Solsystemet och en introduktion till Universum

En presentation över ämnet: "Solsystemet och en introduktion till Universum"— Presentationens avskrift:

1 Solsystemet och en introduktion till Universum
Föredrag på IRF, Kiruna ©Anders Västerberg 3 april 2006

2 Allmänt 13,7 miljarder år Uppstod i en Big Bang (Ursmällen)
Blev genomskinligt efter år Expanderar fortfarande och förmodligen i oändlighet Innehåller 1011 galaxer Galaxerna innehåller i medeltal ungefär 1011 stjärnor Vår galax heter Vintergatan

3 Galaxhopar Många galaxer ingår i hopar
Vintergatan ingår i Lokala Gruppen som också innehåller Andromeda och Stora och Lilla Magellanska molnen. (Andromeda kan ses från Sverige, men inte Magellanska molnen)

4 Comahopen Nästan alla objekt på bilden är galaxer.
En av de tätaste hoparna. 1000-tals galaxer. 100-tals miljoner ljusår bort. Nära för en galaxhop. Flera milj. ljusår tvärsöver. Flesta galaxerna i hopar är elliptiska Flesta utanför hopar är spiralgalaxer.

5 Andromedagalaxen Närmaste stora granngalaxen Mycket lik Vintergatan
Innehåller hundratals miljarder stjärnor Ljusa stjärnorna är förgrundsstjärnor i Vintergatan 2 miljoner ljusår bort

6

7

8 Solsystemet Solen + alla kroppar som rör sig runt den
Del av Vintergatan

9 Solsystemets uppkomst
Formades ur stort moln av gas och stoft för 4,6 miljarder år sedan genom gravitationen i molnet H, He och lite Li bildades kort efter Big Bang Ämnen med tyngre atomkärnor än litium har bildats i stjärnor som exploderat. (Universum består till 98% av H och He vad gäller grundämnenas sammanlagda massa. Jordens massa består till 0,15% av H och He).

10 Talrika iskorn och istäckta stoftkorn av tyngre grundämnen var spridda i nebulosan som bestod mest av H och He Gasen och stoftet föll genom gravitationen mot centrum. Densiteten och trycket i centrum ökade. Protosolen bildades. Temperaturen steg, eftersom atomerna rörde sig allt snabbare i centrum. Värmestrålning från protosolen (inte fusion än)

11 Första stjärnorna i Universum bildades förmodligen inom de första hundratals miljoner åren och bestod bara av H, He och Li Stjärnor bildar de uppåt 90 övriga naturligt förekommande grundämnena genom fusion En stor del av denna materia kastas ut i rymden vid slutet av stjärnornas liv En del av detta kommer att ingå i nya stjärnor och i planeter. Vi består av stjärnstoft!

12 Krabbnebulosan Supernovarest Synlig dagtid tre veckor 1054
6000 ljusår från jorden 8.2 m VLT ESO (FORS Team)

13 Kroppar i Solsystemet 9 planeter. De flesta har månar. (Planeterna är Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto) Asteroider (småplaneter) Kometer Meteoroider

14 Solsystemets massa (1995) Solen 99,8 % Jupiter 0,1 % Kometer 0,05 %
Alla andra planeter 0,04 % Satelliter och ringar 0,00005 % Asteroider 0, % Stoft och splitter 0, %

15 Modell i skala 1:100 miljarder
Solen: 1,4 cm Venus och Jorden: 0,1 mm Venus 1,1 m och Jorden 1,5 m från solen Jupiter 1,4 mm 8 m från Solen Neptunus 0,5 mm 30 m från solen

16 Planeternas banor ligger i nästan samma plan.

17 Månar Jorden 1 Mars 2 Jupiter 63 Saturnus 47 Uranus 27 Neptunus 13
Pluto (kanske 3) Flera asteroider har månar

18 Jätteplaneterna Eng: Jovian planets (Romerske guden Jupiter kallades också Jove, it.: Giove) Består till stor del av H, He, metan, ammoniak och vatten. Många av deras månar består också av dessa lågdensitetssubstanser. Den minsta – Neptunus - har 4 ggr större diameter än största inre planeten, Jorden. Jupiter, den största, har 11 ggr Jordens diameter och 318 jordmassor. (Men massan är bara 1‰ och diametern 0,1 av Solens.)

19 Densiteter Densiteten ger information om huruvida planeterna innehåller lättare eller tyngre grundämnen. Jordens densitet är 5520 kg/m3. Typiska bergarter vid ytan har densiteten 3000 kg/m3. Jordens inre måste alltså innehålla material med högre densitet än berg vid ytan. Yttre planeterna har låg densitet. Saturnus har 690 kg/m3 ( < vatten; övriga har kg/m3).

20 Planetgrupper Jordlika (Merkurius, Venus, Jorden, Mars)
Jupiter och Saturnus Uranus och Neptunus

21 Jordlika planeter Eng: Terrestrial planets
Påminner om Jorden (latin Terra): Hårda ytor, mycket berg och dalar. Det finns även kratrar och vulkaner.

22 Jupiter och Saturnus Består mest av H och He

23 Uranus och Neptunus Har extremt mycket vatten Mycket H och He

24 Magnituder m1 = magnitud för objekt 1 m2 = magnitud för objekt 2
b1 = ljusstyrka för objekt 1 b2 = ljusstyrka för objekt 2

25 Magnituder Solen -27 Fullmånen -13
Venus (ljusstarkaste planeten; max) -4,4 Sirius (ljusstarkaste stjärnan) ,5 Svagaste stjärnan man kan se med blotta ögat Svagaste stjärnan man kan observera med Hubble-teleskopet 30

26 Vinklar 1° = 60’ =3600” 1’ = en bågminut 1” = en bågsekund
1” motsvarar 1 krona (25mm) på 5 km avstånd. ekt 2

27 Albedo Bråkdel av infallande ljuset som reflekteras
Kolpulver har nära 0. En spegel av hög kvalitet har nära 1. De jordlika planeter vars yta man ser från rymden (Merkurius, Jorden och Mars) har 0,37 och mindre. De vars yta täcks av moln har 0,47 och mer. Pluto har 0,5. Vi vet inte mycket om dess yta.

28 Några milstolpar sedan 1600
Galileo observerar Venus faser, Jupiters 4 största månar och använder solfläckar för att beräkna solens rotationstid. Röda fläcken på Jupiter, Saturnus ringar och Titan upptäcks. 1671 Cassini gör en relativt noggrann beräkning av avståndet till Solen.

29 1781 Uranus upptäcks av William Herschel
Ceres upptäcks av Giuseppe Piazzi. Alexis Bouvard upptäcker oregelbundenheter i Uranus bana. 1840-talet Solfläckscykeln, Neptunus och Triton upptäcks. 1860-talet Solens atmosfärs kemiska sammansättning bestäms ur spektra.

30 1877. Fobos och Deimos upptäcks. Kanaler observeras på Mars
Fobos och Deimos upptäcks. Kanaler observeras på Mars. (Har senare visat sig vara synvillor) George Hale visar att solfläckar är magnetiska fenomen. Clyde Tombaugh upptäcker Pluto. Man visar att fusion är solens energikälla. 1950-talet Teorin om Oortmolnet föreslås av Jan Oort.

31 1959. Sovjetiska rymdsonderna Luna. börjar skjutas upp. Luna 1 flög
Sovjetiska rymdsonderna Luna börjar skjutas upp. Luna 1 flög förbi Månen i januari, Luna kraschade på Månen i september, Luna 3 flög förbi Månen i oktober. Luna (Луна) betyder måne. Mars flygs förbi av Ranger 7 från USA.

32 1969 Neil Armstrong första människan på Månen
1971 Första Marslandningen (Mars 2 från Sovjet) Sonderna Voyager I och II flyger förbi de yttre planeterna. Sonden Galileo utforskar Jupiter och dess månar. 2001 Sonden Near shoemaker landar på asteroiden Eros. 2005 Farkosten Huygens landar på Titan.

33

34 Merkurius Medelavstånd från Solen: 0,38 AE (57 910 000 km)
Rotationstid 58,646 dygn Omloppstid 87,969 dygn (1,5 ggr rotationstiden) Ekvatorsdiameter km (minsta planeten om man räknar bort Pluto) (mindre än Ganymedes och Titan, men mer än två gånger större massa) Max magnitud -1,7 Yttemperatur: °C dag -200 °C natt (Sörsta temperaturvariationerna på någon av planeterna i Solsystemet) Solens medeldiameter sedd från Merkurius: 1°22’40”

35 Merkurius (forts) Har faser Inom 28° från Solen sedd från Jorden
Relativt svår att observera, speciellt från Sverige och andra områden nära polerna. Känd sedan åtminstone Sumerernas tid (2000-talet före Kristus)

36 Mariner 10 Enda rymdsond som besökt Merkurius
Tre förbiflygningar Kartlade 45% av planeten

37 Merkurius (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap html, 31 mars 2006)

38 Venus Medelavstånd från Solen: 0,72 AE (108 milj km)
Omloppstid ,701 dygn Ekvatorsdiameter km Mass 4,869 · 1024 kg (Jorden: 6,0 · kg) Kallas ibland Jordens systerplanet Banans lutning mot jordbanans plan 3,4° Banans excentricitet 0, (Jorden: 0,02) Axelns lutning ,36° Rotationstid ,02 dygn Visar alltid samma yta mot Jorden när den är närmast. Man vet inte om det är en tillfällighet.

39 Venus (Från Galileo 1990)

40 Venus (forts.) Max magnitud -4,4
Atmosfärstryck vid ytan 9,2 MPa (92 ggr jordens) Medeltemperatur vid ytan: 480 °C (bly smälter) Atmosfär CO2: 96%, N: 3+% Inom 47° från Solen sedd från Jorden Starka vindar vid molntopparna (350 km/h). Några få km/h vid ytan Venus hade troligen en gång mycket vatten, som jorden, men det kokade bort. Som det skulle gjort på Jorden om den legat lite närmare Solen. Vi kan lära oss mycket om Jorden genom att studera Venus. Få kratrar <- ung yta, som Jorden Mest mjukt rullande slätter med små höjdskillnader. Flera sänkor Två stora högländer: Ishtar Terra och Afrodite Terra.

41 Växthuseffekten på Venus

42

43

44 Exoplaneter (forts) Medelavstånd: 0, AE De flesta har ganska excentriska banor. (Alla utom Merkurius och Pluto har kvasicirkulära banor i Solsystemet) Omloppstider 2,5 dygn - 15 år Jfr Jupiter: 5,20 AE, 318 jordmassor, 12 år

45 International Space Station passerar framför solen under Venuspassagen

46 VAR RÄDD OM ÖGONEN NÄR DU TITTAR PÅ SOLEN!!!
Projicera solen, eller använd ordentliga filter. Starka solglasögon räcker inte!!! Om du slarvar med detta kan du få bestående synskador, tom bli blind för resten av livet!!!

47

48 Venus som aftonstjärna

49 Jorden (Tellus) Massa 6,0 kvadriljoner kg
Medelavstånd från Solen m (1 astronomisk enhet (1 AE)) Omloppstid ,26 dygn Diameter km Banans excentricitet 0,02 Axelns lutning mot banplanet 23,5° Rotationstid h 56 min 4 s

50 (www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006)
Total solförmörkelse Australien 4 december 2002 ( 30 mars 2006)

51 Fr. h.: Månen belyst av Jorden, Solens korona, Saturnus, Mars och Merkurius (från Clementine)

52 Månens baksida Första bilden 7 oktober 1959 (Från Luna 3)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=1963 30 mars 2006)

53 Jorden och Månen på 8 milj. km avstånd från Mars Express
(

54 Jorden över Månens nordpol (från Clementine)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm? IM_ID=799 30 mars 2006) Plaskettkratern >

55 Jorden en timme före soluppgången sedd från Marsbilen Spirit

56 Från NASA:s Mars Global Surveyor 8 maj 2003 från dess bana runt Mars
( 16 mars 2006)

57

58 Mars Medelavstånd från Solen: 1,5 AE Omloppstid 687 dygn (1,88 år)
Ekvatorsdiameter km (0,5 ggr jordens) Banans lutning mot jordbanans plan 1,85° Banans excentricitet 0,093 (Jorden: 0,02) Axelns lutning 25,2° Rotationstid h 37min 22s Max magnitud ,8 Atmosfärstryck vid ytan Pa (0,6 % av Jordens) Temperatur vid ytan: °C - 10 °C Atmosfär CO2: 95 %, N, Ar, lite O

59 ( 16 mars 2006)

60 Mars “kanaler” Tekningar av Lowell från studier för c:a 100 år sedan
som visar kanaler på Mars. Visade sig senare vara synvillor.

61 Mars kanaler (forts.) I den flitigt lästa och översatta La Planète Mars (1892) skrev Flammarion: Det skulle vara fel att förneka att Mars kan vara bebodd av mänskliga varelser vars intelligens och arbetsmetoder kan vara mycket överlägsna våra egna. Inte heller kan vi förneka att de kan ha rätat ut de ursprungliga floderna och byggt ett kanalsystem i syfte att skapa ett planetärt cirkulationssystem.

62 Mars “kanaler” (forts)
Konstnärlig teckning Från Camille Flammarion: Les Terres du Ciel (1884)

63 Mars “kanaler” (forts)
Lowell fångade tidens strömmningar Innan 1800-talets slut hade man genom bombardemang av extraordinära fakta och fiktion (av ex. Jules Verne), vant sig vid en snabb teknisk utveckling och allt fler ambitiösa konstruktionsprojekt. En högre utvecklad civilisation på en annan planet verkade möjlig. 1869 när Secchi kallade linjemönstret han såg på Mars för canali , öppnades Suezkanalen och första järnvägen från ost- till västkusten I USA.

64 Olympus Mons Solsystemets största vulkan. 24 km hög, 550 km tvärs över. Storleken möjlig pga låg gravitation och frånvaron av tektonik på ytan. (Jordens största vulkan: Mauna Kea, Hawaii, 9 km hög, 120 km tvärsöver). Från Mariner 9 som kretsade kring Mars (NASA)

65 Spirit och Opportunity
Bilar som undersöker geologin på Mars och sänder tillbaka bilder Landade 2004 Marsbild tagen av Spirit ( 13 mars 2006)

66 Ansikten på Mars Ansiktet på Mars Kratern Glada ansiktet

67 Solnedgång på Mars Från bilen Spirit 19 maj 2005
( 16 mars 2006)

68 Fobos (Mars express, ESA)

69 Fobos Mars största måne
Fobos är grekiska och betyder fruktan Medelavstånd från Mars km Medelavstånd från Mars yta km Mått x 21,6 x 18,8 km Yta km2 Omloppstid h 39,2 min (Går upp i väster och ned i öster) Över horisonten högst 4 h 15 min Ett varv relativt en punkt på Mars tar 11h 6 min

70 Fobos (forts) Osynlig från latituder >70.4° från Mars ekvator
Gravitation vid ytan 0,001 av jordens Varierar 210%, 450% p g a Mars gravitation Banan 1,8 cm lägre per år <- tidvatteneffekter. Om 50 milj år kommer den att kollidera med Mars, eller troligare bilda planetring Bunden rotation Mars är 6400 ggr större och 2500 ggr ljusstarkare från Fobos än fullmånen härifrån. Diametern 1/4 av himlen. Flykthastighet: 11 m/s (Motsvarar hastigheten efter 6 m fritt fall över jordytan)

71 Fobos passerar framför Solen
sett från marsbilen Opportunity 10 mars 2004

72 Deimos

73 Deimos Mars minsta måne
Deimos är grekiska och betyder skräck Medelavstånd från Mars km Medelavstånd från Mars yta km Mått x 12 x 10 km Omloppstid h

74 Gravitation Om en person som väger 70 kg kunde stå på en enkel badrumsvåg på olika himlakroppar skulle ser den ut att väga: Månen: 12 kg Mars: 27 kg Solen: 2 ton

75 Deimos> Från Spirit 26 aug 2005 <Fobos
(marsrovers.jpl.nasa.gov/gallery/press/spirit/ a.html 16 mars 2006) <Fobos

76 Jupiter Medelavstånd från Solen: 5,203 AE Massa 1 900 kvadriljoner kg
Omloppstid 11,862 år Ekvatorsdiameter km Banans lutning mot jordbanans plan 1,31° Banans excentricitet 0,048 (Jorden: 0,02) Axelns lutning 3,12°

77 Jupiter (forts.) Rotationstid vid ekvatorn 9 h 50 min 28 s
Max magnitud -2,94 Medeltemperatur K (c:a -110 °C) Yttryck >>1000 bar Magnetosfär 30 milj km tvärs över Vinkelstorlek från Jorden 29,8 - 49,0”

78

79 Jupiters kärna troligen av sten och metall (samma material som hos de terrestra planeterna) Innehåller endast 4 % av massan (13 jordmassor). km radie <-trycket från resten av Jupiter. Trycket i centrum är ungefär 70 milj atm, temperaturen ungefär K

80 Jupiter (forts.) Ovanför kärnan ligger merparten av planeten i form av flytande metalliskt väte. Denna exotiska form av väte är möjlig bara om trycket överstiger 4 miljoner bar, som i Jupiters (och Saturnus) inre.

81 Jupiter, Röda fläcken, Io och Callistos skugga
Sammansatt av >1000 bilder 15 dec. 2002 UT Söder är upp (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap html, 20 mars 2006)

82 Röda fläcken upptäcktes på 1600-talet. Kan ha funnits innan, men
tekniken tillät ej upptäckt. Ungefär X km (hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/1995/18/image/b 29 mars 2006)

83 Io Från sonden Galileo 1999 (NASA)
Ytan får färgen från svavel och smälta silikater

84 Io Medelavstånd fr. Jupiter 421 600 km Omloppstid 1,77 d
Diameter km Massa 8,94 · 1022 kg (1,22 ggr månens) Medeldensitet kg/m3 Lite mindre än Jordens -> Trol. Mest järn och sten.

85 Ios vulkaner Intensiva tidvattenkrafter från Jupiter sträcker ut Io. Den resulterande friktionen hettar Ios inre betydligt och gör att smält berg kastas ut genom ytan Mycket ung yta pga systemet av aktiva vulkaner. Runt 300 aktiva vulkaner

86 Ios vulkaner (forts) Vulkanerna kastar ut 10 biljoner ton/år i plymer upp till 50 mil högt. Vulkanerna är så aktiva att de “vränger” hela månen in och ut. En del av vulkaniska lavan är så het att den glöder i mörker. (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap html, 20 mars 2006)

87 Europa Sammansatt bild från sonden Voyagers passage 1979 (NASA)
En rotation

88 Europa Medelavstånd fr. Jupiter 670 900 km Omloppstid 3,55 d
Bunden rotation Diameter km Massa 4,80 · 1022 kg (0,65 ggr månens) Medeldensitet kg/m3

89 Europa Det finns bevis för att under de isslätter som täcker Europa finns vatten - flytande oceaner i vilka det kan finnas liv. Europas djupa inre består mest av berg (silikater). Många ytsprickor slutar abrupt för att fortsätta någon annanstans, vilket indikerar att ytplattor kan glida.

90 Ganymedes Från Galileo

91 Ganymedes Medelavstånd från Jupiter 1 070 000 km Omloppstid 7,16 d
Bunden rotation Diameter km Största månen i Solsystemet, större än Merkurius, men lättare. Massa 1,48 · 1023 kg (2,01 ggr månens) Medeldensitet kg/m3

92 Kraterkedja på Ganymedes
Kedja med 13 kratrar. Troligen skapad av nedslag av söndersliten komet C:a 190 km bred bild Från Galileo 1997 (antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap html)

93 Från sonden Voyager 1 ( NASA)
Callisto Från sonden Voyager 1 ( NASA)

94 Callisto Påverkar Jupiters magnetfält i sin omgivning fast månen saknar starkt magnetfält. Påverkan kan bero på att månen har oceaner under ytan med elektriskt ledande saltvatten. Callisto tros producera värme genom radioaktivt sönderfall i berg i dess inre. En process som håller Jordens mantel flytande. Kanske är denna värme tillräcklig för att hindra oceaner under ytan att frysa. Oceanerna kan dock vara ogästvänliga för jordliknande liv.

95 Minimagnituder för Jupiters största månar
Ganymedes 4,6 Io 5,0 Europa 5,3 Callisto 5,6 Jfr Uranus 5,5

96 Saturnus Medelavstånd från Solen 9,572 AE Omloppstid 29,5 år
Ekvatorsdiameter km Poldiameter km Axelns lutning 26,7° Medeltemperatur 93 K (c:a -180 °C) Yttryck >> 1000 bar Månar (34 namngivna) Centrumtemperatur K

97 Saturnus (forts) Inre liknar Jupiters med en kärna av sten och ett lager flytande metalliskt väte och ett lager molekylärt väte. Utstrålar mer energi än den tar emot från Solen.

98 Saturnus ringar C:a 10 m tjocka
av partiklar från centimeterstorlek upp till 10 m. Lätt laxfärgade. Tyder på spår av organiska molekyler, som ofta har liknande färg. Huygens gjorde korrekta antaganden om geometrin 1659.

99 Saturnus ringar (forts.)
Ursprung okänt (Gäller även övriga jätteplaneter). Fastän de kan ha haft ringar sedan bildandet, är ringsystemen instabila och måste återskapas av pågående processer, kanske genom fragmentering av större satelliter. Nuvarande ringsystemet kanske bara är några 100 milj. år.

100 Sydsken på Saturnus (Från Hubble)
(hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/2005/06/image/d 29 mars 2006)

101 Dione (1126 km i diameter) och
Enceladus (505 km) Tagen i blått ljus februari 2005 på 2,6 milj. km avstånd från Saturnus.

102 Mimas passerar framför Tethys
3,7 milj km från Mimas (390 km i diameter) och 4,1 milj km från Tethys (1071 km) (från Cassini 11 feb 2006) ( 30 mars 2006)

103 Cassini Cassini Konstgjord satellit kring Saturnus NASA/ESA projekt
Anlände 1 juli 2004 Kretsar kring Saturnus minst 4 år

104 Cassini Uppskjutningen 15 oktober 1997 Kennedy Space Center vid
Cape Canaveral, Florida

105

106 Vatten kan finnas på Enceladus!
monokrom färgkodad Vatten i reservoarer som påminner om Islands gejsrar. Bilder från sonden Cassini visar strålar som sprutar ut från Enceladus. Amerikanska forskare hävdar att det är vatten som sprutar ut från fickor nära månytan.

107 Radikalt att det verkar finnas vatten i en så liten och kall kropp
Radikalt att det verkar finnas vatten i en så liten och kall kropp. Tidigare frågor kring Saturnus månsystem har besvarats i och med upptäckt: Data från "Cassini" visar att Saturnussystemet är fyllt av syreatomer. Först visste man inte varifrån de kom. Nu vet vi att Enceladus spyr ut vatten, som bryts ned i O och H. (dn.se 10 mars 2006)

108 Dione (1126 km i diameter) Tethys (1071 km; bortom ringarna) Pandora (84 km) Taget i blått ljus från rymdsonden Cassini i september 2005.

109 Dione framför Saturnus (39 000 km fr. Cassini)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=4163 30 mars 2006)

110 Tethys > < Dione 3,7 milj. km från Dione och 4,0 milj. km från Tethys. Från Cassini (saturn.jpl.nasa.gov/multimedia/images/index.cfm 23 mars 2004)

111 Titan Diameter 5150 km (solsystemets näst största måne)
(Jfr Merkurius 4900 km) Medelavstånd från Saturnus km Yttemperatur: °C Atmosfärstryck vid ytan 1,5 atm Atmosfär Kväve, metan, spår av ammoniak, argon, etan

112

113

114 Under en förbiflygning 7 september 2005 togs bilder av Titan som kombinerades till denna mosaikbild. Namnen på formationerna är provisoriska.

115 Under en förbiflygning 28 oktober 2005 togs bilder som kombinerades till denna mosaikbild. Namnen på formationerna är provisoriska.

116 Uranus Medelavstånd från Solen: 19,194 AE Omloppstid 84 år
Ekvatorsdiameter km (4 ggr jordens) Månar (21 namngivna)

117

118

119 Neptunus Medelavstånd från Solen: 30,1 AE Omloppstid 164,8 år
Ekvatorsradie km (3,88 ggr Jordens) Solens medeldiameter sedd från Neptunus 1’4” Avger mer värme än den absorberar från solstrålningen

120 Pluto Medelavstånd från Solen: 39,5 AE Omloppstid 248 år
Diameter km (mindre än av månarna)

121 Uppskattade diametrar: 60-200 km. (Charon: 1212)
Två månkandidater Charon Pluto HST 18 maj 2005 Uppskattade diametrar: km. (Charon: 1212)

122 Källor som ej angivits löpande
antwrp.gsfc.nasa.gov nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/ Patrick Moore: Fakta om astronomi Neil F. Comins, William J. Kaufmann III: Discovering the Universe, 6th edition Fakta om astronomi (När?Var?Hur?Serien) Claes-Ingvar Lagerkvist, Kjell Olofsson: Astronomi – en bok om Universum ESO 3D Universe (DVD)

123 längsta i solsystemet efter Venus och Merkurius.
Konstnärs syn på Solsystemets inre sett från Sedna - nu 90 AE bort. Sednas rotationstid har beräknats till 40 dygn - längsta i solsystemet efter Venus och Merkurius. (science.nasa.gov/headlines/y2004/14apr_sedna2.htm?list25890, 23 mars 2006)

124 Meteoriter Hastigheten för meteoritnedslag i atmosfären vanligen km/s. Alla, utom de största bromsas snabbt in till några få hundra km/h genom atmosfäriska friktionen innan de slår i marken. C:a 120 nedslagskratrar identifierade på Jorden. ( 23 mars 2006)

125 Meteoritstatistik (Enligt en bok av Vagn F. Buchwald) s Typ Fall %
(observerade under fallet) Funna % (Fallet ej observerat men funna efter) sten 95,0 79,8 sten-järn 1,0 1,6 järn 4,0 18,6 Väldigt många meteoroider kommer in i jordatmosfären varje dag – totalt >100 ton. De är mestadels mycket små, bara några få μg var. Bara de största når jordytan och blir meteoriter. Den största (Hoba i Namibia) väger 60 ton.

126 Minimimagnituder för Jupiters största månar
Ganymedes 4,6 Io 5,0 Europa 5,3 Callisto 5,6 Jfr Uranus 5,5

127 Fr. h.: Månen belyst av Jorden, Solens korona, Saturnus, Mars och Merkurius (från Clementine)

128 Månens baksida Första bilden 7 oktober 1959 (Från Luna 3)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=1963 30 mars 2006)

129 Jorden över Månens nordpol (från Clementine)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm? IM_ID=799 30 mars 2006) Plaskettkratern >

130 Dione framför Saturnus (39 000 km fr. Cassini)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/ display.cfm?IM_ID=4163 30 mars 2006)

131 Solen Grekerna kallade den Helios, romarna Sol
Massa 1,989 kvintiljoner kg (1,989 · 1030 kg) Radie 6,96 · 105 km Genomsnittlig vinkeldiameter 32’ Rotationstid ekvatorn: 25d polerna: 35d

132 Solen Yttemp 5800 K Centraltemp 15,5 · 106 K
Tryck i centrum 250 miljarder atm Densitet i centrum 1,5 · 105 kg/m3 Luminositet 3,90 · 1026 W 700 milj. ton H -> 695 milj. ton He varje sekund + 5 milj ton γ-strålning varje sekund. Transporteras ut genom succesiva absorptioner och re-emissioner, och slutligen konvektion

133 Solen just nu (sohowww.nascom.nasa.gov/data/realtime-images.html,
30 mars 2006)

134 Flares En av de mest spektakulära flares som upptäckts. Lyfts av magnetiska krafter från solen. Sträcker över km av solytan. Från NASA:s rymdstation Skylab, 19 december 1973. ( 30 mars 2006)

135 (www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006)
Total solförmörkelse Australien 4 december 2002 ( 30 mars 2006)

136 Solen (forts.) Brinner fridfullt runt 5 miljarder år till, men luminositeten kommer ungefär fördubblas Om 2,5 miljarder år har jordens vatten förångats och sista livet släckts ut ( om inte förutsättningarna ändrats.

137 SOHO Solar and Heliospheric Observatory
Studerar solens inre struktur, dess vidsträckta yttre atmosfär och solvindens ursprung. sohowww.nascom.nasa.gov Ett ESA/NASA projekt Uppsköts 1995

138 SOHO (continued) Sammansatt bild (17,1 nm som blått, 19,5 nm som gult och 28,4 nm som rött). 17,1 nm-strålningen visar emission från 8 och 9 ggr joniserat Fe vid c:a 1 milj. K. 19,5 nm visar 11 ggr joniserat Fe vid c:a 1,5 milj. K. 28,4 nm visar 13 ggr joniserat Fe vid c:a 2.5 milj. K.

139 SOHO (continued) Historiens största kometjägare upptäcker sin 1000:e komet 5 augusti 2005 (

140 Koronaloopar (solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm?IM_ID=191
Klustrar av koronaloopar >30 ggr Jordens diameter (från satelliten TRACE i bana kring Solen). Upphettning sker mest långt ned i koronan nära basen av looparna. (solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm?IM_ID=191 31 mars 2006)

141 Uppskattade diametrar: 60-200 km. (Charon: 1212)
Två månkandidater (S/2005 P1 och S/2005 P2) Charon Pluto ( HST 18 maj 2005) Uppskattade diametrar: km. (Charon: 1212)