. Finansiering av den del som den ansvarige inte vill eller ska stå för Under ärendets gång kan det framkomma att det inte är skäligt att den ansvarige ska stå för hela kostnaden. Hellre än att sänka de miljömässiga kravnivåerna bör man försöka lösa finansieringen på andra sätt. En sista utväg är dock ändå att sänka dessa kravnivåer, tex för områden som inte är prioriterade. - andra ansvariga eller möjliga finansiärer Om det finns andra ansvariga verksamhetsutövare eller fastighetsägare som inte varit delaktiga i dialogen om utredning och åtgärder kan det finnas skäl för tillsynsmyndigheten att öppna en sådan dialog och komma överens med dessa om att stå för delar av kostnaderna. Vid solidariskt ansvar kan den som utfört eller bekostat avhjälpandet begära att Miljödomstolen fördelar kostnaderna mellan de ansvariga - statsbidrag Delvis finansiering via statsbidrag för efterbehandling av förorenade områden förutsätter tidig kontakt med Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Statsbidrag förutsätter normalt att området är prioriterat.

7 Tillsyn via direkta krav Tonvikten läggs på att formulera sina krav i ett föreläggande riktat mot en eller flera ansvariga. Viktiga frågor att fundera på innan man går vidare med formella krav: - Underlag Behövs det ytterligare utredning av ansvaret eller övriga frågor till följd av tex uppgifter som den ansvarige kommit in med? - Ansvar Finns det fler ansvariga som har ett solidariskt ansvar? - Adressat Finns det någon ansvarig som är mer lämplig att rikta krav mot? Bör man välja en adressat eller rikta likalydande föreläggande mot flera ansvariga? Finns det ekonomiska förutsättningar för att klara kraven för den ansvarige? - Andra utvägar Finns det ett sekundärt fastighetsägaransvar som träder in om den ansvarige drivs i konkurs? Finns det andra lösningar? Om den ansvarige går i konkurs kan hela den återstående efterbehandlingskostnaden hamna på fastighetsägaren via det sekundära ansvaret för fastighetsägare. Detta kan motivera den ansvarige och fastighetsägaren att komma överens om fördelning av kostnader eller olika former av avbetalning för att undvika konkurs för den ansvarige.

8 Tillsyn via direkta krav Inför beslut om föreläggande - viktiga frågor och ställningstaganden - Formalia Formalia som adressat, organisationsnummer, tillsynsansvar bör kontrolleras noga - Beslutet Överväg vilka tillsynsregler i 26 kapitlet miljöbalken som ska tillämpas, överväg även om ett vite ska kopplas till beslutet, om beslutet ska vara fastighetsbundet, om det är aktuellt med rättelse eller verkställighet. - Ansvar Tillsynsmyndighetens bedömning eller utredning av ansvaret enligt 10 kapitlet miljöbalken ska framgå. - Tydlighet Kraven i beslutet ska vara så tydliga och precisa att adressaten förstår vad som ska göras för att uppfylla föreläggandet - Rimliga krav Kraven ska vara miljömässigt motiverade, dvs rimliga enligt 2 kapitlet 7 § miljöbalken - Skäliga krav Den ansvariges del av kostnaderna eller utförandet ska vara skäliga enligt 10 kapitlet 4 § miljöbalken. Avseende utredningar säger rättspraxis att skäligheten normalt är 100 %, avseende åtgärder är rättsläget något oklart. Om föreläggandet överklagas… - Överprövning Vid kommunala beslut är länsstyrelsen första överprövningsinstans, därefter miljödomstol och miljööverdomstol. Första beslutande myndighet kvarstår som den klagandes motpart genom hela processen. Det är bara parterna som kan överklaga beslut eller domar. - Myndighetens insatser i processen Som motpart ges man möjlighet att bemöta överklagan, normalt bör man alltid nyttja denna möjlighet att föra fram myndighetens argument. Om den klagande är ett bolag har de ofta tillgång till juridiskt stöd som kan ha stor erfarenhet av miljöjuridiska processer. Som tillsynsmyndighet är det viktigt att utöver de mer juridiska motiven även argumentera tydligt med miljö och hälsa. Om man får rätt vid överprövning bör man förbereda nästa steg dvs uppfyllandet av kraven, om man får fel kan man överväga att överklaga själv. Vid beslut från slutlig instans eller om beslut inte överklagas vidare bör man snarast ta kontakt med den ansvarige för planering av uppfyllande av kraven på utredning eller åtgärder. Finansiering av den del som den ansvarige inte vill eller ska stå för Under ärendets gång kan det framkomma att det inte är skäligt att den ansvarige ska stå för hela kostnaden. Vid överprövning av ärendet kan skäligheten mer formellt slås fast av överprövande instanser. Hellre än att sänka de miljömässiga kravnivåerna bör man försöka lösa finansieringen på andra sätt. En sista utväg är dock ändå att sänka dessa kravnivåer tex för områden som inte är prioriterade. - andra ansvariga eller möjliga finansiärer Om det finns andra ansvariga verksamhetsutövare eller fastighetsägare kan det finnas skäl för tillsynsmyndigheten att förelägga dessa om att stå för delar av kostnaderna. Vid solidariskt ansvar kan den som utfört eller bekostat avhjälpandet begära att Miljödomstolen fördelar kostnaderna mellan de ansvariga - statsbidrag Delvis finansiering via statsbidrag för efterbehandling av förorenade områden förutsätter tidig kontakt med Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Statsbidrag förutsätter normalt att området är prioriterat.

9 Utredning Utredning innebär att ta reda på om det förorenade området är ett problem, storleken på problemet och hur problemet ska hanteras. En utredning omfattar mycket mer än en provtagning eller undersökning. I utredningen ingår att fundera på vad området används eller ska användas till, planera och genomföra undersökningar, bedöma risker och risknivåer, bedöma behovet av att minska risken, utreda lämpliga åtgärdsmetoder, väga åtgärdskostnader mot ekonomi, teknik och andra faktorer samt ta fram mätbara mål för åtgärderna. Även om det rör sig om ett relativt okomplicerat förorenat område bör hela utredningsprocessen gås igenom. I okomplicerade fall blir dock omfattningen av respektive moment mindre än i ett komplicerat fall. Under hela processens gång är det viktigt att tänka på dokumentation av processen. Det är även viktigt att fundera på hur man kommunicerar och informerar berörda eller allmänhet under processens gång. Utredningsprocessen beskrivs mer ingående i Naturvårdsverkets vägledande rapporter om att välja efterbehandlingsåtgärd. Genom att klicka på rubrikerna får du mer information om respektive steg. Bakgrund och syfteBakgrund och syfte- Naturvårdsverkets utgångspunkter för efterbehandling Problemformulering och orsak till att utredningen ska genomföras. Övergripande åtgärdsmål Beskrivning av vad området används till och planer för framtida användning, målen bör förankras med berörda, politiker sakägare. Undersökning och provtagning Strategi och plan för provtagning, lämpliga medier, provtagningstekniker, tänk på att referensprov alltid behövs. I det fall provtagningen kan medföra mer än en ringa risk för ökad spridning eller exponering av föroreningen kan provtagningen eller undersökningen vara en anmälningspliktig avhjälpandeåtgärd enligt 28 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Riskbedömning Bedömning av områdets risknivåer och behovet av riskreduktion. Identifiera relevanta spridnings- och exponeringsvägar. Förenklad riskbedömning Om det finns relevanta riskbaserade haltkriterier, tex riktvärden eller gränsvärden, att jämföra med så kan det räcka med en förenklad riskbedömning. - Generella riktvärden En förenklad riskbedömning kan i allra enklaste fall utgöras av en jämförelse mot generella riktvärden, tex Naturvårdsverkets generella riktvärden för mark. - Platsspecifika riktvärdenGenerella rPlatsspecifika r En förenklad riskbedömning omfattar ofta en jämförelse mot framräknade platsspecifika riktvärden - Beräkningsprogrammet Naturvårdsverket har tagit fram ett beräkningsprogram för beräkning av platsspecifika riktvärden för förorenad mark. Vi har gjort en utbildning om beräkningsprogrammet som du kan nå via en länk på sidorna med ”Direktlänkar till fördjupad information” som följer senare i detta bildspel. Vi rekommenderar att du först slutför detta bildspel innan du påbörjar utbildningen om beräkningsprogrammet. Fördjupad riskbedömning En fördjupad riskbedömning kan bland annat bli aktuell om det finns stora osäkerheter avseende riskerna, om föroreningen finns i andra medier än mark (tex sediment och byggnader), om det saknas relevanta haltkriterier att jämföra med samt om föroreningssituationen eller spridningsförhållandena är omfattande och komplicerade.

10 Utredning fortsättning Åtgärdsutredning En åtgärdsutredning är en genomgång och utredning av lämpliga åtgärdsmetoder. Utredningen bör var relativt bred i sitt urval från början och sedan smalna av mot ett mindre antal åtgärdsalternativ. Ett nollalternativ, ett bästa teknikalternativ och ett maxalternativ bör alltid finnas med till nästa steg, riskvärderingen. Riskvärdering Riskvärdering I riskvärderingen vägs å tgärdsalternativen mot varandra utifrån förutsättningar att uppfylla åtgärdsmål, ekonomi, teknik, politik mm. Värderingen bör resultera i att ett bästa alternativ eller en kombination av alternativ förordas. Mätbara åtgärdsmål Utifrån de övergripande åtgärdsmålen, riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering sätts mätbara åtgärdsmål upp. Mer om vägledningsmaterialet finns att läsa i Naturvårdsverkets rapporter om Att välja efterbehandlingsåtgärd Riskbedömning av förorenade områden Riktvärden för förorenade områden Länkar till rapporterna hittar du på sidorna med direktlänkar till fördjupad information som följer senare i detta bildspel

11 Åtgärder Åtgärder innebär att hantera och åtgärda problemet rent praktiskt Den kunskap man vunnit under utredningsfasen omsätts i praktiska handlingar och åtgärder. Innan en åtgärd kan vidtas krävs i de allra flesta fall en anmälan om avhjälpandeåtgärder enligt 28 § i förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Om åtgärderna endast medför en ringa risk för att öka spridning eller exponering av föroreningen så krävs ingen anmälan. I normalfallet är det svårt att bevisa att det enbart finns en ringa risk vilket innebär att så gott som alla åtgärder är anmälningspliktiga. En anmälan enligt § 28 bör som minst innehålla följande - Åtgärdsmål Förslag till övergripande och mätbara åtgärdsmål - Åtgärdsmetod Beskrivning av åtgärdsmetod, såväl planering som genomförande av åtgärder. - Risker och försiktighetsmått Beskrivning av bedömda risker och konsekvenser av åtgärden samt vilka försiktighetsmått som planeras för att begränsa riskerna. - Egenkontroll och miljökontroll Kontrollprogram eller motsvarande för kontroll av omgivningspåverkan och måluppfyllelse. Programmet bör omfatta tiden före, under och efter åtgärdens genomförande. - Ritningar och planer Situationsplaner och ritningar som beskriver föroreningen i yta och djup samt hur åtgärden ska genomföras. - Uppföljning och redovisning Beskrivning av hur åtgärden ska följas upp och redovisas. Tillsynsmyndigheten ska besvara anmälan med beslut eller skrivelse Då anmälan granskats och utretts av myndigheten ska anmälan besvaras med ett föreläggande om försiktighetsmått eller förbud eller en skrivelse om att anmälan inte föranleder någon åtgärd. Normalt är det bra att slå fast åtgärdsmål och genomförande i ett föreläggande. Genomförandet bör dock inte regleras i detalj, detta för att undvika problem om behov av ändringar uppstår under pågående åtgärd. Svaret bör behandla: Myndighetens svar bör som minst behandla åtgärdsmål, kontrollfrågor, försiktighetsmått och redovisning - Åtgärdsmål Myndighetens bedömning avseende åtgärdsmålen. - Kontroll och uppföljning Myndighetens syn på föreslagen kontroll och uppföljning av åtgärden - Försiktighetsmått De försiktighetsmått som myndigheten bedömer är nödvändiga - Redovisning Myndighetens krav på hur och när redovisning ska ske efter genomförd åtgärd. Ut på plats Tillsynsmyndigheten bör, om det är möjligt, i de flesta fall utföra tillsynsbesök för att kontrollera att de uppgifter som angetts i anmälan samt eventuella myndighetskrav följs. Dokumentation Eventuella avsteg från anmälan eller beslut, diskussioner eller noteringar från tillsynsbesök eller motsvarande bör dokumenteras noga. Detta ger en ökad säkerhet både för myndigheten och den som utför åtgärden.

12 Uppföljning Uppföljning innebär att ta reda på om det gick som det skulle, löstes problemet eller behövs det mer åtgärder. Uppföljningsfasen kan i vissa fall omfatta flera års uppföljande provtagning och utredning, i andra fall kan uppföljningen bestå av en enklare provtagning i en schaktgrop eller ett grundvattenrör. Uppföljningsfasens längd och omfattning beror i hög grad på utformningen av de antagna åtgärdsmålen samt åtgärdens komplexitet och omfattning. En bra uppföljning kräver normalt att det finns provtagningsdata tillgänglig från före åtgärden, det kan annars vara svårt att visa att man minskat en belastning eller påverkan på hälsa eller miljö. Det är även viktigt att i förväg klargöra hur uppföljningen ska gå till och vad som gäller om tex uppmätta halter i ett grundvattenrör överstiger ett visst värde. Den ansvarige verksamhetsutövaren (den som inkommit med anmälan enligt 28 §) ansvarar för: - Uppföljande utredningar Planera och genomföra de provtagningar och utredningar i övrigt som är nödvändiga för att följa upp åtgärden. - Förnyad riskbedömning Med den kunskap som erhållits vid genomförande och uppföljning utförs en förnyad riskbedömning av området. Bedömningen ska bland annat omfatta uppfyllelse av åtgärdsmål, kvarstående risker för miljö och hälsa på kort och lång sikt samt behov av restriktioner för markanvändningen. - Redovisning till tillsynsmyndigheten Redovisning i enlighet med myndighetens skrivelse eller beslut. Redovisningen kan lämpligen innehålla någon typ av icke-teknisk sammanfattning som är mer lättillgänglig för berörda, allmänhet, media och politiker. Vägledning om vad en redovisning kan innehålla finns på Naturvårdsverkets hemsida. Tillsynsmyndigheten ska - Granska och överväga Granska redovisningen och överväga behovet av ytterligare krav på utredning eller åtgärd - Besvara Svara på redovisningen genom beslut eller skrivelse - Risk efter åtgärd Granska och bedöma den förnyade riskbedömningen. Formulera risken efter åtgärd i enlighet med Naturvårdsverkets förslag om hur man bör beskriva risken efter genomförd åtgärd. - Bevara information Som minst bör informationen bevaras i databasen för förorenade områden, EBH-stödet. Om restriktioner är nödvändiga bör de slås fast i ett fastighetsbundet föreläggande. Ett sådant föreläggande eller förbud kan föras in i fastighetsregistret efter särskild ansökan hos inskrivningsmyndigheten. - Besluta om tillsynsavgift Tillsynsmyndigheten bör ta ut tillsynsavgift för den tid som lagts ned i ärendet, efterbehandlingsärenden kan vara relativt resurskrävande och principen är att den som orsakar en kostnad för det allmänna även ska stå för denna kostnad. Avgiften kan omfatta tid från det att ansvaret för en förorening börjar utredas fram till att uppföljningen är slutförd. Om ärendet sträcker sig över mer än ett år kan det vara lämpligt att debitera årsvis. Intäkter i form av tillsynsavgifter kan i förlängningen innebära ökade resurser för tillsyn över förorenade områden. Tillsynsmyndigheten och den ansvarige verksamhetsutövaren bör gemensamt hantera information och kommunikation Informationen får en ökad trovärdighet om båda aktörerna gör gemensamma informationsinsatser avseende uppnådda resultat, kvarstående risker etc. Informationen bör vara anpassad till de målgrupper den är avsedd för, vanliga målgrupper är berörda, media, allmänhet och beslutsfattare som politiker eller medlemmar i en bolagsstyrelse. Naturvårdsverket har översiktligt beskrivit information och kommunikation i rapporten att välja efterbehandlingsåtgärd. Ytterligare kunskap finns bland annat i Naturvårdsverkets rapport 5664 ”Vem kan man lita på? – att kommunicera risker i samband med förorenade områden” som tagits fram i Naturvårdsverkets kunskapsprogram Hållbar sanering.

13 Naturvårdsverkets fördjupade information om: Bakgrund och syfte – Naturvårdsverkets utgångspunkter för efterbehandling (9 sidor) Övergripande åtgärdsmål (5 sidor) Undersökning och provtagning (3 sidor) Riskbedömning (6 sidor) Förenklad riskbedömning (1 sida) Generella riktvärden (7 sidor) Platsspecifika riktvärden (2 sidor) Fördjupad riskbedömning (2 sidor) Åtgärdsutredning (6 sidor) Riskvärdering (12 sidor) Mätbara åtgärdsmål (4 sidor) Information och kommunikation (1 sida) Dokumentation (1 sida) Utbildning om beräkningsprogrammet del 1 (ca XX min) (Yvonne fixar) Utbildning om beräkningsprogrammet del 2 (ca XX min) (Yvonne fixar) Bakgrund och syfte – Naturvårdsverkets utgångspunkter för efterbehandling (9 sidor) Övergripande åtgärdsmål (5 sidor) Undersökning och provtagning (3 sidor) Riskbedömning (6 sidor) Förenklad riskbedömning (1 sida) Generella riktvärden (7 sidor) Platsspecifika riktvärden (2 sidor) Fördjupad riskbedömning (2 sidor) Åtgärdsutredning (6 sidor) Riskvärdering (12 sidor) Mätbara åtgärdsmål (4 sidor) Information och kommunikation (1 sida) Dokumentation (1 sida) Direktlänkar till fördjupad information

14 Naturvårdsverkets rapport om: Att välja efterbehandlingsåtgärd Riskbedömning av förorenade områden Riktvärden för förorenad mark MIFO-metodiken Frivilliga överenskommelser Information och kommunikation – ”Vem kan man lita på” Naturvårdsverkets vägledning om: Förorenade områden och fysisk planering Tolkning av tillsynsansvaret Slutredovisning av efterbehandlingsåtgärd Att välja efterbehandlingsåtgärd Riskbedömning av förorenade områden Riktvärden för förorenad mark MIFO-metodiken Frivilliga överenskommelser Information och kommunikation – ”Vem kan man lita på” Förorenade områden och fysisk planering Tolkning av tillsynsansvaret Slutredovisning av efterbehandlingsåtgärd Direktlänkar till fördjupad information


Ladda ner ppt "Efterbehandlingens ABC En översiktlig introduktion till efterbehandling av förorenade områden Här kommer vi att ge en översiktlig introduktion av vägen."

Liknande presentationer


Google-annonser